Avhandling i fulltext - Forskning

sidan och de politiska villkoren å andra sidan. Detta gjorde deltagarna förväntansfulla
inför vad det kunde innebära att deras verklighet fördes in i ett akademiskt
sammanhang - en känsla jag själv känt i mitt arbete vid Emma Resurscentrum och som
var en anledning till att jag så småningom kom att bli doktorand. Samtidigt upplevde
jag vid andra tillfällen att min position som universitetsanställd snarare väckte
misstänksamhet. Flera av nätverksdeltagarna ansåg sig jobba på ett mer praktiskt
inriktat sätt än jag, där handling belönades högre än teoretiska analyser. Frågan om
vad jag som forskare egentligen kunde bidra med till deras verksamheter ställdes om
och om igen. Vid några tillfällen avfärdades mina resonemang som alltför teoretiska
och verklighetsfrämmande.
Två andra varianter som Herr & Anderson (2005, sid 32 & 36) presenterar utgörs av
en eller flera insiders som studerar sin egen praktik. Här förutsätts det ingen
samverkan med externa forskare utan forskningen utförs i form av ’self-studies’.
Under min tid som projektledare vid Emma Resurscentrum befann jag mig delvis i
denna position. Jag deltog i utarbetandet av rapporter om den organisering av
samverkansnätverk som föreningen utfört. Rapporterna handlade även om existerande
och potentiella kluster i Västerbotten. I en senare rapport utgiven vid LTU reflekterar
jag över hur vi i Emma Resurscentrum använde oss av olika genusteorier i vårt arbete
med att utveckla kunskap om kluster, innovationssystem och genus (Lindberg 2006).
Jag håller med Herr & Anderson (2005, sid 34) om att denna typ av
kunskapsutveckling utifrån den egna praktiken är mer än bara amatörer som ”försöker
forska” och att dessas studier i själva verket bidrar till att bygga upp ett
forskningsområde kring hur praktisk handling motiveras och går till. Även Johansson
(2008b, sid 21-24) har argumenterat för att handlingsbaserad kunskap kan vara lika
produktiv som annan akademisk kunskapsutveckling.
Samtidigt uppvisar min avhandlingsprocess inslag av de varianter som Herr &
Anderson (2005, sid 37-38) kallar för ’insider(s) in collaboration with outsider(s)’
respektive ’outsider(s) in collaboration with insider(s)’. I det första fallet handlar det
om att de berörda bjuder in forskare till samarbete. I det andra fallet rör det sig om
120