Livsglädje - Läs en bok

LIVET ÄR
UNDERBART
Margit Sandemo
Livsglädje – en
självbiografi
Schibsted
Margit Sandemo är en av de
mest lästa författarna i Norden,
hon har gett ut snart 178
böcker, som har sålts i nästan
40 miljoner exemplar, de
mest kända bokserierna är
Sagan om Isfolket, Häxmästaren
och Legenden om
Ljusets rike. Böckerna har
fått olika tillnamn som husmorspornografi,
triviallitteratur
och kiosklitteratur (detta
lättviktiga, om den nu är så,
tilltalar miljoner läsare, inte
minst yngre kvinnor), de kan
beskrivas som actionskildringar
med mystik, skräck,
kärlek och övernaturliga
inslag. Och det är väl detta
overkliga, dessa beskrivningar
från andra sidan som
är Margit Sandemos signum.
Nu vet jag att hon skriver på
en ny serie från Irland, den
första delen är snart färdig
och har namnet Skyddsanden,
det ska bli sex delar,
det är optimistiskt av en
kvinna på 87 år och hon gör
detta arbete nära oss, på
Skillinge i Skåne.
Denna självberättelse är en
både stark och berörande

livsteckning, utan särskild
tidsordning och rediga
tankelinjer, ordning och reda
är inga ord, som ligger för
Margit Sandemo, hon rotar i
sitt liv, hon vänder på stenar,
hon blir vrång och ilsken, hon
visar sin hudnära sårbarhet
och blottar sina innersta
känslor. Fragment flyger förbi,
liksom episoder och glimtar.
Hon har rört sig kring i
världen, hon har arbetat hårt
och hon har haft en klippa
bredvid sig i långa år, mannen
Asbjörn och hon har en
stor familj runt sig och trogna
och kloka hundar, mest
minns jag Terry. Och jag känner
att det mesta som hon
skriver är sant och äkta, det
finns säkert mera att tillägga,
men det minns inte Margit
Sandemo eller så har hon
ingen lust att berätta det.
En av berättelsens stora
upplevelser är att läsa om
kärleken mellan Margit och
Asbjörn, den varade i 54 år,
tills Asbjörn dog, eller som
Margit Sandemo skriver, gick
över. De är två människor
som visar varandra respekt,
tillit och de har skilda uppfattningar
i flera frågor, men de
plågar inte varandra med att
förfäkta olikheter. De håller
ihop, de upplever världen
tillsammans och de växer
samman som en människa,
som en helhet. Det är storslaget
att läsa!
Margit Sandemo talar mycket
om Mörkret i sitt liv, ett tillstånd,
ett rum av förträngning
och minnesförlust, hon vill
komma ifrån de övergrepp,
som hon fick utstå som barn,
hon försöker sudda bort
våldtäkter från sitt liv, långa
tider är minnesbilderna borta,
men då och då kommer de
upp till ytan igen och hon kan
aldrig helt frigöra sig från
dem. Och den stora händelsen
är från när hon är tolv år
gammal och utsätts för ett
nytt försök till våldtäkt, då
dödar hon mannen med en

sten. Och bilderna från den
händelsen söker upp henne
med jämna mellanrum.
Ett annat inslag i livsberät--
telsen är tillgången till det
övernaturliga, hon är synsk
och ser och känner det vi
vanliga inte förmår, hon har
en förmåga att uppfatta det
som inte kan uppfattas med
de vanliga sinnena. Allt detta
är en naturlig del av Margit
Sandemos värld, där hon
umgås med gengångare,
skyddsandar och småfolk.
Hon tar allt detta på största
allvar, alla tecken och tydor
och hon behandlar det med
varsamhet och ödmjukhet.
Margit Sandemos okuvliga
optimism och livsglädje
smittar och hennes kärlek till
den norska naturen är full av
kärlek, jag känner både den
stora friheten som hon förmedlar
och den särskilda
skönheten, som bor i den.
BO BJELVEHAMMAR