2011 - Vänersborgs Söners Gille

och var åter i final. Brynäs hade vunnit sina två matcher mot Mo-Do
och vi mötte således Brynäs ännu en gång i en ren final.
Vår seger i semifinalen var dyrköpt. Jag, som inte hade varit skadad
på två säsonger, kunde bara spela en period och vi fick gå på tre backar,
vilket är mycket tufft. Ledarstaben Lundvall/Hylland beslutade att gå
ner på två femmor, vilket inte var bra med tanke på att Brynäs hade fått
längre vila än vi före finalen. Detta kom att sätta sina spår. Vi ledde
med 1-0 inför andra perioden och gjorde den ändringen i laget, att jag
kom in (här gällde det att inte känna någon smärta) plus att vi gick
på tre kedjor. Vi blev totalt överkörda av Brynäs, som vann perioden
med 5-0. Sista perioden spelade vi 3-3 och matchen slutade 8-4. Vi var
fysiskt slutkörda och sa direkt efter matchen: ”Det här glömmer vi!”
Efter ett snabbt ombyte åkte vi buss till Stockholm för att ta nattåget
till Göteborg för att få tid att ladda inför söndagens avgörande match.
Min skada satt i ljumsken och jag fick behandling för att kunna spela
denna sista match för säsongen.
Jan Olsen och jag hade spelat ihop i två säsonger och vi kompletterade
varandra bra. Han var en bra tekniker med bra skridskoåkning men
undvek fysisk kontakt med motståndarna. Den biten var tilldelad mig
speciellt framför vårt eget mål. Inför den här matchen ändrade vi lite på
våra arbetsuppgifter. Jag var mer defensiv. Brynäsarna gillade inte mitt
sätt att spela, som dom tyckte var alldeles för hårt. Jag träffade Tord
Lundström många år senare och han berättade för mig, att de hade stor
respekt för min tuffa spelstil.
Vi visste att det skulle komma mycket publik och det kom 19768
åskådare för att se finalen. Tänk er själva att glida in på Nya Ullevi med
nästan 20000 åskådare och alla strålkastare tända. Det var helt magiskt.
Vi spelade bra och hade 1-1 i första perioden. Andra perioden
förlorade vi med 0-3. Tyvärr förlorade vi även tredje period med 0-2
trots den stora publikens stöd. Förlust med 1-6 hemma och ett missat
SM. Brynäs hade ett mycket bra lag. Det var bara att gratulera till ännu
ett SM. Tyvärr orkade vi inte. Vi var slutkörda. Mästervärvarna “Bittan”
och Bernmar hade misslyckats med en del värvningar, men vi hade ändå
åter gått till final.
Den här förlusten tog mycket lång tid att smälta. Hur skall man kunna
motivera spelarna inför en ny försäsongsträning Själv tog jag ett par
avgörande och svåra beslut under våren. Jag hade bestämt mig för att
inte vara försäsongstränare ännu en gång. Fyra år fick räcka och det
behövdes en ny röst för att driva på spelarna. Nu kunde jag koncentrera
mig på min egen träning, men jag började för första gången känna en
45