Uppföljning av statens stöd till idrotten 2010 - GIH

2. Ett barnrättsperspektiv på svensk barn- och ungdomsidrott
resultat. Jämförelser med andra data visade att de idrottande ungdomar som var
nöjda med en låg grad av inflytande inom idrotten inte alls saknade engagemang
för samhällsfrågor eller politiskt inflytande i allmänhet. Därtill saknade även bakgrundsvariablerna
större betydelse. Det fanns således inga externa förklaringar
till frågan varför en sådan stor andel unga föreningsidrottare var nöjda med att
ha så lite att säga till om. Svaret behövde istället sökas internt, ”i idrottens rum”.
Trondmans fortsatta undersökning innehöll tre delar. Först gjordes förnyade analyser
av 2005 års enkätmaterial. Detta kompletterades därefter med s.k. fokusintervjuer
med idrottande ungdomar i idrotter som fotboll, ishockey och friidrott.
Slutligen studerades även Riksidrottsförbundets idédokument Idrotten vill som
uttryck för idrottsrörelsens normativa syn på delaktighet och inflytande inom
idrotten.
De nya analyserna gav resultat. Särskilt intressant blev det när Trondman jämförde
de svar i 2005 års enkät som rörde ungdomarnas upplevda delaktighet och
huruvida de efterfrågade delaktighet. Här visade sig nämligen ett tydligt samband.
De unga föreningsidrottare som uttryckte stor efterfrågan på delaktighet var även
den grupp som upplevde sig i störst utsträckning redan vara delaktiga. De unga
föreningsidrottare som var nöjda med rådande delaktighet upplevde sig däremot
inte vara särskilt delaktiga. I en mer ingående analys utkristalliserades följande
tre grupperingar:
1. Den enskilt största gruppen var förnöjsamma med delaktighet (29 procent). I
denna kategori fanns de unga som var nöjda med den delaktighet de hade av
det enkla skälet att de redan upplevde sig vara delaktiga.
2. En nästan lika stor grupp var förnöjsamma utan delaktighet (27 procent).
Denna kategori bestod av unga som sade sig vara nöjda med sin delaktighet
samtidigt som de sade sig inte uppleva någon delaktighet.
3. En tredje stor grupp karakteriserades som pretendenter med delaktighet (26
procent). I denna kategori fanns de personer redan upplevde delaktighet men
som samtidigt uttryckte en önskan om ökad delaktighet.
Trondman konstaterade att den första och tredje gruppen var idrottspolitiskt relativt
oproblematiska. Båda dessa levde nämligen upp till idrottsrörelsens förväntningar
om ungas delaktighet och inflytande, såsom de formulerats i idéprogrammet
Idrotten vill. Problemet låg istället hos mellangruppen: de som var nöjda med
att inte uppleva någon delaktighet. Vad kännetecknade egentligen dessa Svaret
visade sig vara att de förnöjsamma utan delaktighet hade en förhållandevis svag
41