Avhandling i fulltext - Forskning

Avhandling i fulltext - Forskning Avhandling i fulltext - Forskning

05.01.2015 Views

forskning. Lundvall (2006b, sid 2) anser att detta har gett upphov till ’innovationsparadoxer’ där centrala delar i innovationsprocessen förblivit oförklarade. Det Lundvall (2006a, sid 3) säger sig sakna är uppgifter om den betydelse som människor, kompetens, relationer och interaktion spelar i innovationssystem - vilket innefattas i en vid syn på innovationssystem. Jag menar att en vid syn på innovationssystem bäst gestaltar den organisering av samverkansnätverk för innovation som jag vill skildra. Detta beror på att jag ser en parallell mellan den vida synen på innovationssystem och ett nedifrånperspektiv som analytisk ansats, i det att båda beaktar ett brett spektrum av aktörer, verksamhetsområden och innovationer i relation till innovationssystem och kluster. Jag bedömer alltså den vida synen på innovationssystem ha större potential än den snäva när det gäller att ta olika sorters kunskap, verksamhetsområden och aktörer i beaktande, utan att i förväg avfärda vissa av dessa som irrelevanta. På motsvarande sätt ser jag en parallell mellan den snäva synen på innovationssystem och ett uppifrånperspektiv som analytisk ansats, eftersom båda utpekar några få förutbestämda aktörer, områden och innovationer som betydelsefulla i policyprogram och forskningsstudier. Utöver Frankelius analysfilter finns flera andra angreppssätt för att studera organisering och klassificering av innovationssystem. Ett av dessa är indelningen i nationella, regionala och sektoriella innovationssystem (Rimmerfeldt 2005a; Lavén 2008, sid 66). ’Nationella innovationssystem’ syftar på de aktörer, ramvillkor, resurser och den innovationsförmåga som kännetecknar ett land i sin helhet. ’Regionala innovationssystem’ anses bestå av de samverkansnätverk som formeras på regional nivå. ’Sektoriella innovationssystem’ organiseras utifrån en grupp av branscher, så kallade branschknippen. Till detta fogar ekonomhistorikern Magnus Eklund (2007, sid 81) och industriforskaren Staffan Laestadius (2007, sid 41) ytterligare en variant - ’teknologiska innovationssystem’ - som antas utgå från framväxande teknologier som inte nödvändigtvis begränsas av branschstrukturer. Jag anser att detta angreppssätt inte nödvändigtvis påverkar avvägningen mellan ett uppifrån- och ett nedifrånperspektiv, varken som politiskt-administrativa styrmedel eller som analytiska ansatser. En sådan effekt kan dock uppstå om tillämpningen av angreppssättet görs på ett sätt där vissa 84

aktörer och verksamhetsområden marginaliseras i förväg. Min tidigare studie av prioriteringsmönstret i Sveriges innovationspolitik visar exempelvis hur vissa aktörer och områden tillskrivits en mer framträdande betydelse i urvalet av regionala och sektoriella innovationssystem än andra (Lindberg 2008, 2009, 2010). ’Triple helix’ är ytterligare ett angreppssätt för att studera hur innovationssystem organiseras och klassificeras. Där studeras samverkansnätverk för innovation utifrån de aktörer som ingår. Näringsliv, stat och akademi anses i denna typologi utgöra de tre huvudsakliga aktörerna (Rimmerfeldt 2005b; Remneland 2007, sid 28; Lavén 2008, sid 14). Leydesdorff & Etzkowitz (1996) utvecklade enligt Lavén (2008, sid 74) triple helix som en reaktion mot innovationssystemförespråkarnas tendens att främst fokusera näringslivets relation till universiteten, där staten förpassas till en undanskymd roll. I triple helix lyfts statens innovationsfrämjande potential fram vid sidan av de två övriga samhällssektorernas. Även denna utvidgning till tre parter kan dock betraktas som en onödig avgränsning. Detta eftersom de aktörer som varken tillhör stat, näringsliv eller akademi - men som trots det kan ha inflytande i innovationssystem - då utesluts i förväg. På detta sätt överensstämmer triple helix med ett uppifrånperspektiv som analytisk ansats och politiskt-administrativt styrmedel. I politiken sätts inte sällan likhetstecken mellan innovationssystem och triple helix (se t.ex. Rimmerfeldt 2005a & 2005b). Lavén (2008, sid 93) menar att detta förfarande gjort triple helix till en statligt sanktionerad norm för organisering av innovationssystem. Innovationsforskaren Terry Shinn (2002, sid 604-606) anser att det funnits tendenser till en liknande generalisering även inom forskningen. Samtidigt visar hans litteraturgenomgång att forskningen om triple helix varit starkt empiriskt grundad, vilket bidragit till att uppmärksamma skillnader i den praktiska organiseringen av olika innovationssystem vad gäller vilka aktörer som involveras och vilka mekanismer som styr utvecklingen. Detta empiriska fokus stämmer bättre överens med ett nedifrånperspektiv som analytisk ansats, eftersom det inte fastslår vissa aktörers betydelse i förväg innan empirin tillåtits visa vilka aktörer som är relevanta. 85

