Avhandling i fulltext - Forskning

avhandlingens bidrag, syfte och forskningsfrågor.
Systemsyn på innovation
Innovation har blivit ett allt vanligare område för forskning och politiska insatser i
Sverige och övriga världen. Innovation definieras då som nya uppfinningar som tas i
bruk i samhället (Benner 2005; Uhlin 2005). Under de senaste decennierna har
innovation alltmer kommit att betraktas som beroende av ett system av institutionella
och kulturella sammanhang (Asheim 2005, sid 33-34), vilket har lett till ett ökat
intresse för den typ av samverkansnätverk som tros bidra till utvecklingen av
innovationer. 3 En sådan typ av nätverk utgörs av det som kommit att kallas för
’innovationssystem’ (Uhlin 2005, sid 165). I dessa system samlas aktörer från olika
samhällssektorer för att stimulera utvecklingen av ny kunskap som omsätts i
innovationer (Lavén 2008, sid 14). I vissa fall har ’innovationssystem’ kommit att
kallas för ’triple helix’, där de sektorer som involveras har begränsats till tre stycken:
näringsliv, universitet/högskolor och samhälle/politik (Lavén 2008, sid 14;
Rimmerfeldt 2005b). Samverkan mellan just dessa tre sektorer anses bidra både till att
ny kunskap utvecklas och till att denna kunskap omsätts i innovationer och på så sätt
kommer till nytta i samhället (Rimmerfeldt 2005a). Ytterligare en typ av
samverkansnätverk är det som kommit att kallas för ’kluster’. Kluster avser grupper av
företag med liknande verksamheter som är lokaliserade på samma plats. Företagen
utbyter kunskap, personal, varor och tjänster (Regeringskansliet 2004, sid 9; Nuur
2005, sid 46-47; Eklund 2007, sid 16; Lavén 2008, sid 14).
Innovation, innovationssystem, triple helix och kluster utgör både teoretiska begrepp
och politiska verktyg. Inom forskningen har de utvecklats som teoretiska begrepp
genom empiriska studier av hur innovationer uppstår genom samverkan mellan olika
aktörer. Innovationsforskarna Loet Leydesdorff och Henry Etzkowitz lanserade
exempelvis begreppet ’triple helix’ för att analysera statens roll i innovationssystem,
vid sidan av universiteten och näringslivet (Lavén 2008, sid 74). Inom politiken har de
3 ’Samverkansnätverk’ definieras här som löst kopplade interaktioner mellan deltagare som är ömsesidigt
beroende av varandra (se Gossas 2006, sid 24). Detta kan ställas i kontrast till ’organisationer’, som är mer
formellt uppbyggda med stadgar och reglerat medlemskap (se Jacobsen & Thorsvik 1998).
14