Slutrapport fallolyckor äldreomsorg (pdf, nytt fönster) - Skellefteå ...

Sida: 8 (11)
Socialkontoret
Eva Hård
4 Diskussion
Syftet med projektet har varit att minska fallolyckor och fallskador på särskilda boenden genom att
etablera ett systematiskt fallpreventivt arbetssätt.
De avvikelserapporter som kommit in till Medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) under
projektperioden har varierat mycket. Utifrån den redovisning som MAS gjort med brytdatum första
november tom sista februari dvs 4 månader, kan åren 2007, 2008 och 2009 jämföras.
Under den angivna tiden 2007 ( 061101- 070828), redovisades 653 fallolyckor. Detta var före
projektstart. Under motsvarande period 2008 (071101 – 080228) registrerades 734 och under 2009
(081101-080228) 513 fallolyckor.
Det ökade antalet avvikelserna för fall, under 2008, kan bero på den uppmärksamhet som projektet
bidrog till vad gäller fallolyckor. Det kan naturligtvis även ha förekommit många fallolyckor. Det finns
även en osäkerhet om antalet registrerade avvikelser för fall verkligen speglar det verkliga antalet
fallolyckor. Benägenheten att rapportera in fallolyckor kan variera över tid. Under 2009 noteras en
minskning av fallolyckorna.
De inrapporterade frakturerna, som orsakats av fallolycka under dessa 4 månader, är 13 st under
2007, 9 st under 2008 och 13 st under 2009. (period november tom februari)
Syftet var att etablera ett systematiskt fallförebyggande arbetssätt på särskilda boenden och detta har
åskådliggjorts i ett häfte. Arbetssättet har processats fram under projekttiden i samarbete med
verksamheten och repeterats med boendechefer på chefsträff. Att etablera nya arbetssätt tar tid och
detta måste kontinuerligt följas upp. Det har känts positivt att, under 2009, fått stöd i styrkorten för
vikten av HSL-träffar i syfte att uppnå samarbete runt HSL-frågor. Att se ett fallpreventivt arbetssätt
som en viktig kvalitetsindikator på särskilda boenden skulle även det ge bra stöd till fortlevnaden.
Att komma som projektmedarbetare in på boendena ”utifrån” kan innebära vissa svårigheter, även om
båda projektmedarbetarna har arbetat länge inom äldreomsorgen. Upplevelsen har också varit att
våra medarbetare kan vara inriktade på sina yrkesspecifika och traditionella arbetsuppgifter och att då
fokusera på fallförebyggande arbete är inte alltid högt prioriterat. Projekt ses av vissa medarbetare
med viss skepsis medan andra uppfattar projektet som en kvalitetshöjning och nödvändigt för att
utveckla verksamheten.
Arbetssättet kunde ha utvecklats mer med betoning på samarbete med och utbildning av
baspersonalen i fallförebyggande arbete samt kring avvikelse fall och fallrapporter. Vi fokuserade på
riskbedömningar, åtgärdsplaner och på att införa HSL- och teamträffar för analys av fallrapporter och
planering av åtgärder, vilket i sig har höjt kvalitén i verksamheten.
Att se arbetet med riskbedömningar som en kvalitetssäkring är inte en självklarhet bland HSLpersonal
och boendechefer. Att se fallolyckor som något som kan förebyggas och som en stor risk för
de boende är inte heller självklart. Ibland uppfattas det som ”naturligt” att äldre faller. Dessa
attitydfrågor har vi arbetat med men hade kanske kunnat göra ännu mer.
Personligt engagemang visar sig vara av stor betydelse för att riskbedömningar och analysering av
fallrapporter ska blir systematiskt genomförda, samt erfarenheten av att vissa åtgärder faktiskt kan ha
effekt.
HSL-träffar som blivit en del av rutinen och på vissa ställen existerade redan innan projektet,
uppfattas av Rehabenheten som ett bra forum för att upprätthålla god och säker Hälso- och sjukvård
samt rehabilitering. Många sjuksköterskor och boendechefer är av samma uppfattning men på vissa
Slutrapport Fallprevention färdig 091005