You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
DM-mästare 1958. Stående fr v Lennart Westerlund, Björn Wulf, Gert Jacobsson,<br />
Gunnar ”Kisen” Johansson, Per-Olof Forsström och Bo Johansson.<br />
Knästående fr v Enar Vessby, Bengt Dafgård, Ulf Larsson, Berny Karlsson och<br />
Hans Johansson<br />
vanligt varit på Vänersvallen. Vid detta tillfälle låg på vår soffa i köket<br />
en tidning med en hockeyspelare på framsidan med tre kronor på bröstet.<br />
Tidningen var “Se” dåtidens stora bildtidning. I den fanns ett reportage<br />
om en känd landslagsspelare i ishockey vid namn Lill-Lulle Johansson.<br />
Efter en stund säger jag till mamma: ”Jag skall bli ishockeyspelare.”<br />
”Ja, ja, bli du det” sa hon och trodde väl inte på det.<br />
En händelse som påverkat mig inträffade när jag var tolv eller tretton<br />
år. Det var seriematch mellan IFK och TIF på ishockeyrinken vid<br />
Dövstumsskolan på Torpavägen. I IFK spelade Olle Sigurdsson och<br />
han hade ett mycket bra dragskott. Tyvärr gick hans skott ofta högt över<br />
målet. ”Det där skall jag lära mig” tänkte jag.<br />
Efter säsongen 57/58 åkte vi till Norge för att se VM i ishockey på<br />
Jordal -Amfi i Oslo. Sverige hade ett bra lag med Thord Flodqvist i<br />
mål, Lasse Björn, Roland Stoltz, Tumba, Nisse Nilsson, Lasse Lundvall,<br />
Sura - Pelle, Gert Blomé och Vilgot Larsson. Den senare var den spelare<br />
som Hyland alltid framhöll i sina radioreportage vid landskamper med<br />
sin eminenta baklängesåkning. Jag blev verkligen imponerad och tänkte:<br />
”Kan han, så skall jag också lära mig detta.” Kanadas lag hette Whitby<br />
Dunlops och var ett rent amatörlag. Man visade upp ett nytt skott som<br />
31
Change language