Avhandling i fulltext - Forskning

De omfattande empiriska studier som bedrivits med en’top down’-ansats visar att
effektiv implementering av politiska beslut kräver vissa betingelser, exempelvis att de
beslut som fattas är klara och följdriktiga, att de genomförande aktörerna är skickliga
och engagerade, samt att beslutet stöttas av olika intressegrupper i samhället (Matland
1995, sid 23-25). När det gäller ’bottom up’ studeras politiken utifrån olika
målgruppers och serviceleverantörers synvinkel. Härigenom får politiska beslut
demonstrera sin relevans i skenet av reaktionerna hos lokala organisationer och hur de
väljer att verka för att lösa policyproblemet (Sabatier 1986, sid 148). Därmed står de
enskilda aktörerna i centrum på en mikronivå (Giddens 1981, sid 161). Jag menar att
begreppen ’top down’ och ’bottom up’ är centrala för att förstå den situation som råder
inom innovationspolitiken och innovationsforskningen. Många studier och satsningar
fokuserar ensidigt de innovationssystem och kluster som identifierats i de statliga
programmen. Detta tolkar jag som ett uttryck för att ’top down’ tillåtits överväga som
analytisk ansats och politiskt-administrativt styrmedel. Betydligt färre studier och
satsningar siktar bortom denna avgränsning för att uppmärksamma hur även andra
aktörer organiserar samverkansnätverk för innovation. Detta tolkar jag som att ’bottom
up’ hittills varit relativt ovanligt som analytisk ansats och politiskt-administrativt
styrmedel i innovationsforskningen och innovationspolitiken.
Studier av politik utifrån ett nedifrånperspektiv kan ta avstamp i det som kallas för
’implementationsstrukturer’ (Hjern & Porter 1983; Hjern & Porter 1997). En sådan
struktur består av en samling aktörer som gått samman för att lösa ett gemensamt
policyproblem. Detta är ett vanligt förekommande fenomen i genomförandet av
policyprogram, vilka i praktiken inte implementeras enbart av staten, utan av en
mängd olika organisationer (Hjern & Porter 1997, sid 250). Implementationsstrukturer
formas till följd av deltagarnas egen formulering av ett policyproblem såsom de själva
tolkar det. Dessa formationer utövar funktioner som exempelvis målformulering,
planering, resursfördelning, service och utvärdering (Premfors 1989, sid 124; Hjern &
Porter 1997, sid 256). Teoretiskt kan implementationsstrukturer användas som en
analytisk ansats för att öka förståelsen av genomförandet av policyprogram.
Policymässigt kan implementationsstrukturer användas som ett politiskt-administrativt
56