Avhandling i fulltext - Forskning

statsvetaren Markus Gossas (2006, sid 44) definition av ’nätverksstyrning’ där
politiken styrs av ett flertal aktörer - såväl statliga som icke-statliga - med staten i
rollen som koordinator. Lokala lösningar och interorganisatorisk samverkan tillåts då,
enligt honom, ersätta centrala lösningar och statliga interventioner. Detta styrsätt - att
utveckla och genomföra politik via ett samverkansnätverk av aktörer - går även under
benämningen ’governance’ och lanserades som arbetsform inom EU:s strukturfonder
(Hudson 2005, sid 318; Bogason & Zölner 2007; Sorensen & Torfing 2007; Hedlund
& Montin 2009; Wistus 2010). I Sverige togs partnerskapen i bruk inom den regionala
utvecklingspolitiken i och med införandet av de regionala tillväxtavtalen i början av
2000-talet (Näringsdepartementet 2002, sid 5). Anammandet av governance är ett
exempel på hur informell organisering och koordinering givits en ökad betydelse på
bekostnad av formella organisationer och hierarkisk styrning (Björk m.fl. 2003, sid
27; Hedlund 2008, sid 209; Wistus 2010, sid 12). Genom att utgöra ett alternativ till
hierarkisk styrning stämmer governance som politiskt-administrativt styrmedel
överens med ett nedifrånperspektiv, där aktörer på flera olika nivåer tillåts utöva
inflytande över politiken på ett decentraliserat sätt (jmfr Rees 2000, sid 185).
Samtidigt avviker governance från ett renodlat nedifrånperspektiv som politisktadministrativ
styrform. Detta i och med att staten trots allt behållit delar av sitt
inflytande över politikens utformning och genomförande. Statsvetaren Jon Pierre
(2009, sid 49) beskriver det på följande vis:
”Governance är mer än nätverk; begreppet avser hur ett samhälle styrs och
samordnas, och det är inte mer korrekt att säga att detta alltid sker genom
nätverk än att säga att det alltid sker genom politiska strukturer. Framförallt
blir föreställningen att det endast är nätverk som är involverade i
governance tveksam; som vi argumenterade tidigare vilar alltför mycket
politisk makt och resurser hos de traditionella institutionerna för att de nu
skulle stå som obsoleta raukar på den politiska scenen.”
Detta innebär att governance i praktiken har kommit att kännetecknas av en avvägning
30