Avhandling i fulltext - Forskning

även han statsvetare, påpekar att politik ibland betraktas som en angelägenhet endast
för politiker och tjänstemän där den politiska aktiviteten i första hand anses utövas av
stat eller kommun. Carlsson (2000a, sid 208-209) erbjuder en kontrasterande syn och
menar att det inte alltid är så att omsättningen av idéer i handling överensstämmer med
det som offentliga policyprogram ger uttryck för. Istället kan det pågå en rad
aktiviteter med koppling till ett politikområde som inte är iscensatta av offentliga
aktörer och som omfattar andra frågor, beslut och lösningar än dem som förs fram i de
offentliga programmen. Det är då policyproblemet - inte policyprogrammet - som
utgör den organiserande kraften.
Ett policyproblem består enligt Carlsson i ett offentligt uttalat missnöje från någon
aktör i samhället åtföljt av krav på att problemet bör lösas genom politiska åtgärder.
Dessa åtgärder behöver dock inte genomföras enbart (eller alls) av politiska
beslutsförsamlingar, utan kan enligt Premfors (1989, sid 48-50) innebära en samverkan
mellan en rad olika organisationer och personer från olika samhällssektorer. Insatser
för att främja kvinnors företagande och innovation, som jag studerar, skulle kunna
betraktas som en del av innovationspolitiken i den bemärkelsen att de identifierat ett
policyproblem som de anser behöver lösas genom politiska åtgärder i samverkan
mellan ett flertal aktörer i samhället. Det policyproblem de identifierat är det
könssegregerande prioriteringsmönstret av innovationssystem och kluster. Insatserna
för att främja kvinnors företagande och innovation visar att organiseringen av
innovationssystem och kluster i praktiken sträcker sig bortom det spektra av aktörer
och verksamhetsområden som prioriterats i de offentliga policyprogrammen (jmfr
Lindberg 2008, 2009, 2010).
Ovanstående resonemang indikerar att det finns två alternativa analytiska ansatser för
studier av politik och policyskapande. Antingen kan ett politikområde studeras med en
hierarkisk politiskt-administrativ ansats, vilket jag valt att kalla för ett
’uppifrånperspektiv’ eftersom de statliga aktörerna där står i centrum på en nationell -
och i viss utsträckning regional - nivå. Eller så kan det studeras med hjälp av en ickehierarkisk
ansats, vilket jag valt att kalla för ett ’nedifrånperspektiv’ eftersom fler
54