Avhandling i fulltext - Forskning

SAGA:s strategi att bygga ett helt nytt samverkansnätverk för att få till stånd
utvecklingen av det IT-system de önskade sig och Emma Resurscentrums initiativ att
samla personer och organisationer med en kritisk syn på innovationspolitiken tyder på
att dessa har valt det senare alternativet. Flera av samverkansnätverken uppvisar dock
en kombination av samarbete och konflikt. Detta kan exemplifieras med Lika Villkors
ansträngningar att räknas som kompetenta och betydelsefulla affärsrådgivare, vilket
krävde samarbete med myndigheter och övriga affärsrådgivare. Samtidigt analyserade
och stöttade de på egen hand kluster inom den alternativa hälsobranschen vilket jag
menar innebar konflikt med länets regionala tillväxtarbete där näringar med många
kvinnor givits en låg prioritet. Empirin från samverkansnätverken tyder således på att
det visserligen inte varit lätt för dem att finna mellanlägen mellan samarbete och
konflikt, vilket överensstämmer med Eduards slutsats (2002, sid 154-155). Däremot
visar deras verksamheter på att det är möjligt att växla mellan dessa två extremer inom
ramarna för ett och samma samverkansnätverk.
Nätverksdeltagarnas balansgång mellan att förverkliga sina idéer inom ramarna för
existerande samverkansnätverk för företags- och innovationsutveckling och att bygga
nya samverkansnätverk utifrån de egna behoven liknar Cookes (m.fl 2004, sid 4)
åtskillnad mellan ’Institutional Regional Innovation Systems’ (IRIS) och
’Entrepreneurial Regional Innovation Systems’ (ERIS). I IRIS sker planeringen av
innovationsutvecklingen i förväg och på lång sikt, och de huvudsakliga aktörerna
utgörs där av etablerade organisationer från olika samhällssektorer. I ERIS utvecklas
kontakterna allt eftersom utan långsiktig planering, och enskilda aktörer knyter an till
varandra först när behov uppstår. De fyra samverkansnätverken har till stor del fått lov
att använda sig av ERIS som strategi, eftersom de har haft svårt att få gehör inom de
existerande innovationssystemen. Detta liknar Nybergs (2002, sid 213-216) slutsats att
de uppfinnande kvinnor som inte redan tillhör ett etablerat institutionellt sammanhang
framstår som systembyggande innovatörer. Dessa formar inte endast nya tekniska
lösningar utan även det större sammanhang som krävs för att förverkliga dessa
lösningar. Nätverksdeltagarna har därmed främst tillämpat ett nedifrånperspektiv i sin
252