2011 - Vänersborgs Söners Gille

känsla att få en egen lägenhet - en etta på ca femtio kvadrat. Jag blev
inom parentes mycket god vän med Kurt och hans familj. Glenn och
hans syster var fem eller sex år gamla då.
September månad i Göteborg är ingen bra månad för ismakare med
ständigt skiftande väder, antingen regnar det eller är för varmt för att
göra is. Till slut fick man fram åkbar is och detta hade vi verkligen väntat
på. Vi tränade utanför Nya Ullevi på en träningsrink tills hockeyplanen
var uppspolad inne på arenan.
Nu hände det något nytt i klubbens historia. Lasse Lundvall hade varit
spelande tränare i två säsonger. Nu krävdes det en tränare som inte själv
spelade utan endast ägnade sig åt träningen och att coacha laget. ”Bittan”
var en bra lagledare men att coacha ett lag var en helt annan sak. Ryktet
gick att vi skulle få en “kanadensare” till tränare och förväntningarna var
stora. Jodå, ryktet var sant. Vid ett möte presenterades Curley Leachman
som ny tränare. Vi spelare hade skämtat och skojat en del om vad en ny
tränare skulle kunna åstadkomma med detta lag, men vi var positiva.
Ingen i laget hade någon erfarenhet av en kanadensisk tränare. Äntligen
fick vi gå på is och hann väl träna två, tre gånger innan isen regnade
bort. Det var bara att barmarksträna igen. Vi fick så småningom åkbar
is och Lundvall startade upp träningen. Den nye tränaren studerade
spelarmaterialet. Curley gillade min skridskoåkning, speciellt baklänges
och även mina skott. Vi backar fick träna på detta ganska mycket. Det
här var en otrolig upplevelse, att få chansen att spela hockey i ett av
Sveriges bästa hockeylag.
Omställningen från div 2 till allsvenskt spel gick hyggligt.
Skridskoåkningen, skotten och passningarna var det inga problem med.
Tempot i passningsspelet, att snabbt spela ifrån sig pucken och förflytta
sig till ny position, var nytt för mig då allt gick mycket fortare.
Jag matchades lugnt in i laget med blandad speltid. Jag såg vilken
klass det var på de andra spelarna och hade ingen brådska. Jag försökte
se och lära för att senare ta en ordinarie plats. Det blir alltid skador
och då får man chansen. Kommer man från div. 2 till allsvenskan tar
det sin tid att spela in sig. Vi hade tränat hårt och det visade sig att vår
kanadensare hade bara fyra eller fem övningar, som vi nötte på med
mycket skridskoåkning.
Vårt omklädningsrum på Nya Ullevi bestod av två rum med en dusch
emellan. De spelare som varit längst i klubben hade det första rummet.
Vi lite yngre och nyare fick hålla tillgodo med det andra rummet och
där fanns spelare som Ulf Sterner, Kjell - Ove Gustafsson och den
sedermera kände idrottsläkaren Lasse Pettersson.
39