Avhandling i fulltext - Forskning

För att sätta in denna mångskiftande tillhörighet i ett teoretiskt sammanhang tar jag
hjälp av statsvetarna Thomas G Weiss och Leon Gordenkers (1996, sid 18-21)
klassificering av olika organiseringsformer. De urskiljer fyra varianter:
• Non-governmental organisations (NGO:s)
→ Organiserade fristående från stat och näringsliv och har andra mål än rent
ekonomiska
• Intergovernmental organisations (IGO:s)
→ Helt införlivade i den statliga sektorn
• Quasi-nongovernmental organisations (QUANGO:s)
→ Bedriver sin verksamhet fristående från kommun och stat men får
huvuddelen av sin finansiering därifrån
• Government-organised nongovernmental organisations (GONGO:s)
→ Initierade och finansierade av staten och bedriver den verksamhet som
regering eller myndigheter föreskriver.
De resurscentra som har organiserat sig fristående från kommunen och antagit formen
av ideella föreningar kan utifrån Weiss & Gordenkers klassificering betecknas som
NGO:s. Dessa resurscentra är formellt fristående från staten och kan antas verka
utifrån sina egna agendor. De resurscentra som valt att organisera sig som en
integrerad del av kommunen kan betraktas som helt införlivade i den statliga sektorn,
vilket innebär att benämningen IGO:s är mest passande. Dessa resurscentra är formellt
en del av staten och kan antas verka för att uppfylla statens politiska målsättningar -
särskilt på områdena regional utvecklingspolitik, kvinnors företagande och
jämställdhet. De resurscentra som befinner sig däremellan - det vill säga som utför
verksamhet på uppdrag av kommunen, men som organisatoriskt är fristående från
denna - är mer svårplacerade. Kanske skulle de kunna klassas som QUANGO:s där
relationen till staten främst består i ett ekonomiskt beroende. Den kommunala
finansieringen kan antas innebära att dessa resurscentra styrs av kommunens
målsättningar inom företagande och jämställdhet. På ett övergripande plan skulle
emellertid samtliga resurscentra kunna betraktas som GONGO:s i och med att många
235