LÃ¤s sammanstÃ¤llningen hÃ¤r! - Centrala Ãlvstaden

Sammanställning av fyra tematiska workshops - våren 2011 

Centrala Älvstaden

Projekt Centrala Älvstaden är ansvarig för denna publikation. 

Text: Dragan Mitec och Karin Aase 

Bilder: Centrala Älvstaden, Göteborgs Stad 

Fyra tematiska workshops våren 2011 » SIDa 2

Tack för engagerat arbete 

för Centrala Älvstaden! 

Under fyra veckor i mars/ april 2011 bjöds experter, forskare och praktiker 

in till workshops för att fördjupa kunskapen kring begreppen fossilfri stad, 

inkluderande stad och differentierat näringsliv. Utöver dessa anordnades 

också ett nordiskt erfarenhetsutbyte. Resultatet från dessa fyra workshops 

har varit ett grundläggande underlag för arbetet med vision och strategier för 

Älvstaden. Materialet låg också till grund för den internationella workshop 

som hölls i juni 2011. 

Alla fyra workshoparna hade samma upplägg med ett inledande seminarium 

dag ett, workshop dag två och lunchpresentation dag tre. Till seminariet 

bjöds, utöver workshopdeltagarna, politiker och tjänstemän att delta och 

till sopplunchen, där workshopens resultat presenterades, bjöds också 

allmänheten in. 

Vi vill rikta ett stort tack till alla som deltog i workshoparna och till alla 

andra som gjorde arbetet med workshoparna möjliga. Ett särskilt tack till 

processledarna Tomas Hermann, David Sim, Solvejg Reigstad, Åsa Lindell, 

Fredrik Warberg, Hannelore Stuhrmann och Kristina Belfrage. 

Texterna i denna publikation är skrivna av Dragan Mitec och Karin Aase. 

Materialet är sammanställt och bildsatt av projekt Centrala Älvstaden. 

Bo Aronsson 

projektledare 

Hanna Areslätt 

bitr. projektledare 

Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 3


workshop 9-11 mars 2011 

Ett fossilfritt Centrala Älvstaden 


Ett fossilfritt Centrala Älvstaden 

Text: Dragan Mitic 

Seminarium 

- för ett fossilfritt Centrala Älvstaden 

Ett nittiotal åhörare samlades i Stadsbyggnadskontorets infosal på det seminarium 

som skulle bli startskott för Centrala Älvstadens klimatworkshop. Fem perspektiv 

på ekologiskt hållbar stadsbyggnad slog an tonen för expertgruppernas arbete de 

kommande dagarna. 

Svante Sjöstedt, Centrala Älvstaden 

Den som innan seminariet hade dålig koll på hur utbrett område som Centrala 

Älvstaden omfattar, fick ett passande tillfälle att bokstavligen klampa runt i 

den blivande stadsdelen. I hallen utanför infosalen, på Stadsbyggnadskontorets 

bottenvåning, finns nämligen en gigantisk stadskarta tryckt på golvet. Både i 

fikapausen och under minglet efter seminariet kunde deltagarna därför få en 

tydlig bild av utmaningen i att presentera rekommendationer ett så stort område. 

Till ytan ska den blivande stadsdelen vara fem gånger större än vad Göteborgs 

innerstad är idag. 

Svante Sjöstedt, ansvarig för miljöfrågor på Centrala Älvstaden, inledde 

seminariet med att förväntansfullt skissa upp både de utmaningar som hans 

projektgrupp står inför, som den kommande workshopens uppgift. Båda 

behandlar svåröverblickbara processer med ett slut i mer eller mindre konkreta 

rekommendationer för framtiden. 

– Om vi ska nå de mål som FN:s klimatpanel har satt upp så måste vi skära ner 

våra koldioxidutsläpp till en femtedel av dagens. Förutsättningarna att göra det 

är visserligen lättare när man bygger nytt, men att planera för det helt fossilfria 

kräver ändå mod och djärva tankebanor. Därför känns det idag lite som att 

hoppa fallskärm. Jag har aldrig gjort det tidigare, så vi får se vad som händer. 

Katarina Pelin, Malmö Stad 

BEHOVET AV SAMVERKAN 

Seminariets första talare levererade kanske den mest pedagogiska bild av 

vad stadsbyggnad handlar om. Utifrån sin tre års långa erfarenhet från 

miljöförvaltningen sa Malmös miljödirektör Katarina Pelin att stadsplanering 

lite är som att ha hantverkare hemma. Det gäller att rörmokaren, elektrikern, 

snickaren och alla de andra samarbetar för att allting ska fungera och bli bra. I sin 

föredragning var det just på samverkan mellan viktiga aktörer i stadsplaneringen 

som hon lade fokus. Hon pekade på exempel i Malmö där man har arbetat 

aktivt utifrån hållbarhetsprinciperna och där utbyggnaden har skett i nära 

samarbete mellan kommun, näringsliv och medborgare. Både nybyggen och 

moderniseringar av befintliga områden. 

– Samverkan kan handla om att släppa in byggherrarna tidigt i planeringen, 

vilket ofta stimulerar de bästa lösningarna. Samverkan kan vara att jobba ihop 

med enskilda företag och tillsammans utveckla vassa klimatlösningar. Det handlar 

också om att försöka verka över förvaltningsgränserna. Alla kunskaper behövs, 

det funkar inte att sitta i sina stuprör och jobba. 

