Avhandling i fulltext - Forskning

upplevt en övernitiskhet från offentligt håll när det gäller granskningen av just
kvinnors initiativ. Dessutom tyckte nätverksdeltagarna att finansiärerna har låg
kompetens. I stort uppfattades det inte som självklart av SAGA-deltagarna att de kan
leva och verka i sin bygd, utan att det istället är en villkorad tillvaro där andra sätter
ramar för vad som är möjligt. Detta bidrar till att det är ”taskigt med makt och
pengar”, särskilt för kvinnors idéer som ges låg prioritet i regionen. Detta visar på att
det råder ojämställda strukturer bland beslutsfattare och att brister i ledarskap hindrar
kvinnor. Så här uttryckte sig en av seminariedeltagarna:
”Jag har jobbat på ett lokalt resurscentrum för kvinnor där man har försökt
få pengarna att räcka så långt som möjligt. Och de har räckt fantastiskt
långt och vi har gjort mycket. Sedan kom jag in i utvecklingsbolaget, som
är helt finansierat av kommunala pengar. Vi har en styrelse med en kvinna,
men sedan är det bara män. Utvecklingsbolaget hade att göra med en ideell
förening som gick dåligt och där man utan att blinka gick in med 40 000 till
50 000 kronor i stöd. Då tänkte jag i mitt stilla sinne: vi avslutade det lokala
resurscentrat jättesnyggt, vi hade inga skulder, allt sköttes perfekt. Tänk om
det hade handlat om resurscentrat Ingen hade gått in och hjälpt. Ingen. Det
är så vitt skilt att det inte är klokt. Alla önskemål som manliga företag har,
det är högprioriterat.” (Dialogseminarium i Lyftet, 30 mar 2006)
En annan deltagare beskrev nuläget så här:
”Strukturen är inte jämställd. Kompetensen är låg hos dem som sitter som
handläggare på vårt område. De gör sin problematik till vår problematik
därför att de inte förstår vad vi vill göra.” (Dialogseminarium i Lyftet, 30
mar 2006)
Vid det första dialogseminariet ombads deltagarna att uppge vilka motverkande
krafter som de upplevt i sina verksamheter. Här angavs åldersstruktur, skräck,
147