Ladda ner hela numret som pdf - Till Liv

Lär känna Herden 

Gå bibelskola – du också! rEPOrTaGE Ske din vilja FaDEr VÅr 

Sista akten aPOsTLaGÄrNINGarNa Konferens i Slovakien rEsa PÅ GÅNG 

Trygghet och ängslan PsaLM 27 

Grymt tryggt! aNDakT 

45 kr

Jesus sade: Jag är den gode herden. JOH. 10:11. 

OMSLAGSBiLD: JOAKiM BUcHWALD 

Låt oss lära känna honom, låt oss sträva efter kunskap om Herren. 

Så visst som gryningen skall han träda fram, han skall komma till 

oss som ett regn, ett vårregn som vattnar jorden. HOS. 6:3 

Aprilnumrets innehåll 

3 I fokus – Varifrån 

LArS GÖrAN BrANDt 

4 Gå bibelskola – reportage och intervjuer 

KriStiNA PANDUrOVic OcH MAriA StUrESSON 

11 Fader vår – Ske din vilja 

GUStAV BÖrJESSON 

12 Ord till liv – Grymt tryggt! 

FrEDriK cArLSSON 

14 Månadens förklaring – Bön 

15 Saxat & utblickar 

16 Trygghet och ängslan – Psalm 27 

iNGEMAr rÅDBErG 

18 Personporträtt – Johan Calvin 

MArKUS HEctOr 

20 På tråden med Filip Nilsson 

Kort & gott – Tonårsläger och kyrkbygge 

21 Du behövs på läger! – en intervju 

BEtty SVENSSON 

22 Missionskonferens i Slovakien 

PEr HENriKSSON 

23 Sista akten – Apg. del 9 

EriK J. ANDErSSON 

26 Vilja till försoning – mission i Kenya 

KAriN G. EKStrÖM 

27 ELM-nytt & info 

28 Musikskolan i Asmara – mission i Eritrea 

BArNABAS MEBrAtHU 

30 Öppet forum • Andakt av C.O. Rosenius 

30 Bibelläsningsplan 

32 Som när ett barn 

HANS HALLEBO 

rEDakTÖrEN Har OrDET 

Lär känna Herden! 

DET HÄNDEr aTT MaN kOMMEr PÅ sIG sJÄLV med att man 

hellre klagar än tar fram det positiva – och det finns 

en risk att fastna i klagan. Men det är viktigt att fråga 

sig: Hur lever jag mitt liv Prioriterar jag rätt I en 

kristen tidning oroar sig skribenten för situationen i 

kyrkor och samfund: ”Vi har ett tomrum som behöver 

fyllas när bönelivet tynar, bibelläsningen upphör 

och vittnesbördet tystnar. Detta är den kristna församlingens 

livsproblem i dag. Nutidsmänniskan har 

inget intresse för religiöst svammel, inte heller av 

djupa teologiska diskussioner. Vi ska ha en gedigen 

bibelkunskap som leder till omvändelse och ett helgat folk.” 

Den djupa teologin har sin plats, den behöver särskilt rusta våra ledare, 

och i Bibeln uppmanas vi alla att vara beredda att ge skäl för vår 

tro. Då är det lämpligt att slå ett slag för att gå bibelskola. Ta vara på 

de möjligheter som finns till fördjupning – i din närhet, kortare kurser, 

kvällsundervisning eller bibelskolan på Internet. Vi som provat på kortare 

kurser, eller hittat en bibelskola på deltid i vår stad, är tacksamma 

för dessa möjligheter. Inspirera gärna ungdomar till att satsa ett år på 

bibelskola! Här får vi möta några med ELM/ELUanknytning som hittat 

olika bibelskolor. 

Men vi bör också ta efter dem i Berea (Apg. 17:11) och alltid undersöka 

om det är som det sägs. Och be om att Guds vilja sker i våra liv – så 

att vi i allt följer vår Herde. Vår resa genom Apostlagärningarna avslutas 

nu, men Andens verk är inte slut. Även i dag omvänds människor till tro 

på Jesus Kristus. För den Gud som uppväckt sin Son från de döda är allt 

möjligt. Han kan komma med ett vårregn som vattnar jorden. 

EVa aNDErssON 

till.liv.red@telia.com 

MÅNaDENs CITaT 

HÄr VILL VI ÅTErGE ETT TÄNkVÄrT CITaT – och tar gärna emot ord som du nyligen stannat till inför eller som gett dig livsmod. Det kan vara från 

en bok, en predikan, en tidning, en sång eller en vän… Mejla till till.liv.red@telia.com eller skicka till till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund. 

Väckelsefolket har ofta kallats läsare – inte utan anledning. Uppbyggelselitteratur 

har ofta legat på deras köksbord och nattduksbord. Andaktsböcker och annan 

kristen litteratur har gett näring och styrka hos generationer av läsare. 

Ur JESUSGLÄJDE – BIBELTILLIT – MISSIONSIVER (kUs 100 År) 

2 4 • 2008

I FOkUs 

Älskade broder, följ inte 

dåliga exempel utan goda. 

Den som gör det goda 

tillhör Gud. 3 JOH. 1:11 

Varifrån 

DET sTÄNDIGa MEDIEFLÖDET innehåller sällan goda nyheter. 

Våra nyhetsorgan är i stället oftast staplade 

med ledsamheter: mobbning, bedrägerier, inbrott, 

misshandel – eller ännu värre: våldtäkter, mord, 

dödssprängningar. Det är ingen ände på grymheterna. 

Ändå lever övertygelsen om den goda människan 

stark bland oss. Och – människor kan verkligen 

vara uppoffrande, tålmodiga och kärleksfulla. 

För att inte tala om värmen och livsglädjen i ett par 

leende barnaögon! 

På 1960talet gjorde psykologen Stanley Milgram 

en serie omtalade experiment. Försökspersoner 

utsatte medmänniskor för vad de trodde var elektriska 

stötar. Milgram hade i förväg frågat ett stort 

antal kollegor när de trodde att försökspersonerna 

skulle vägra ge starkare stötar. Nästan alla gissade 

att detta skulle ske vi en mycket låg strömstyrka. 

De hade fel. Två tredjedelar av försökspersonerna 

lydde order och gick ända upp till den starkaste stöten 

på skalan! Hur kunde detta ske 

Bakgrunden till Milgrams experiment var andra 

världskriget. Många överraskades av hur till synes 

friska och socialt välanpassade människor kunde 

göra sig skyldiga till mord, tortyr och andra övergrepp 

mot civila. Och – på tal om leende barna ögon 

– visst är det är svårt att tänka sig Adolf Hitler som 

en munter, rosenkindad liten parvel. Niklas Lindgren, 

alias Hagamannen, likaså. Därför upprörs 

också människor när Hitler beskrivs som alltför 

mänsklig, som i den historiska filmen Undergången. 

Och att Lindgren verkar vara så vanlig förbryllar 

många. Fortfarande gör lokala medier reportage 

om Lindgren i demoniserande riktning. Han får 

inte vara en av oss! 

För nu ett bra tag sedan satt vi några vid ett fikabord 

på en helt vanlig svensk arbetsplats och diskuterade 

människans väsen – ond eller god Det är 

inte så ofta det sker, och för ovanlighetens skull kom 

vi ett stycke på väg i vårt reflekterande. Inte så att vi 

nådde samförstånd, men majoritetsuppfattningen 

stod klar, om än uppgivet och nästan i affekt: Vi 

måste tro på den goda människan, annars har vi ju 

inget hopp! Det är den gudsfrånvända människans 

svar. 

Det var också upplysningsfilosofins svar. Den och 

deras efterkommande talar om teodicéproblemet 

som teologins stora problem. Men – som författaren 

Christian Braw påminner om i essäsamlingen 

Mellan tid och evighet – frågan om det ondas ursprung 

är ett ännu större problem för filosofin. Var 

har det onda sitt ursprung, på den jord som alltmer 

uppfylls av den goda människan Den vanligaste 

förklaringen är att det är omständigheterna som 

gör människor onda. Orsaken är samhällsstrukturer, 

maktordningar och annat hemskt. Mönstret går 

igen: problemet måste flyttas utanför oss! 

Kampen mellan ont och gott kommer att pågå 

till tidens slut. Men den utkämpas inte i första hand 

mellan människor, utan inom människor. Vi har 

orm i barmen som vi varken kan springa ifrån eller 

prata bort. Men vi är inte ensamma i vår nöd. 

Martin Luther beskriver människolivet som ett rör, 

öppet upptill för att ta emot allt gott från Gud, och 

öppet nedtill för att i kärlek låta allt strömma ut till 

nästan. Vi kan inte vräka det onda i oss överbord, 

men vi kan låta oss fyllas på av det goda från Gud. 

Lars GÖraN BraNDT, till Livs redaktionsråd 

LArS-GÖrAN BrANDt 

lgbra1@hotmail.com 

4 • 2008 3

REPORTAGE • GÅ BIBELSKOLA! 

Gå bibelskola! 

När dina ord öppnas, ger de ljus och 

skänker förstånd åt enkla människor. 

Ps 119:130 

ta dig tid att gå bibelskola – efter gymnasiet 

eller mitt i livet. På heltid eller deltid. Fördjupa 

dig i Bibeln, och låt det påverka ditt 

liv och din syn på samtiden. 

De fl esta intervjuerna i reportaget har gjorts av ELUs ungdomsledare Kristina Pandurovic och 

Maria Sturesson – själva elever på Strandhems Bibel- och lärjungaskola förra året. Varmt tack för 

allt arbete ni gjort! tack också till alla er som låtit er intervjuas. 

reportaget är sammanställt av Eva Andersson. 

4 4 • 2008

strandhems bibelskoleklass 1992. 

Jag gick bibelskola på 1900-talet 

Här får du möta människor i olika åldrar som gått eller nu går bibelskola – säkert är att ingen har ångrat 

sig! Först ut är Fredrik carlsson, i dag präst i Kviinge och Knislinge-Gryts församlingar, strax norr om Kristianstad. 

Fredrik, var gick du bibelskola 

och när 

– Jag gick Strandhems bibelskola 

1992– 93. Först 

hade jag endast tänkt gå 

höstterminen, men ändrade 

mig och gick båda 

terminerna. 

Jag hade hört lite om andra 

bibelskolor, som den på Helsjöns 

folkhögskola, men för mig var 

det självklart att gå på Strandhem. Det 

fanns egentligen inte några andra alternativ 

– bland mina vänner sa man bara 

”bibelskolan” och då menade man 

Strandhems. 

Hur kunde en vanlig dag se ut då 

– Man hade lektioner på förmiddag och 

eftermiddag, det var mycket teoretisk 

undervisning med rejäl bibelkunskap. 

Vi hade en hel del läxor, så en del 

av fritiden fick vi ägna åt dem. Vi var 

ett gäng som sporrade varandra till att 

läsa. Jag tyckte det var intressant och 

därför även kul med läxor. Vi hade en 

del prov också. 

Trots läxor och mycket undervisning 

fanns det självklart fritid. Vi var en 

sportgalen grupp som kunde spela innebandy 

till sena kvällar. Några i klassen 

– räknar inte med mig själv där – var 

väldigt musikintresserade och ägnade 

mycket tid till det. 

Vad betydde strandhems 

bibelskola för dig 

– Jag såg fram emot att 

gå bibelskola, och året 

på Strandhem blev ett 

mycket bra år med god 

gemenskap och bra bibelundervisning. 

Detta 

ledde sedan till ett fördjupat 

intresse för teologi och 

studier inom ämnet – före bibelskolan 

hade jag inget större intresse för 

teologi, utan det väcktes under detta 

år. Lärarna på Strandhem var mycket 

kunniga och jag upplevde det intressant 

med undervisningen. 

Jag kände även en kallelse till att 

prova på att predika, och till att bli 

korttidare (ungdomsledare i ELUs skolarbete), 

så efter året på Strandhem var 

det naturligt för mig att gå vidare som 

korttidare. Både året på bibelskolan 

och som korttidare har betytt mycket 

för mig i mina studier i teologi senare. 

Jag fick mycket av stommen till kristen 

tro på Strandhem. På teologiprogrammet 

var det en del kritisk undervisning 

och där kände jag att jag hade nytta av 

det jag fått lära mig på bibelskolan. Där 

fick jag insikter att ha nytta av i teologistudierna. 

Under tiden jag läste teologi 

träffade jag ibland på mina lärare från 

bibelskolan och kunde då dela tankar 

med dem, om kurslitteratur och annat. 

Den bibeltrogna undervisningen och 

alla goda samtal med klasskamrater 

och lärare gjorde att jag verkligen blev 

rustad för livet. 

Är det något särskilt du minns från undervisningen 

– Ja, lektionerna i själavård med Lars 

Artman, då vi läste och gick igenom 

Stengrunden av Bo Giertz. Detta var en 

god vägledning för det kristna livet, och 

jag har många gånger vänt tillbaka till 

denna bok. Den la pusselbitar i kristen 

tro på plats och lyfte samtidigt fram hur 

lag och evangelium förhåller sig till varandra. 

Den personliga kontakten med lärarna 

var god och jag kunde vända mig 

till dem när jag behövde prata eller behövde 

råd i något. 

Vi hade ett ämne som kallades ”evangelisation 

och mission” – då åkte vi i 

grupp iväg till barn och ungdomsgrupper, 

eller till äldre människor och sjöng 

och umgicks med dem. 

Du har själv några gånger de senaste åren 

varit på strandhem och undervisat. skolan 

har förändrats – hur ser du på det 

– Det är mycket positivt! Bibelkunskapen 

är fortfarande central, men nu är 

det mer praktisk tillämpning. Det är 

också därför den nu heter Bibel- och 

lärjungaskola. 

4 • 2008 5


Elever 

07/08 

Vi går 

bibelskola nu 

1. Varför valde du just 

den bibelskolan 

2. Hur ser en vanlig dag 

ut på skolan 

3. Vad är bra med din 

bibelskola 

GLIMÅkra FOLkHÖGskOLa (EFS) har en bibellinje 

där studier och praktiskt kristet arbete kombineras 

och målet är att fördjupa den kristna tron. 

Strandhems Bibel- och lärjungaskola är knuten 

till denna folkhögskola. Så här säger Stefan Johansson, 

kursansvarig, om bibellinjen: 

– Vår internationella bibellinje tar med 

dig på ditt livs resa. I det yttre går den 

till Etiopien, Tanzania, Storbritannien 

eller Broby. Men den längsta resan är 

som bekant den inåt! Under en dryg 

månad förbereder du dig för resan. 

Sedan finns du under sex månader i 

Afrika eller Broby (annan tid för Storbritannien). 

Den sista månaden använder 

vi till att reflektera kring vad året 

inneburit och hur vägen vidare ser ut. 

www.glimnet.se 

Emil Månsson, 20 år, Ängelholm, 

går på Bibelskola Göteborg. 

1. Den största anledningen till att det blev 

just Göteborg är att jag ska studera här 

framåt sommaren. Sen var det nog mest ’en 

slump’ att jag råkade prata i telefon med en 

som hade kontakter där, så jag fick snabbt 

svar på alla mina frågor om just den bibelskolan. 

2. Måndag och tisdag träffas vi 8.45 för 

morgonbön tillsammans med alla i bygget. 

Kl. 9.15 drar den första lektionen igång. 

Det är tre lektioner på förmiddagen och tre 

på eftermiddagen. På onsdagen är det lektioner 

på förmiddagen, sen är det praktik 

resten av veckan. 

3. På Bibelskola Göteborg får man god 

undervisning av duktiga lärare. Gruppen 

är inte jättestor, vilket ger goda förutsättningar 

för givande diskussioner. I samma 

byggnad finns Församlingsfakultetens teologiutbildning, 

så är man diskussionssugen 

finns garanterat en bunt teologistudenter 

att brottas med! 

BIBELskOLa GÖTEBOrG fi nns på Församlingsfakulteten 

(FFG) som ligger i centrala Göteborg. Bibelskolan 

omfattar två terminer. tiden delas lika mellan studier 

och praktik (credo eller någon församling) – men man 

kan också delta endast i studierna. Skolan vill hjälpa 

människor att fördjupa sig i Kristi Kyrkas rikedom och 

på så sätt ge en stabil grund för personligt kristenliv, 

hjälp att leva i Kyrkans gudstjänst, förbereda för vidare 

studier och utrusta för arbete i Guds rike. 

www.bibelskolagoteborg.se 

sigrid Töyrä, 19 år, kiruna, går på 

Fjellheim Bibelskole i Tromsø, Norge. 