forskning. Lundvall (2006b, sid 2) anser att detta har gett upphov till<br />

’innovationsparadoxer’ där centrala delar i innovationsprocessen förblivit oförklarade.<br />

Det Lundvall (2006a, sid 3) säger sig sakna är uppgifter om den betydelse som<br />

människor, kompetens, relationer och interaktion spelar i innovationssystem - vilket<br />

innefattas i en vid syn på innovationssystem. Jag menar att en vid syn på<br />

innovationssystem bäst gestaltar den organisering av samverkansnätverk för<br />

innovation som jag vill skildra. Detta beror på att jag ser en parallell mellan den vida<br />

synen på innovationssystem och ett nedifrånperspektiv som analytisk ansats, i det att<br />

båda beaktar ett brett spektrum av aktörer, verksamhetsområden och innovationer i<br />

relation till innovationssystem och kluster. Jag bedömer alltså den vida synen på<br />

innovationssystem ha större potential än den snäva när det gäller att ta olika sorters<br />

kunskap, verksamhetsområden och aktörer i beaktande, utan att i förväg avfärda vissa<br />

av dessa som irrelevanta. På motsvarande sätt ser jag en parallell mellan den snäva<br />

synen på innovationssystem och ett uppifrånperspektiv som analytisk ansats, eftersom<br />

båda utpekar några få förutbestämda aktörer, områden och innovationer som<br />

betydelsefulla i policyprogram och forskningsstudier.<br />

Utöver Frankelius analysfilter finns flera andra angreppssätt för att studera<br />

organisering och klassificering av innovationssystem. Ett av dessa är indelningen i<br />

nationella, regionala och sektoriella innovationssystem (Rimmerfeldt 2005a; Lavén<br />

2008, sid 66). ’Nationella innovationssystem’ syftar på de aktörer, ramvillkor, resurser<br />

och den innovationsförmåga som kännetecknar ett land i sin helhet. ’Regionala<br />

innovationssystem’ anses bestå av de samverkansnätverk som formeras på regional<br />

nivå. ’Sektoriella innovationssystem’ organiseras utifrån en grupp av branscher, så<br />

kallade branschknippen. Till detta fogar ekonomhistorikern Magnus Eklund (2007, sid<br />

81) och industriforskaren Staffan Laestadius (2007, sid 41) ytterligare en variant -<br />

’teknologiska innovationssystem’ - som antas utgå från framväxande teknologier som<br />

inte nödvändigtvis begränsas av branschstrukturer. Jag anser att detta angreppssätt inte<br />

nödvändigtvis påverkar avvägningen mellan ett uppifrån- och ett nedifrånperspektiv,<br />

varken som politiskt-administrativa styrmedel eller som analytiska ansatser. En sådan<br />

effekt kan dock uppstå om tillämpningen av angreppssättet görs på ett sätt där vissa<br />

84

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!