2011 - Vänersborgs Söners Gille

chansen.” Under uppvärmningen åker alla spelare runt i rinken. Under
denna uppvärmning åkte Ulf upp vid min sida och sa: ”Börney (mitt
smeknamn i Göteborg), ni kommer att vinna idag.” ”Nej, sa jag inte
med dig i motståndarlaget.”.
Sensationellt besegrar lilla Nybro Frölunda med 5-3. En riktig
kalldusch för “Bittan” och laget. Jag tackade Ulf och ruskade lite på
huvudet. Jag fick ett småleende till svar.
Efter mina år i Nybro gjorde jag ett uppehåll från ishockeyn under
ett år, då jag vill satsa all kraft på mitt nya arbete som yrkeslärare. Jag
ville prova och se om det passade mig att vara fordonslärare. Samtidigt
ville jag pröva på att själv vara tränare. Mitt första tränaruppdrag blev
ett division -3 lag i Göteborg. Två kvällar i veckan var det träning samt
match och det passade mig perfekt. Efter den andra säsongen gjorde
jag en utvärdering och kom fram till att det fungerade rätt bra och
att jag kunde fortsätta en säsong till. Ännu en gång blev det inte som
det var tänkt. Jag blev uppringd i april månad 1975 av ordföranden i
Frölunda som frågade, om jag ville bli assisterande tränare till den kände
tränarlegenden Arne Strömberg. Jag blev helt stum och bad honom ta
om frågan. Det var sant! Vilket erbjudande och jag som nästan var på
väg att sluta med ishockeyn.
Det här kunde jag bara inte tacka nej till och att få arbeta med en av
Sverige mest legendariska tränare var en chans för mig att utvecklas.
Med Arne kom jag in i ishockeyns finrum! Nu gällde det bara att få
ledigt från arbetet, när vi hade bortamatch.
Jag blev åter försäsongstränare. Nu var det en självsäker och tuffare
Karlsson, som skulle få spelarna i bra kondition. Vi sattes på prov direkt
eftersom tre av våra bästa spelare gick till NHL, nämligen L E. Sjöberg,
M. Lind och E. Lindström.
Arne hade ett kontaktnät i USA och Kanada som var otroligt. Det var
nästan att han hade en telefon ständigt uppkopplad till de här länderna.
Vi fick tag i en back från USA och två forwards från Kanada. Hemma
i Sverige plockade vi en spelare från Färjestad, S.Å Rydby, som jag
hade spelat med i Nybro, samt ytterligare en forward F. Lundström från
Timrå även han tidigare nybrospelare. Värvningarna kostade pengar och
jag kan som exempel nämna att Lundströms övergång från Timrå till
Frölunda kostade 325.000 kronor. Detta var alltså 1975. Målsättningen
första året var att hänga kvar i elitserien.
Det blev långa kvällar med mycket taktiksnack och jag var nyfiken
på det mesta som Arne hade varit med om. Han hade tränat landslaget
i tio år tidigare så det fanns mycket hockeykunskap, som han delade
med sig av.
47