1. Jag valde Fjellheim för att jag kände bäst 

till den, och jag hade också hört mycket 

gott om skolan. Den ligger inte heller så 

långt hemifrån. 

2. Vi börjar dagen vid åttatiden med frukost, 

morgonandakt och bön. Därefter har 

vi tre lektioner, sen lunch och så tre lektioner 

fram till middag. Kvällar och helger är 

vi alltid lediga. Då umgås vi, spelar spel, 

idrottar, dricker kaffe … 

3. Det är otroligt god och bibeltrogen undervisning! 

Jesus är i fokus på alla lektionerna. 

Lärarna lägger också stor vikt vid 

vår egen bibelläsning och att vi alla ska ha 

ett personligt förhållande till Jesus. Att få 

lära känna honom är det viktigaste och det 

centrala. 

Det finns också en bra församling och 

ungdomsförening att gå till på helgerna, 

och om man trivs uppe på fjälltoppar finns 

det gott om den varan i Tromsø. 

FJELLHEIM BIBELskOLE är världens nordligaste bibelskola 

och ligger centralt i tromsø. Skolan drivs 

av Norsk Luthersk Misjonssamband och omfattar ett 

läsår. Målet är bl.a. att eleverna ska bli stärkta i sin tro 

på Jesus, få en större bibelkunskap, lära känna sig 

själva och få tjäna i Guds rike med de nådegåvor Gud 

gett. Många elever kommer efter året på skolan ut i 

en missionstjänst. www.fjellheimbibelskole.no 

För dig som önskar mer fördjupning 

i Bibel och teologi! 

Gå på Församlingsfakulteten i Göteborg – den har 

teologisk undervisning och forskning med Bibel och 

bekännelse som grund och Guds rikes utbredande 

som mål. Anordnar även lärjungaskola kvällstid samt 

lördagsundervisning under terminen. 

www.ffg.se. 

6 4 • 2008

Ulrika Giselsson, 19 år, Eket, 

går på LMH i Hillerød, Danmark. 

1. När jag hörde mig för fick jag stort förtroende 

för LMH. Sen skulle det bli spännande 

att komma till ett nytt land, som 

ändå inte är så långt hemifrån. 

2. Efter frukost och morgonbön har vi 

lektioner, både på för- och eftermiddagen. 

Däremellan middag och längre fritid med 

möjlighet till enskild undervisning i sång/ 

instrument. Efter lektionerna är det fri tid 

då man kan sporta i idrottshallarna eller 

åka till simhallen. Vissa dagar kan man delta 

i evangelisation (på ett soldathem) eller 

vara med på nattmission. 

3. Här på LMH har jag fått lära mig att 

jag är frälst för Jesu skull – och inte för 

mina gärningars skull. Jesus har redan gjort 

ALLT! Jag äger en glädje och en frid som 

jag inte hade innan jag kom hit. Jag önskar 

att fler ska få upptäcka detta, därför vill jag 

varmt rekommendera min bibelskola. 

Man får fördjupa sig i olika bibelböcker, 

men det finns även ämnen som t.ex. foto, 

musik och etik. Det anordnas en resa varje 

termin. Här finns det stor möjlighet till 

personliga samtal med lärarna. Men jag är 

mest tacksam för den tydliga och centrala 

undervisningen utifrån Bibeln. 

LMH i Hillerød, Luthersk Missionsforenings Højskole, 

finns på norra Själland i Danmark och den erbjuder 

både fem- och tiomånaders bibeloch högskolelinje. 

Målet med undervisningen är att eleverna ska utvecklas 

och mogna, få en personlig tro på Jesus Kristus 

samt att förmedla en kallelse till tjänst i Guds rike. 

www.lmh.dk 

Thomas Imberg, 20 år, Örkelljunga, 

går på Fjellhaug Bibelskole i Oslo. 

1. När jag hälsade på en kompis som gick 

här förra året kände jag att det kanske var 

något för mig. Kombinationen bibel och 

idrott var lockande – och Fjellhaug har verkligen 

infriat mina förväntningar. 

2. De första timmarna har alla vi i bibelskolan 

gemensamt, senare på dagen delas vi 

upp i våra klasser. Skoldagen början 8.45 

och slutar strax efter 15.00. Sen kan man 

ha egen tid med Gud, spela biljard eller 

bordtennis, ha aktiviteter på gym eller i en 

idrottshall – eller varför inte spela lite spel 

3. Fjellhaug lägger väldigt stor vikt det som 

jag tycker är kärnan i kristendomen. För 

det första: Vad är frälsningen Detta pratas 

det mycket om på Fjellhaug och vi har 

bland annat gått djupare in i Romarbrevet 

och begreppet ”frälst på grund av tro”. Vilket 

ju är underbart! 

Och för det andra: Den gåvan från Gud 

måste få konsekvens i vår vardag. Av tacksamhet 

till Gud vill vi följa hans bud och gå 

ut med evangeliet. Skolan skickar ut många 

missionärer runt om i världen. Här får vi 

lära oss om missionen, både på ’bortaplan’, 

dvs. i utlandet, och om den på ’hemmaplan’, 

i vår familj, bland våra vänner m.fl., 

och som är precis lika viktigt! 

Fjellhaug Bibelskole i Oslo drivs av Norsk Luthersk 

Misjonssamband. Skolan har en bibelskola med 

fyra linjer: en gemensam bibeldel och tillvalen idrott, 

musik, samhälle och tjänst. Kreativitet och ungdomligt 

liv präglar skolan, samtidigt som Guds Ord och 

missionen är bärande tema i miljön. 

www.fjellhaug.no 

Henrik Nilsson, 21 år, Åsljunga, går på 

Johanneskyrkans bibelskola i Halmstad. 

1. Jag valde den här bibelskolan eftersom 

den inriktar sig mycket på evangelisation 

och församlingsplantering. Några kompisar 

som gått här rekommenderade den, och 

när jag var på besök i församlingen märkte 

jag att det var här jag ville gå. 

2. En vanlig dag inleds med morgonbön i 

kapellet 8.15. Därefter har vi lektioner fram 

till 12.15 med en halvtimmes fikarast. Sen 

serveras det lunch och på eftermiddagarna 

finns det möjlighet att ha ett deltidsjobb, om 

man känner för det. Men samtidigt har vi en 

del böcker som ska läsas och också en del 

praktik att göra. Undervisningen sköts för 

det mesta av prästerna i församlingen, men 

1–2 gånger i veckan kommer det gästtalare 

hit, från Sverige men också från England 

och USA. 

3. Skolan rustar oss för ett liv med Jesus, 

dessutom är den väldigt bred; man får lyssna 

till många olika gästtalare. Man får vara 

en del i en mycket spännande församling 

och prästerna är väldigt duktiga. Man känner 

sig hemma här. Jag ångrar mig inte en 

sekund och känner att jag hela tiden växer 

både som människa och i tron. 

Johanneskyrkans bibelskola i Halmstad hör till 

EFS-församlingen Johanneskyrkan Kornhill. Bibelskolans 

undervisning sker på deltid, så möjlighet 

till samtidigt förvärvsarbete finns. Eftersom denna 

bibelskola finns mitt i en pulserande församling är 

förhoppningen att den skall få tydlig praktisk, erfarenhetsmedveten 

inriktning, med fokus på församlingsförnyelse, 

pionjärsatsningar och evangelisation/ 

mission. 

www.kornhill.se 

4 • 2008 7


Vi gick förra läsåret 

Elev 

06/07 

Elev 

06/07 

Emelie Olofsson, 20 år, Ballingslöv, gick på Helsjöns Folkhögskola. 

– För mig verkade Helsjöns Folkhögskola vara en underbar plats för att kunna växa och 

utvecklas som människa och kristen! 

Det som var bra med skolan var: Gemenskapen med alla som gick på skolan och allt 

roligt vi gjorde tillsammans! En fantastisk natur med supermysiga promenadstigar. Kapellet 

med morgon och aftonbön, sången och mässan där, undervisningen varje dag – i både 

GT och NT, själavård och etik. Att det nästan varje vecka fanns en gästföreläsare som tog 

upp olika intressanta ämnen! Egyptenresan och allt den innebar! 

HELsJÖNs FOLkHÖGskOLa drivs av Svenska kyrkan 

och har i många år ansvarat för ELUs ledarutbildning. 

Skolans bibellinje (en termin) sätter fokus på bibelkunskap, 

själavård och ledarskap i församling, och 

den har ett samarbetsprojekt med koptiska kyrkan i 

Egypten (resa dit i den ”fördjupade bibellinjen”). 

www.helsjon.fhsk.se 

Skolan har även delat ansvar för Bibelskola XP i Göteborg 

– en ettårig utbildning där tiden delas lika mellan 

teoretiska studier och lärande i någon församling. 

Genom att under handledning få tillfälle att pröva det 

man lärt sig får man en rik möjlighet att växa som lärjunge. 

www.gxp.nu/bibelskola 

Mirjam Månsson, 21 år, stockholm, 

gick på Credoakademin. 

– CredoAkademin har väldigt kompetenta 

och kunniga lärare, lite annorlunda upplägg 

än andra bibelskolor, och där kunde jag få 

stöta och blöta mina tankar med kristna 

från andra sammanhang än mitt eget. Man 

får inte svaren på silverfat utan måste tänka 

själv, och folk drar sig inte för att ta upp de 

svåra frågorna. Mycket diskussion! 

CrEDOakaDEMINs BIBELskOLa i Stockholm erbjuder 

en ettårig heltidsutbildning. Boende och mat ordnas 

av eleverna själva. Skolan vill ta frågorna om Gud, 

Bibeln och Jesus på allvar och ge hjälp att förstå Bibelns 

undervisning, andra religioner och livsåskådningar 

samt att följa Jesus med övertygelse. Exempel 

på kurser är: Kristen tro och andra livsåskådningar, 

Apologetik med religionsfilosofi, Systematisk bibelundervisning, 

Bibelsyn, tvivel och tro samt Västerländsk 

idéhistoria. 

www.credoakademin.nu 

Vi gick mitt i livet 

Elev 

04 & 07 

Nils-Göran Nilsson, Åstorp, gick fyraveckors 

bibelskola på strandhem. 

– Jag gick bibelskola för att fördjupa mig i 

den kristna tron. Det var en kort kurs, och 

det är bra att passa på när man är pensionär 

och har tid. 

Man behöver repetition, och under dessa 

veckor fick vi en breddning av vår kunskap. 

Vi gick bland annat igenom kyrkohistoria 

och några av GTs böcker. 

Många lektioner hade vi tillsammans med 

eleverna på Bibel och lärjungaskolan. Det 

var roligt och gemenskapen blev väldigt bra. 

Vi ’gamle’ och eleverna hade inte alltid samma 

syn, men samtalen och tankarna gav oss 

mycket. Jag går gärna fler gånger; det är lite 

olika ämnen som tas upp. 

Elev 

03 & 04 

Åke Johansson, Vikbolandet gick 

enveckas bibelskola på Falketorp. 

– Jag var arbetslös och livet gungade lite 

grand – min arbetsplats sen 30 år var inte 

längre där och framtiden var oviss! Då var 

det skönt att bara sitta ner och lyssna, diskutera 

och vara tillsammans med härliga 

människor inför Gud. 

Jag tackar Gud för den tiden – den har 

betytt mycket för mitt kristna liv. Jag tror 

att jag har fått en större frimodighet och 

ökad glädje i att vara kristen. 

Alla människor borde gå bibelskola! 

Elev 

vt 03 

sonia Lunnergård, sollentuna, 

gick på Credoakademin. 

– En tids timeout från politiken vårterminen 

2003 gjorde det möjligt för mig att studera 

på CredoAkademin. När jag skulle börja 

där skrev min dotter följande till mig: ”Du 

har en underbar tid framför dig! Det blir 

mycket tid för Gud, till att ställa frågor och 

lära känna många sköna människor. Gud 

vill ge dig den här terminen som en gåva.” 

Det var verkligen en gåva. Jag fick fördjupa 

mig i Guds Ord en hel termin, med 

en av de bästa apologeterna i Sverige som 

lärare, Stefan Gustafsson. Denna vårtermin 

upplevde jag också en andlig vår. Jag är 

oerhört tacksam för tiden på CredoAkademin 

och minns den och alla mina härliga 

studiekamrater med glädje i hjärtat. 

8 4 • 2008

Jag går på 

Strandhems 

bibelskola 

Elev 

07/08 

Albin Fjällström är 20 år och från byn Varmvattnet 

nordväst om Umeå, men bor sedan en tid 

i Örkelljunga. Albin går detta läsår tillsammans 

med sexton andra elever på Strandhems Bibeloch 

lärjungaskola i Örkelljunga. 

Varför valde du just Strandhems 

Bibel- och lärjungaskola 

– Jag valde den mycket på grund av att 

jag känner mig som en ’bibeldyslektiker’ 

… Men främst för att få en ännu 

djupare relation till Jesus. 

Hur ser en dag på bibelskolan ut 

– En vanlig dag kan se rätt olika ut. Vi 

följer ofta ett veckotema, till exempel 

mission, och har då lektioner och föreläsningar 

utifrån det ämnet. Annars 

består förmiddagarna av teoretiska lektioner 

och eftermiddagarna oftast av 

något praktiskt. Efter kvällsmaten är 

vi lediga. På torsdagarna firar vi mässa 

tillsammans i vår kyrksal. En gång i 

månaden är det även offentlig mässa. 

En dag i veckan har vi ”projekt” på 

eftermiddagen och en annan dag har vi 

”paletten” mellan middag och kvällsmat. 

På ”paletten” kan man ägna sig åt 

en hobby, sport eller något man tycker 

är roligt eller intressant. Under en sexveckors 

period i början av terminen kan 

man åka till Glimåkra folkhögskola 

och ha aktiviteter med elever som läser 

där, till exempel gospel och friluftsliv. 

Hur märks det att det är 

en ”lärjungaskola” 

– Lärjungadelen kommer främst in när 

vi har ”projekt”. En gång i veckan ska 

vi göra något i tjänande syfte. Några 

jobbar då lite vid Café Engel på skolan 

i Ängelholm, andra med skolevangelisation. 

Mitt projekt är att hälsa på 

äldre människor. Prata, lyssna, dricka 

kaffe och ha det allmänt trevligt. Det 

går genom diakonin i Örkelljunga församling. 

Har dina förväntningar uppfyllts 

– Jag brukar inte ha så höga förväntningar 

just med rädsla för att bli besviken. 

Men jag ville ju lära mig mer i 

Bibeln. Jag kan väl inte på rak arm säga 

vad jag lärt mig, men det känns på något 

sätt mycket lättare att hänga med 

i predikningar, förstå bibelhistoriska 

händelser – man har lite mer koll på tid 

och personer. 

Berätta lite om gemenskapen i gruppen! 

– Vi har en väldigt fin gemenskap. Att 

många kommer från olika organisationer 

och samfund är positivt. Det har 

gett mig större perspektiv i mitt tänkande 

om kristendomen. Jag har märkt 

hur otroligt trångsynt och nästan fördomsfull 

jag varit mot dem som inte är 

ELM are med ”sann luthersk lära”. 

Ni har nyligen varit på resa – är det bra 

att göra sådant tillsammans 

– Ja, resan får enligt min mening absolut 

inte plockas bort ur skolans koncept. 

Jag tror att alla i klassen håller 

med mig. 

Vi åkte till Etiopien för att besöka 

främst ELMs missionsstationer – men 

även en del andra kristna organisationer 

– för att få en djupare inblick i vad 

utlandsmission innebär och vad den 

haft för frukt. Den kristna kyrkan där 

(jag generaliserar lite) växer explosionsartat 

jämfört med i Sverige. Mekane 

Yesu-kyrkans medlemsantal växte med 

350 000 bara mellan 2005 och 2006. 

Något av det viktigaste för mig med resan 

var att jag ställde mig frågan: ”Varför 

växer inte kyrkan i Sverige” Svaret 

är kanske enkelt: Vi måste börja evangelisera 

mera i vardagen för vänner och 

– varför inte för mannen bredvid på 

bussen Det tål att tänkas på. 

Vill du rekommendera Strandhems 


– Ja, jag kan varmt rekommendera den! 

Jag tycker att det är mycket bra bibelundervisning 

med fokus på Jesus och 

det är kunniga lärare. Regelbundna 

själavårdssamtal finns hela året. Det är 

väl förutsättningarna för att man ska få 

något ut av ett år på bibelskola. 

Är du nyfiken på STRANDHEMS 

BIBEL- OCH LÄRJUNGASKOLA 

Välkommen till Öppet hus på 

Strandhem lör. 10 maj 10–16. 

Läs mer om Strandhem på nästa sida. 

