Avhandling i fulltext - Forskning

och med att denna tradition syftar till att åstadkomma en dialog deltagarna emellan.
Denna dialog antas utmynna i nya diskurser som i sig betraktas som en förändring av
det tillstånd som processen eftersträvat att påverka (Aagaard Nielsen 2007).
Pedagogerna Kathryn Herr & Gary L Anderson (2005, sid 11 & 13) 30 kallar denna
inriktning för ’organizational development/learning’. De beskriver den som sprungen
ur socialpsykologen Kurt Lewins arbeten som inleddes under 40-talet. I Skandinavien
har denna strömning främst representerats av arbetslivsforskningen, där
arbetsplatsdemokrati har stått i centrum för uppmärksamheten.
Johansson & Lindhult (2008, sid 95-96) hävdar att den pragmatiska traditionen främst
lämpar sig för situationer som kräver omedelbar handling. I och med detta värderas
handling där också högre än teori. Konsensus och undvikande av konflikter är enligt
dem ett annat kännetecken för den pragmatiska traditionen (ibid, sid 101). För Lyftets
del menar jag att det har skett ett gemensamt lärande inom samverkansnätverken vid
varje dialogseminarium på ett sätt som liknar den pragmatiska traditionen inom
aktionsforskning. Den kunskap vi utvecklat har samtidigt utgjort en handling i
bemärkelsen att deltagarnas självbild förändrats på ett sätt som fått konsekvenser för
hur de talar om, argumenterar för och utformar sina verksamheter. Vår strävan efter
gemensam kunskapsutveckling gör det relevant att beakta det validitetskriterium som
Herr & Anderson (2005, sid 55-56) kallar för ’processvaliditet’. Denna sorts validitet
kan avläsas i hur de kunskaper som tagits fram har utsatts för ständigt återkommande
prövning och reflektion. Lyftets process har innehållit återkoppling av empiriska
sammanställningar och analyser till deltagarna vid dialogseminarierna. Återkopplingen
har även skett i form av utskick av och respons på vissa av de texter jag skrivit. På så
sätt har mina och nätverksdeltagarnas slutsatser stämts av och modifierats i flera steg.
De geografiska avstånden och den tidsprioritering som gjorts har dock inte tillåtit fler
än ett dialogseminarium per halvår i respektive samverkansnätverk, vilket begränsat
den gemensamma reflektionen.
30 I sin bok The action research dissertation ger Herr & Anderson (2005) en utförlig beskrivning av vad som
kännetecknar aktionsforskningens olika traditioner och vilka utmaningar som aktionsforskare ställs inför när det
gäller relationen till de berörda, forskarrollen och akademins kunskapskrav. Särskilt uppmärksammar de
aktionsforskande doktoranders situation, som kan uppleva att avhandlingsarbetet ibland är svårt att förena med
en hög grad av samverkan med omvärlden.
98