Avhandling i fulltext - Forskning

aktörer än de statliga där står i centrum på en lokal - och i viss utsträckning regional -
nivå. Det som främst skiljer uppifrån- och nedifrånperspektiven åt som analytiska
ansatser är att det förra uppmärksammar regering och myndigheters makt att påverka
vilka aktiviteter som sker på ett visst politikområde, med hjälp av politisktadministrativ
styrning via policyprogram. Nedifrånperspektivet uppmärksammar
istället hur ett brett spektrum av aktörer kan vara inflytelserika på ett visst
politikområde, exempelvis i främjande och organisering av innovationssystem och
kluster. Denna breda ingång utesluter inte att forskaren under studiens gång - utifrån
det empiriska materialet - kan komma att konstatera att vissa aktörer spelar en
viktigare roll än andra i det aktuella sammanhanget. Men varje aktörs relevans måste
bevisas, inte tas för given (Carlsson 1996, sid 527 & 532). Ett nedifrånperspektiv kan
på detta sätt bidra till att gestalta de aktörer som av staten givits en undanskymd roll i
innovationspolitik och innovationsforskning - men som likafullt kan visa sig ha stor
betydelse - vilket ligger i linje med mina ambitioner i denna avhandling.
Nedifrånperspektivet har inom statsvetenskaplig forskning benämnts ’bottom up’ och
uppifrånperspektivet ’top down’. Dessa benämningar har under de senaste decennierna
tillämpats av en rad forskare (t.ex. Lipsky 1978; Hjern 1982; Sabatier 1986; Matland
1995; Carlsson 1996, 2000a, 2000b; Wistus 2010). Tillämpningen har i första hand
rört frågan hur politiska beslut verkställs och vilka faktorer som kan förklara en
framgångsrik respektive misslyckad implementering (Sabatier 1986; Carlsson 1996).
Allt eftersom ’bottom up’ vidareutvecklats som teoretiskt begrepp har dock intresset
kommit att omfatta inte bara enskilda policybeslut utan alla aktiviteter som sker inom
ett visst politikområde (Matland 1995, sid 152). Enligt statsvetaren Anders Sannerstedt
(2001, sid 24-25) har ’top down’ teoretiskt kommit att betyda att forskaren tar sin
utgångspunkt i beslutsfattarnas avsikter. På så sätt ställs de politiskt-administrativa
institutionerna i centrum på en makronivå (Giddens 1981, sid 161). Denna
utgångspunkt har sedan legat till grund för en bedömning av huruvida politikernas
beslut överensstämmer med de åtgärder som de genomförande aktörerna vidtagit
(Sabatier 1986, sid 146).
55