Avhandling i fulltext - Forskning

Avhandling i fulltext - Forskning Avhandling i fulltext - Forskning

05.01.2015 Views

samverkansnätverkens verksamheter skulle kunna ha sett annorlunda ut. Det bör noteras att mitt försök att urskilja konkreta resultat av samverkansnätverkens organisering är ett slags experiment där jag hörsammat nätverksdeltagarnas önskan att bli betraktade på samma sätt som de innovationssystem och kluster som prioriterats i innovationspolitik och innovationsforskning. Som resultaten visar kunde flera innovationer urskiljas i anslutning till varje samverkansnätverk. Vid dialogseminarierna bekräftades och kompletterades uppgifterna om dessa innovationer av nätverksdeltagarna. Nästan alla innovationer beskrevs dock främst i termer av tjänster, metoder och upplevelser. Detta avviker från den snäva definition av innovation som tillämpats i innovationspolitik och innovationsforskning, där innovationer i första hand definieras som nya fysiska föremål. En alternativ tolkning skulle kunna vara att de aktörer (kvinnor) och verksamhetsområden (näringar med många kvinnor) som samverkansnätverken fokuserat inte genererar den typ av innovationer som premieras i innovationspolitiken och innovationsforskningen. Denna tolkning har likheter med det samband som tidigare forskning har funnit mellan ’bottom up’ som organisatorisk strategi och sociala innovationer (jmfr Jégou & Manzini 2008, sid 29). Analysmodellens fjärde cirkel - Immateriella effekter - har hjälpt mig att rannsaka hur de fyra samverkansnätverkens verksamheter har strävat efter att bidra till ’hållbar utveckling’. Detta på ett sätt som betonar de sociala och ekonomiska dimensionerna lika mycket (jmfr Frankelius 2005, sid 215-217). Nätverksdeltagarna har utmanat centrala verktyg och begrepp i innovationspolitik och innovationsforskning genom att sträva efter att upplösa de kategorier och dikotomier som deltagarna ansett bygga på isärhållande och hierarkiska genuskonstruktioner. De har också utmanat den befintliga politiken och forskningen genom att vidga spektrat av relevanta komponenter så att de omfattat alla de aktörer, roller, verksamhetsområden, visioner, strategier, organisationsformer och resultat som nätverksdeltagarna ansett spelar roll i organisering av samverkansnätverk för innovation (jmfr Berglund & Johansson 2007, sid 501). På så sätt har samverkansnätverkens utmaning skapat möjligheter för nya aktörer att identifiera sig som innovatörer och innovationsfrämjare. Det vill säga för de 274

aktörer som hittills givits en låg prioritet i innovationsforskning och innovationspolitik. Det sociala tillstånd som samverkansnätverken eftersträvat har därmed kännetecknats av två saker. Dels en upplösning av kategorier och dikotomier baserade på segregerande genuskonstruktioner. Dels en upplösning av hierarkiserande värderingar och prioriteringar av innovationer och innovationssystem som baserats på dessa kategorier och dikotomier (jmfr Hirdman 1990). Vad gäller giltigheten i dessa resultat utifrån analysmodellens fjärde cirkel kan det diskuteras hur mina slutsatser om konsekvenser och resultat av de fyra samverkansnätverkens som inte tagit sig materiell form skulle kunna sett annorlunda ut. En alternativ tolkning av resultatet skulle kunna vara att inte ens samverkansnätverkens försök att likställa kvinnor och män (eller näringar med många kvinnor och mansdominerade näringar) har lyckats åstadkomma en upplösning av segregerande och hierarkiska genuskonstruktioner som immateriell effekt. Även nätverksdeltagarna gör kön när de bedriver sina verksamheter och detta på ett sätt som betonar ’kvinnor’ som kategori (jmfr Wajcman 1991, sid 11; Walby 2005, sid 329; Blomberg 2008, sid 67). Det stärker också mannen som norm i innovationspolitiken och innovationsforskningen (jmfr Wendt Höjer & Åse 1999, sid 13). Detta genom att kräva att även kvinnor och näringar med många kvinnor ska omfattas av satsningarna på innovationssystem och kluster snarare än att dessa typer av samverkansnätverk bör förkastas till förmån för dem som tillämpas i de miljöer som samlar fler kvinnor. Den slutsats jag drar utifrån min forskningsfråga om vad som kännetecknar de fyra samverkansnätverkens insatser är att de fyra samverkansnätverken har organiserat sina verksamheter utifrån problemrepresentationen att det råder olika villkor för kvinnor och män i företagande och innovation; kring kategorin ’kvinnor’ som främsta målgrupp; med engagemang från såväl offentlig, privat, akademisk som ideell/civil sektor; omfattande främst näringar med många kvinnor men även mansdominerade näringar; resulterande i en rad innovationer och strävande efter ett socialt tillstånd av ’hållbar utveckling’. Denna slutsats bygger på den kunskap som utvecklats vid dialogseminarier och i nätverksdeltagarnas befintliga textmaterial. Därigenom har 275

