Avhandling i fulltext - Forskning

diskuterar jag hur ett sådant nedifrånperspektiv kontrasterar mot ett uppifrånperspektiv
i styrningen av innovationspolitiken.
Uppifrån- och nedifrånstyrning i innovationspolitiken
I detta avsnitt ställer jag frågan hur avvägningen mellan ett ’uppifrånperspektiv’ och
ett ’nedifrånperspektiv’ ser ut i den politiskt-administrativa styrningen av Sveriges
innovationspolitik (jmfr Svensson & von Otter 2000; Wistus 2010). 10 Styrningen av
denna politik har kännetecknats av ett visst mått av decentralisering, där staten har
överlämnat en betydande del av identifieringen av lämpliga innovationssystem och
kluster att stötta till den regionala nivån (Björk m.fl. 2003, sid 17; Visanu 2005, sid 34;
Balkmar 2006, sid 43; www.nutek.se/sb/d/138 9 okt 2008). Detta kan tolkas som en
sorts nedifrånstyrning i bemärkelsen att de regionala inventeringarna har gjorts i
anslutning till de regionala tillväxtprogram som utarbetats av ’regionala partnerskap’. I
dessa partnerskap samverkar offentliga myndigheter med aktörer från andra
samhällssektorer - exempelvis från näringslivet och ideell sektor
(Näringsdepartementet 2002, sid 11; Garsten 2005, sid 118-119; Granat Thorslund
m.fl. 2005, sid 28-29; Wistus 2010, sid 12). 11 De regionala partnerskapen inrättades
1998 med uppdraget att föreslå inriktning och prioriteringar för regeringens
”tillväxtkapital” i regionen. Partnerskapens arbetssätt har beskrivits på följande sätt
(Hudson & Rönnblom 2007, sid 54):
”The partnerships (…) involve a process of negotiation over, for example,
what is defined as important and beneficial for the development of the
region, what the contents of the growth agreements should be and what
types of projects should be funded.”
Den samverkan som sker inom ramen för de regionala partnerskapen liknar
10 En översikt av olika modeller för statlig styrning presenteras av Markus Gossas (2006a & 2006b).
11 Den ideella sektorn - som jag även kommer att benämna som ’civil sektor’ och ’civilsamhället’ - är en arena
skild från staten, marknaden och de enskilda hushållen (Regeringskansliet 2009, sid 28). I den ideella/civila
sektorn ingår ideella föreningar, stiftelser, studieförbund samt andra organisationer och nätverk som har ideella
och allmännyttiga mål med sina verksamheter, snarare än ekonomiska eller statspolitiska mål (jmfr Pestoff 1998;
Amnå 2005; Lindberg 2006; Regeringskansliet 2009).
29