Avhandling i fulltext - Forskning

Dessa hinder för kvinnors möjligheter att bedriva innovativa verksamheter inom
ramarna för befintliga strukturer motiverar att innovationspolitiken förändras så att den
stöttar såväl kvinnor som män i rollen som drivande aktörer i innovationssystem och
kluster. Detta kräver att mannen som norm ersätts med en allmänmänsklig norm, där
många olika människor, många olika sorters organisationer, många sätt att vara
innovativ och många typer av kunskaper värderas i de prioriteringar som görs i
policyprogrammen (jmfr Wendt Höjer & Åse 1999, sid 13; Pettersson 2008, sid 155).
Ett praktiskt sätt att åstadkomma denna normbrytning och ge rum för en större
mångfald vore att kombinera de statliga satsningarna på innovationssystem och kluster
med de statliga satsningarna på kvinnors företagande och resurscentra för kvinnor.
Genom att ta till vara på den kompetens som byggts upp i resurscentra och andra
organisationer om främjande av företagande och innovation utifrån ett genusperspektiv
skulle de innovationspolitiska programmen berikas med ett bredare spektra av
innovationsdrivande aktörer och erfarenheter (jmfr Pettersson 2008, sid 155; Nyberg
2009, sid 127). I Vinnova och Tillväxtverkets olika program skulle då resurscentra
uttryckligen kunna tilldelas en roll som rådgivare och konsulter till de myndigheter
och samverkansnätverk som behöver stöd i att utveckla sina ansökningar till
programmen. Inte minst när det gäller att införliva ett genusperspektiv. Resurscentra
skulle även kunna utpekas som en potentiell målgrupp för finansiering via
programmen. Det skulle troligen innebära att utlysningarna når ut till fler kvinnor och
till fler verksamhetsområden än vad som tidigare varit fallet (jmfr Rees 2000, sid 186;
Byrman 2006; Jégou & Manzini 2008, sid 179; Kvidal & Ljunggren 2010, sid 12).
Mina slutsatser om hur kön görs i innovationspolitiken innebär i förlängningen att
regeringens jämställdhetspolitiska mål - att kvinnor och män ska ha samma makt att
forma samhället och sina egna liv - är långt ifrån att uppfyllas. Särskilt när det gäller
delmålen om jämn fördelning av makt och inflytande samt ekonomisk jämställdhet.
Istället verkar uppfattningen att kvinnor och män utgör två separata grupper med olika
rätt till inflytande och profit ha tillåtits gå före ambitionen om jämställdhetsintegrering
i alla politikområden. Innovationspolitiken är därmed satt på undantag när det gäller
att värdera kvinnors och mäns bidrag till samhällsekonomin lika. Detta eftersom de
300