Avhandling i fulltext - Forskning

kvinnliga företagarna är hon väldigt intresserad av, faktiskt.”
(Dialogseminarium i Lyftet, 21 sep 2006)
I genomgången av det befintliga textmaterialet ser jag hur Södermanland vid
upprepade tillfällen målas upp som ett framsynt län när det gäller att erkänna och ta till
vara på kvinnors bidrag till den regionala utvecklingen. Med anledning av
Länsstyrelsens initiering av HälsoSam efter Lika Villkors analys av den alternativa
hälsobranschen, sade en av deltagarna att det var fantastiskt att beslutsfattarna i
regionen ville satsa på dem och att hon inte kände till något annat län som var så
framsynt. Denna bild bekräftades senare av en tjänsteman vid Länsstyrelsen som
menade att han såg Lika Villkors branschanalys som en början till en klusterprocess.
Att Lika Villkor varit organiserat som ett projekt med Länsstyrelsen som projektägare
är ytterligare ett tecken på hur länets lokala resurscentra betraktats som en relevant
part i genomförandet av den regionala utvecklingspolitiken. Även i framtagandet av
denna politik har samverkansnätverket varit verksamt, i och med att de aktivt deltog i
utarbetandet av det regionala tillväxtprogrammet under 2003. Detta har bland annat
givit resultatet att Lika Villkor omnämns som en part i programtexten, inom
insatsområdet entreprenörskap.
En liknande beskrivning av framgång när det gäller integreringen av resurscentras
agenda i offentliga myndigheters ordinarie verksamheter uttrycktes på följande sätt av
representanterna för ett lokalt resurscentrum:
”Jag ser det i tre faser. Första fasen handlade om att knacka på överallt och
bjuda upp överallt. Säga: - Hallå vi finns, hör på oss! Andra fasen, då blir vi
plötsligt tillfrågade och vi blir uppbjudna. Vi blir en aktör. Om inte annat så
tänker de väl: - Så har vi ordnat med jämställdheten så att de är med och det
blir tyst på den sidan. Och tredje fasen, som vi känner att vi är i nu, brukar
vi ibland kalla för från alibi till nytta. Vi känner att vi inte bara är med som
jämställdhetsalibin. Vi brukar i alla fall säga så att vi blir inbjudna till
saker. Folk vill ha oss med.” (Dialogseminarium i Lyftet, 21 sep 2006)
221