Erfarenheter kring yrkesbaserat lärande ur ett genusperspektiv

Slutligen återstår utvecklingspartnerskapet FRAMTIDSMÖTET. Partnerskapets övergripande
syfte var sålunda att underlätta övergången från skola till arbetsliv. Målet var att ingen ska
lämna gymnasieskolan utan en realistisk handlingsplan för fortsatta studier eller arbete. Man
har arbetat med utgångspunkt från tre huvudteman: (1) Gymnasieskolan – en skola för alla,
(2) Ökade kunskaper om arbetslivet samt (3) Skola – arbetsliv. De tre områdena täcktes sedan
av olika typer av verksamheter som resulterade i 16 delprojekt av varierande storlek.
Det projekt som låg närmast vårt syfte med denna studie hade fokus på könsroller och
arbetsliv. Delprojektet hade benämningen ”Kvinnor på yrkesprogram”. Det låg under tema
två, ”Ökade kunskaper om arbetslivet”. Utgångspunkten för detta tema var att tydliggöra den
mycket könsuppdelade arbetsmarknaden i Sverige. Trots jämställdhetsarbete och kvinnlig
frigörelse fortsätter pojkar och flickor att välja utbildningar och yrken enligt ”gamla mönster”.
De flesta övriga projekt (ungefär 5 stycken) under detta tema arbetade med temadagar,
nätverk skola och företag, näringslivsdagar och liknande aktiviteter.
Ser man på alla sexton delprojekten var pojkarna överrepresenterade. Hade ett projekt
med tjejer som valt att gå ett typiskt mansdominerat yrkesprogram. De var endast fem
stycken av 270 elever som gjorde det. Bygg, fordon, mekaniska och transport….
(projektledare, FRAMTIDSMÖTET, Klippan)
Av uppgifterna att döma var den manliga dominansen total på de typiskt manliga
yrkesprogrammen, med vilket menas alla yrkesprogram utom vård och i viss utsträckning
handel och administration. Så var förhållandena under projekttiden (2002 – 2005) vid den
aktuella skolan, nämligen Klippans gymnasieskola med totalt c 1100 elever.
När man pratar jämställdhet är det akademiker som driver den här diskussionen,
handlar om kvinnor på chefsposter. Man pratar inte så mycket om kvinnor som vill bli
lastbilschaufförer, byggare. Då har man inte kommit så långt. Anledningen var att jag
hade en tjej på fordonsmekaniker. Kom och sa, allt är bra, men hon kände sig så
fruktansvärt ensam. (projektledare, FRAMTIDSMÖTET, Klippan)
Av intervjun framgår att projektledaren är engagerad i jämställdhetsproblematiken. Att döma
av de beskrivningar vi fick ta del av rörande de andra projekten inom tema två, synes detta
projekt vara det enda där man försökte gå i närkamp med denna problematik. Visserligen hade
de andra projekten under tema två aktiviteter som behandlade jämställdhetsfrågor, men var
enligt vår bedömning lite för allmänna och siktade på att de inblandade (elever och
skolpersonal) förhoppningsvis långsiktigt skulle ändra inställning till jämställdhetsfrågor. Det
finns inte något i intervjun med projektledaren från Klippan som enligt vår bedömning strider
mot ett sådant påstående.
De fem flickorna samlades minst en gång i månaden för att samtala om sina upplevelser. De
gick på följande yrkesprogram: en på bygg, en på fordon, en på el samt två på transport. Tre
grupperingar kunde, enligt projektledaren, urskiljas beträffande varför de valt dessa
mansdominerade yrkesprogram: de som är genuint intresserade av det specifika yrket, de som
inte vill gå studieförberedande men inte har intresse av vård eller mat samt de som vill
markera ”att de inte är som andra”. Ingen av flickorna hade något intresse av den feministiska
debatten. I den mån de överhuvud tagit följde delar av den, ansåg de att denna debatt inte
angick dem.
22