4 • 2008 9


Strandhems 


www.strandhem.nu 

skOLaN LIGGEr VaCkErT vid Hjälmsjön, i 

Örkelljunga i nordvästra Skåne. Ca 20 

elever kan bo och äta på missionsgården, 

men de har också tillgång till eget 

kök. 

Skolan vill ge eleverna en grund för 

livet som Jesus lärjungar genom god 

undervisning i Bibeln och den kristna 

tron samt genom övning i det kristna livet. 

Varje elev får hjälp av en personlig 

mentor i regelbundna själavårdssamtal. 

Strandhems Bibel- och lärjungaskola är 

knuten till Glimåkra folkhögskola. 

kUrsINNEHÅLL. Varje vecka fokuseras 

ett huvudtema som blir belyst ur olika 

synvinklar, t.ex.: Trons mönster, Bönen 

och det inre livet, Jesus möter människor, 

Andens gåvor, Ledarskap samt 

Guds ledning. 

På eftermiddagarna läggs tonvikten 

på lärjungaskapets praktiska och personliga 

gestaltning och hjälp ges till 

eleverna att utveckla sina gåvor och att 

använda dem i praktiken. 

aNDakTEr. Dagen byggs upp kring tre 

andaktstillfällen, som ger en bild av 

olika kristna bönetraditioner. 

sTUDIErEsa. Under fyra veckor på våren 

görs en studieresa till Afrika eller Peru 

– för att dels möta kristna som lever 

under helt andra förutsättningar och 

dels få en inblick i församlings och biståndsarbete. 

kOrTkUrsEr. Missionsgården Strandhem 

har flera gånger, ungefär vartannat år i 

februari, anordnat en fyraveckors bibelskola. 

Då undervisar flera av lärarna 

från Bibel och lärjungaskolan. Några 

gånger på hösten har man även anordnat 

en enveckas bibelskola på Falketorp 

Missionsgård på Vikbolandet. 

PÅ MIssIONsGÅrDEN FrIDHEM, ca fyra mil från Umeå, 

anordnas en sommarbibelskola varje år i vecka 30. 

Undervisningen riktar sig främst till ungdomar, men 

även äldre är välkomna. Under veckan ges tid till fördjupning 

i Bibeln eller i något aktuellt ämne samt till 

personlig eftertanke och stillhet. Varje dag fi nns tid till 

bad och sport, och den avslutas med kvällsmöte och 

predikan. Bibelskolan övergår till helgen i ett sommarläger 

där alla åldrar samlas. 

Välkommen till sommarbibelskola och läger 21–27 

juli i år – för trettonde gången! www.fridhem.info 

En bibelskola 

på resa 

Maria rubenson 

hos nya vänner. 

sTraNDHEMs BIBEL- OCH LÄrJUNGaskOLa 

har i början av vårterminen varit i 

Etiopien en månad. Ett utförligare 

reportage från resan kommer i Till 

Livs juninummer. 

I Kompassen, ELMs tvåsidiga 

blad om yttre missionen (se s. 27), 

berättar en av eleverna, Jenny Johansson, från resan: ”Innan vi skulle åka till Etiopien 

tänkte jag att nu ska jag åka ner och missionera, se missionen och få ge dem 

något. Men jag hade nog inte räknat med att det skulle bli precis tvärtom! Att det 

var jag som skulle få så mycket av människorna jag träffade där. Deras öppenhet, 

kärlek, glädje och förtröstan på Gud har blivit en inspiration för mig.” 

Beställ Kompassen och läs mer! 

10 4 • 2008

FaDEr VÅr • DEL 4 aV 9 

Vi ber till Far 

Ske din vilja, såsom i himmelen 

så ock på jorden. MaTT. 6:10 

cOLLAGE: ciA BJÖrK 

GÅrDaGEN HaDE VarIT OMTUMLaNDE. Han 

kunde knappt fatta allt som hänt sedan 

han hade fattat sitt beslut att gå 

hem till sin far. Ju närmare han kommit 

hemmet dess mer hade hans fruktan 

ökat: Skulle dörren vara stängd 

för honom Då plötsligt hade pappan 

kommit springande emot honom och 

omfamnat honom. Han hade befallt 

tjänarna att klä honom i högtidsdräkten. 

På kvällen hade det blivit en stor 

fest (Luk. 15). 

Nu var det morgon. De hade ätit tillsammans. 

När han såg att fadern höll 

på att resa sig från bordet tog han honom 

i armen. ”Far”, sade han, ”vad 

sker här i dag Du får tala om för mig 

vad du vill att jag ska göra.” 

sÅ Är DET NÄr VI Har VÄNT OM TILL GUD. 

Då börjar något nytt. Förut har vi gått 

egna vägar. Vi har tänkt som de flesta 

gör: ”Mitt liv är mitt.” Men nu har vi 

vänt om till Gud. Nu är vi hemma hos 

vår Far. Varje dag är en dag med honom. 

Det är hans vilja som ska ske. 

Det är Jesus som har kommit med 

detta nya liv. Han har det med sig från 

himmelen. Där sker Guds vilja hela tiden. 

Änglarna som omger Gud prisar 

hans namn och uträttar hans ärenden. 

Så är det i himmelen. Och i begynnelsen 

var det likadant på jorden. De 

första människorna hade sin glädje i 

att göra Guds vilja. Så var det ända till 

dess att ormen kom in i paradiset. Han 

förledde dem. De vände sig bort från 

Gud. Sedan dess härjar det onda på 

jorden, med kiv och ovänskap, lidande 

och död. 

Men nu har Jesus kommit till oss. 

Han har himmelens liv med sig. Han 

lever för att göra sin himmelske Faders 

vilja. Tidigt på morgonen, medan 

det ännu är mörkt, går han avsides för 

att tala med Fadern. Sedan går han ut 

bland människorna och uträttar Faderns 

vilja. ”Min mat”, säger han till 

lärjungarna, ”är att göra hans vilja 

som har sänt mig och att fullborda 

hans verk” (Joh. 4:34). 

Detta är Jesu liv. Och samtidigt blir 

det hans kamp. Han måste kämpa för 

att hålla fast vid Fadern. Frestaren lovar 

honom hela världen för att locka 

honom bort från Fadern. Folket vill 

göra honom till en kung som driver 

bort romarna. Lärjungarna förstår inte 

den väg han går. Folkets ledare kallar 

honom syndare och hädare. Det är en 

ständig kamp. Men Jesus håller ut. 

Kvällen före lidandet kan han säga till 

Fadern: ”Jag har förhärligat dig på jorden 

genom att fullborda det verk som 

du har gett mig att utföra” (Joh. 17:4). 

NU sTÅr VI I saMMa kaMP. Det vet Jesus. 

Därför lär han oss att dag för dag be 

Fadern hjälpa oss att göra hans vilja. 

Det är dubbel hjälp vi behöver. Både 

klarsyn och kraft. 

Vi behöver klarsyn. Vi kan inte följa 

världens sätt att leva. Vi behöver den 

helige Andes hjälp till att ”pröva vad 

som är Guds vilja, det som är gott och 

fullkomligt och som behagar honom” 

(Rom. 12:2). Vi kan inte låta oss ryckas 

med av varje vindkast i läran. Vi får be 

Fadern hjälpa oss att se sanningen och 

hålla fast vid den (Ef. 4:14f.). 

Vi behöver kraft. Kraft att kämpa 

mot de onda makterna. Vi behöver den 

kraft som Jesus hade när han segrade. 

Vi får be Fadern ge oss hans vapenrustning 

så att vi kan stå emot djävulens 

listiga angrepp (Ef. 6:10 ff.). 

OCH NÄr VI BEr, DÅ FÅr VI. Det har Jesus 

lovat oss. Han frågar oss hur vi själva 

gör med våra barn, om vi ger dem sådant 

som är dåligt eller farligt. Nej, 

nej, det gör vi inte. Om det nu är så, 

säger Jesus till oss, ”om ni som är onda 

förstår att ge era barn goda gåvor, hur 

mycket mer skall då inte er Fader i 

himlen ge den helige Ande åt dem som 

ber honom” (Luk. 11:13). 

Som vi ber, så får vi. 

GUsTaV BÖrJEssON, prost, Sätila 

4 • 2008 11

foto: constantin jurcut 

12 4 • 2008

ORD TILL LIV • 3:E SÖN I PÅSKTIDEN 

Det odödliga hjärtat 

Grymt tryggt! 

Herren är min herde, mig skall inget fattas. ur ps. 23. 

VaD Är EN HErDE FÖr NÅGOT Det undrade för något år 

sedan en konfirmand när vi skulle läsa Herdepsalmen, 

Psaltaren 23, under andakten. Jag lät frågan gå 

vidare till de andra i gruppen – ingen verkade vara 

säker på svaret! 

I Bibeln är det vanligt att likna Herren Gud, och 

framför allt då Jesus, vid en herde! Det är en riktigt 

bra och talande bild – men den är knappast modern 

och för yngre är den inte självklar. Det är inte 

så många av oss som har träffat riktiga herdar. För 

dagens bibelläsare är nyanserna i texterna om Herren 

som vår herde inte alls lika självklara som för dåtidens. 

Man kan fundera över vad Bibeln och Jesus 

hade använt för bild i dag för att förmedla samma 

budskap Ändå är det nog inte svårt att greppa själva 

huvudpoängen i texterna, där vi liknas vid får och 

Herren vid herden. 

Åter till konfirmanderna. Vi läste Psaltaren 23 tillsammans, 

och sedan bad jag dem fundera tyst en 

stund över vad de tror att psalmen vill lära oss om hur 

det är att låta Herren vara ens herde. (Slå gärna upp 

den och läs själv innan du läser vidare här!) Svaret 

blev, med deras språk: Grymt tryggt! 

Mitt i prick! Texterna som beskriver Herren som 

vår herde är laddade med trygghet! Herden känner 

fåren, han vet om och kan förutse farorna, flyr inte 

när hoten blir verklighet, kan leda till trygga platser, 

goda betesmarker och vattenkällor. Han söker efter 

dem som springer bort, och om det behövs så bär han 

dem i sin famn – det råder ingen tvekan: texterna där 

Herren beskrivs som vår herde vill förmedla att det 

är tryggt och stort att få vara ett får i Herrens hjord! 

Eller med barnvisans ord: ”Jesu lilla lamm jag är, på 

sin axel han mig bär. Över berg och djupa dalar, upp 

till himlens ljusa salar. Jesu lilla lamm jag är, på sin 

axel han mig bär!” 

Samtidigt ska vi nog konstatera att det finns en risk 

att vi romantiserar herdebilden alltför mycket. Tänk 

på de gamla söndagsskolebilderna – Jesus bär det 

vita, ulliga lammet på sina axlar i vackrast tänkbara 

landskap. En så romantiserad bild av herdefårtillvaron 

stämmer knappast med verkligheten eller med 

våra egna erfarenheter av vad det är att vara ett Jesu 

lilla lamm. Inte ens med den bäste Herden är det alltid 

så enkelt att finna gott andligt bete. Många faror 

lurar, olyckor sker och gräset tycks ofta grönare på 

andra håll. 

Livet är inte alltid en idyll! Men herdebilden lär oss 

att i en otrygg värld är det ändå nära Jesus som vi har 

det bäst. Och Herrens får kan se fram emot den allra 

bästa tänkbara framtid – de har löftet om att en dag 

få bo i Herrens hus för alltid! 

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar 

jag inget ont, ty du är med mig, din käpp och stav de 

tröstar mig! (v. 4) 

BÖN: Tack, Jesus, för all din godhet och nåd mot mig, 

och för tryggheten hos dig. Hjälp mig att alltid känna 

igen din röst, hålla mig nära dig och följa dig. 

FrEDrIk CarLssON, präst, Hanaskog 

4 • 2008 13

MÅNaDENs FÖrkLarING 

Bön 

Varför ska vi be ”Gud vill det och människan behöver det.” Eller enligt katekesen: Vi ska 

be därför att Gud uppmanat oss till bön och lovat oss bönhörelse – och därför att vi alltid 

behöver fl y till honom och öppna vårt hjärta för honom. Vad är då bön 

FOtO: DOrA PEtE 

Månadens 

förklaring 2008 

hämtas ur 

Kristna huvudord 

av Josef imberg, 

Kyrkliga Förbundets 

Bokförlag, 2007. 

BÖNEN Är NÖDVÄNDIG i allt kristet liv. Om en kristen 

människa aldrig ber, är det alltså ett livstecken som 

saknas. 

Vad är då kristen bön Det framgår av den bön 

Herren Jesus själv har lärt oss, ”Fader vår”. Denna 

bön hjälper oss att ge uttryck åt alla de små och stora 

behov vi har, och ändå sätts inte vår vilja framför 

Guds. Den låter kroppens och själens dagliga behov 

bli tillgodosedda, och ändå står Guds namn, hans 

ära, vilja och rike över allt annat. 

Om vi ser närmare på kristen bön, ligger den s.k. 

begärbönen oss närmast. I en sådan bön framlägger 

vi våra önskningar om sådant som vi allra mest behöver. 

Men här finns en uppenbar risk: att vi stannar 

vid våra egna behov. 

Det är därför nödvändigt att varje kristen går 

vidare till att också be för andra. Det är förbönen. 

Men inte heller denna är någon slutpunkt för 

bönen. Det är nödvändigt att gå vidare, också till 

tacksägelsebön. Annars blir vi som de nio spetälska, 

som inte kom tillbaka till Jesus för att av hjärtat 

tacka honom, sedan de hade fått den stora hjälp de 

hade bett honom om. (Luk. 17:11–19.) 

En ofta hörd invändning i fråga om bönen är 

denna: Gud är allvetande och vet alltså vad vi behöver 

utan att höra det från oss. Enligt samma tänkesätt 

skulle heller inga barn till förståndiga föräldrar 

behöva tala om vad de behöver. Men vore det så, 

då gick i alla fall förtrolighetens, gemenskapens och 

de innerliga bandens förhållande förlorat. Är det så 

man vill ha det 

”Jag vet inte om jag vågar be till Gud”, säger 

andra. De menar att deras behov är alldeles för stora 

eller för små för att läggas fram för Gud. Alla 

sådana tankar motsägs dock av Jesu egen undervisning 

om bönen. Han har befallt oss att be, och han 

har själv talat om stort och smått som vi får be om. 

Han har också lovat att vi får hänvisa till honom 

i allt vi ber om. Det är att be i Jesu namn och för 

hans skull. Vi får alltså tala till Gud på detta sätt 

i vår bön: ”I Jesu namn jag beder att du mig alltid 

leder, på livets väg, i Jesu fjät [spår].” (Sv. Ps. 1937, 

442:8.) 

Det finns, som vi har sett, många slags bön, antingen 

det gäller den enskilde kristnes bön eller den 

gemensamma bönen i församlingen. Den högsta 

formen av bön är tillbedjan. Denna form av bön 

innebär att man med eller utan ord blir stilla inför 

Guds ansikte, därför att han ensam är Gud, hög, 

stor och härlig i sin helighet, sin makt och sitt majestät. 

I tillbedjan är det inte fråga om att be om saker 

och ting eller ens hjälp för sig eller andra. Tillbedjan 

har däremot alltid något av detta innehåll: ”Amen. 

Lovet och priset, visheten och tacksägelsen, äran, 

makten och väldet tillhör /dig/ vår Gud i evigheternas 

evigheter. Amen.” (Upp. 7:12.) 

14 4 • 2008

saXaT 

&UtBLicKAr 

Jag har letat i 50 år. Under större delen av 

tiden har jag vetat att det fanns något som 

var viktigt att finna – oerhört viktigt. 

INGELa aGarDH 

tipsa gärna om läsvärda 

artiklar. Mejla 

till.liv.red@telia.com 

eller skicka till 

till Liv, Sandg. 14B, 

223 50 Lund. 

Libris Förlag 

Böckerna fi nns att 

köpa på BV-Förlag. 

www.bv-forlag.se 

042-14 57 22 

0435-521 77. 

Jesus utmanar vårt sätt 

att leva 

I NyHETsBrEVET från Svenska Evangeliska 

Alliansen (7/3) skriver Stefan 

Gustafsson (SG): ”Hur ska vi gruppera 

mänskligheten Hur många 

sorters människor finns det egentligen” 

SGs svar tar upp både varje 

människas individualitet och hennes 

tillhörighet utifrån språk, religion, 

kultur m.m., men han uppehåller sig 

mest vid de tre kategorier som finns 

i Bibeln: 1. Människan är skapad av 

Gud till att vara hans avbild – det 

gäller alla människor. 2. Människan 

har gjort uppror mot sin Skapare 

och förlorat härligheten från Gud. 

