2011 - Vänersborgs Söners Gille

kom att ändra hela hockeyn, nämligen “slagskottet” och som kom att
betyda mycket för mig. Slagskottet innebar att backarna kom med i spelet
på ett helt annat vis vilket kom ishockeyn tillgodo med fler passningar,
fler skott och fler mål, vilket publiken ville se. Idag har spelarna med
sina komposit- eller aluminiumskaft och med styrketräningen gjort
slagskottet till ett fruktansvärt bra vapen för att göra mål. De som
blev lidande var målvakterna. Skydden som målvakterna hade med
bröstskydd, som bestod av en tunn filt, var inte gjorda för att ta emot
de hårda skotten. Detta kom sedan också att förbättra målvakternas
utrustning, vilket syns tydligt idag.
Redan på måndagen efter Norgeresan tog jag fram hockeyklubban och
några puckar. Var skulle jag stå och träna Jo, i källaren naturligtvis.(ute
kunde man inte vara). Vad skulle jag skjuta mot Jo, mot källardörren
ca 6-7 meter bort. Jag tänkte inte på konsekvenserna för dörren vars
insida bestod av masonite. Det var inte mycket att sätta emot, när det
kom en puck farande. De första skotten gick efter golvet och riktningen
var så där. Men efter ett tag fick jag upp puckarna i luften. Till min stora
fasa fastnade puckarna i dörren. Det var bara att gå upp till pappa och
förklara, att jag höll på att träna in ett nytt skott, som tyvärr resulterade
i en trasig källardörr. Min far var åkare och hade täcken, som användes
i samband med flyttningar. Vi hängde upp ett för att skydda dörren, men
det hjälpte föga då täcket gick sönder. Lösningen blev en presenning,
som visade sig hålla för skotten. Jag tränade varje kväll. Jag började få
rätt riktning på skotten och klubborna gick inte av, som de hade gjort
i början. Nu var det så att golvet var av betong och det tog styggt på
hockeyklubbans blad, som gled trögt mot golvet. Lösningen på detta
problem blev att anskaffa en masonitskiva. Masonitskivan linoljades
och nu gled pucken lättare. Det medförde, att man kunde dribbla med
pucken på skivan, och så “pang” drog jag iväg ett skott.
Fram i april månad kunde man äntligen komma ut och träna.
Presenningen från källaren flyttades till vår mattställning bakom huset.
På presenningen målade jag en målram med mått efter hockeyburen,
vilket gjorde att jag såg att skotten satt, där de skulle. Ute kunde jag
variera avståndet vilket jag inte kunde i källaren, och det var bra. Det
förde med sig att jag kunde träna både dragskott och handledsskott
genom att flytta masonitskivan.
Även under sommaren tränade jag. Mina kamrater tyckte nog, att jag
inte var riktigt klok. Dom fick ofta vänta tills jag var klar, om vi skulle ut
på något skoj. Jag tränade även löpning för det kändes i armar, rygg och
benen att bara stå träna samma slag under en och halv till två timmar.
32