Avhandling i fulltext - Forskning

styrmedel för att organisera genomförandet av policyprogram. Organisatoriskt är dock
dessa strukturer oftare självvalda av de aktörer som ingår än utformade utifrån
hierarkiska relationer (Hjern & Porter 1997, sid 251 & 253).
Även för forskare är frågan om vilka aktörer som ingår i implementationsstrukturer en
empirisk fråga. En vanligt förekommande metod är att relevanta aktörer definieras av
deltagarna själva (Carlsson 2000b, sid 505-506). På detta sätt finner ’bottom up’-
forskaren sin analysenhet medan ’top down’-forskaren tar den för given. I praktiken
kan de olika aktörerna i en implementationsstruktur ha delvis sammanfallande, delvis
motstridiga, intressen. Därmed kännetecknas policyprocesser av ständiga
förhandlingar om fördelning av auktoritet och ansvar mellan deltagarna, med
återkommande inslag av konfliktlösning och gemensamt problemlösande (Sannerstedt
2001, sid 23-24). Det är alltså själva organiseringen av samverkansnätverk i
genomförandet av politik som, enligt statsvetaren Bo Rothstein (2001, sid 13), avgör
maktfördelningen mellan tjänstemän, politiker, experter, intresseorganisationer,
användare och lokala intressen.
Letandet efter implementationsstrukturer kan enligt Carlsson (1996, sid 536-542) vara
ett effektivt sätt att identifiera vilka aktörer, problem och lösningar som är kärnan i en
organisering. Två grundläggande frågor bör då ställas om den organisering som
forskaren avser att studera och förstå: ”Vad är problemet” och ”Vilka deltar i
lösningen av problemet”. Därtill kan även frågor ställas om på vilket sätt olika aktörer
deltar, med vilka strategier och med vilka syften. Efter att dessa frågor ställts står det
dock forskaren fritt att välja bland befintliga teorier för att analysera de
policyprocesser som identifierats. Jag menar att den ansats som Carlsson förespråkar
kan berikas av teorier om hur innovationssystem organiseras. Enligt
innovationsforskaren Charles Edquist (2005, sid 182) byggs innovationssystem
nämligen upp av två beståndsdelar: ’komponenter’ och ’relationer’. Inom komponenter
ryms de organisationer och institutioner som utgör aktörerna i systemet. Inom
relationer uppmärksammas hur komponenterna interagerar. Dessa konkurrerar, utbyter
varor och tjänster, samt delar kunskap via sitt nätverkande (ibid, sid 196). Genom att
57