Bibeln betecknar henne som syndare 

– det gäller också alla människor. 

3. Människan inbjuds genom Jesus 

Kristus till ny gemenskap med Gud – 

det gäller också alla människor. Men 

”den faktiska gemenskapen med 

Gud är personlig och ges till den 

som omvänder sig och i tro tar emot 

Jesus. Den tredje kategorin utgörs 

alltså av syndare som genom tron 

på Jesus blivit förlåtna och födda på 

nytt.” 

SG framhåller vikten av att vi inte 

gör andra indelningar, t.ex. efter 

sexuell läggning, detta utifrån en pågående 

debatt i media om homosexuellas 

plats i en församling: ”Oavsett 

begåvningar och brister, lidelser, 

lustar och läggningar, möjligheter 

och misslyckanden är vi älskade och 

välkomna till Guds församling. Den 

består för övrigt enbart av syndare, 

förlåtna syndare. Hur vi förstår oss 

själva ur sexuell synvinkel – hetero, 

homo, bi eller trans; asexuella eller 

metrosexuella; promiskuösa eller impotenta; 

monogama, polygama eller 

polyamorösa – är utan relevans för 

frågan om man är välkommen. Jesus 

har sagt: ’den som kommer till mig 

skall jag inte visa bort’ (Joh. 6:37). 

Detsamma ska hans församling säga. 

Men den som kommer till Jesus 

möter inte enbart bejakelse, utan 

också utmaning att omvända sig 

från synd och börja vandra i enlighet 

med Guds vilja. Det går inte att 

följa Jesus om man själv fortsätter 

att gå åt andra hållet. Den kristna 

församlingen inbjuder alla, samtidigt 

som den utmanar alla att omvända 

sig. … 

Kamp och misslyckande känner 

alla kristna till. … Erbjudande om 

nåd och nystart behöver vi kontinuerligt. 

Men vi tror inte på syndernas 

tillåtelse, utan på syndernas förlåtelse. 

Gemenskap med Jesus innebär 

att bli utmanad i sitt sätt att leva. 

… Utifrån den kristna trons egna 

kategorier är inte frågan vem som är 

välkommen till församlingen, utan 

vad som är Guds vilja med människans 

liv.” 

Tre omvändelser 

aNTONy FLEW, engelsk filosof och en av 

världens främsta ateister, har vid 80 

års ålder blivit övertygad om Gud 

som universums Skapare. Per Landgren 

skriver i Trons Värld (8/2) att 

Flew ”blivit övertygad, inte genom 

en uppenbarelse utan genom filosofiska 

och vetenskapliga argument. I 

boken ”Det finns en Gud” berättar 

Flew om sin resa från ateism till 

gudstro. Han insisterar på att det är 

förnuftet och inte tron som väglett 

honom. Det är teorin om universum 

samt biologin som fått honom att 

tänka om. Ett universum som tycks 

justerat i minsta detalj för att passa 

människan var det som till slut fick 

honom att byta sida (Landgren). 

GÖraN skyTTE – journalist, känd som 

reporter och från sina TVutfrågningar, 

i dag kolumnist på Svenska 

Dagbladet – har uppmärksammats 

i media p.g.a. andaktsboken ”Ett 

år med Jesus” och nu senast med 

boken ”Omvänd”, där han beskriver 

sin väg till tro. I Dagen (22/2) 

recenseras boken: ”Skyttes sökande 

efter meningen med livet, efter sin 

egen andlighet och kristna tro är en 

öppen och spännande resa att få ta 

del av. Han släpper läsaren tätt inpå 

sig, väjer inte för det som i mångas 

ögon kan tyckas märkligt och udda. 

Att en människa med hans kunskap 

och vishet väljer den smala vägen. 

Det är omöjligt att inte beröras av 

hans starka andliga upplevelser och 

hans möte med Jesus.” 

INGELa aGarDH, nyhetsankare i Aktuellt 

samt reporter på SVT, ägnar 

(liksom Göran Skytte) nu mycket 

av sin tid åt att resa landet runt och 

vittna om Jesus Kristus. I sin bok 

”Den största nyheten”, berättar hon 

bl.a. om sin omvändelse. 

I en intervju i Världen idag (1/2) 

säger hon: ”’Jag har blivit av med 

många rädslor och fått en mening 

med livet. Tron på Gud är ingen garant 

för frihet från katastrofer. Men 

han håller mig i handen.’ Ingela 

Agardh fick konstatera att tron på 

Jesus var en verklighet, ingen fantasi 

och inte någon egenhändigt konstruerad 

krycka för en medelålders, 

deprimerad kvinna. 

Men alla frågorna då Om 

lidandets mening, om treenigheten 

Det var bara för Ingela att lägga ner 

och konstatera att hon har ställt 

frågorna, inte förstått men att hon 

ändå kunde tro. En befriande ståndpunkt 

som stack hål på den egna 

självtillräckligheten som hela tiden 

ville fatta, förstå och beskriva. 

När hon kom tillbaka till arbetskamraterna 

på SVT upptäckte hon 

att hennes frågor om Gud var helt 

irrelevanta. … ’Bland journalister 

är Gud en ickefråga. Även i religionsprogrammen 

saknas andliga 

representanter. Vi behöver inte fler 

religionsprogram, utan mer tro i de 

program som sänds’, konstaterar 

Ingela Agardh.” 

rED. 

4 • 2008 15

PsaLTarEN DEL 4 

Psalm 27 

Av David. 

1 

Herren är mitt ljus och min räddning, 

vem skulle jag frukta 

Herren är ett värn för mitt liv, 

vem skulle jag bäva för 

2 

När de onda kommer emot mig 

för att slita mig i stycken, 

mina motståndare och fi ender, 

då skall de själva snava och falla. 

3 

Om en krigshär hotar mig 

känner jag ingen fruktan, 

om kriget kommer 

är jag ändå trygg. 

4 

Ett enda ber jag Herren om, 

detta begär jag: 

att få vara i Herrens hus 

varje dag i mitt liv 

för att se Herrens ljuvlighet 

och söka svar i hans tempel. 

5 

ty han gömmer mig i sin hydda 

på olyckans dag, 

han gömmer mig i sitt tält, 

han räddar mig upp på klippan. 

6 

Nu kan jag triumfera 

över fi enderna omkring mig. 

Jag vill offra i hans tält, 

offra med segerjubel. 

Jag vill sjunga och spela till Herrens ära. 

7 

Hör, Herre, när jag ropar, 

visa mig nåd och svara mig. 

8 

”Sök Herren”, manar mitt hjärta. 

Dig, o Herre, söker jag. 

9 

Dölj inte ditt ansikte för mig, 

visa inte bort din tjänare i vrede, 

du som varit min hjälpare. 

Stöt inte bort mig, överge mig inte, 

min Gud, du som räddar mig. 

10 

Om min far och min mor överger mig 

skall Herren ta sig an mig. 

11 

Visa mig, Herre, din väg! 

Led mig på en jämn stig, 

jag omges av fi ender, 

12 

låt inte mina ovänner sluka mig. 

Menedare träder fram, 

vittnen i våldets tjänst. 

13 

Men jag är viss om att möta Herrens 

godhet 

här i de levandes land. 

14 

Hoppas på Herren! 

Var stark, fatta mod 

och hoppas på Herren! 

Trygghet 

och 

ängslan 

Psaltaren 27 är ett tydligt exempel på att psalmerna kan läsas och förstås 

ur olika synvinklar. Här talar först och främst David, som står som 

psalmens författare. Men här talar på ett djupare plan Kristus själv, ty 

han är den som mer än någon annan har fått lida på grund av falska 

vittnen eller menedare som är vittnen i våldets tjänst. Orden i psalmen 

kan också vara den enskilde kristnes eller den kristna församlingens. 

FOtO: cONStANtiN JUrcUt 

16 4 • 2008

DET FÖrsTa VI FÅr VETa är att David har författat 

denna psalm: Av David (v. 1). Grundspråket i 

Gamla testamentet är hebreiska, och det ord 

som här har översatts med ”av” betyder även 

”åt”, ”till” eller ”för”. Detta innebär alltså, att 

Gud själv först har givit sitt ord ”till” David 

och sedan har David givit det vidare ”åt” oss. 

Båda översättningarna är lika korrekta: ”till” 

David (från Gud) och ”av” David (till oss). 

Detta ger oss, som är förkunnare, en nyttig påminnelse. 

Om vi skall kunna predika Guds levande 

ord till dem som lyssnar, så måste Ordet 

först ges ”åt” oss från Gud. Därför måste alla 

predikningar födas hos en predikant när han är 

på knä i bön inför Gud. 

Trygghet (v. 1–6, 13–14) 

Davids trygghet inför alla onda människor, 

motståndare och fiender är uppenbar (v. 2). 

Hur kunde han vara så trygg och så full av förtröstan 

i alla svårigheter och hotande faror 

Svaret är, att David visste vem Gud är: Herren 

är mitt ljus, Han skall leda mig; min räddning, 

Han skall frälsa mig; ett värn för mitt liv, Han 

skall försvara mig. Frågan: vem skulle jag frukta 

blir mot den bakgrunden närmast retorisk 

(v. 1). Detta är grunden till de kristnas trygghet: 

de tillhör Honom som är ljus, räddning och ett 

värn. Många kristna, som är eller har varit omgivna 

av fiender och onda människor, har funnit 

tröst och styrka av dessa ord (v. 2–3). 

Davids längtan efter gemenskap med Gud 

kommer även till uttryck i de följande verserna: 

Ett enda ber jag Herren om … att få vara i Herrens 

hus varje dag i mitt liv (v. 4). Att David 

varje dag vill vara i Herrens hus är en bild för 

hans önskan om att få ha en livslång gemenskap 

med Gud. Denna längtan är så stark hos 

David att han framhåller sitt böneämne som 

”ett enda”. Jesus säger också att det endast 

finns en sak i livet som är nödvändig och det 

är att komma till Honom och lyssna på Hans 

ord (Luk. 10:41–42). David använder även 

andra ord för att uttrycka denna sin längtan efter 

Gud: han gömmer mig i sin hydda … han 

gömmer mig i sitt tält och han räddar mig upp 

på klippan (v. 5). Hyddan, tältet och klippan 

är olika uttryck för en gemenskap med Kristus 

Jesus. Martin Luther förlänger detta perspektiv 

och menar att ’hyddan’ även syftar på den 

kristna församlingen, som är Kristi kropp. 

Detta är en berikande tanke, och man skulle 

verkligen önska att den kristna gemenskapen 

är sådan att man gärna tog sin tillflykt dit på 

olyckans dag (v. 5). 

Ängslan (v. 7–12) 

Plötsligt blir allt annorlunda. Från att ha varit 

omtalad i tredje person blir Gud nu direkt tilltalad. 

Och Gud blir inte endast tilltalad, utan 

David ropar till honom: Hör, Herre, när jag 

ropar (v. 7). Hur skall man förstå och förklara 

denna växling Kunde inte David alltid ha fått 

vara lugn och trygg i sin gemenskap med Herren 

Jo, det kan man kanske tycka, men David 

var fortfarande kvar i denna syndens värld och 

där ges ingen konstant ro och känslomässig 

frid. Känner vi inte Davids ängslan … visa inte 

bort din tjänare i vrede … Stöt inte bort mig, 

överge mig inte … låt inte mina ovänner sluka 

mig (v. 9, 11). David visste att han ständigt behövde 

Guds nåd (v. 7). Världen, djävulen och 

hans egen synd gav honom ingen ro. 

Ändå finns det en segerton och en visshet mitt 

i all ängslan: Om min far och min mor överger 

mig skall Herren ta sig an mig (v. 10). Psalmen 

slutar också i detta trygghetsperspektiv: Men 

jag är viss om att möta Herrens godhet här i de 

levandes land (v. 13). Orden om ”de levandes 

land” förstår Luther som den kristna församlingen. 

Psalmens avslutande ord säger David 

både till sig själv och oss andra: Hoppas på 

Herren! (v. 14). 

INGEMar rÅDBErG, universitetslektor, Lödöse 

Psalm 27 

Denna psalm kan inte 

enkelt sorteras in i 

någon särskild kategori av 

psalmer. Den är en bön 

som innehåller klagan, 

men den både börjar och 

slutar med starka uttryck 

för förtröstan på Gud 

4 • 2008 17

PErsONPOrTrÄTT • DEL 15 

DEN rEFOrMErTa kyrkaN är en beteckning för de 

kyrkor och samfund som bildats ur den reformation 

som startade i Schweiz och utformades av Zwingli. 

När denne dog övertog så småningom Jean calvin 

ledarrollen, och calvinismen fi ck fäste även i Holland, 

Skottland samt i England där den utvecklades till anglikansk 

kyrkoform. 

Stora delar av den svenska frikyrkorörelsen har 

sina rötter i den reformerta kyrkan, som tillsammans 

med luthersk och anglikansk tradition är de viktigaste 

grenarna i protestantismen. 

Jean Calvin 

Han bröt med den katolska kyrkan och han bejakade Augsburgska bekännelsen. Ursprungligen räknade 

han sig som en lärjunge till Martin Luther – men de två kom senare att inta olika ståndpunkter i en del 

frågor. Men för Jean calvin var rättfärdiggörelsen genom tron nödvändig. 

18 4 • 2008

Calvins sammanställde sina 

teologiska grundtankar i Institutio 

religionis Christianae 1559. 

rEFOrMaTOrN JEaN CaLVIN (1509–1564) 

var fransman, men, med undantag av 

några år i Strasbourg, verksam i Genève 

i Schweiz. Han var utbildad jurist 

och såväl teolog och förkunnare som 

politiker. 

Calvin separerade kyrka och stat, 

samtidigt som han menade att båda 

två skulle formas efter Kristi kroppstanken. 

Målet var att skapa en kristen 

stad, där den enskilde medborgaren 

(kroppsdelen) hämtade sin kraft och 

hälsa från hela kroppen och ändå hade 

en unik och oersättlig funktion. Kyrkan 

skulle vara ideal för samhället genom 

att visa hur ett liv, som levdes till Guds 

ära och efter hans vilja, också gynnade 

mänsklig fullkomning. Reformationen 

av samhället skulle ske genom personligt 

helgade liv. Evangeliet var för Calvin 

både ett möte med den levande Guden 

och goda förhållningsregler som 

skulle tillämpas i detalj. 

Eftersom varje människa är så mycket 

värd, menade Calvin, måste alla också 

få hjälp till ett värdigt liv där deras 

förmågor kan ställas i andras tjänst. 

Staden delades in i olika regioner och 

ledarskapet hade ansvar för att hjälpa 

människor att komma rätt i sin mänskliga 

kallelse och sitt liv. Medborgarna, 

i sin tur, skulle svara genom att med 

glädje utföra sin kallelse. Målet var det 

gemensamma goda. 

Själv var Calvin en arbetsmyra och 

outtröttlig i sin omsorg om både biblisk 

undervisning och människor. ”När 

vi tänker på vila”, skrev han, ”så låt 

oss se upp mot himlen.” 

Man får säga att Calvin lyckades 

med att omvandla Genève till en gudsstad. 

Vad ett gott kristet liv innebar 

fanns reglerat i detalj, och det fanns 

stort stöd för det programmet. En 

överväldigande majoritet tänkte sig att 

den som kraftigt förnekade den kristna 

läran hotade Guds ära och samhällets 

fortbestånd. 

Förhållande till Luther och Melanchton 

Calvin hade en mycket nära kontakt 

med Philipp Melanchton som högaktade 

Calvin och kallade honom för Teologen. 

Reformerta teologer lyfter ofta 

fram att behovet var stort av en stillsam 

och systematiskt arbetande teolog 

efter att den lite vildsinte Luther berett 

marken för kyrkans reformation. Calvin 

själv uppmanade till stor respekt 

för Martin Luther, även om han också 

kunde vara kritisk och tyckte att reformatorn 

i Wittenberg var väl självgod. 

Undervisning 

Reformatorerna var bibellyssnare. Calvin 

själv predikade, undervisade och 

skrev kommentarer över bibelböcker 

som fortfarande är mycket spridda och 

lästa i reformerta kretsar. Sina teologiska 

grundtankar sammanställde han i 

Institutio religionis Christianae (1559). 

Som mål hade han alltid tydlighet och 

enkelhet. 

Calvins teologi är i mycket allmänkristen. 

