Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

Hur ser det då ut om man tittat på personer som har gjort flera hälsoundersökningar
Man blir ju inbjuden under de år när man fyller 40, 50 och 60.
Därför har vi data om 16 000 individer som var 40 år vid första undersökningen
och sedan blev inbjudna till ny undersökning när de var 50 eller de
som var 50 år vid första tillfället och blev inbjudna till ny undersökning när
de var 60. Hur har det gått för dem Jo, 30 % har faktiskt minskat sin fysiska
aktivitet på de 10 åren enligt vad de rapporterar själva, 26 % har blivit mer
fysiskt aktiva medan huvuddelen, 44 %, inte har ändrat sin mängd av fysisk
aktivitet. Man kan väl säga att det sker vissa individuella förändringar, men
trenden för hela befolkningen ändras inte särskilt mycket.
Jag kommer nu in på en studie som har samband med både Västerbottens
hälsoundersökningar och den s.k. MONICA-studien kring hjärt-kärlsjukdomar
som vi har drivit i norra Sverige under många år. Syftet var att försöka se
om fysisk aktivitet hade påverkat risken för att få hjärtinfarkt. Vi fann att om
man delar in deltagarna i den grupp som antingen åker buss, går eller cyklar
till arbetet och jämför den med de personer som åker bil till jobbet – hela året
eller delar av året – och sedan justerade för annan fysisk aktivitet och dessutom
för en mängd hjärt-kärlriskfaktorer som rökning, kroppsvikt, kolesterol,
diabetes, högt blodtryck och utbildning. Med allt sådant borträknat återstod
ändå en säkerställd skillnad. Det var faktiskt så att de som åker bil till och
från jobbet, en årstid eller alla årstider, har en nästan fördubblad risk att utveckla
hjärtinfarkt jämfört med dem som åker buss, cyklar eller promenerar.
Att åka buss innebär ju att man måste gå till och från hållplatserna. Därför
är det nog så att man blir mera fysiskt aktiv som bussåkare.
Jag ska sluta med att berätta kort om hur man kan få människor att bli
fysiskt aktiva. Då kommer jag först in på ett arbete gjordes av SBU, Statens
Beredning för Medicinsk Utvärdering. Jag var själv med där och vi försökte
titta på metoder för att främja fysisk aktivitet. Det var alltså inte fråga om
effekterna av fysisk aktivitet, utan vilka metoder som finns för att få människor
mer fysiskt aktiva. Man kom fram till några slutsatser. En sådan slutsats
var att enkel rådgivning till patienter i ”klinisk vardagsmiljö”, t.ex. på en
vårdcentral, faktiskt leder till att de här personerna ökar sin fysiska aktivitet
med 12-50 % i minst 6 månader framåt. Bevisstyrkan för detta var ganska
hög. Kombinerar man den enkla rådgivningen med t.ex. recept på fysisk ak-
24