2011 - Vänersborgs Söners Gille

viss mättnad. Jag hade tränat hårt i många år för att nå detta mål och få
äran att spela i ett av Sveriges bästa hockeylag. Vilken resa jag hittills
hade gjort med detta lag och en otrolig känsla med tre finaler på tre år.
Det slår det mesta.
Säsongen 1967-68 var målsättningen att gå till final. Så blev det inte.
Vi var väl inte lika hungriga längre och Sura - Pelles svåra benbrott
gjorde inte saken bättre. Vi blev sexa i grundserien och gick inte till
slutspel. Vi var ändå nöjda. På fyra säsonger hade vi spelat till oss ett
brons, ett guld och två silver .
Lasse Lundvall var spelande tränare, vilket jag var lite kritisk till,
men med facit i hand så var det bra. Vi i spelarrådet tyckte att Lasse
inte utvecklade laget och det märktes den här säsongen, att vi saknade
visioner i spelet och speciellt nu när Sura-Pelle var borta. Lasse Lundvall
är genomtrevlig som person och vi i spelarrådet hade många samtal med
honom om hur vi ville träna och förbättra laget.
Under våren 1968 tog jag nästa stora beslut. Jag hade uppnått det jag
ville med ishockeyn och spel i Frölunda. Det var ett svårt beslut att ta,
men det hade vuxit fram under hösten och vintern. Detta blev min sista
säsong som spelare i Frölunda. Det fick räcka med fem säsonger. Jag
meddelade “Bittan” mitt beslut och han hade full förståelse. Efter fem
säsonger var jag mer än nöjd över att ha fått spela med Sterner, Lundvall,
Sura-Pelle”och Gert Blomé att ha spelat mot Nisse Nilsson, Tumba,
Rolle Stoltz, Lasse Björn och många andra kända landslagsmän från
den tiden. Har man spelat ihop i fem år så har man många vänner och
många minnen. Jag är glad för att jag fick chansen att spela i Frölunda.
Jag kom i rätt tid och vi lyckades rätt bra. Göteborg var en härlig stad
och där tänkte jag stanna.
Nu blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag flyttade till
Nybro, som just hade kvalat upp till allsvenskan. Jag fick ett bra arbete
som verkmästare vid Liljas Bil, som sålde Volvo, vilket var en fördel
eftersom jag hade arbetat med Volvo i många år. Jag tog det här som en
ny utmaning. Motivationen fanns där för hockeyn och jag kom att få
spela allsvensk hockey ytterligare två år samt få tillfälle att möta mina
fd. lagkamrater i Frölunda.
Första matchen mot Frölunda spelades i Nybro under hösten och
jag var på plats vid Viktoriahallen, när bussen med Frölundalaget kom.
Det var ett sömnigt lag, som steg ur bussen. Det blev många kramar
och skämt. ”Vad är detta Du har flyttat till” Ulf Sterner kom fram och
tyckte att det var kul att ses igen. Jag sa till mina medspelare: ”Här
har vi världens chans att vinna ikväll. Dom underskattar oss, så vi tar
46