Avhandling i fulltext - Forskning
Avhandling i fulltext - Forskning Avhandling i fulltext - Forskning
av dagens resurscentra skapades efter ett riksdagsbeslut om att initiera statligt stöd till sådana. Därigenom bedrivs verksamheterna vid resurscentra till stor del utifrån de riktlinjer som föreskrivs i anslutning till fördelningen av de statliga medlen till basfinansiering och projekt. Både QUANGO:s och GONGO:s kan betraktas som hybridartade organiseringsformer i betydelsen att de uppmärksammar hur en organisation kan vara nära knuten till statsapparaten i vissa bemärkelser och fristående i andra. Denna ambivalenta relation till staten synliggör ett spänningsfält mellan ett uppifrån- och ett nedifrånperspektiv i Weiss & Gordenkers klassificering. Ur ett nedifrånperspektiv verkar organisationerna på egen hand utifrån sin egen agenda. Samtidigt som de ur ett uppifrånperspektiv verkar för att uppfylla de politiska mål som staten satt upp. Även resurscentras hybridartade organiseringsformer befinner sig i spänningsfältet mellan ett uppifrånoch ett nedifrånperspektiv. Detta kan antas påverka deras handlingsutrymme att utforma och genomdriva sina verksamheter (jmfr Thurén 2003, sid 71-72). Som mitt empiriska material visar kämpar de fyra samverkansnätverken ständigt för att förverkliga sina egna visioner utifrån det handlingsutrymme som de dominerande strukturerna tillåter (jmfr Arora-Jonsson 2009, sid 227 & 229). Nätverksdeltagarna handlar på så sätt rationellt utifrån de resurser och riktlinjer som står dem till buds, vilket kan antas påverka vilka aktörer de väljer att involvera i sin organisering. Ett exempel på hur de fyra samverkansnätverken tvingats balansera i spänningsfältet mellan det egna handlingsutrymmet och politiska mål är deras erfarenheter av att söka finansiering från statliga policyprogram. Nätverksdeltagarna har upplevt svårigheter att få tillträde till de policyprogram som inriktats på generella insatser för företagande och innovation. Istället har de blivit hänvisade till de policyprogram som inriktats på specifika insatser för kvinnors företagande, jämställdhet eller renskötsel. Omvärldens bemötande har på så sätt lett till att samverkansnätverken ”spärrats in” i de policyprogram som rört kvinnor, jämställdhet och rennäring. Detta har påverkat vilka verksamheter de kunnat bedriva (jmfr Danilda 2008, sid 9; Ramböll 2009, sid 27 & 70; Regeringskansliet 2009, sid 26-27 & 43). Sådana inspärrningseffekter har 236
uppmärksammats av Johansson (1997, sid 215) som skriver att ”den som blir beviljad ett statligt bidrag får samtidigt ingå en överenskommelse att acceptera att bli kontrollerad”. Detta har likheter med begreppet ’resursfälla’ som använts för att beskriva hur organisationer riskerar att reduceras till att enbart vara det som de har resurser till att göra eller till det som de får betalt för att göra (Wijkström & af Malmborg 2005, sid 84). Inom ’resursberoendeteorin’ förklaras dessutom hur organisationer måste interagera med andra aktörer i omgivningen för att få tillgång till externa resurser (Wistus 2010, sid 56). Jag ser även en parallell till Sabatiers (1986, sid 34-36) beskrivning av hur centrala aktörer indirekt kan påverka de mål och strategier som tillämpas av mer perifera aktörer just via resurstilldelning. För att kunna finansiera sina verksamheter har samverkansnätverken via de statliga medlen tvingats acceptera att de i första hand betraktas som aktörer på den jämställdhetspolitiska arenan snarare än på den innovationspolitiska. Denna inspärrning bekräftar West & Zimmermans (2002, sid 18) analys att kön kan göras genom resursfördelning. Den statliga finansieringen har nämligen förutsatt att samverkansnätverken accepterat att begränsas till kategorierna ’kvinnor’ och ’jämställdhet’. Vem som får vad, vem som får makt att styra och vem som blir styrd har därigenom bidragit till att göra kön i innovationspolitiken. Även arbetsfördelning utgör en ingrediens i detta görande av kön. Detta i och med att de innovationspolitiska satsningarna har avgränsats till att omfatta enbart en viss typ av aktörer (män) och områden (mansdominerade näringar). Denna avgränsning innebär en arbetsfördelning rörande vem som gör vad, hur det görs, vad som görs och när det görs (jmfr Korvajärvi 2003, sid 50). Denna gemensamma erfarenhet av att som kvinnor eller som aktiva på områden med många kvinnor inte anses passa in i de befintliga strukturerna för finansiering till företagande och innovation bekräftar Wendt Höjer & Åses (1999, sid 13) slutsats att mannen utgör norm i politiken. De fyra samverkansnätverkens verksamheter har inte uppfyllt de rådande normerna och har därmed fallit mellan stolarna. Wendt Höjer & Åses fråga om i vilken form politik ska bedrivas för att räknas som politik är därmed 237
- Page 188 and 189: som skulle föreläsa. Sedan så fr
- Page 190 and 191: mest var bröllopsarrangemang, var
- Page 192 and 193: Även på den kommunala nivån har
- Page 194 and 195: april 2006 i Flens kommunhus. Fem a
- Page 196 and 197: alla av seminariedeltagarna som hö
- Page 198 and 199: Nära kopplat till denna vision fan
- Page 200 and 201: En av uppgifterna som deltagarna st
- Page 202 and 203: Dessutom kan den ideella organiseri
- Page 204 and 205: Det förekom även ett utbyte av vo
- Page 206 and 207: Det sista området - tillverkningsi
- Page 208 and 209: koder, alternativa företagsregiste
- Page 210 and 211: som innovationer i betydelse av nya
- Page 212 and 213: ör antalet företagare, könsförd
- Page 214 and 215: ”Ta Fordons-klustret och så titt
- Page 216 and 217: Figur 15. Teckning från uppgiften
- Page 218 and 219: ”Visst existerar de, för jag ser
- Page 220 and 221: ”Jag visste väl allting som han
- Page 222 and 223: vara ett projekt som det är idag.
