Avhandling i fulltext - Forskning

Avhandling i fulltext - Forskning Avhandling i fulltext - Forskning

05.01.2015 Views

”Visst existerar de, för jag ser att de är viktiga och de får mycket uppmärksamhet. De får mycket pengar. Jag ser allt detta. Så det är klart att de är viktiga. Men i min värld - som jag har ritat här - så är de inte viktiga.” (Dialogseminarium i Lyftet, 4 apr 2006) Överhuvudtaget verkade Lika Villkors deltagare inte känna att de alltid får erkännande från omvärlden i sin roll som företagsfrämjare. ”Vi borde få större erkännande för det vi redan gör. För när man nämner företagsstödjare så nämns oftast inte resurscentra. Det är jättekonstigt. När kommunerna radar upp vart man kan vända sig för att få hjälp tar man inte med resurscentra. Så jag menar att vi inte ens får credit för det vi gör. Det betyder att de som är satta att bestämma på något sätt måste ändra sig och acceptera att det här är någonting som än så länge behövs, speciellt för kvinnor och kvinnors företagande. Så visionen måste vara att vi finns och faktiskt kommer att finnas. Eller att det blir integrerat överallt så man har resurser att jobba med ett blandat näringsliv och företagande.” (Dialogseminarium i Lyftet, 4 april 2006) Deltagarna i Lika Villkor har samverkat med aktörer på flera olika geografiska nivåer; lokal, regional, nationell och internationell. Men när jag vid ett av dialogseminarierna påstod att kontakterna på internationell nivå varit färre än de på andra nivåer, protesterade en av deltagarna. ”Nej, det tycker inte jag. Titta på varje lokalt resurscentrum. Till exempel Vingåker, de har mycket samarbete med Italien och Tyskland. Vi har flera andra som jobbar i internationella projekt: Gnesta och inte minst NEEM. Det finns både från lokalt håll att man har nätverk och projekt ihop. Och inom Lika Villkor har vi det här Gender Focus i samarbete med 216

Storbritannien. Vi har även Sydafrika på gång.” (Dialogseminarium i Lyftet, 21 sep 2006) På internationell nivå har alltså ett kunskapsutbyte skett till och från Lika Villkor, inte minst på temat om hur resurscentra för kvinnor har organiserats i Sverige. ”Vi är efterfrågade. Nu har vi fått en förfrågan om att komma till Estland om en månad för att prata just om hur man bygger upp lokalt, regionalt och nationellt resurscentrum.” (Dialogseminarium i Lyftet, 21 sep 2006) De internationella kontakterna får betydelse på hemmaplan, menade deltagarna. ”De internationella projekten och kontakterna hjälper till att lyfta resurscentra lokalt och regionalt. Det tycker jag eftersom vi har fått uppmärksamhet i tidningarna när vi haft utländska besök. Då kan man helt plötsligt få uppmärksamhet. Men när man gnetar på i sitt vanliga arbete är det inte lika lätt att få folk att lyssna.” (Dialogseminarium i Lyftet, 21 sep 2006) Ytterligare en dimension som jag föreslog var hur olika aktörer knyts till Lika Villkors verksamheter i olika roller. En av nätverksdeltagarna i Södermanland berättade om den konferens som anordnades av bland andra Svenska Institutet och Färgfabriken i Stockholm våren 2006, med Richard Florida som huvudtalare. Han höll där ett föredrag utifrån sin bok The rise of the creative class i vilken han visar på kulturarbetares och andra kreativa näringars betydelse för regional tillväxt. Några månader efter detta besök anordnade hon själv ett seminarium under rubriken ”Hur ska Södermanland attrahera den kreativa klassen” inom ramarna för det projekt hon då drev. Av följande citat framgår det dock att arrangemanget inte i första hand var tänkt att bidra till hennes egen kunskapsutveckling: 217

”Visst existerar de, för jag ser att de är viktiga och de får mycket<br />

uppmärksamhet. De får mycket pengar. Jag ser allt detta. Så det är klart att<br />

de är viktiga. Men i min värld - som jag har ritat här - så är de inte viktiga.”<br />

(Dialogseminarium i Lyftet, 4 apr 2006)<br />

Överhuvudtaget verkade Lika Villkors deltagare inte känna att de alltid får<br />

erkännande från omvärlden i sin roll som företagsfrämjare.<br />

”Vi borde få större erkännande för det vi redan gör. För när man nämner<br />

företagsstödjare så nämns oftast inte resurscentra. Det är jättekonstigt. När<br />

kommunerna radar upp vart man kan vända sig för att få hjälp tar man inte<br />

med resurscentra. Så jag menar att vi inte ens får credit för det vi gör. Det<br />

betyder att de som är satta att bestämma på något sätt måste ändra sig och<br />

acceptera att det här är någonting som än så länge behövs, speciellt för<br />

kvinnor och kvinnors företagande. Så visionen måste vara att vi finns och<br />

faktiskt kommer att finnas. Eller att det blir integrerat överallt så man har<br />

resurser att jobba med ett blandat näringsliv och företagande.”<br />

(Dialogseminarium i Lyftet, 4 april 2006)<br />

Deltagarna i Lika Villkor har samverkat med aktörer på flera olika geografiska nivåer;<br />

lokal, regional, nationell och internationell. Men när jag vid ett av dialogseminarierna<br />

påstod att kontakterna på internationell nivå varit färre än de på andra nivåer,<br />

protesterade en av deltagarna.<br />

”Nej, det tycker inte jag. Titta på varje lokalt resurscentrum. Till exempel<br />

Vingåker, de har mycket samarbete med Italien och Tyskland. Vi har flera<br />

andra som jobbar i internationella projekt: Gnesta och inte minst NEEM.<br />

Det finns både från lokalt håll att man har nätverk och projekt ihop. Och<br />

inom Lika Villkor har vi det här Gender Focus i samarbete med<br />

216

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!