Avhandling i fulltext - Forskning

verksamma på ”fel områden”. Istället måste villkoren för deras verksamheter stå i
blickfånget. Vilka villkor gäller exempelvis för organiseringen av nya
samverkansnätverk inom service- och upplevelsenäringar I policyprogrammen
prioriteras samverkansnätverk i mansdominerade näringar vilket gör det svårt för
aktörer i andra näringar att få statlig finansiering till sin organisering (Utbult 2007, sid
117; Lindberg 2008, 2009, 2010). Detta innebär att de statliga stöden till
innovationssystem och kluster ensidigt främjar utvecklingen av mäns arbetsmarknad.
Samtidigt som de statliga stöden till att utveckla kvinnors arbetsmarknad via
resurscentra för kvinnor utsätts för nagelfarning och utpekas som könssegregerande.
Det är stor skillnad på de summor som tilldelats innovationssystem och kluster i
jämförelse med resurscentra för kvinnor. De förra har tilldelats upp till tio miljoner
kronor per år under tio års tid medan de senare fått nöja sig med en basfinansiering på
cirka 150 000 kronor per år och projektfinansiering på i snitt 450 000 kronor för hela
projekttiden (Andersson 2004, sid 2; www.vinnova.se/Verksamhet/Starka-forsknings--
och-innovationsmiljoer 3 mars 2009;
www.tillvaxtverket.se/download/18.3c4088c81204cca906180003324/Bifall2009.pdf
14 maj 2009). Dessa skillnader i finansiering påverkar möjligheterna att organisera
samverkansnätverk för innovation.
En annan relevant fråga är hur villkoren för att delta i de etablerade
samverkansnätverken ser ut. Att många av de samverkansnätverk som främjas av
innovationspolitiken och den regionala utvecklingspolitiken bygger på redan
etablerade kontakter mellan likasinnade deltagare gör det svårt för aktörer utanför
dessa konstellationer att få tillträde, påverka och ta del av resurserna (Rönnblom 2003,
sid 54; Melin 2007, sid 5; Utbult 2007, sid 77; Johansson & Malmström 2008, sid 117-
118; Lindgren & Forsberg 2010). Statsvetaren Gun Hedlund (2008, sid 2010) och
arbetslivsforskaren Hanna Westberg (2008, sid 176) menar att inrättandet av
’partnerskap’ som samverkansform i den regionala utvecklingspolitiken har försvårat
kvinnors deltagande. Detta eftersom andelen kvinnor som ingår i de informella nätverk
som partnerskapen bygger på är lägre än i de forum som utmärker den representativa
demokratin. Enligt de slutsatser som dragits i projektet Innovationssystem och
245