- Page 224 and 225: Ordvalens betydelse gör sig synlig
- Page 226 and 227: medvetna om att det kontrasterar mo
- Page 228 and 229: sektorn. Varje samverkansnätverk h
- Page 230 and 231: 228
- Page 232 and 233: 2000a, 2000b) angreppssätt för ic
- Page 234 and 235: har ställt samma frågor som Wendt
- Page 236 and 237: att samtliga samverkansnätverk har
- Page 240 and 241: högst väsentlig att ställa i rel
- Page 242 and 243: valuta som medfinansiering i samver
- Page 244 and 245: Lika Villkor Företagsamma Kv. Emma
- Page 246 and 247: Distinktionen mellan kategorierna
- Page 248 and 249: homosociala strukturer - exemplet V
- Page 250 and 251: nätverksdeltagarna skapat ett hand
- Page 252 and 253: I detta avsnitt kommer jag att disk
- Page 254 and 255: SAGA:s strategi att bygga ett helt
- Page 256 and 257: esurscentra. I detta blir ytterliga
- Page 258 and 259: initierade några av deltagarna en
- Page 260 and 261: Samverkansnätverk SAGA Emma Resurs
- Page 262 and 263: Inte minst inom områdena hälsa, h
- Page 264 and 265: centrum för de snäva definitioner
- Page 266 and 267: och erfarenheter från en könssegr
- Page 268 and 269: samverkansnätverkens innovationer
- Page 270 and 271: som betonat det ömsesidiga beroend
- Page 272 and 273: anslutning till varje forskningsfr
- Page 274 and 275: stor utsträckning verksamma inom I
- Page 276 and 277: samverkansnätverkens verksamheter
- Page 278 and 279: esultaten kommit att präglas av n
- Page 280 and 281: idragit till detta. Vilken typ av i
- Page 282 and 283: Även när det gäller begreppet
- Page 284 and 285: och forskningen. Min slutsats är a
- Page 286 and 287: uppifrån- och ett nedifrånperspek
av dagens resurscentra skapades efter ett riksdagsbeslut om att initiera statligt stöd till<br />
sådana. Därigenom bedrivs verksamheterna vid resurscentra till stor del utifrån de<br />
riktlinjer som föreskrivs i anslutning till fördelningen av de statliga medlen till<br />
basfinansiering och projekt.<br />
Både QUANGO:s och GONGO:s kan betraktas som hybridartade organiseringsformer<br />
i betydelsen att de uppmärksammar hur en organisation kan vara nära knuten till<br />
statsapparaten i vissa bemärkelser och fristående i andra. Denna ambivalenta relation<br />
till staten synliggör ett spänningsfält mellan ett uppifrån- och ett nedifrånperspektiv i<br />
Weiss & Gordenkers klassificering. Ur ett nedifrånperspektiv verkar organisationerna<br />
på egen hand utifrån sin egen agenda. Samtidigt som de ur ett uppifrånperspektiv<br />
verkar för att uppfylla de politiska mål som staten satt upp. Även resurscentras<br />
hybridartade organiseringsformer befinner sig i spänningsfältet mellan ett uppifrånoch<br />
ett nedifrånperspektiv. Detta kan antas påverka deras handlingsutrymme att<br />
utforma och genomdriva sina verksamheter (jmfr Thurén 2003, sid 71-72). Som mitt<br />
empiriska material visar kämpar de fyra samverkansnätverken ständigt för att<br />
förverkliga sina egna visioner utifrån det handlingsutrymme som de dominerande<br />
strukturerna tillåter (jmfr Arora-Jonsson 2009, sid 227 & 229). Nätverksdeltagarna<br />
handlar på så sätt rationellt utifrån de resurser och riktlinjer som står dem till buds,<br />
vilket kan antas påverka vilka aktörer de väljer att involvera i sin organisering.<br />
Ett exempel på hur de fyra samverkansnätverken tvingats balansera i spänningsfältet<br />
mellan det egna handlingsutrymmet och politiska mål är deras erfarenheter av att söka<br />
finansiering från statliga policyprogram. Nätverksdeltagarna har upplevt svårigheter<br />
att få tillträde till de policyprogram som inriktats på generella insatser för företagande<br />
och innovation. Istället har de blivit hänvisade till de policyprogram som inriktats på<br />
specifika insatser för kvinnors företagande, jämställdhet eller renskötsel. Omvärldens<br />
bemötande har på så sätt lett till att samverkansnätverken ”spärrats in” i de<br />
policyprogram som rört kvinnor, jämställdhet och rennäring. Detta har påverkat vilka<br />
verksamheter de kunnat bedriva (jmfr Danilda 2008, sid 9; Ramböll 2009, sid 27 & 70;<br />
Regeringskansliet 2009, sid 26-27 & 43). Sådana inspärrningseffekter har<br />
236
Change language