Avhandling i fulltext - Forskning

forskningspolitik och arbetslivspolitik (Regeringskansliet 2004, sid 43). Anledningen
till att det överhuvudtaget finns en politik för att främja innovationer i Sverige har
enligt historikern Åke Uhlin (2005, sid 165) att göra med att utveckling och spridning
av innovationer anses vara ett sätt att ställa om landets ekonomi till att bli mer
dynamisk och kunskapsbaserad. Lavén (2008, sid 50) konstaterar att det finns en
allmänt spridd uppfattning att innovation är drivkraften för ekonomisk tillväxt.
Innovationsforskaren Jan Fagerberg (m.fl. 2005, sid 19) går ett steg längre och hävdar
att den ekonomiska tillväxten skulle stagnera om inte innovationer funnits. I
främjandet av innovationer följer Sverige en internationell trend. Enligt det mål som
antogs av EU:s ministerrådsmöte i Lissabon år 2000 - och som förnyades 2008 - ska
unionen vara världsledande som kunskapsekonomi senast år 2010 (Europeiska rådet
2006; Lavén 2008, sid 12 & 85).
Under de senaste 20 åren har innovation alltmer kommit att betraktas som beroende av
ett system av institutionella och kulturella sammanhang (Asheim 2005, sid 33-34).
Därför har intresset ökat för de samverkansnätverk som tros bidra till utvecklingen av
innovationer. En variant av sådana nätverk är det som kommit att kallas för
’innovationssystem’ (Uhlin 2005, sid 165). I dessa system samlas aktörer från olika
samhällssektorer för att stimulera utvecklingen av ny kunskap som omsätts i
innovationer (Lavén 2008, sid 14). Även ’triple helix’ används som beteckning för
innovationssystem. I denna modell utpekas företag, universitet/högskolor och
samhälle/politik som de huvudsakliga aktörerna i innovationssystem (Rimmerfeldt
2005b; Lavén 2008, sid 14). Samverkan mellan dessa tre aktörer anses bidra både till
att ny, relevant kunskap utvecklas och till att denna kunskap omsätts i innovationer
och på så sätt kommer till nytta i samhället (Rimmerfeldt 2005a). Ytterligare en
variant av samverkansnätverk är det som kommit att kallas för ’kluster’. Kluster avser
grupper av företag med liknande verksamheter som är lokaliserade på samma plats.
Dessa ingår i ett komplicerat nätverk med utbyte av kunskap, personal, varor och
tjänster (Regeringskansliet 2004, sid 9; Nuur 2005, sid 46-47; Eklund 2007, sid 16;
Lavén 2008, sid 14).
26