Bedömning av terapeutisk kompetens i ... - Natur och Kultur

Bedömning av terapeutisk kompetens i beteendeterapi: kriterier
av Lars-Göran Öst
Nedanstående kriterier för bedömning av terapeutisk kompetens diskuterades och antogs
vid ett möte med BTF:s handledare 960614. Det bestämdes att dessa kriterier ska användas
fr.o.m. 960701 av handledarna inom de Steg 1- och Steg 2-utbildningar som ges av BTF
(Beteende terapeutiska föreningen) eller av annan arrangör som följer BTF:s studieplaner.
Syftet med kriterierna är att åstadkomma en allsidig och rättvis bedömning av studerande
med olika handledare. En definitiv bedömning görs vid slutet av utbildningen för att bedöma
om terapeutkandidaten uppfyller lämplighetskraven för Steg 1 (att bedriva psykoterapi
under handledning) respektive Steg 2 (att bedriva psykoterapi självständigt). Preliminära
bedömningar av den terapeutiska kompetensen görs efter varje termin och kandidaterna får
feedback från handledaren.
Skattningsskala:
(IO Ingen information på variabeln)
0 Bristfällig förmåga
1 Viss förmåga
2 Ganska god förmåga
3 God förmåga
4 Mycket god förmåga
Krav
Följande krav gäller för att terapeutkandidaten ska anses ha tillräcklig terapeutisk kompetens.
På Steg 2 krävs en 3:a på samtliga variabler och inget kompensationsförfarande är
möjligt. På Steg 1 krävs 1–3 (olika för olika variabler) och inget kompensationsförfarande
är möjligt. Kravet framgår inom parentes efter respektive variabelnamn.
1. Allmän klinisk/terapeutisk förmåga
1. Empati (2)
Förmågan att visa empati med patienten och hans/hennes problem.
2. Skapa kontakt med patienten (2)
Förmågan att vara engagerad i patienten på hans/hennes nivå.
3. Aktivt lyssnande utan tolkningar (2)
Förmågan att lyssna på patientens beskrivning av sitt problem på ett sådant sätt
att adekvata följdfrågor ställs och sammanfattningar görs samt att dessa kommer
på rätt ställe i sessionen.
4. Användning av sig själv som förstärkare (2)
Förmågan att verbalt, eller på annat sätt, förstärka patienten för varje litet
framsteg, för utförandet av hemuppgifterna etc.
5. Målinriktad och strukturerad informationsinsamling (2)
Förmågan att samla in information på ett systematiskt sätt med ett bestämt mål
(t.ex. att formulera en detaljerad beteendeanalys).
6. Hypotesprövning under beteendeanalysfasen (1)
Förmågan att formulera hypoteser om patientens problem och att förutsättningslöst
samla in relevant information för att testa dessa hypoteser om vidmakthållandefaktorer
för patientens problem.
1 Extramaterial till Handledning ur ett KBT-perspektiv av Sandra Bates (Natur & Kultur, 2013). Kopiering tillåten.

7. Sammanfatta och presentera information till patienten (2)
Förmågan att på ett för patienten lättfattligt sätt sammanfatta information och
kontrollera att patienten har förstått den, a) under beteendeanalysfasen, b) i form
av en skriftlig beteendeanalys, c) i beskrivning av behandlingsprogrammet, och
d) i upprättande av kontrakt (muntligt eller skriftligt) där ansvarsförhållanden
och tidsperspektivet anges, samt att få patienten att respondera på denna
information på ett aktivt sätt.
8. Helhetsperspektiv (1)
Förmågan att a) kunna bedöma patienten i ett helhetsperspektiv så att det/de
problem som patienten söker för sätts in i ett större sammanhang, samt att kunna
bedöma om det är lämpligt med behandlingen eller ej, och b) att kunna avgöra när
behandlingsplanen eller målen behöver revideras, eller när behandlingen bör stå
tillbaka för andra åtgärder.
9. Individualisera behandlingsprogrammet (1)
Förmågan att a) utifrån beteendeanalysen välja behandlingsprogram som stämmer
med de vidmakthållande faktorerna för den enskilda patientens problematik, och
b) kunna individualisera behandlingsprogrammet så att det så mycket som möjligt
tar hänsyn till och anpassas till patientens specifika villkor.
10. Arbetsallians (1)
Förmågan att med patienten skapa en bra arbetsallians så att han/hon inser vikten
av den egna aktiviteten och samarbetet i behandlingen. Förmågan att identifiera
motstånd mot överenskomna terapeutiska interventioner hos patienten och analysera
detta på ett adekvat sätt.
11. Hemuppgifter (2)
Förmågan att a) tillsammans med patienten generera lämpliga hemuppgifter (dvs.
lagom svåra, så att patienten går framåt) i relation till var i terapin patienten befinner
sig, samt att skapa enkla, men funktionella, blanketter för dessa hemuppgifter, och
b) systematiskt följa upp hur patienten har utfört sina hemuppgifter och att hantera
utförda respektive icke-utförda hemuppgifter på ett lämpligt sätt.
12. Struktur i behandlingen (1)
Förmågan att på ett flexibelt sätt följa det uppgjorda behandlingsprogrammet i stort
(över sessioner) och smått (inom sessioner). Förmågan att ha kontroll över terapisessionerna.
13. Motgångar (1)
Förmågan att handskas med motgångar på ett konstruktivt sätt så att patienten inte
blir nedslagen, utan i stället motiveras att jobba vidare. Förmågan att analysera vad
motgångar beror på och hur behandlingens uppläggning ska förändras för att minska
risken för motgångar.
14. Tajmning (1)
Förmågan att göra olika interventioner i terapin vid rätt tidpunkt så att de kommer
när patienten är mogen och inte för tidigt och inte för sent för att göra nytta.
15. Avslutning av terapin (1)
Förmågan att bedöma när det är dags att avsluta terapin och att göra det på ett
pro fessionellt sätt så att man inte gör patienten beroende av terapeuten, utan
förstärker patientens självständighet.
2 Extramaterial till Handledning ur ett KBT-perspektiv av Sandra Bates (Natur & Kultur, 2013). Kopiering tillåten.

