You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Som framgår av Tabellerna 4-9 samt tabellerna 1 och 2 så innehåller restprodukter från förbränning<br />
samma huvudelement som jordskorpan i övrigt.<br />
En jämförelse mellan tabellerna 3-9 visar att restprodukterna från förbränning kan betraktas<br />
som i huvudsakligen ultrabasiska eller basiska, och beträffande bottenslaggen ibland också som<br />
intermediära.<br />
En genomgång av faserna i Tabellerna 1 och 2 samt 6 visar på såväl likheter som skillnader. Exempelvis<br />
finns kvarts och fältspat (albit-anortit) i båda systemen. Skillnaderna i sammansättning<br />
beror främst på att träden tagit upp element som kalium, natrium, svavel och klor selektivt<br />
ur marken. Skillnaderna i fassammansättning beror kanske ändå främst på skillnaderna i fasbildning.<br />
Det kristallina berget i Tabellerna 1 och 2 har bildats ur smälta under tryck medan<br />
faserna i askan har bildats vid förbränning samt genom fraktionerad kondensation av rökgaserna.<br />
3.3 Låg temperatur<br />
3.3.1 Omvandlingar vid låga temperaturer<br />
Material som bildats vid höga temperaturer är som tidigare nämnts ofta inte termodynamiskt<br />
stabila vid låga temperaturer och i kontakt med vatten och luft. Omvandlingshastigheten styrs<br />
av begränsningar i framförallt yta, löslighet och transport.<br />
Detta kan innebära allt från runstenar i gnejs eller granit med högt kvartsinnehåll och vittringshastigheter<br />
på någon millimeter per 1000 år, till flygaska som ibland stelnar medan man blandar<br />
den med vatten. I det senare fallet är alla tre parametrarna mycket gynnsamma.<br />
Detta gäller inte minst löslighetsförutsättningarna vilka illustreras i Figur 1. Som framgår av<br />
figuren är lösligheterna för oxider av kisel och aluminium låga kring neutrala pH-värden. Därmed<br />
blir också reaktionerna med dessa ämnen långsamma. Vid pH-värden över 10 ökar emellertid<br />
lösligheterna dramatiskt och därmed också reaktionshastigheterna. Motsvarande gäller<br />
för reaktioner med fältspater, d v s ortoklas, albit och anortit i Tabellerna 1 och 2 samt 7.<br />
20 :