Uppföljning av statens stöd till idrotten 2010 - GIH

2. Ett barnrättsperspektiv på svensk barn- och ungdomsidrott
stater ska arbeta med konventionen. Fyra av sakartiklarna brukar benämnas de
fyra huvudprinciperna och är vägledande för hur helheten ska tolkas:
• Artikel 2 fastlår att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Diskriminering
får följaktligen inte förekomma på grund av barnets, föräldrarnas eller
vårdnadshavarnas ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska åskådning, nationella,
etniska eller sociala ursprung, egendom, funktionshinder, börd eller
ställning i övrigt.
• Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid
alla åtgärder som rör barnet. Principen om ”barnets bästa” kan härledas från
tanken att barn har fullt och lika människovärde som vuxna men att de samtidigt
är sårbara och därför i behov av särskilt skydd och stöd. Vad som är barnets
bästa måste avgöras i varje enskilt fall.
• Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln
handlar både om barnets fysiska hälsa och om dess rätt till andlig, moralisk,
psykisk och social utveckling.
• Artikel 12 avser barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i
alla frågor som berör honom eller henne. Artikeln stadgar att barn som är i
stånd att bilda egna åsikter även har rätt att uttrycka dessa i alla frågor som rör
dem själva. Åsikterna ska dessutom beaktas med hänsyn till barnets ålder och
mognad.
Ytterligare två artiklar är relevanta för den frivilligt organiserade idrotten. Artikel
31 fastslår att varje barn har rätt till vila och fritid, till lek och rekreation. Artikel
32 rör barnets rätt till skydd mot ekonomiskt utnyttjande och att utföra arbete
som kan vara skadligt.
Tillkomsten av ett barnrättsperspektiv inom idrotten
Frågan om ett barnrättsperspektiv inom idrotten aktualiserades i den statliga
Idrottsstödsutredningens betänkande Föreningsfostran och tävlingsfostran
(SOU 2008:59). Utredningens förslag var att regeringens förordning om statsbidrag
till idrottsverksamhet skulle kompletteras med ett s.k. barnperspektiv.
Förslaget motiverades med att den rådande förordningen inte på ett rättvist sätt
återspeglade statens stora åtagande på barn- och ungdomsidrottens område.
Därtill hade utredningen i sin analys av barn- och ungdomsidrottens utformning
konstaterat en tydlig diskrepans mellan å ena sidan idrottsrörelsens och statens
förhållandevis samstämmiga vision om hur en sund barn- och ungdomsidrott bör
vara utformad, och å andra sidan forskarsamfundets beskrivning av förenings-
19