Avhandling i fulltext - Forskning

utformar och genomför innovationspolitiken behöver dock inte stå i motsats till
behovet av fria rum om denna konfrontation sker vid en senare tidpunkt. Sociologen
Ann-Christine Larsson (2008, sid 116) beskriver ett förslag om att enstaka makthavare
skulle kunna bjudas in till möten som arrangeras av människor med mindre makt. De
senare skulle i så fall vara i majoritet vid mötena, för att inte skapa en skev
maktbalans. I framtida projekt är jag öppen för att pröva ett sådant tillvägagångssätt. I
Lyftet har det emellertid funnits andra vägar som den kunskap vi tagit fram
tillsammans med samverkansnätverken kunnat påverka politiken.
Genomförandet av dialogseminarierna
Tillsammans med de övriga tre forskarna i Lyftet anordnade jag totalt sex stycken
dialogseminarier i syfte att samla material och gemensamt utveckla de analyser vi
forskare gjort mellan seminarierna. Två stycken dialogseminarier genomfördes i
respektive län - Norrbotten, Södermanland och Västmanland. I projektet ingick även
Västerbotten, dock inte via dialogseminarier eftersom vi vid planeringen av projektet
bedömde att jag redan hade tillräckligt med material därifrån genom mitt tidigare
arbete som projektledare vid Emma Resurscentrum under perioden 2002-2004. Till
dialogseminarierna bjöd vi in de personer som då var aktiva i något av de fyra
samverkansnätverken. I detta avsnitt ger jag en utförlig beskrivning av genomförandet
av dialogseminarierna vad gäller inbjudan, deltagare, teman och uttrycksformer. Jag
hoppas att en sådan beskrivning bidrar till att underlätta bedömningen av huruvida
dialogseminarierna har bidragit till att öka processvaliditeten och kontextualisera den
kunskapsutveckling som legat till grund för mina resultat.
Att arrangera dialogseminarier är en beprövad metod inom samhällsvetenskaplig
forskning. På 80-talet började vissa nordiska arbetslivsforskare arrangera
’dialogkonferenser’ i syfte att få till stånd en demokratisk dialog (Shotter & Gustavsen
1999; Gonäs 2005; Bjerlöv & Garibaldo 2006). Tanken med dessa konferenser var att
alla berörda ska kunna komma till tals i forskningsprocessen, oavsett kön eller position
i organisationen (Gustavsen 1990, sid 31; Shotter & Gustavsen 1999, sid 23).
Symmetri och ömsesidighet skulle råda i samtalet mellan deltagarna, utan att man för
112