När det gäller Bibelns tillförlitlighet, 

treenighetsläran, Kristi två 

naturer utlägger han Kyrkans lära på 

ett mycket informerat sätt. Vi känner 

hos honom också igen Luthers undervisning 

om bland annat människans 

syndfullhet, rättfärdiggörelse från Jesus 

genom den enskildes tro förenad med 

ånger, det saliga bytet och vardagskallelsens 

värde. Både Luther och Calvin 

betonar också tio Guds bud, om än på 

olika sätt. Båda är också måna om att 

evangeliet ska gå till hjärtat och beröra 

även känslorna. 

Den mest kända skiljelinjen mellan 

Calvin och Luther är nattvardsläran. 

Luther tänker sig att Kristus är allestädes 

närvarande som människa. Således 

får vi del av hans verkliga kött och blod 

i nattvarden. Calvin kritiserar den synen 

och menar att det är ett förnekande 

av Kristi verkliga mänsklighet och 

identifiering med oss. Ubikvitet (dvs. allestädes 

närvaro), menar han, kan inte 

sägas vara en mänsklig egenskap. I stället 

tänker sig Calvin att Kristus, som är 

i himlen, genom Anden, föder oss som 

är på jorden från sin egen kropp. Att ha 

gemenskap med en person är för Calvin 

inte att äta den kroppsligt, utan att 

möta den kroppsligt. Kristus inandas 

sitt nya liv i oss från köttets substans, 

dvs. från allt det som Kristus nu är i sin 

mänsklighet. 

En skillnad mellan luthersk och calvinsk 

teologi är läran om predestinationen. 

Calvin omfattade tron på en 

dubbel predestination: Gud är den som 

både utväljer och förkastar. Han menade 

till och med att Gud frambringade 

syndafallet. Luthersk teologi vänder 

sig emot det, även om många forskare 

hävdar att Luther själv hade samma 

syn som Calvin och fann stor tröst i 

den visshet som utkorelsen gav. 

När väckelserna gick fram på 

1800talet var man, trots sin tydliga 

lutherska profil, inte sen att också ta 

till vara en del av det man fann av värde 

i den calvinska traditionen. Många 

sånger översattes liksom böcker av reformerta 

baptister som John Bunyan 

och Charles Spurgeon. Det finns en 

bibelförankring hos Calvin och den reformerta 

traditionen som gör att den 

än i dag är givande och utmanande att 

stå i dialog med. 

MarkUs HECTOr, teol. kand. och pastor, Stockholm 

4 • 2008 19

På tråden 

Filip Nilsson 

Strandhem fi ck vid nyår en ny 

medarbetare! Då började Filip 

Nilsson sin halvtidstjänst som 

ansvarig för ungdomsverksamheten, 

en tjänst som Joakim 

Hector tidigare haft. 

Filip – berätta kort om dig själv! 

Jag är en man i mina bästa år som kommer från 

Örkelljunga. Har en stor och härlig familj och 

många fina vänner. Jag är nog en ganska spontan 

och rättfram människa. Tycker om ”raka rör” och 

vill verka för positiva relationer mellan mina vänner 

och kollegor. Efter studenten jobbade jag ett år som 

församlingsassistent i Svenska kyrkan utanför Ängelholm, 

sen blev det Bibel och lärjungaskolan här 

på Strandhem. Så flyttade jag till Lund och skulle 

jobba där – men var arbetslös i åtta månader … 

Våren 2006 fick jag ett halvtidsarbete som kontorssekreterare 

på Norea Radio Sverige i Ängelholm. 

På hösten fick jag jobb som elevassistent på 

Solängsskolan i Örkelljunga – när jag nu började på 

Strandhem slutade jag där. 

Vad har du för fritidsintressen 

Att titta på fotboll, spela ett datorspel som heter 

Manager, umgås med vänner, ’inredning och design’, 

idrotta, samtala och gå på restaurang m.m. 

kOrT 

&GOtt 

Tonårsläger på Fridhem 

FÖrsTa HELGEN I Mars var det tonårsläger 

på Fridhem. Det var ca 25 kvällspigga 

tonåringar som hade samlats. 

De flesta lägerdeltagarna kom från 

Västerbotten, några från Norrbotten 

och en hade influgits från Skåne 

– Arne Engström, som höll några 

uppskattade bibeltimmar. Helgen 

innehöll bland annat undervisning, 

samtal, lekar och en utflykt till slalombacke 

eller badhus. 

Under lägret fanns det en frågelåda. 

Tre lappar som lagts i lådan 

rörde sig kring frågan: Hur kan jag 

veta att jag är frälst Arne svarade: 

”Du får vara helt övertygad om att 

du är frälst för Jesu skull!” Vi påmindes 

också om Jesus säkra löfte: ”Den 

som kommer till mig skall jag aldrig 

någonsin kasta ut.” 

Skicka gärna en kort notis om vad som hänt i 

ELM/ELU – till allas kännedom och uppmuntran 

eller kanske som efterföljansvärt exempel. 

Skriv ditt namn under och skicka till: till Liv, 

”Kort & gott”, Sandgatan 14B, 223 50 Lund, 

eller mejla direkt till till.liv.red@telia.com. 

Det var en glad och positiv stämning 

bland lägerdeltagarna. Många 

av dem som var där har jag sett tidigare. 

Några såg jag för första 

gången. Helgen avslutades med församlingsgudstjänst 

– och tårtkalas: 

missionsgårdspastorn JanUlrik Smetana 

fyllde 40 år! 

JONas BraNDT 

Hur trivs du på Strandhem Vad gör du där 

Jag trivs mycket bra. Det tar lite tid att helt komma 

in i arbetet, men jag fick börja med en rivstart med 

nyårsläger, sportlovsläger och påskläger. Så det blev 

inte optimalt vad gäller planering – men eftersom 

Gud är med och planerar går det i hamn. Framför 

mig ligger Valborgsfirandet här på Strandhem och i 

sommar är det dags för PULS – årets höjdpunkt! 

Hur ser du på din tjänst 

Jag har många visioner. Min bön är att jag ska vara 

ett redskap för Gud – jag själv kan inte göra någonting, 

men med Gud är allt möjligt. En konkret vision 

är att ungdomar ska få möta Jesus och få se vem 

Han verkligen är. En annan är att jag vill se ungdomar 

i alla åldrar umgås tillsammans och prisa Jesus 

Kristus. Jag vill också underlätta för ungdomar och 

erbjuda dem svar på frågor samt själavård – tonårslivet 

kan ju vara svårt för många i dag. 

Berätta – vad gör Norea Radio Sverige 

Norea är en missionsorganisation som stöder missionsprojekt 

runt om i världen. Norea arbetar också 

i Sverige, bl.a. genom radioprogrammet Vägen genom 

Bibeln och genom Projekt Hanna. 

EVa aNDErssON, redaktör 

kyrkbygget 

i asella 

sOM TIDIGarE kUNNaT 

läsas i Till Liv har vi 

av Etiopiens evangelisklutherska 

kyrka 

(EELC) kallats att 

hjälpa till med det 

beslutade kyrkbygget 

i Asella (se 11/07 

och 1/08). 

Vi åkte ut till Etiopien i november i fjol och är nu efter nästan fyra månader 

hemma igen. Tiden i Etiopien har varit en rik tid för oss och vi tackar Herren 

för hans hjälp i allt. 

På kyrkbygget är väggarna nu uppe. Betongbalkarna över fönster och dörrar 

är gjutna – det är även pelarna som takstolarna ska bultas fast på. Arbetet 

med att svetsa ihop takstolarna började den 8 mars. Det beräknas att arbetet 

med taket kommer att ta en månad, och under tiden arbetar murarna med 

att foga utsidan av ytterväggarna. När takstolarna har kommit på plats ska 

gavlarna muras upp i sin fulla höjd, dvs. 13 meter. 

Församlingsmedlemmarna är mycket glada och tacksamma för det pågående 

kyrkbygget. De vill gärna att vi kommer tillbaka, och vi har svarat att om 

Gud ger hälsa och krafter återvänder vi när det börjar bli kallt här hemma i 

Sverige – och frukt och biodlingen i Ingelsträde är över. 

FOtO: StUrE BENGtSSON 

ELsIE OCH sTUrE BENGTssON 

20 4 • 2008

INTErVJU 

DU 

behövs 

på läger! 

FOtO: BODiL MÅNSSON 

Sommar betyder läger för många, kanske särskilt för barnen. På missionsgårdarna har det i många år anordnats 

läger för barn i olika åldrar. Många föräldrar är tacksamma för denna möjlighet. Men, det är ingen 

självklarhet att det blir läger – det behövs ledare! Du är välkommen, oavsett om du är förälder eller inte, 

ung eller äldre, man eller kvinna. 

EVa-karIN OCH JÖrGEN NILssON från Hässleholm 

ska i sommar vara lägervärdar 

på barnläger på Missionsgården Strandhem 

för femte gången. 

EvaKarin brukar vara lärare på lägret 

för barn som gått förskola och klass 

1 (F–1). Under resten av veckan fungerar 

hon som alltiallo och lägermamma 

och hjälper till med allt möjligt, såsom 

lek, pyssel och läggning. Det är mycket 

förberedelser och jobb med praktiska 

saker på ett läger, men det ser Eva 

Karin och Jörgen som enbart positivt. 

Under själva lägret är Jörgen lägervärd 

och ser bland annat till att det blir 

inledning och avslutning samt morgonoch 

afton böner. Han samlar ledare och 

checkar av läget så att allt fungerar, och 

tar även hand om det allmänna, som att 

låsa och släcka på kvällarna. 

EvaKarin sitter även i barnlägerkommittén, 

som träffas på våren för att 

bland annat tänka ut vilka som kan 

vara ledare och så tillfråga dem. Hon 

säger att det har varit en väldigt stor 

förmån att barnverksamhetsinspiratörerna 

Bodil Månsson och Kristina Runeson 

har hjälpt till med lägermaterielet, 

och att det funnits ett färdigt tema. 

Vad är roligast med att vara lägervärd 

– Att vi får träffa alla barnen! Många 

känner man igen från år till år. Vi lägger 

en semestervecka på detta, men det 

känns inte bara som jobb eftersom det 

ger så otroligt mycket. Det känns bra 

att hjälpa till. 

Dessutom kommer man till dukat 

bord varje dag, så på det viset blir det 

lite semester ändå. 

Finns det någon utmaning 

– Under lägret är utmaningen att det ska 

bli ett bra läger med bra gemenskap. Att 

vi ska kunna se alla barnen och få dem 

att lära känna var and ra och trivas så att 

de vill komma tillbaka. Ett barn sa en 

gång: ”Jag är för gammal – men snälla, 

kan jag inte få åka ett år till” Då känns 

det bra! Det är även en utmaning att få 

ut budskapet till barnen på ett roligt och 

rätt sätt, att lägga det på rätt nivå så att 

det inte blir trist och tråkigt. 

Sen är det en stor utmaning att få tag 

i lärare och andra ledare … 

Hur känns det efter ett läger 

– Vi är trötta, eftersom vi oftast inte har 

fått sova ordentligt. Vi är ju på lägret 

för barnens skull och satsar helhjärtat 

på dem. Men vi känner också tacksamhet 

över att få vara ledare i en så fin 

gemenskap och för att vi har så härliga 

missionsgårdar som ordnar läger. 

Vad tror ni lägren betyder för barnen 

– De betyder enormt mycket! Vi ser vad 

våra tre barn har fått, och vi vill att andra 

barn ska få uppleva detsamma. Gemenskapen 

man har på läger är speciell, och 

det betyder mycket att få åka iväg och 

hitta på roliga saker med andra. 

Vad vill ni säga till dem som kanske funderar 

på att vara ledare 

– Tveka inte! Det finns olika ledarroller 

att gå in i, och alltid någon bland ledarna 

som har varit med tidigare. Det är 

nästintill en skyldighet mot barnen att 

hjälpa till så att de kan få åka på läger. 

Man känner kanske inte att det är ens 

uppgift att vara lärare, men man kan 

komma bara en dag och vara med och 

till exempel spela fotboll, vara badvakt, 

eller kanske torka borden. Ju fler vuxna 

det finns desto bättre. Det är viktigt att 

hitta ensamma barn som inte vill vara 

med i gruppen och det är lättare om 

man är fler vuxna. Arbetet blir mer betungande 

för ledarna när det finns för 

lite folk som hjälper till. Man kan följa 

med sina egna barn – eller barnbarn! – 

och hjälpa till på deras läger. För våra 

barn har det bara varit positivt, avslutar 

EvaKarin och Jörgen. 

BETTy sVENssON, Kristianstad 

På ELMs hemsida elmbv.se kan du hitta de olika missionsgårdarna 

och de läger som anordnas där. Eller 

ring och fråga! Följ också annonseringen i Till Liv (se 

annonsbilagan). 

4 • 2008 21

kyrkaN I UTLaNDET 

slavomír slávik. 

Missionskonferens 

i Slovakien 

texten i logotypen betyder: 

”Vi sprider ett glatt budskap.” 

ELM är sedan några år knutet till nätverksarbetet i Nir (Nordiska inremissionsrådet) och får därigenom kontakt 

med andra missionsorganisationer och kyrkor. Detta leder till spännande brev, konferenser och besök. 

NIr UPPrÄTTHÅLLEr INTE Bara kontakter 

inom Norden utan även med ett nätverk 

för inremissionsorganisationer i 

Europa, EURIM. Knutna till EURIM är 

bland annat EVS, ”Slovakiska Evangeliecentret” 

(Slovenské evanjelizacné 

stredisko), som sedan starten 1993 är 

en oberoende missions organisation 

inom den slovakiska evangelisklutherska 

kyrkan (the Evangelical Lutheran 

Church of the Augsburg Confession in 

Slovakia). Kyrkan har drygt 300 församlingar 

och mer än 350 000 medlemmar 

(ca 7 % av befolkningen), där för 

övrigt den romerskkatolska kyrkan 

dominerar (ca 70 % av befolkningen). 

EVS arrangerar 2–4 maj en missionskonferens 

i Zvolen i centrala Slovakien, 

ca 20 mil nordost om huvudstaden 

Bratislava. ELMs missionsföreståndare 

Roland Gustafsson har inbjudits att 

medverka vid denna konferens. 

Ledare för EVS är Slavomír Slávik, 

33 år gammal, gift med Katarina; tillsammans 

har de sonen Simon. Slavomír 

har teknisk utbildning från universitetet 

i Zvolen och teologisk utbildning 

från den teologiska fakulteten i Bratislava. 

Dessutom har han studerat två 

år vid mediehögskolan i Kristiansand, 

Norge, där han också lärde sig norska. 

Slavomír började arbeta inom EVS år 

2000 och är sedan 2005 dess ledare. 

Evangelisation och Jesusförnyelse 

Slavomír berättar om EVSverksamheten: 

”Vårt uppdrag är att sprida det 

glada budskapet om Herren Jesus Kristus, 

dels till medlemmar i den evangelisklutherska 

kyrkan och dels via 

utåtriktad verksamhet till människor i 

vårt land. Vi trycker och distribuerar 

kristen litteratur, arrangerar seminarier 

och korrespondenskurser samt sänder 

program i radio, TV och via internet. 

Konferensen i maj, den tionde i ordningen, 

vill verka för en Jesusförnyelse 

bland kyrkans medlemmar. Målet är 

att evangelisera, utrusta och inspirera. 

Traditionalism och ytlighet präglar 

dessvärre många sammanhang. Konferenserna 

har tidigare berikat många 

och varit till stor välsignelse. Vi hoppas 

och ber att den också i år får leda människor 

till frälsningen i Jesus Kristus, 

till uppmuntran och förnyelse till tjänst 

i Guds rike. 

Efter konferensen kommer EVS att 

arrangera seminarier för lutherska 

präs ter i sju olika områden i Slovakien, 

där bland andra Curt Westman 

medverkar (som f.ö. besökt Slovakien 

årligen sedan 1995). Målet är att kalla 

till självrannsakan och förnyelse i arbetet. 

Tidigare var det omöjligt att kalla 

kyrkans präster till något sådant, men 

Gud har öppnat en väg på ett förunderligt 

sätt! 

Senare i maj beger sig en EVSdelegation 

till Serbien, där det finns några 

byar med slovakisk befolkning. De 

började läsa dagbetraktelser av C. O. 

Rosenius som vi publicerat, vilket blev 

till väckelse och stor välsignelse för 

dem. De har nu inbjudit oss att arrangera 

föreläsningar bland slaviska folk i 

Serbien. 

Under de senaste tre månaderna har 

inte mindre än 58 personer börjat studera 

Skriften via vår korrespondenskurs. 

Totalt är nu 381 personer engagerade 

i dessa studier. 

