Uppföljning av statens stöd till idrotten 2010 - GIH

2. Ett barnrättsperspektiv på svensk barn- och ungdomsidrott
domar hos personer utan funktionsnedsättning. Det är således viktigt för idrottsrörelsen
att verka för att barn med funktionsnedsättning accepteras av sina jämnåriga
kamrater och inkluderas i idrottsverksamheten. Därtill måste tränare, ledare
och andra vuxna göras medvetna om att unga med funktionsnedsättning kan vara
i större behov av extra stöd och hjälp. Det är särskilt angeläget att uppmuntra
flickor eftersom studier visat att flickor och kvinnor med funktionsnedsättning
inte uppmuntras att delta i idrott och motionsaktiviteter i samma utsträckning
som pojkar och män med funktionsnedsättning.
Ett andra hinder rör själva förutsättningarna för idrottsutövande. Träningsfaciliteter,
omklädningsrum, toaletter och andra utrymmen är till exempel inte alltid
anpassade för personer med funktionsnedsättningar. Problematiskt är även att
olika former av handikapphjälpmedel, exempelvis idrottsanpassade rullstolar,
kan medföra stora utgifter och därmed drastiskt begränsa möjligheten för pojkar
och flickor med funktionsnedsättning att utöva eller pröva på olika idrotter.
En tredje begränsning handlar om inflytande. Wickman visar att barn, unga och
vuxna med funktionsnedsättning är svagt representerade i den organiserade
idrotten på alla nivåer med följden att deras möjligheter till inflytande, delaktighet
och medbestämmande inskränks.
Men vad innebär det att anlägga ett barnrättsperspektiv på idrott och funktionshinder
Enligt Wickman handlar det inte främst om insatser för att inkludera
flickor och pojkar med funktionsnedsättning i olika idrottssammanhang eller i
samhället i stort. Det handlar snarare om hur idrottsrörelsen kan lokalisera de
sociala sammanhang och fysiska miljöer som verkar exkluderande. Om avsikten
är att skapa en aktivitet som ska passa alla, måste detta även innefatta alla som påverkar
denna idrottsliga miljö. Barnrättsperspektivet framhåller således ett delat
ansvar där tränare, ledare, föräldrar och andra verksamma inom idrottsrörelsen
måste hjälpas åt för att skapa ett bemötande, förhållningssätt och en miljö som är
tillåtande och välkomnande.
I ett avslutande resonemang fastslår Wickman att de stora brister som präglar
bemötandet av flickor och pojkar med funktionsnedsättning inte enbart är ett problem
för de unga som drabbas:
Möten mellan människor sker inte opåverkade av de värderingar som
råder i samhället vilket även får betydelse för den enskildes kontakter
med idrottsrörelsen. Det handlar bland annat om hur idrottsrörelsen
genom regler, kategorisering, resurstilldelning, tillgänglighetsåtgärder
30