Avhandling i fulltext - Forskning

tillväxt (Lindberg 2008, sid 4-5). Där framhöll jag att detta bidrar till att framställa
såväl kvinnor som verksamhetsområden med många kvinnor som irrelevanta för
innovationspolitiska satsningar, vilket i sin tur förstärker de genuskonstruktioner som
politiken vilar på. Jag uppmärksammade även hur andra ingredienser i
innovationspolitiken formas av och bidrar till att forma vissa genuskonstruktioner.
Exempel på sådana ingredienser var de fall där policyprogrammen målar upp en bild
av enhetliga system utan interna slitningar och de fall där de samverkansnätverk som
lyfts fram främst involverade män. Dessa fall tolkade jag i studien som ett uttryck för
att män och vissa maskuliniteter utgjort norm. Detta menade jag bidrar till att forma
genus på så sätt att män framställs som drivande aktörer i samverkansnätverk för
innovation, medan kvinnor antingen inte lyfts fram alls eller presenteras som
undantag.
En liknande tolkning gjordes av kulturgeograferna Katarina Pettersson och Ylva
Saarinen (2004, sid 31-32) i en granskning av Sveriges närings- och regionala
utvecklingspolitik. Deras studie visar hur det snarare är företag än enskilda människor
som beskrivs som de viktigaste komponenterna i kluster och innovationssystem. En
sådan framställning döljer interna arbetsförhållanden och löneskillnader mellan män
och kvinnor, menade de. Därmed blir det svårt att se de sociala relationer mellan
människor som i praktiken avgör hur ett kluster/innovationssystem formas och
utvecklas, samt vem som kan dra nytta av organiseringens resultat. Vidare beskrev
Pettersson & Saarinen hur retoriken framställer kluster och innovationssystem som
”mekanistiska”, det vill säga som om processerna i dessa formationer utvecklas av sig
självt oberoende av människors handlingar. En sådan mekanistisk syn skymmer enligt
dem sikten för de ojämlika maktrelationer och skilda intressen som kan finnas mellan
människor i ett kluster/innovationssystem, och som begränsar vissas
handlingsutrymme och utökar andras.
Den innovationspolitiska retorik som Pettersson & Saarinen uppmärksammar står i
kontrast till befintlig forskning om interna motsättningar i organisationer utifrån kön,
klass och sexualitet. Där vittnas det om asymmetriska maktrelationer mellan könen
75