Hugo Odeberg - Till Liv

pErSonporTrÄTT • DEL 13
foto: birGer GerharDssoN
Hugo Odeberg
han läste flytande hebreiska, grekiska, holländska, italienska och spanska, men var även kunnig i en mängd
äldre språk. finska lär ha tagit honom två veckor att lära sig … han startade 1943 bibelstudiesällskapet
Erevna (grek. rannsakan) i Lund. hugo odeberg lät skriften förklara skriften.
”hugo odeberg … har berättat att när
han som femåring lärde sig läsa var
det i liknelsen om den rike mannen
och Lasarus i Luk. 16. sex år gammal
köpte han på en auktion för 25 öre en
korg full med gamla böcker. Där fanns
både latin och grekiska och hebreiska.
han visade vid ett tillfälle den bok
med psaltarpsalmer på hebreiska som
blev hans första lärobok. med hjälp av
egennamnen tog han själv ut vilka ljud
de olika tecknen stod för, och det var
ingen liten forskningsuppgift för ett
barn. språkforskningen förblev hans
livs stora intresse och ledde till en stor
förtrogenhet med bibelns tre grundspråk
och med andra orientaliska
språk och dialekter och därigenom till
djup förståelse av texterna. […]
som ingen annan hade hugo odeberg
hjärta för de minsta, de ensamma
och utstötta. Det var inte ovanligt
att någon sliten och förkommen
stackare kom fram till honom på gatan
och frågade om han inte kunde få
tala med professorn någon dag. han
var en tröstare som få.”
Ur kerstiN sWahNs
miNNesaNteckNiNGar
26 2 • 2008

Kristus har nedlagt sig själv i Skriften. I Guds Ord ligger både tro och
liv. Genom läsning av Skriften, genom upprepande och försjunkande, går
Skriften in även i det undermedvetna och i det omedvetna, in i väsendets
djupaste urgrund och utför där sitt verk. ”Ty Guds Ord är levande och verksamt
...”
HUGo oDEBErG Ur KRISTUS OCH SKRIFTEN
HUGo oDEBErG FÖDDES 1898 och växte
upp hos sin ensamstående mor på ett litet
torp i Dalsland under namnet Hugo
Olsson. (Namnet Odeberg antog han
1925.) Genom understöd från flera olika
personer blev det möjligt för honom
att studera, bl.a. vid Fjellstedtska skolan
i Uppsala. Han blev student 1917. Efter
teol. kand.-examen i Uppsala begav
han sig 1922 till England. Här kom han,
under inspiration från sin lärare Canon
Box, att intressera sig för den judiska
mystiken. Han översatte, kommenterade
och gav ut en skrift som han gav
namnet ”Tredje Henok”. Detta är hans
första betydande vetenskapliga arbete.
Återkommen till Sverige tjänstgjorde
Odeberg som präst i ärkestiftet, där han
fick mycket hjälp och stöd av Nathan
Söderblom. Under år 1929 utgav han
både en kommentar till Predikaren och
en genomgång av viktiga ställen i de
tolv första kapitlen av Johannesevangeliet.
Vid bara 35 års ålder tillträdde
han 1933 en ordinarie professur i Lund
i exegetisk teologi med särskilt ansvar
för undervisningen i Nya testamentet
(NT). Denna professur innehade han
sedan ända till 1964. Odeberg stannade
även efter pensioneringen kvar i
Lund, där han avled i cancer 1973.
Forskare och författare
Ett av Odebergs stora intressen var,
som vi förstått, studiet av den judiska
mystiken, den s.k. kabbalan. Han
ville datera den mycket tidigt och menade
att dess tankar utgjorde en viktig
bakgrund även till de nytestamentliga
skrifterna.
Odeberg utgav i serien ”Tolkning av
Nya testamentet” en kommentar till
Pauli båda brev till församlingen i Korint.
Denna djupsinniga men samtidigt
lättlästa kommentar har blivit mycket
använd även i den teologiska utbildningen.
Den bok av Odeberg som väl blivit
allra mest känd och läst är hans ”Fariseism
och kristendom”, vars första
upplaga kom 1943. Odeberg har i den
sökt komma underfund med vad som
på djupet skilde Jesus från fariseerna.
Han menar att det var människosynen.
Närmare bestämt gällde motsättningen
det som var en huvudsak i den fariseiska
åskådningen, tron på människans
möjlighet att fritt välja mellan det onda
och det goda. Det verkligt goda kan enligt
NT inte frambringas annat än som
en frukt av den inre förvandling som
benämnes pånyttfödelse och tänkes ske
genom tron på Kristus.
Skriftens bibelsyn
Ett tema som Odeberg under senare
år ständigt återvände till var Skriftens
syn på sig själv och särskilt NTs syn på
Gamla testamentet (GT). Man kan inte
säga att Odeberg propagerade för en
egen skriftuppfattning – någon ”Odebergs
bibelsyn” fanns det inte enligt
honom själv. Han såg det däremot som
en exegetisk uppgift att utreda vilken
skriftuppfattning som möter i Skriften
själv. Framför allt är temat behandlat
i böckerna ”Kristus och Skriften”,
”Skriftens studium, inspiration och
auktoritet” samt ”Kristus i Gamla testamentet”.
Odeberg konstaterar bl.a.
att NT (till skillnad från mycken nutida
teologi) inte bara räknar med ”Guds
ord” utan även med fenomenet ”helig
skrift”. Jesus själv och apostlarna har
betraktat GT som helig, av Gud inspirerad
skrift. Begreppet inspiration har
inte uppstått först i sen tid inom kyrkan
utan är förtroget för de nytestamentliga
författarna själva, vilket enligt Odeberg
framgår av sådana ställen som 2 Tim.
3:16 och 2 Petr. 1:21.
omvälvande tolkningar
Till Odebergs verkligt betydelsefulla
insatser som bibelforskare vill jag även
räkna de textutredningar som i olika
böcker (Anteckningar till nytestamentliga
texter, Bibelns eget budskap, Herren
kommer, Rannsakan) publicerats till
predikotexter i evangelieboken. Dessa
har till formen en anspråkslös karaktär
men grundar sig på djup inlevelse i texterna
och har varit till utomordentlig
nytta för de predikanter som haft förstånd
på att använda sig av dem.
Odeberg påpekar ofta sådant som
varit förbisett av andra bibelforskare,
och hans tolkningar är ibland så omvälvande
att man kan behöva meditera
över en utläggning i flera år innan man
någotsånär tillgodogjort sig dess innehåll.
Det som Odeberg skriver har ofta
något av Skriftens egen karaktär över
sig, så att man hela tiden känner att här
finns fler saker att upptäcka. Han var
en teolog som kristenheten i Sverige
har anledning att känna djup tacksamhet
för.
rUnE SÖDErLUnD, univ.lektor, Lund
2 • 2008 27