Avhandling i fulltext - Forskning

aktörer och verksamhetsområden marginaliseras i förväg. Min tidigare studie av
prioriteringsmönstret i Sveriges innovationspolitik visar exempelvis hur vissa aktörer
och områden tillskrivits en mer framträdande betydelse i urvalet av regionala och
sektoriella innovationssystem än andra (Lindberg 2008, 2009, 2010).
’Triple helix’ är ytterligare ett angreppssätt för att studera hur innovationssystem
organiseras och klassificeras. Där studeras samverkansnätverk för innovation utifrån
de aktörer som ingår. Näringsliv, stat och akademi anses i denna typologi utgöra de tre
huvudsakliga aktörerna (Rimmerfeldt 2005b; Remneland 2007, sid 28; Lavén 2008,
sid 14). Leydesdorff & Etzkowitz (1996) utvecklade enligt Lavén (2008, sid 74) triple
helix som en reaktion mot innovationssystemförespråkarnas tendens att främst
fokusera näringslivets relation till universiteten, där staten förpassas till en
undanskymd roll. I triple helix lyfts statens innovationsfrämjande potential fram vid
sidan av de två övriga samhällssektorernas. Även denna utvidgning till tre parter kan
dock betraktas som en onödig avgränsning. Detta eftersom de aktörer som varken
tillhör stat, näringsliv eller akademi - men som trots det kan ha inflytande i
innovationssystem - då utesluts i förväg. På detta sätt överensstämmer triple helix med
ett uppifrånperspektiv som analytisk ansats och politiskt-administrativt styrmedel.
I politiken sätts inte sällan likhetstecken mellan innovationssystem och triple helix (se
t.ex. Rimmerfeldt 2005a & 2005b). Lavén (2008, sid 93) menar att detta förfarande
gjort triple helix till en statligt sanktionerad norm för organisering av
innovationssystem. Innovationsforskaren Terry Shinn (2002, sid 604-606) anser att det
funnits tendenser till en liknande generalisering även inom forskningen. Samtidigt
visar hans litteraturgenomgång att forskningen om triple helix varit starkt empiriskt
grundad, vilket bidragit till att uppmärksamma skillnader i den praktiska
organiseringen av olika innovationssystem vad gäller vilka aktörer som involveras och
vilka mekanismer som styr utvecklingen. Detta empiriska fokus stämmer bättre
överens med ett nedifrånperspektiv som analytisk ansats, eftersom det inte fastslår
vissa aktörers betydelse i förväg innan empirin tillåtits visa vilka aktörer som är
relevanta.
85