Avhandling i fulltext - Forskning

den skull nödvändigtvis strävade efter att nå konsensus (Gonäs 2005, sid 47-50;
Bjerlöv & Garibaldo 2006, sid 6). Erfarenhetsutbytet stod i centrum och syftade till
såväl kunskapsutveckling som förändring (Gonäs 2005, sid 47-50). Konferenserna
inleddes ofta med deltagarnas visioner, fortsatte med interaktion mellan deltagarna och
avslutades med upprättandet av handlingsplaner (Johansson & Lindhult 2008, sid 100).
Två typer av gruppkonstellationer som förekom vid dialogkonferenserna var
homogena och heterogena grupper. I de förra samlas deltagare från samma
verksamheter. I de senare blandas deltagare från olika verksamheter och olika
hierarkiska nivåer (Gonäs 2005, sid 47-50; Bjerlöv & Garibaldo 2006, sid 5).
Dialogseminarierna i Lyftet följde liknande värderingar och upplägg som
arbetslivsforskningens dialogkonferenser. Vi ville skapa en dialog mellan oss forskare
och nätverksdeltagarna - samt deltagarna emellan - på ett sätt som tog till vara allas
kunskaper. Dialogseminarierna spelades in på mp3-spelare och filerna transkriberades
senare. Vid de första seminarierna uppmuntrades deltagarna att dela med sig av sina
visioner. Vid den andra omgångens seminarier fördes en dialog kring
samverkansnätverkens verksamheter i relation till Sveriges innovationspolitik. Vid den
tredje omgången inleddes diskussioner om gemensam metodutveckling utifrån
erfarenhetsutbytet. Vad beträffar gruppkonstellation valde vi dock att enbart arbeta
med homogena grupper där deltagarna tillhörde samma samverkansnätverk, eftersom
vi ville skapa ett fritt rum för dessa att artikulera sina erfarenheter.
En rad forskare har riktat kritik mot dialogkonferenser som metod. Sociologen Lise
Drewes Nielsen (2006, sid 100) har uppmärksammat dialogkonferensernas avsaknad
av kritisk och teoretisk udd. Andra har påpekat att dialogkonferenser kännetecknats av
en pragmatisk snarare än en kritisk orientering, med tyngdvikt vid konsensus snarare
än dissensus (Johansson & Lindhult 2008, sid 100). Vidare har arbetslivsforskaren
Birgit Leirvik (2005, sid 407-408) problematiserat dialogkonferenser som metod för
att skapa långsiktig, deltagarbaserad förändring. Hon menar att det har saknats en
medvetenhet om hur maktrelationer påverkar dialogkonferensernas process och
resultat. Däremot är hon övertygad om att medvetna insatser för att öka kvaliteten i
113