RAPPORT F2007:03 - Avfall Sverige

Det är viktigt att notera att de lägsta värdena för lakningen har erhållits för de prover som har
de lägsta pH-värdena. Enligt Figur 2 skulle motsatsen förväntas, d v s att lösligheten ökar med
ca en faktor 100 för varje sänkning av pH med ett steg.
Skälet till det som observerats är att pH-sänkningen inte uppkommit genom att man så att säga
bytt vatten, utan genom att materialet självt omlagrats så att de flesta ämnen bundits betydligt
hårdare och att alkaliniteten också avsevärt reducerats i samma process. Se Referens [5] för
mera detaljer.
De flesta askor har således sådana sammansättningar att det finns stöd för antagandet att zink
binds till franklinit eller motsvarande svårlösligt skiktsilikat under loppet av månader och år.
4.4 Zink i jord
Allmänt
Information om zink har påträffats i ett antal källor. Tre av dessa innehåller huvuddelen av materialet
och redovisas därför under separata underrubriker i det följande.
Kemiska jämvikter i mark, från [21]
Zink avhandlas i kapitel 13 i [21]. Källan anger att franklinit kan vara det mineral som svarar för
lösligheten för zink, så som den framstår i jord (soil-Zn). ”Soil-Zn” förväntas variera för olika
jordar beroende på den kemiska aktiviteten för järn-III. Franklinit kan tänkas vara amorf samt
ha variabel sammansättning.
Samtliga av mineralen zinkhydroxid, zinkoxid, zinkkarbonat är alltför lösliga för att vara beständiga
i mark, se Figurerna 2 och 3. Mineralet willemit (Zn 2SiO 4) har en intermediär löslighet,
men även det är alltför lösligt för att svara mot ”soil-Zn” i de flesta jordar.
Mineralet hopeit (Zn 3(PO 4) 2·4H 2O) kan enligt [21] tänkas ha potential för att förklara de låga
zinkhalterna i grundvatten. En närmare analys visar emellertid att vid normala till förhöjda pHvärden
så binds fosfor i stället till kalcium varför mera lättlösliga mineral tar över. Det kvarstår
således att bland zinkmineralen är det bara franklinit och liknande som stämmer med de observerade
lösligheterna.
31 :