aktörer som hittills givits en låg prioritet i innovationsforskning och<br />

innovationspolitik. Det sociala tillstånd som samverkansnätverken eftersträvat har<br />

därmed kännetecknats av två saker. Dels en upplösning av kategorier och dikotomier<br />

baserade på segregerande genuskonstruktioner. Dels en upplösning av hierarkiserande<br />

värderingar och prioriteringar av innovationer och innovationssystem som baserats på<br />

dessa kategorier och dikotomier (jmfr Hirdman 1990).<br />

Vad gäller giltigheten i dessa resultat utifrån analysmodellens fjärde cirkel kan det<br />

diskuteras hur mina slutsatser om konsekvenser och resultat av de fyra<br />

samverkansnätverkens som inte tagit sig materiell form skulle kunna sett annorlunda<br />

ut. En alternativ tolkning av resultatet skulle kunna vara att inte ens<br />

samverkansnätverkens försök att likställa kvinnor och män (eller näringar med många<br />

kvinnor och mansdominerade näringar) har lyckats åstadkomma en upplösning av<br />

segregerande och hierarkiska genuskonstruktioner som immateriell effekt. Även<br />

nätverksdeltagarna gör kön när de bedriver sina verksamheter och detta på ett sätt som<br />

betonar ’kvinnor’ som kategori (jmfr Wajcman 1991, sid 11; Walby 2005, sid 329;<br />

Blomberg 2008, sid 67). Det stärker också mannen som norm i innovationspolitiken<br />

och innovationsforskningen (jmfr Wendt Höjer & Åse 1999, sid 13). Detta genom att<br />

kräva att även kvinnor och näringar med många kvinnor ska omfattas av satsningarna<br />

på innovationssystem och kluster snarare än att dessa typer av samverkansnätverk bör<br />

förkastas till förmån för dem som tillämpas i de miljöer som samlar fler kvinnor.<br />

Den slutsats jag drar utifrån min forskningsfråga om vad som kännetecknar de fyra<br />

samverkansnätverkens insatser är att de fyra samverkansnätverken har organiserat sina<br />

verksamheter utifrån problemrepresentationen att det råder olika villkor för kvinnor<br />

och män i företagande och innovation; kring kategorin ’kvinnor’ som främsta<br />

målgrupp; med engagemang från såväl offentlig, privat, akademisk som ideell/civil<br />

sektor; omfattande främst näringar med många kvinnor men även mansdominerade<br />

näringar; resulterande i en rad innovationer och strävande efter ett socialt tillstånd av<br />

’hållbar utveckling’. Denna slutsats bygger på den kunskap som utvecklats vid<br />

dialogseminarier och i nätverksdeltagarnas befintliga textmaterial. Därigenom har<br />

275

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!