Detta var några glimtar från vårt 

arbete. Vårt mål är att förmedla det 

glada budskapet om Jesus Kristus till 

slovaker på alla platser dit Herren leder 

oss.” 

sTyrELsEN FÖr ELM Är GLaD över denna 

kontakt med en organisation som på 

många sätt står i samma situation som 

ELM gör. Vi hoppas och ber om att 

detta ska få ge både dem och oss insikter 

och att vi ska kunna lära oss av 

varandra. Vi ber om Guds välsignelse 

över konferensen och över missionsföreståndarens 

resa dit. 

PEr HENrIkssON, ordförande i ELM-BV 

aktuella hemsidor: www.evs.sk och www.ecav.sk 

22 4 • 2008

aPOsTLaGÄrNINGarNa DEL 9 

Sista akten om 

Andens verk 

genom apostlarna 

FOtO: JiM ErNSBErGEr 

”Jag längtar till italien.” Det verkar vara vad Paulus uttrycker i romarbrevet, som han skriver från Korint 

vintern år 56–57. Och efter ett dramatiskt besök i Jerusalem, följt av två års fångenskap i cesarea, är han 

äntligen på väg. 

Till havs (27:1–12) 

I evangelierna finns flera dramatiska 

berättelser som utspelar sig på och omkring 

Gennesarets sjö. Men i Apostlagärningarnas 

tjugosjunde och tjugoåttonde 

kapitel finner vi Nya testamentets 

längsta och mest dramatiska skildring 

av en resa till sjöss. Den utspelar sig ute 

på Medelhavet. Julius, den officer som 

ansvarade för att föra Paulus och några 

andra fångar till Rom, söker efter ett 

lämpligt skepp. Han finner ett fraktfartyg 

som också tar ombord passagerare, 

vilka får hålla till på däck, kanske i 

skydd av enkla tält. Paulus medhjälpare 

köper sig plats på samma skepp – åtminstone 

Aristarkus och Lukas är med. 

Resan går långsamt. Först ska man 

besöka en närliggande hamn, den i Sidon. 

Paulus får tillåtelse att hälsa på 

några vänner, som hjälper honom med 

praktiska ting inför den långa resan. 

Sedan är vindarna ogynnsamma och resan 

går i omvägar. Man byter skepp i 

Myra och till slut når man Kreta. 

Det har blivit höst, fastedagen (ett 

annat namn på stora försoningsdagen) 

är redan förbi, och vintern som närmar 

sig är en farlig tid för sjöresor på Medelhavet. 

1 Man vill ta sig till en säkrare 

hamn för övervintring. Paulus varnar 

Julius för att fortsätta, men han litar 

mer på styrman och redare än på tältmakaren 

från Tarsus – ännu har han 

inte förstått att fången Paulus reser med 

den Högste. 

4 • 2008 23

När en församling isolerar sig och glömmer 

att den lever kvar i världen just för 

’de andras’ räddning, då har den helt 

förlorat kontakten med sin uppgift. 

Fångad av en stormvind (27:13–44) 

Vad händer Man lägger ut och snart 

utbryter en kraftig storm. Skeppet kastas 

än hit och än dit och slutligen lider 

man skeppsbrott. Beskrivningen av vad 

som händer är så levande och dramatisk 

att det inte är svårt att leva sig in i 

de utsattas situation. Lukas själv är med 

ombord och berättar: Varken sol eller 

stjärnor syntes på flera dygn, och stormen 

låg på, så att vi till sist förlorade 

allt hopp om räddning. ”Vi” i Apostlagärningarna 

brukar syfta på Paulus och 

Lukas, och ibland någon mer medarbetare, 

men här verkar det handla om alla 

utom Paulus. 

I nöden ställer sig Paulus upp och 

gjuter in hopp. Paulus har fått löfte om 

att han ska nå Rom, och han litar på 

det löftet. 2 Men löftet innebär också att 

Paulus får ett ansvar för alla dem som 

seglar med honom. Paulus attityd till 

sina fångvaktare, till skeppets styrman 

(som inte lytt Paulus råd tidigare) och 

medpassagerarna utmanar oss. Känner 

vi ett ansvar för de männi skor som 

finns i vår omgivning som vi inte valt 

att umgås med Det kan gälla arbetskamrater, 

klasskompisar, grannar eller 

medfångar. 

Efter två veckor förstår sjömännen 

att man närmar sig land. Man lodar 

för att undersöka djupet och mäter 

först upp cirka fyrtio meter och lite 

senare trettio. Hoppet tänds ombord. 

Men sjömännen tänker mer på sin egen 

räddning än på det gemensamma bästa. 

Ibland tenderar en kristen gemenskap 

att bli en sluten gemenskap som inte 

blir till glädje, nytta och frälsning för 

dem runt omkring. När Paulus ser sjömännen 

förbereda sin egen flykt, utan 

att tänka på de övriga, säger han: Om 

inte dessa stannar kvar ombord, kan 

ni inte räddas. När en församling isolerar 

sig och glömmer att den lever kvar 

i världen just för ’de andras’ räddning, 

då har den helt förlorat kontakten med 

sin uppgift. 

Tvåhundrasjuttiosex personer räddas 

upp på en ö. Livet räddas, men de 

får ingenting med sig av det som fanns 

på skeppet, oavsett om de haft mycket 

eller lite med sig ombord. Hade man 

inte varit beredd att kasta allt överbord 

– lasten, skeppets utrustning, skeppsbåten 

och ankarna – hade man inte nått 

fram till land. I det kristna livet finns en 

princip som handlar om att lämna allt 

för att vinna något ännu större. 3 Att 

hålla fast vid det som är ’oevigt’ är att 

förvägra sig själv evigheten. 

En hjälpande hand till människor i nöd 

(28:1–14) 

De övervintrar på Malta och blir väl 

mottagna. 4 Akut hjälper öborna till 

med att göra upp en eld där de skeppsbrutna 

kan värma sig. Senare tar också 

Plinius, den främste mannen på ön, 

emot dem. Slutligen får de hjälp inför 

avresan som dröjer tre månader. En del 

av det positiva bemötandet och intresset 

för de nödställda beror på att Gud 

skyddar Paulus från sjukdom efter ett 

ormbett och att han genom aposteln 

gör under. Men vi kan lära oss något 

av Melites invånare. När en katastrof 

1. År 59 e. Kr. inföll Stora försoningsdagen den 5 oktober. 

2. 23:11 och 27:23–24. 3. Matt. 6:33; Mark. 

8:34–38; Luk. 18:18–30, etc. 4. Sannolikt är det dagens 

Malta som avses med det grekiska ”Melite”. 

24 4 • 2008

foto: Thomas Picard 

foto: Holly Harris 

sker ställer man upp direkt och hjälper 

till med det man kan, i nästa steg 

vänder man sig till dem som har större 

resurser och slutligen ger man de nödställda 

hjälp att komma vidare. Vad 

har du för beredskap att hjälpa I ditt 

liv, i ditt hem, på din arbetsplats Med 

ganska små medel, med gästfrihet och 

tjänstvillighet kan man i en nödsituation 

ofta göra en insats när det händer 

något i ens närhet. 

Resan går vidare på ett annat skepp 

och man landstiger i Italiens viktigaste 

importhamn Puteoli, som ligger 25 mil 

söder om Rom. Efter en vecka beger 

man sig landvägen mot imperiets huvudstad. 

”Och så kom vi till Rom” (18:15–31) 

De kristna i Rom kommer ut och möter 

fången Paulus med sällskap flera mil utanför 

staden. Det gläder Paulus och ger 

honom nytt mod. Visst kommer han 

i bojor, men – fri eller fånge – det var 

till Rom han ville och nu är han där. 5 

Paulus anses inte vara en högriskfånge, 

utan tillåts hyra en egen lägenhet, i vilken 

han kedjas fast och bevakas av en 

soldat. 

Paulus kallar till sig de judiska ledarna 

i Rom. Syftet verkar vara att undersöka 

om de judiska ledarna i Jerusalem 

avser att i Rom fullfölja processen mot 

Paulus. Men de ledande judarna svarar: 

Vi har inte fått något brev om dig från 

Judeen. De som tidigare så hårt lobbat 

mot de regionala makthavarna i Judeen 

för att Paulus skulle oskadliggöras, verkar 

ha gett upp kampen. 

I stället uttrycker judarna i Rom ett 

intresse för att höra mer av vad Paulus 

har att säga. De hade redan påverkats 

av kristendomens uppkomst och utbredande. 

Runt tio år tidigare hade kejsar 

Claudius drivit ut judarna från Rom på 

grund av de kristna. 6 Nu har de chansen 

att höra en av rörelsens ledare. Resultatet 

blir att några övertygas av Paulus 

ord – de förstår att Jesus är Messias 

– medan andra tar avstånd. 

Från fångenskapen i Rom håller Paulus 

kontakt med ’sina’ församlingar. 

Han skriver breven till Efesus, Kolosse, 

Filippi och Filemon från Rom. Och han 

predikar i sin husarrest för hedningarna 

i Rom. Under två år verkar han 

med stor frimodighet – det får vi veta 

innan Apostlagärningarna, kanske något 

plötsligt, tar slut. 

… och sedan då 

Vi vet inte exakt vad som händer med 

Paulus, eller med den kristna kyrkans 

fortsatta växt, efter bokens slut. Troligen 

kunde Paulus genomföra fler missionsresor. 

Olika källor antyder resor 

såväl österut som västerut från Rom. 

Traditionen talar om att han avrättas i 

Rom under den förföljelse av de kristna 

som kejsar Nero initierade år 64. 7 

En del bibelutläggare säger att Apostlagärningarna 

slutar abrupt – för att få 

sin fortsättning i varje kristens liv och 

i varje församlings liv. Låt det vara vår 

bön att det skulle bli så! 

erik j. andersson, missionär, Peru 

Varmt tack, Erik, för ditt arbete med dessa bibelstudier 

och för att du väglett oss genom Apostlagärningarna. 

5. Rom. 15:23. 6. 18:2. Den romerske historikern 

Sue tonius (verksam 100–125 e. Kr.) nämner att Claudius 

ingrep mot Roms judar på grund av oroligheter 

”med Chrestus som upphovsman”. Man har tolkat 

det som någon typ av konflikt mellan judekristna och 

ickekristna judar. 7. I den historiska översikten över 

Apg. i Till Liv nr 9/07 angavs en felaktig uppgift om 

Paulus dödsår. Mest sannolikt är att Paulus avrättades 

år 64 eller 65. 

4 • 2008 25

MIssIONEN I UTLaNDET 

En brandskadad kyrka i kibera. 

Från försoningskonferensen. 

Vilja till försoning 

Krisen i Kenya har lett till att den evangelisk-lutherska kyrkan ELcK tagit initiativ till och anordnat ett försoningsseminarium 

i Nairobi. Öppenhet, refl ektioner, respekt och förlåtelse präglade mötet och öppnade 

en väg framåt. 

”ELCk Är DEN FÖrsTa kyrkan i Kenya som 

tagit initiativet till en process om försoning 

inom kyrkan, innan man går ut i 

samhället för att arbeta med orsakerna 

och följderna av den kris som Kenya 

genomgått i början av 2008. Detta var 

ett mycket modigt steg från ledningens 

sida; den kunde inte veta vad som skulle 

komma ut av det. Genom Guds nåd har 

förlåtelse och försoning fått utrymme, 

och detta kommer att fortsätta när kyrkan 

bidrar till att läka långvariga sår.” 

Så sammanfattar fil.dr. Agnes Aboum 1 

en 59 sidor lång rapport från det försoningsseminarium 

som ägde rum i Nairobi 

första veckan i februari. Senare har 

flera andra kyrkor anmält sitt intresse 

för att ordna liknande samlingar. 

representanter från hela landet 

Sammanlagt deltog 36 personer från 

de fyra stiften och ELCKs centrala ledning. 

Seminariet varade en vecka och 

började med att deltagarna fick presentera 

sig och berätta om de senaste 

veckornas händelser. Förvåning, tragik, 

rädsla, panik och misstänksamhet 

präglade vad de delade med sig. Ett antal 

områden som ledarskap, förvaltning 

och andliga, humanitära och materiella 

resurser identifierades som avgörande 

för om kyrkan ska lyckas vara ett i ord 

och handling. 

Det som lyftes fram av deltagarna 

var inte endast relaterat till de aktuella 

händelserna utan även till väl kända 

företeelser i kyrkan. Nytt var att det 

skapades utrymme på seminariet att 

lyfta fram och sätta ord på tankarna 

och känslorna – inte minst betonades 

vikten av att lyssna. Deltagarna fick 

hjälp genom många konkreta övningar. 

Särskilt uppskattades Walk Talk, dvs. 

30-minuterspass där man två och två 

skulle diskutera en given frågeställning 

med lika stort utrymme var att tala 

och lyssna. Ibland delades deltagarna 

in i arbetsgrupper enligt följande kategorier: 

bis kopar, präster, diakonissor, 

kvinno, ungdoms och institutionsledare. 

Diskus sionerna redovisades sedan 

i ett gemensamt forum. 

Internationella resurspersoner 

I andra afrikanska kyrkor finns erfarenhet 

av konflikter som är relaterade till 

etnicitet, traditionellt tänkande, maktkamper, 

orättvis resursfördelning osv., 

med många paralleller i den kenyanska 

krisen. Deltagarna fick nu ta del av 

hur man arbetat för att finna lösningar. 

Från Etiopien berättade Mekane Yesuskyrkans 

president Iteffa Gobena, 

från Burundi Emmanuel Kopwe och 

från Mali NLMmissionären Oddver 

Espegren. Deras redogörelser hjälpte 

deltagarna att lämna sina till att börja 

med reserverade hållningar gentemot 

varandra, öppnade för reflektioner och 

skapade en vilja att resonera om egna 

förhållanden för att få förändring. 

Handlingsplaner och andakter 

Handlingsplaner arbetades fram sista 

dagen. De kommer att i hög grad fokusera 

på kvinnor och ungdomar som viktiga, 

men hittills försummade grupper 

i kyrkan och med stor potential inför 

framtiden. Seminarier på olika nivåer 

och även för andra grupper planerades 

med budget och tidsplaner. 

Dagliga bibelstudier och andakter 

var en given utgångspunkt för att man 

skulle få en biblisk förankring och bönegemenskap. 

Några teman var: Att 

skapa plats för nåd (Jes. 43:1–2, Kol. 

1:19–20, Ps. 124), Den barmhärtige 

samariten (Luk. 10:25–37), Frågor och 

grunden för kunskap (Matt. 7:21–29, 

Amos 5:24) och Beroende och samarbete 

(Pred. 9–10). Vi är ytterst beroende 

av Gud, men genom skapelsen har han 

också gjort oss beroende av varandra. 

En återkommande tanke var också att 

den sanna enheten får vi endast i Jesus 

Kristus. Vid den avslutande gudstjänsten 

bekände många öppet sina synder 

och bad om förlåtelse. 

karIN G. EksTrÖM, missionsekreterare 

1. Agnes Aboum är ofta anlitad av kyrkor och missionsrelaterade 

organisationer för utredningar och 

undervisning. 1982-87 var hon doktorand i Uppsala 

och skrev avhandlingen ”Kyrkans roll i nationell utveckling”. 

Hon leder sedan slutet av 1990-talet tAA- 

BcO, en konsultfi rma i Nairobi (www.taabco.org). 

26 4 • 2008

ELM 

Nytt&iNFO 

Information 

och nyheter 

från organisationerna 

ELM-BV, 

ELM Syd och 

ELU samt från 

missionsgårdarna. 

Missionärer återvänder till kenya 

DET Är MED GLÄDJE OCH TaCksaMHET till Herren som vi berättar att ELMs missionärer 

kunnat återvända till sina uppgifter i Kenya. Kerstin Nilsson reste den 

17 mars, Lina Jämstorp och Sofia Nilsson den 18 mars. ELCKs och ELMs 

ledning samt Svenska ambassaden i Nairobi gav i början av mars klartecken 

till återresa. Hänsyn togs då till den positiva politiska utvecklingen, även om 

många frågor kommer ta tid att lösa. 

Sofia, Lina och Kerstin har fått tillfälle att ”tala mission” och informera 

om Kenya både i och utanför ELM under veckorna de varit i Sverige. De 

uttrycker en förväntan inför framtiden och förtröstan på Herren, fast de vet 

att de kommer att möta förändrade och svåra förhållanden. Låt oss följa 

dem i tack och förbön! 

karIN G. EksTrÖM, missionssekreterare 

TACK, TACK! Insamling avslutad 

MED aNLEDNING aV kONFLIkTErNa I kENya, som ledde till mer än 1 500 människors 

död och över 500 000 flyktingar inom landet, påbörjade ELM den 8 januari 

en särskild insamling som kanaliseras genom den evangelisklutherska kyrkan 

(ELCK). 