16. Patientens betydelse för resultatet (2)
Förmågan att för patienten klargöra och få honom/henne att förstå betydelsen av
sitt eget arbete i terapin för det uppnådda resultatet, både vad gäller delmål och
slutmål, och för vidmakthållande av resultatet.
17. Skriftlig kommunikation (3, 2)
Förmågan att a) skriva systematiska sessionsrapporter, b) utvärdera behandlingen
och skriva systematiska behandlingsrapporter, och c) skriva tydliga journaler,
remisser och remissvar som adekvat beskriver den utförda terapin och de uppnådda
resultaten.
II. Professionellt beteende
18. Ramar, former och terapeutiskt förhållningssätt (2)
Förmågan att a) specificera ramar (t.ex. tider, antal sessioner) och former (individuellt,
grupp, familj) för terapin och den terapeutiska relationen och göra klart för sig att
patienten har förstått dessa, och b) skilja på rollen som privatperson och som
terapeut, samt att i förväg tänka igenom vad olika handlingar i terapisituationen
kan leda till.
19. Skapa tillit hos patienten för terapeutens förmåga (1)
Förmågan att på ett professionellt sätt handskas med patientens eventuella tvivel på
terapeutens kompetens. Detta innebär att kunna känna igen dessa även när de inte
uttrycks i klartext och att erkänna patientens rätt att hysa tvivel, samt att inte ta
det personligt.
20. Identifiera och hantera känslor (1)
Förmågan att hos sig själv identifiera olika känslor, positiva såväl som negativa,
som kan uppkomma i relation till patienten och handskas med dessa på ett professionellt
sätt.
21. Förhållningssätt till ”omvärlden” (1)
Förmågan att ha ett professionellt förhållningssätt i relation till: a) remitterande
instans, b) andra professionella, c) patientens anhöriga, d) organisationer i samhället,
och därvid presentera sig själv korrekt med avseende på kunskaps- och
erfarenhetsnivå.
22. Etiska och juridiska frågor (2)
Vara insatt i och kunna tillämpa de etiska riktlinjer som gäller för den yrkesgrupp
man tillhör samt de juridiska regler som är tillämpbara.
23. Terapeutens begränsningar (3)
Förmågan att kunna avgöra gränserna för sin terapeutiska kompetens och förmåga,
t.ex. vid arbete med barn och ungdomar.
24. Kontinuerlig utveckling (2)
Förmågan att se sig själv som en terapeut i kontinuerlig utveckling, dvs. att man
aldrig blir fullärd som beteendeterapeut, samt att kunna skilja sina egna begränsningar
från beteendeterapins begränsningar i stort.
III. Förmågan att ta emot handledning
25. Teoretiska modeller (1)
Förmågan att förstå och omfatta teoretiska modeller för beteendeterapi, uppvisad
i tal och skrift under handledningsseminarierna.
3 Extramaterial till Handledning ur ett KBT-perspektiv av Sandra Bates (Natur & Kultur, 2013). Kopiering tillåten.

26. Praktisk modell (2)
Förmågan att följa den praktiska modellen för beteendeterapi (inte sätta igång
behandling innan beteendeanalysen är genomförd och godkänd av handledaren),
uppvisad i tal och skrift under handledningsseminarierna.
27. Presentera terapin i handledningen (2)
Förmågan att i handledningen presentera sitt terapeutiska arbete på ett klart och
strukturerat sätt.
28. Ta upp svårigheter i handledningen (2)
Förmågan att identifiera och kunna ta upp patient- och/eller terapeutrelaterade
svårigheter i handledningen.
29. Ta emot och omsätta feedback/instruktioner (2)
Förmågan att a) lyssna på och ta in handledarens synpunkter på den aktuella
terapin, visad genom att man kan omformulera och sammanfatta feedback på ett
sådant sätt att man visar att man har förstått feedbacken och vad den innebär i
praktiken, och b) omsätta feedbacken i praktisk handling i terapin med sin patient.
30. Terapeut–patientrelationen (2)
Förmågan att se hur man påverkar terapeut–patientrelationen respektive terapiprocessen
(både positiva och negativa aspekter).
31. Aktivt deltagande (2)
Förmågan att vara en aktiv deltagare i handledningsgruppen, dvs. att ge adekvata
och underbyggda synpunkter på de andra terapeutkandidaternas arbete utan att
dominera i handledningen.
4 Extramaterial till Handledning ur ett KBT-perspektiv av Sandra Bates (Natur & Kultur, 2013). Kopiering tillåten.