2011 - Vänersborgs Söners Gille

lag som spelat hem det första SM - tecknet till Västra Frölunda. Det
skulle dröja 37 år till nästa SM-guld.
Inför säsongen 1965-66 var vi det lag alla ville vinna mot, då vi
var titelförsvarare. Jag går till slutet av säsongen och semifinalen mot
Djurgården på Ullevi, som sent skall glömmas. Tumba i DIF stötte på
Sura - Pelle nere vid omklädningsrummet på Ullevi och frågade, om
vi hade beställt buss till spel om tredjeplatsen. Sura replikerade: ”Vi
spelar om det.” Vi hade vädret på vår sida med minus 12 grader och
en jättepublik på nästan 17 000 åskådare. Djurgården spelade alltid på
Johanneshov och var inte vana vid kylan. Vi vann med 12-1. Vi hade
besegrat DIF i två matcher och var klara för final. Första finalmatchen
mot Brynäs förlorade vi med 4-1 och det var inget att säga om - dom
var bättre. Nästa match gick på Ullevi några dagar senare inför 16 866
åskådare. Det stod 5-5 i tredje perioden och brynäsarna i båset hade
redan tagit ut segern. När det var 10 sekunder kvar fick Kjell - Ronny
pucken och kom fri med målvakten och satte pucken i mål. Vilket jubel
det blev på publiken.
Vi fick spela en tredje match mot Brynäs för att skilja oss åt på
Johanneshovs Isstadion i Stockholm. Vi flög till Stockholm tidigt på
dagen för att ladda inför sista matchen. Vi har en skada på Sura Pelle,
vilket var ett stort avbräck för oss. Tyvärr blev det förlust med 7-1 till
Brynäs, som blev svenska mästare 1966. Brynäs var ett komplett lag
med tre bra femmor samt två bra målvakter. Vi hade en bra femma och
de andra två femmorna var för ojämna trots många landslagsmän. Den
här förlusten satt i länge. Men sådan är idrotten - man vinner och man
förlorar.
Inför säsongen 1966-67 fick vi en inbjudan till Tyskland i mitten
av augusti månad att spela i en turnering som hette ”Turn und Taxis”.
Eftersom vi inte hade is själva tog vi detta som en träningsvecka. Vi
åkte runt och spelade på kända platser som Garmisch Partenkirchen,
Oberstdorf, Innsbruck, och Cortina. Vilka miljöer!! Deras ishallar hade
bara tak över långsidorna och var öppna i varje ända. Vi var där i mitten
av augusti månad med en härlig temperatur ca 22 - 25 grader på dagarna
och trivdes med tillvaron. Mitt spel gick bra och jag fick faktiskt ett anbud
från Fussen Eis-hockey, vilket var tilltalande. Kärleken till Frölunda och
till alla spelare var dock för stor.
I februari 1967 blev det ny semifinal. Vi mötte Södertälje i en tredje
match på bortaplan. Vi hade vunnit var sin match. Eftersom SSK kom
före oss i tabellen fick dom en extra match hemma. Vi vann med 4-2 efter
att ha legat under hela matchen. Vi lyckades göra 3 mål i sista perioden
44