Gensvaret på uppropet har varit överväldigande, och vi konstaterar med 

tacksamhet att mer än 385 000 kr kommit in. Av dessa har 200 000 kr sänts 

och fördelats på 

• akuta insatser i form av mat, medicin, kläder, sängkläder, husgeråd etc., 

• gatubarnsarbetet Bethesda, som nu fått ytterligare behov eftersom antalet 

gatubarn ökat drastiskt i Nakuru, 

• kyrkoarbetare, som dels utsätts för tryck från hjälpbehövande och dels 

tappat kraftigt i lön på grund av att församlingar slagits sönder eller medlemmarnas 

resurser ansträngts, samt på 

• det försoningsarbete som har ungdomar och kvinnor som särskilda målgrupper. 

Resterande medel kommer att användas till fortsatt akut hjälp och till försonings 

och återuppbyggnadsarbete i samråd med ELCK. Denna insamling 

avslutas nu, men det går att ange nr 318 i Missionsprojekt 2008 om man vill 

bidra ytterligare. 

Herren uppehåller alla dem som är på väg att falla, och han upprättar alla 

nedböjda. Allas ögon väntar efter dig, och du ger dem deras mat i rätt tid. 

Du öppnar din hand och mättar allt levande med nåd (Ps. 145:14–16). Detta 

löfte gäller även dig! 

karIN G. EksTrÖM, rOLaND GUsTaFssON 

kOMPassEN – enbladigt, tvåsidigt in 

formationsblad med mångsidig information om 

yttre missionen – har nu i vårtid vaknat upp ur en 

ettårig dvala. Priset är oförändrat GRATIS. Välkomna, 

gamla och nya prenumeranter! Kontakta 

Karin G. Ekström, se adress s. 31. 

FrEDrIk HECTOr OCH karIN G. EksTrÖM (redaktörer) 

Volontärer från Finland till kenya 

EFTErsOM VI INTE HaFT NÅGra förfrågningar om volontärplatser 

i Kenya från svenskt håll för vårterminen 2008, har 

dörrarna öppnats för två studenter från vårt grannland. 

Jenny Wilkman, 24 år, är lärarstuderande i Åbo och 

skriver: ”Jag är uppvuxen i en kristen familj. Under de 

senaste åren har Gud jobbat mycket med mig och dragit 

mig närmare sig. Han har också gett mig en lust att 

göra något för andra människor, att ge vidare den kärlek 

och nåd han har visat mig och också att ge av de gåvor 

han lagt ner i mig. Jag hoppas och tror att Gud kan 

använda mig i möten med andra runt omkring mig.” 

Leon Jansson, 24 år, studerar teologi i Åbo. 2005 besökte 

han Bethesda Children’s Ministry under en resa 

till Kenya och Tanzania med kören Furaha. Han skriver 

i sin presentation: ”Den eftermiddagen som vi hade 

tillsammans med pojkarna på hemmet lämnade oförglömliga 

spår i mig. Trots att vårt besök var kort hann 

vi skapa kontakter med pojkarna på hemmet. Jag har 

efteråt via Rakel Smetana brevväxlat med pojkarna på 

hemmet. Rakels förslag var att jag som volontär skulle 

banda in en cd tillsammans med pojkarna till förmån 

för hemmet. Jag skriver själv musik och spelar gitarr … 

Jag är också förberedd på ett mångsidigt och krävande 

arbete på Bethesda Children’s Ministry. Det som driver 

mig är Jesu Kristi kärlek som jag själv fått smaka på 

och vill ge vidare. Jag har en kristen bakgrund, kommer 

från en kristen familj och vill mest av allt i detta liv få 

vara nära Jesus och följa honom.” 

Jenny och Leon har förberett sig med en tvåveckors 

kurs vid Sida Civil Society Centre i Härnösand. De fick 

också två veckors swahilistudier. Meningen var att de 

skulle ge sig iväg vid månadsskiftet febr./mars, nu blev 

det en månad senare. ELM har fått bidrag beviljat från 

Sida genom Svenska Missionsrådet för att täcka kostnaderna 

för volontärerna 2008. 

karIN G. EksTrÖM, missionssekreterare 

Besök i Etiopien 

MIssIONssEkrETarE JENs aaGE NIELsEN besöker Etiopien under 

tiden 23 april–9 maj. Etiopiens evangelisklutherska 

kyrka (EELC) inbjuder till årsmöte 1–3 maj i Zwai, vilket 

ger Jens Aage goda möjligheter att knyta kontakter 

med medarbetare och goda vänner. Låt oss be om Guds 

ledning och beskydd över hans resa och uppdrag. 

rOLaND GUsTaFssON, missionsföreståndare 

4 • 2008 27

MIssION ErITrEaNsk I UTLaNDET 

HÖGTID 

Guds ord sprids 

genom sång och musik 

Musikskolan i Asmara hör till den Evangelisk-lutherska 

kyrkan i Eritrea (ELcE). Den har sedan i fjol en ny 

rektor– han intervjuas här av sin företrädare. 

senay, vill du presentera dig själv 

– Jag heter Senay Kahsay, är född den 

27 januari 1983 i hamnstaden Assab. 

När jag var ungefär sex månader gammal 

flyttade mina föräldrar till Asmara 

och min far fick arbete i den Evangeliska 

kyrkan. 

Hur fick du intresse för sång och musik 

– Eftersom mina föräldrar var kristna 

och medlemmar i den Evangeliska kyrkan, 

hade jag förmånen att få växa upp 

i ett kristet hem. Därför var det naturligt 

att ta del av kyrkans olika aktiviteter, 

t.ex. söndagsskola, ungdomskör m.m. 

På så sätt väcktes mitt musikintresse, jag 

började så smått spela på de musikinstrument 

som fanns i kyrkan. Som tolvåring 

fick jag genom en av kyrkans musiker 

lära mig grunderna för pianospel. 

Men det var först 1998 som musikstudierna 

började på allvar, när musikskolan 

öppnades och jag hade förmånen att bli 

en av de första elever na där. 

senay, jag vet att du är musikalisk, inte 

minst på piano. När upptäckte du din 

begåvning 

– Redan när jag deltog i söndagsskolan 

brukade vår ledare ge oss uppgiften att 

ackompanjera kören. Jag märkte att det 

var lätt att följa med. Vid studierna på 

musikskolan hjälpte lärarna mig att utveckla 

de gåvor jag fått, 

något som jag givetvis är 

glad för. 

Jag studerade sen i fem år – 

piano, gitarr, trumpet och musikteori. 

Så småningom började jag arbeta som 

pianolärare. 

Vad sysslar du med just nu 

– Jag studerar business management 

för fjärde året vid universitet i Asmara 

och tar examen i juni. Samtidigt är jag 

sedan september 2007 anställd på halvtid 

som rektor för musikskolan. Efter 

studierna blir jag rektor på heltid. Jag 

leder kyrkans ungdomskör, övar med 

den varje torsdag och lördag. Vi sjunger 

upp på söndagarna. 

Då vill jag passa på och gratulera till rektorstjänsten. 

Hur tycker du att det går 

Tack – det går bra! Det är ett stort ansvar. 

Man måste se till att skolan fungerar, 

följa upp elevernas utveckling m.m. 

Jag gör vad jag kan och lägger arbetet i 

Guds händer. 

Hur knyter du ihop ditt andliga liv, musiken 

och kyrkans arbete 

– Sång och musik är ett fantastiskt 

redskap för att sprida Guds ord! Församlingsarbetet 

är mycket beroende av 

sång och musik, inte minst bland ungdomarna. 

Mina kunskaper 

hjälper oss att kunna 

utveckla denna verksamhet på 

ett professionellt sätt. På så sätt ger 

musiken mig mycket i mitt andliga liv. 

Vilka är dina visioner för musikskolans 

framtid 

– Jag vill arbeta för att vidareutveckla 

den, så att den får en internationell standard. 

Samtidigt behöver jag själv förkovra 

mig för att kunna ge vidare till andra. 

Till slut, senay, har du något särskilt du 

vill säga till vännerna i sverige – och tidningen 

Till Liv 

Jag vill passa på att tacka alla som har 

bidragit på ett eller annat sätt till musikskolans 

start och utveckling, särskilt 

för ELMs roll och satsning i projektet. 

Tack – och Gud välsigne er! 

Jag känner inte till Till Liv så mycket 

– jag vet vad ELM är och vem missionsföreståndare 

Roland Gustafsson är. 

Men jag vill i alla fall tacka för möjligheten 

att komma till tals och hoppas att 

jag i framtiden får lära känna tidningen 

och läsarna ytterligare. 

Tack, Senay, för att du ställde upp för 

intervjun, Gud välsigne dig! 

BarNaBas MEBraHTU 

F.d. rektor för musikskolan i Asmara 

28 4 • 2008

ÖPPET 

FOrUM 

Insändare om 

”Ekumenismens faror” 

I Till Liv nr 1/2008 recenseras en 

temadag med Stefan Gustavsson 

som talare på Strandhem. Recensionen 

avslutas med en uppmaning 

att vi ska ”lära av Alfakurser, S:ta 

Clara församling, Oasrörelsen, 

NFU (Naturlig Församlingsutveckling) 

samt hjälpas åt ekumeniskt på 

vår ort.” Uppmaningen lämnas utan 

kommentar. 

Det är lätt att bli blind för faran 

av ekumenik med icke evangelisklutherska 

organisationer. I Alfakurserna 

finns ett reformert inslag i 

synen på omvändelsen och beträffande 

sakramentssynen. Oasrörelsen 

presenterar sig som ”en fristående 

karismatisk rörelse … med ett 

utflöde av den världsomspännade 

karismatiska förnyelsen”. 

Rörelsen uppger sig även verka på 

”evangeliskluthersk grund”, men 

rymmer ändå inom sin sfär både 

pingstvänner och s.k. waldenströmare, 

dvs. sådana som förnekar arvsynden 

respektive evangeliskluthersk 

lära om försoningen i Kristus. Vad 

skulle reformatorn ha sagt om sådan 

”lutherdom”. Han rådde ingen att 

lära av den tidens svärmeandar. 

En god inblick i den karismatiska 

rörelsens syfte och konsekvenser 

får man av N. O. Rasmussens bok: 

”Den karismatiske vækkelse – pinse 

på ny” 1 Naturlig Församlingsutveckling 

tycks nära förknippat med 

Sv. Missionskyrkan. 

Det är bättre att studera Kristus 

och apostlarnas lära än att lära av 

eller samverka med organisationer, 

som förnekar viktiga punkter 

i Bibeln och bekännelseskrifterna. 

Lite surdeg syrar hela degen, skriver 

Paulus. Ska man samverka med dem 

vars dopsyn innebär förnekelse av 

arvsynden, måste den läran förtigas. 

Vid samverkan med dem som har 

obiblisk ämbetssyn får inte 1 Kor. 

Vill du ge respons på det vi 

skriver i tidningen För att vara 

med och ge inlägg krävs att du 

uppger ditt namn. Skriv kortfattat 

och i ’god ton’ till: till Liv, 

”Öppet forum”, Sandgatan 

14B, 223 50 Lund, eller mejla 

direkt till till.liv.red@telia.com. 

14:34–38 etc. tas upp. Därför blir 

inte recensionens slutord, Apg. 18:9, 

i praktiken tillämpat i det ekumeniska 

sammanhanget. 

Faran av falsk ekumenik är på 

sikt mer ödesdiger än man från 

början föreställer sig. Dr David 

Hedegård insåg tidigt faran och 

skrev boken ”Söderblom, påven och 

det stora avfallet” (1953). ”Det utåtriktade 

allianssinnet åstadkommer 

en inre splittring, nämligen i våra 

egna led”, skrev Ivar Bergman och 

Josef Månsson 1974 till föreningar 

anslutna till NSM och Hässleholms 

Missionsförening. Man bör därför 

noga överväga innebörden av ELM 

BVs stadgar §1 om ställningen till 

Bibeln och den lutherska bekännelsen 

och dess uppmaning att bekämpa 

all slags otro och förnekelse. 

Paragrafen måste få konsekvenser 

för lära och liv. 

assar BJÖrkVaLD 

1. Svensk översättning 1974, Kyrkliga Förbundets 

Bokförlag. rasmussen tog senare 

efternamnet Vigilius. Han var under en del år 

rektor för Dansk Bibelinstitut, Köpenhamn. 

sVar till assar Björkvald 

I sVErIGE Är NOG Stefan Gustavsson i 

dag känd som en av de mest nitiska 

till att stå upp för kristendomens 

sanningsanspråk och till att försöka 

påverka samhällets beslutsfattare 

i etiska frågor. Inom ELMBV är 

du, Assar, en ivrig försvarare den 

evangelisklutherska läran, men 

också ofta synlig i tidningar med 

insändare i aktuella frågor. Detta 

inger respekt. 

Jag vill här försöka bemöta något 

av det du skriver. Först: notiser i Till 

Liv om vad som hänt i ELM kom 

Forts. nästa sida. 

Ord till liv av C.O. Rosenius 

Bröders kännetecken 

På vilket sätt är alla Guds barn lika De tre mest utmärkande 

dragen hos Guds barn här på jorden är: 

DE LEVEr I TrO PÅ sIN FrÄLsarE. Vår eviga salighet beror 

av en enda sak, nämligen ett bestämt förhållande 

till Kristus. Det erkänner vi gärna rent teoretiskt, men 

när det gäller den praktiska tillämpningen av det och 

eller vår egen eller andras ställning till Gud, då är vi 

böjda att räkna med många andra faktorer. 

När det gäller oss själva blir vi lätt missmodiga, då 

vi upptäcker att det inte är så helt med vår kristendom 

och att vi syndar i tankar, ord och gärningar. Vi 

räknar inte riktigt med att vår barnarätt hos Gud helt 

och hållet beror av vårt förhållande till Jesus. När det 

gäller vår bedömning av andra, så räknar vi gärna 

med en rad yttre faktorer som egentligen ingenting 

säger om deras ställning till Herren. 

Därför skall vi inpränta att frälsningen beror av en 

enda sak: själens förhållande till Frälsaren. Nog finns 

det mycket som Skriften antingen påbjuder eller förbjuder, 

men själva frälsningen knyts alltid till detta 

enda: om du är i Kristus eller inte. 

DE Har GENOM TrON BLIVIT Nya MÄNNIskOr. Den sanna 

och frälsande tron känner man igen på att den 

omskapar människor. ”Tron är ett Guds verk i själen 

som förvandlar oss, föder oss på nytt och gör oss till 

helt nya människor”, säger Luther. Och ”om någon 

lever i gemenskap med Kristus, är han en ny skapelse”, 

heter det hos Paulus. Att tro på Jesus och ändå 

vara världen lik i håg och sinne – det går inte ihop. 

En ny födelse, en ny skapelse – det är uttryck som 

betecknar en genomgripande förvandling. Pröva dig 

därför inför Herrens ansikte om din inre ställning 

också är i överensstämmelse med Guds ord. Ditt 

hjärta måste vara sådant att det har behov av Jesus 

Kristus och hans försoning – och lever av detta. 

DE HÄMTar NÄrING FÖr sIN TrO HOs JEsUs. Säkrare 

kännetecken på nådens barn ges inte. De är inte alltid 

som de borde vara, men ett kännetecknar dem 

alla: Kristus är deras djupaste behov. Det är inte alltid 

som de blir stärkta av evangeliet. De kan vara 

andligen sjuka och tar inte till sig Ordet. Men får 

de så tillfälle att lyssna till en evangelisk predikan 

om Kristus och hans nåd, då ljusnar blicken, hjärtat 

upplivas och de fattar nytt mod. Det går som när en 

hungrande kommer till ett gott bord. 

Det avgörande tecknet på om någon är Guds barn 

och är född av Gud är alltså detta att man lever av 

Kristus. Ja, så avgörande är detta tecken, säger Paulus, 

att den som väl byggt på Kristus skall bli frälst, 

även om han byggt så illa att hans verk bränns upp. 

Ur Bröders gemenskap, I Guds hjärta av c.O. rosenius (bearb.) 

