Birger Schlaug - Från koftor och sovsäck till kostymer och kristallkronor

Så blev det då dags för Miljöpartiets första chans i en traditionell partiledarintervju i TV.
Katja Wagner, Åsa Domeij, Krister Skånberg och jag träffades i Kristers lägenhet före
utfrågningen. Minuterna före sändning var jag så dyblöt av nervositet att jag måste byta
skjorta innan jag skulle in i studion. Min enda tanke var: Vad i helvete har jag här att göra
Det gick trots allt mycket bra. Utfrågarna Elisabet Höglund och Christer Pettersson var
nervösa och i direktsändningen lyssnade de mer på vad producenten sa i deras öronmusslor än
vad jag svarade. Vilket fick mig att vid några tillfällen bara svara Ja eller Nej på frågorna - ett
bra sätt om man vill göra dåliga utfrågare osäkra. De förväntar sig ju ofta långa svar och har
sina färdiga följdfrågor som sällan bygger på det svar de fått, utan på en färdig mall. De
trodde förresten också att de sparkade på varandra, som signal på att den andre skulle ta vid,
men det var mina långa ben de sparkade på. Som riktigt grön amatör hade jag överlevt i alla
fall. Och efter det sedvanliga telefonväkteriet, där Åsa var bisittare, blev det fest på
”partikrogen”. Vi skålade i öl och ur ilskna telefoner undrades det veckan efter om det varit
starköl vi druckit, i sådana fall skulle man minsann inte rösta på oss.
Valrörelsens sista veckor flöt på bra. Mycket tack vare att Bengt Westerberg en sen kväll
ringde hem till mig och sa att han tackade ja till en debatt som jag utmanat honom på.
Folkpartiledningen hade kollat intresset av en sådan debatt hos Sveriges Television och Jan
Scherman på nyhetsredaktionen hade tackat ja till det. För Bengt Westerberg skulle det bli en
revansch för en ganska dålig parti-ledarutfrågning. Han behövde helt enkelt mer TV-tid för att
få en chans att leva upp till förra valets ”Westerbergeffekt”. Men det gick inte så bra för
Bengt. Han fick möta Åsa Domeij, eftersom jag under flera veckor varit kraftigt förkyld med
elak hosta, vilket knappast skulle göra sig i TV-rutan. Nåja, nu kunde jag väl ha kört i alla
fall. Men jag var fullständigt övertygad om att vi skulle genomföra en kupp. Meningen var att
den ungdomlige och ny-skapande Bengt Westerberg skulle förvandlas till den gamle,
traditionelle, gråa politikern. Det hade emellertid inte varit helt lätt att få partiets politiska
utskott att begripa att det var Åsa som skulle bli min ersättare inför debatten mot Westerberg.
Vi hade telefonmöte om saken, motståndet var stort bland de som tyckte att det fanns de som
var både äldre och visare än Åsa. Det var först efter kraftig övertalning som en majoritet
kunde ta beslutet. Jag hostade och harklade och förklarade att om inte Åsa fick ta debatten så
skulle jag själv ta debatten hur mycket jag än hostade.
Det var ju ingen hemlighet att jag redan i den tidigare språkrörsstriden mellan Åsa och Eva
hade föredragit Åsa. Hon var ju en makalöst duktig och kunnig politiker. Nu fick hon ta
debatten, och Eva, som ändå var kvinnligt språkrör, visade en fantastisk storsinthet som
accepterade den knappa majoritetens beslut. Jan Scherman ringde för övrigt och var ordentligt
förbannad när han halvtimmen före sändning fick klart för sig att en ung tjej i jeans och
gymnastikskor skulle ersätta mig. Han hörde av sig efteråt också - då hade han förstått
finessen. Genombrottet för vännen Åsa blev totalt och min hosta blev snabbt bättre.
Valvakan hölls på Kulturmejeriet i Lund. Vi ville visa att vi inte var uppslukade av
Stockholm. Och vårt kansli låg ju också i Lund. En del medier gnällde över vårt tilltag (det
hade alltid varit så att partierna skulle underkasta sig medias vilja). Klockan 20.30
söndagen den 18 september stod det klart. Jublet bröt ut, sambatrummorna dånade och en stor,
tung, klump lämnade magen.
Oberoende grön debattör
Själv kom jag inte in i riksdagen eftersom jag stod etta på listan i mitt hemlän där det krävdes
mer än 5,5% för att komma in. Eva kom däremot in, hon hade placerats på en säker lista i
denna text är hämtad från boken maskrosbarn- miljöpartiets första 20 år.
red: mikael h nyberg
gröna böcker 2001