Uppföljning av statens stöd till idrotten 2010 - GIH
Uppföljning av statens stöd till idrotten 2010 - GIH
Uppföljning av statens stöd till idrotten 2010 - GIH
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
2. Ett barnrättsperspektiv på svensk barn- och ungdomsidrott<br />
idrottsaktiviteterna <strong>till</strong> barnens intressen och behov Och i vilken utsträckning<br />
sker det rakt motsatta, det vill säga att barnen tvingas anpassa sig <strong>till</strong> tävlings<strong>idrotten</strong>s<br />
förutsättningar och kr<strong>av</strong><br />
I svensk idrottsforskning finns många studier <strong>av</strong> barn- och ungdoms<strong>idrotten</strong> som<br />
uppfostrings- och socialisationsmiljö. Även om perspektiv och frågeställningar varierat,<br />
har forskarna varit påfallande eniga om att det råder ett komplicerat spänningsförhållande<br />
mellan å ena sidan idealet om den goda barn<strong>idrotten</strong> där de unga<br />
kan delta utifrån sina egna förutsättningar och å andra sidan tävlings<strong>idrotten</strong>s<br />
inneboende rangordnings- och prestationslogik. Problematiken har fångats <strong>av</strong> sociolog<br />
Tomas Petersons i begreppsparet föreningsfostran och tävlings fostran. 27<br />
Med föreningsfostran <strong>av</strong>ses ideal och normer kopplade <strong>till</strong> svensk folkrörelsetradition<br />
såsom att alla som deltar har rätt att vara med, känna delaktighet och att<br />
utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och intressen. Tävlingsfostran <strong>av</strong>ser på<br />
motsvarande sätt de principer och värderingar som omgärdar tävlings <strong>idrotten</strong>s<br />
interna logik såsom att jämföra och rangordna prestationer samt att träning ger<br />
färdighet.<br />
Peterson anser att både föreningsfostran och tävlingsfostran är grundläggande<br />
värden i all föreningsorganiserad idrottsverksamhet. Men det är samtidigt ideal<br />
som riskerar stå i en konfliktfylld relation <strong>till</strong> varandra. Särskilt problematiskt blir<br />
det när tävlingsfostran får en allt för dominerande roll i den verksamhet som riktas<br />
<strong>till</strong> yngre åldersgrupper. Eller som Peterson själv formulerat saken:<br />
Med ett allt för snävt fokus på resultat och mätbara prestationer riskerar<br />
de ungas idrottslek att ersättas <strong>av</strong> vuxen<strong>idrotten</strong>s allvar. I jakten<br />
på segrar följer snabbt kr<strong>av</strong> på omfattande träning, specialisering och<br />
– med tiden – selektion. Att idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet<br />
återkommande rönt kritik <strong>av</strong> såväl media, föräldrar, samhällsdebattörer<br />
som forskarsamfundet för negativa inslag som ”toppning”,<br />
utslagning, föräldrapress och hårt uppskruvad resultat och prestationshets,<br />
handlar i samtliga fall om situationer där tävlingsfostran<br />
fått orimliga proportioner. Det är problem som uppstår när barns och<br />
ungdomars idrottande utformats med den seniora vuxen<strong>idrotten</strong> som<br />
förebild och med förbiseende <strong>av</strong> de ungas egna behov och intressen och<br />
deras skilda fysiska och psykiska utvecklingstakt. 28<br />
27 Peterson, Tomas (2007), Förenings- och tävlingsfostran, SISU Idrottsböcker.<br />
28 SOU 2008:59, s. 194.<br />
32