4 • 2008 29

Bibelläsning och bön 

info om bibelläsningsplanen: se Till Liv nr 1 2008 

aPrIL 

BIBELMaraTON (VITa FÄLT) 

MÅN 7 4 Mos.22:1–39 TIs 8 5 Mos. 31:1–8, 32:48–52, 34:1–9 

ONs 9 Josua 2:1–24 TOrs 10 Josua 3:1–17, 4:11–24 

INFÖr 4:E sÖN I PÅskTIDEN 

FrE 11 1 tess. 5:9–11 LÖr 12 Joh. 13:31–35 

sÖN 13 Ps. 147:1–7 

MÅN 14 Josua 6:1–25 TIs 15 Josua 23:1–16, 24:29–32 

ONs 16 Dom.6:1–32 TOrs 17 Dom.6:36–40, 7:1–22 

INFÖr 5:E sÖN I PÅskTIDEN 

FrE 18 Gal. 5:13–18 LÖr 19 Joh. 17:9–17 

sÖN 20 Ps. 98:1–8 

MÅN 21 Dom.13:1–13, 24–25 TIs 22 Dom.14:1–20 

ONs 23 rut 1:1–22 TOrs 24 rut 2:1–23 

INFÖr BÖNsÖNDaGEN 

FrE 25 rom. 8:24–27 LÖr 26 Matt. 6:5–8 sÖN 27 Ps. 13 

MÅN 28 rut 3:1–18 TIs 29 rut 4:1–17 

INFÖr krIsTI HIMMELsFÄrDs DaG 

ONs 30 Apg. 1:1–11 TOrs 1 MaJ Ps. 110 

MaJ 

INFÖr sÖNDaGEN FÖrE PINGsT 

FrE 2 Apg. 1:12–15 LÖr 3 Joh. 16:12–15 sÖN 4 Ps. 33:18–22 

Förbön i april 

BarMHÄrTIGE GUD, Du som lät Din Son ge sitt liv för oss för att 

sedan uppstå, låt honom vara vår herde och leda oss genom 

kamp och fara, till vila, glädje och evigt liv. Amen. 

Vi överlämnar i Dina goda händer våra missionsgårdar, deras 

styrelseledamöter, anställda och frivilligarbetare. Hjälp, led och 

välsigna all verksamhet där, välsigna dem som planerar, dem 

som på olika sätt arbetar där och alla som kommer dit. 

Låt oss be för: 

• BrEaNÄs MIssIONsGÅrD. styrelsen: Per Mo dig (ordf.), Daniel 

Bergström, Lena Englund, christoffer Frostensson, Helena carlsson, 

Johan carlsson, terese carlsson, Gustav ipsen, Henrik Larsson, 

Magnus Ottosson. anställda: Sofie Lundström (bokningsansvarig), 

Maj-Britt Nelsson (vik. husmor), Pelle Borg (vaktm.), 

Kjell-Arne Alvelund (kassör). 

• FaLkETOrP MIssIONsGÅrD. styrelsen: Anders Andersson (ordf.), 

Marie Johansson, Nils-Bertil Bertilsson, thomas Gunnarsson, 

Göran, Johansson, Hans, Jonsson, Harald, Waldemarson, Bengt 

Gunnarsson, Olle Andersson, Jan Henriksson. 

• MIssIONsGÅrDEN FrIDHEM. styrelsen: carlåke Söderlind 

(ordf.), Gustaf Andersson, Paul Andersson, David Appell, Lars 

Göran Brandt, Andreas Helgesson, Jan-Ola Wirth, Erik Burman, 

Jakob Andertun och rolf Smetana (hedersordf.). anställda: Jan- 

Ulrik Smetana (pastor), Lennart Ljungkvist, koordinator), inger 

Heikki (värdinna), christina Axengrip (informatör), Elin Fridolfsson 

(lokalvård). 

• MIssIONsGÅrDEN sTraNDHEM. styrelsen: Jan Jämstorp (ordf.), 

Lars-Gunnar Arvidsson, Kerstin Nilsson (Ö-a), Oskar Sjödahl, Jon 

rickardsson, roger Henriksson, Andreas Johansson, Anders 

Danielsson, Samuel. anställda: se till Liv 02/08, s. 30. 

• ÅHUs MIssIONsGÅrD. styrelsen: Nils Bengtsson (ordf.), Lene 

Alfredsson, Simon Andertun, Niclas Jämstorp, Andreas Persson, 

inga Svensson, Emma Sturesson, Ann-Katrin Jönsson, Malin Linder 

och Bengt Engström. anställda: Sofie Lindqvist (husmor), Birgitta 

Olsson (ekon.biträde), Per-Anders Einarsson (vik. föreståndare), 

Arthur Einarsson (medhjälpare). 

ÖPPET 

FOrUM 

Forts. från s. 29. 

menteras normalt sett inte av redaktionen. 

Även om det ibland kunde 

vara på sin plats att göra detta. 

Vi ska vara glada för vad Gud har 

lagt på våra hjärtan – att troget hålla 

oss till hela Guds Ord. Men Paulus 

säger att vi ska ”i kärlek hålla fast 

vid sanningen och i allt växa upp till 

honom som är huvudet, nämligen 

Kristus” (Ef. 4:15). Det finns nog 

alltid sådant i andra kristna rörelser 

som kan kritiseras – av större eller 

mindre betydelse – men vi ska i 

kärlek vara rädda om våra kristna 

syskon från andra sammanhang. 

Det innebär inte att vi förbiser de 

skillnader som finns, men vi bör i 

ödmjukhet vara medvetna om vår 

egen rörelses fel och brister. 

Tyvärr händer det ibland att vi 

gör generaliseringar av vad andra 

kristna rörelser står för. Inte alltid 

har man samma syn i dag som 

tidigare – och rörelserna är inte 

heller homogena. Att pingströrelsen 

förnekar arvsynd skulle inte alla 

medlemmar instämma i. I Illustrerat 

Bibellexikon kan vi läsa (i stycket 

”Dop av troende”): ”Visserligen har 

barnet del av följderna efter Adams 

fall, men det har också del i den 

frälsning som vanns genom Kristi 

försoningsverk, och som gäller alla 

människor.” 

Vad är centrum och omistligt 

Vem är en kristen Katekesen säger: 

”Jag kallas kristen emedan jag 

genom dopet är upptagen i Kristi 

församling och med församlingen 

tror och bekänner honom vara min 

Frälsare och Saliggörare.” Bör vi 

då inte som kristna syskon erkänna 

dem som bekänner Jesus som sin 

Herre och Frälsare och som vill leva 

som hans lärjungar utifrån Bibeln, 

Guds Ord 

Vi kan med glädje konstatera att 

många människor kommer till tro 

genom Alfakurserna. 

Från Oasmötena rapporteras att 

köerna till bikt och personliga samtal 

är lång. Det är goda frukter som 

vi måste ge erkännande åt. 

Temadagen vi skrev om anordnades 

mot bakgrund av att kristen tro 

alltmer ifrågasätts. Vi fick uppmaningen 

att lära av andra vad gäller 

församlingsförnyelse, och att hjälpas 

åt på vissa områden. Så sker sedan 

länge på kristna skolor, i skolevangelisationen, 

i kampen mot abort 

och för äktenskapet osv. Men det 

uppmanades inte till samgående med 

andra rörelser eller till samarrangemang 

av gudstjänster. 

ELMBVs §1 uppmanar till att bekämpa 

all slags otro och förnekelse. 

Det görs var gång Ordet förkunnas 

från våra predikstolar, när artiklar 

publiceras i Till Liv, när otro vänds 

till tro i Alfakurser, när Kristus blir 

förhärligad som Frälsare från synden 

osv. Vi möter otron och förnekelsen 

i våra egna liv, och den finns runt 

om oss i samhälle, på skola, arbetsplats 

och den egna gatan. Där får vi 

kämpa – i bön och vittnesbörd och 

med våra liv visa på Kristus. Då kan 

vi behöva hjälp och stöd av en kristen 

granne eller arbetskamrat – även 

om denne kommer från ett annat 

kristet sammanhang. 

Lars-ÅkE NILssON, 

ansvarig för temadagen 

och ledamot i Till Livs redaktionsråd. 

Salig är den som har 

sin glädje i Herrens 

undervisning. Ur Ps. 1 

30 4 • 2008

# 

Resor med kvalitet 

och gemenskap 

11/4 Tygriket, dagstur 

28/6 Sydtyrolen 8 dgr 

23/6 o 23/9 Armenien 9 dgr 

30/6 Armenien med Iran 9 dgr 

22/6 o 12/10 Georgien 9 dgr 

3/8 Lofoten 9 dgr 

30/8 Fyn med Christiansfeld 2 dgr 

4/10 I Luthers fotspår 5 dgr 

25/10 Israel 9 dgr 

Tel 046 -14 05 90 

www.exodusresor.se 

Nyfiken 

på strandhems 


Välkommen till öppet hus 10 maj 

kl. 10–16. Mat kan erhållas mot 

förhandsanmälan senast 6 maj. 

Drop in-fi ka 9.30. 

Årsmöten 2008 

ELM-BV 

13–15 juni ELM-BVs årsmöte, 

Ängelholm 

ELM syD 

17–18 maj ELM Syds årsmöte, 

Ängelholm 

ELU 

26 april ELUs årsmöte, 

Strandhem, Örkelljunga 

MED 

TILL LIVs 

MaJ- 

NUMMEr 

Det finns många som längtar efter att ta sin kristna 

tro på allvar. Men för att tron ska kunna utvecklas 

behövs andliga rutiner och möjlighet till personliga 

samtal om tron. 

Därför finns Strandhems Bibel- och lärjungaskola. 

Vi vill kombinera bibelskolans teoretiska undervisning med det andliga livets 

praktik, med ett tydligt fokus på vad det innebär att följa Jesus idag. 

För mer information och anmälningsblankett, kontakta oss på telefon 0435-514 77 eller 

e-post bibelskolan@strandhem.nu. Mer information hittar du på www.strandhem.nu. 

GUD VILL 

DITT LIV 

Beställ Till Livs juninummer 

2008 – till Dig själv, din förening, 

tältveckan, ett läger som 

planeras m.m. Fyll i och skicka 

in talongen som fi nns i bilagan. 

Begrunda 

Begrunda är en fördjupningsbilaga till 

Till Liv som ges ut med 2 nr/år. 

Den kostar endast 80 kr/år för Till Livprenumeranter 

(lösnummer 45 kr). 

Beställ den snarast via talongen i 

annonsbilagan och du får den med 

Till Livs majnummer. 

kommande nummer innehåller bland annat: 

BENGT HOLMBErG – Jesus i nutidens ögon 

BENGT BIrGErssON – Kristus uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna 

rakEL sMETaNa – En utsträckt hand, missionens sociala dimension 

GULT kOrT 

Fick du ett gult prenumerationserbjudande 

med marsnumret 

Hjälp till att värva fl er 

prenumeranter, särskilt bland 

dina yngre vänner! 

Du behövs 

till kristen lägerskola! 

Ska vi fortsätta med barnläger 

– då behövs Du! 

För att lägerskolan ska fungera, 

behöver vi vara många ledare. 

Lärare och fritidsledare, det 

vet de fl esta. Men du kan också 

ha en uppgift som badvakt, 

nattvakt, rastvakt, en morfar 

eller farmor, kökshjälp, musiker 

m.m. 

Att vara med som vuxen bland 

barnen, en dag eller fl era, är en 

viktig uppgift, som ger både dig 

och andra glädje. Välkommen 

att anmäla ditt intresse! 

Breanäs v. 29: Elisabeth 

Bergström, 044-731 34. 

Strandhem v. 29–30: Maria 

Einarsson, 0431-271 08. 

Åhus Missionsgård v. 32 , 

Plusläger v. 32: Maria Ekström, 

044-12 26 03. 

ELM-BV 

Smala Gränd 5, 111 39 Stockholm 

tel 08-559 23 104, fax 08-22 59 22 

www.elmbv.se pg 5 58 43-7, bg 476-1144 

Ordförande Per Henriksson 

tel 08-750 53 60 E-post ordf@elmbv.se 

Missionsföreståndare roland Gustafsson 

tel 08-559 23 142, 076-165 15 59 

Fax 0435-522 05 

E-post roland.gustafsson@elmbv.se 

Administrativ chef Jakob Birgersson 

tel 08-559 23 164, 076-161 65 59 

E-post jakob.birgersson@elmbv.se 

Kassör ingegerd Johansson 

tel 08-559 23 109 

E-post ingegerd.johansson@elmbv.se 

Missionssekreterare 

Jens Aage Nielsen (Etiopien) 

tel 08-559 23 156 

E-post jens-aage.nielsen@elmbv.se 

Karin G. Ekström (Kenya) 

tel 08-559 23 157, 070-241 82 30 

E-post karing.ekstrom@elmbv.se 

Henrik Birgersson (Peru) (f.n. sjukskriven) 

E-post henrik.birgersson@elmbv.se 

Ungdomsmissionssekreterare 

Fredrik Hector tel 08-559 23 24, 070-740 81 24 

E-post 

ELM syd 

www.elmsyd.se pg 38 16 87-3, bg 917-4418 

Ordförande Anders Månsson tel 0431-290 56 

E-post bodil.mansson@mbox301.swipnet.se 

Expedition: ELM Syd c/o Erling Hansson, 

Gärdsgatan 12, 29159 Kristianstad 

tel 044-21 37 57 

E-post erling.hansson@lm.lrf.se 

ELM – Ungdom, ELU 

www.elungdom.se pg 3 16 86-9, bg 305-0960 

Ordförande Simon Nilsson. tel 042-12 90 22 

E-post simonnilsson@hotmail.com 

Kassör Jakob Birgersson, ELM-BV (se ovan) 

BV-Förlag 

www.bv-forlag.se pg 87 81 74-2, bg 503-3147 

Smålandsvägen 48, 286 35 Örkelljunga 

tel 0435-521 77, fax 0435-522 05 

E-post info@bv-forlag.se 

Kristen bokhandel i Helsingborg 

tel 042-14 57 22. Bollbrogatan 8 

TILL LIV 

www.tillliv.se pg 607 98 93-1, bg 5316-4000 

Ägare och utgivare ELM-BV 

Ansvarig utgivare Nils-Göran Nilsson 

Redaktör för Till Liv 

Eva Andersson, tel 046-39 93 65 

till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

E-post till.liv.red@telia.com 

Redaktionsråd för Till Liv 

Lars Göran Brandt, rebecka Engström, 

roland Gustafsson, Lars-Åke Nilsson 

Redaktör för Begrunda 

Peter Henrysson, tel. 046-211 84 61 

E-post begrunda.red@telia.com 

Grafisk form cia Björk 

Expedition & annonser 

till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

tel 046-39 93 60, fax 046-39 93 61 

E-post till.liv.design@telia.com 

Annonser insändes senast: 

10:e jan, mars, maj, aug, okt, nov. 

Kostnad för privata/kommersiella annonser: 

10:50 kronor/spaltmillimeter, min pris 125 kr 

(ELM/ELU-föreningar: 5:50 kr/mm) 

Prenumeration till Liv, 11 nr/år 

Ordinarie 430 kr; stud. m. eget boende 230 kr 

Prenumeration Begrunda, 2 nr/år 

Bilaga i till Liv 80 kr/år för till Liv-pren. 

Endast Begrunda 90 kr, lösnummer 45 kr 

Prenumeration pg 607 98 94-9 

ingrid Holmqvist, tel 0910-960 31 

Storkågeträsk 11, 934 94 Kåge 

E-post prenumeration.tillliv@hotmail.com 

taltidning ingrid Holmqvist, tel 0910-960 31 

Tryck Norra Skåne Offset Hässleholm 

12:e årgången iSSN 1402-1838 

4 • 2008 31

POsTTIDNING 

BVid obeställbarhet återsänds tidningen till 

ingrid Holmqvist, Storkågeträsk 11, 934 94 Kåge 

Bilaga medföljer. 

Som när ett barn 

Som när ett litet barn 

förtroligt kryper upp i fars knä 

och viskar i hans öra 

så får vi komma till Gud 

i förvissning om 

att han vill höra. 

Det är barnens självklara rätt 

och möjlighet 

att ofta, ofta få komma. 

Inte bara när de är nytvättade, 

söndagsfina och snälla, 

stillsamma och fromma. 

FOtO: SiMONA BALiNt 

Också när vi kommer gråtande 

med ränder av tårar 

på smutsiga kinder. 

Också då är vi välkomna. 

Vår hjälplöshet 

är för Gud intet hinder. 

HaNs HaLLEBO 

Ur Någon frågar efter dig 

Om kristet förvaltarskap, miljövård och socialt engagemang 

Ge oss vårt dagliga bröd FaDEr VÅr 

Psalm 104 FÖrDJUPNING I PsaLTarEN 

Hjälparen kommer OrD TILL LIV 

NÄsTa NUMMEr UTkOMMEr Ca 2 MaJ

Ladda ner hela numret som pdf - Till Liv

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?