Uppföljning av statens stöd till idrotten 2010 - GIH
Uppföljning av statens stöd till idrotten 2010 - GIH
Uppföljning av statens stöd till idrotten 2010 - GIH
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
2. Ett barnrättsperspektiv på svensk barn- och ungdomsidrott<br />
ansågs det länge otänkbart med ett kvinnligt deltagande. Kvinnors successiva intåg<br />
i den organiserade <strong>idrotten</strong> blev därför en påfallande långsam process kantad<br />
<strong>av</strong> både motstånd och hinder. Ishockey utgör inget undantag från denna bild.<br />
Visserligen har antalet damspelare inom ishockeyn fördubblats under det senaste<br />
decenniet. Där<strong>till</strong> har landslaget för damer skördat medaljer vid både världsmästerskap<br />
och olympiska spel. Men detta förtar inte att ishockey alltjämt är en manligt<br />
kodad idrott. Svenska ishockeyförbundet har <strong>till</strong> exempel endast fem procent<br />
kvinnor bland sina aktiva medlemmar. Inget annat förbund inom Riksidrottsförbundet<br />
har så låg andel kvinnor i sin medlemskår.<br />
Enligt Gilestam kan genus i svensk ishockey analyseras utifrån tre nivåer. Den<br />
första benämns symbolnivån och <strong>av</strong>ser uppfattningar om vad som är rätt, normalt<br />
och självklart för ett specifikt samhällsfenomen. Här menar Gilenstam att<br />
det är mannen som utgör norm inom ishockeyn. Som exempel påpekas språkliga<br />
distinktioner såsom att herrarnas seniorlandslag benämns Tre kronor medan dess<br />
kvinnliga motsvarighet istället kallas för ”damkronorna”. Ett annat exempel rör<br />
själva regelverket. I damhockeyn är tacklingar inte <strong>till</strong>åtet. Detta gör visserligen<br />
spelet mindre aggressivt – men eftersom kvinnors ishockeyspel ofta mäts med<br />
herrhockeyn som måttstock blir resultatet att damhockeyn tenderar att ”klassas<br />
som mindre värd, och denna bedömning delas även <strong>av</strong> damhockeyspelare”. 23<br />
Nästa dimension, strukturnivån, <strong>av</strong>ser aspekter kopplade <strong>till</strong> fördelning <strong>av</strong> makt,<br />
resurser och inflytande. För ishockeyns vidkommande handlar det om alltifrån<br />
hushållens kostnader för ishockeyutrustning m.m. <strong>till</strong> antalet lag och spelare<br />
i klubbarna och fördelning <strong>av</strong> träningstider. Gilenstam understryker att fördelningen<br />
<strong>av</strong> resurser inte är könsneutral och att flick- och damlag tenderar att nedprioriteras<br />
när konkurrensen om resurserna ökar.<br />
På den sista nivån, individnivån, studeras hur effekterna från den symboliska och<br />
den strukturella nivån påverkar den enskilda individen. Den <strong>av</strong>görande frågan blir<br />
därmed huruvida flickors och pojkars val att spela (eller inte spela) ishockey påverkas<br />
och styrs <strong>av</strong> deras syn på sig själva i relation <strong>till</strong> ishockey som samhällsföreteelse.<br />
Kort sagt: blir det svårare för flickor att pröva på ishockey om det uppfattas<br />
som en pojkdominerad och manligt kodad idrott<br />
Gilenstam tar visserligen sin utgångspunkt i en specifik idrott – ishockey. Men<br />
problematiken hon diskuterar är mycket vanlig i svensk idrott. Det finns nämligen<br />
många exempel inom <strong>idrotten</strong> på formella regelverk och informella normer som<br />
23 Gilenstam, Kajsa (2011), ”Idrottens struktur – natur eller kultur” i För barnets bästa – en antologi om<br />
idrott ur ett barnrättsperspektiv, Centrum för idrottsforsknings skrifter 2011:2, s. 27.<br />
28
Change language