Katarina Pelin menar att samverkan inte bara syftar till att få bra resultat, rent 


praktiskt. Om man vill att en stad ska behålla sin konkurrenskraft och dra till 

sig invånare och näringsliv, så måste den vara hållbar. Då är det viktigt att alla 

också vet varför man jobbar för hållbarhet, att det är något som både kommunen, 

medborgarna och näringslivet tjänar på. 

– Många kan dra nytta av det varumärke kring hållbarhet som Malmö bygger 

upp. Näringslivet kan ta med sig varumärket ut till sina kunder och använda 

staden som showcase. Och när olika projekt når internationell ryktbarhet 

attraherar det många profesionella som vill komma till oss och studera våra 

exempel. Även det spiller förstås över på näringslivet. 

Seminariets två andra förespråkare för samverkan var Staffan Bolminger, 

miljöchef vid Älvstranden Utveckling, och Charlotte Reidhav, fjärrvärmestrateg 

vid Göteborg Energi. Med utgångspunkt i sina organisationer gav de exempel 

på hur samverkansarbete för ett mer klimatsmart fastighetsbyggande kan se ut. 

Staffan Bolminger berättade om de senaste årens allt energieffektivare hus som 

han varit med och utvecklat i Älvstrandens olika nybyggnationer. Och insikten 

att man till slut når en gräns för hur mycket klimatnytta som man kan göra 

ensam, utan att samarbeta med andra delar av staden. 

– Vi ville ta steget utanför våra fastigheter. Det gick inte att skruva ner 

fler kilowattimmar utan risken att suboptimera. Vi hade kanske minskat 

kilowattimmarna ytterligare men inte de totala koldioxidutsläppen. Då började 

vi spåna på vad mer vi kan göra. Gick det till exempel att ackumulera energi på 

natten, för att leva på den på dagen, när resten av Göteborg står och duschar 

Charlotte Reidhav tog en bild över Göteborgs fjärrvärmenät till hjälp för att 

förklara vilka engergivinster man kan göra om man tittar utanför den egna 

tomtgränsen. I staden finns stora värmeflöden i omlopp som man kan ansluta till. 

Hon berättade att byggnader i Sverige ansvarar för mindre del av våra nationella 

koldioxidutsläpp än vad de exempelvis gör i Europa. 

– Till stor del beror det på våra fjärrvärmesystem, som gör att vi kan utnyttja 

värmeflödena från dels avfallsförbränning, dels från industrispillvärme. Det är 

en infrastuktur som också kan utvecklas. Till exempel har vi börjat bygga ut 

ett fjärrkylenät. Och på sommaren, när värmebehovet inte är så stort, kan vi 

omvandla värme till kyla som kan kyla våra butiker, lokaler och kontor och på 

så sätt minska hela stadens elbehov. 

Charlotte Reidhavs och Staffan Bolmingers vision om energisystem som byggs 

ihop och integreras i fastigheterna för att nå gemensamma energivinster, gillas 

också av Jan-Olof Dalenbäck, professor vid Chalmers. Han hade kommit till 

seminariet med specialkunskaper i energieffektivt byggande, näranollhus och 

solceller. Även han menade att förutsättningarna att klara sig utan fossilt bränsle 

kräver ett helhetstänkande. 

Charlotte Reidhav, Göteborg Energi 

Staffan Bolminger, 

Älvstranden Utveckling 

Jan-Olof Dalenbäck 

ENERGIEFFEKTIVA SYSTEM 

Jan-Olof Dalenbäck hoppas att Centrala Älvstaden planerar för hus med låg 

energianvändning, som man värmer med fjärrvärme och kyler med fjärr- och 

frikyla. När det gäller elförsörjningen, i en framtid som han spår bär med 

sig ett ännu större elbehov, tycker han att vi ska planera smart och integrera 

energisystmen i fastigheterna. Alla innovationer är inte nödvändigtvis effektiva. 

Även om små vindsnurror på taken kan te sig nog så spännande. 


– Vindkraftverk ska stå där det blåser. Och när man använder solceller så ska 

de vara integrerade i byggnaderna eller del utav infrastrukturen, så att de sitter 

där solen lyser på dem. Till exempel kan man bygga in trafikleder, p-platser 

och järnvägar och placera solceller på taken. Om det nu kommer att bli några 

trafikleder, men det tror jag att det kommer bli. 

Carin Malmberg, Centrala Älvstaden och 

Carina Borgström-Hansson, WWF 

Förutom behovet av samverkan och energieffektiva system, var just våra 

ekologiska fotavtryck och trafikvanor ämnen som seminariets talare vred och 

vände på från olika håll. Frågan vad man kan göra åt destruktiva konsumtionsoch 

trafikmönster genom stadsplanering är kanske den som kräver det bredaste 

systemtänkandet. Ingångarna i ämnet var olika men bottnade ofta i gemensamma 

problemformuleringar. 

Christer Ljungberg, Trivector 

Anna Graaf, White 

EN DESTRUKTIV LIVSSTIL 

Carina Borgström-Hansson från WWF tog det största greppet kring de 

konsekvenser som stadsbornas konsumtionsoch transportbeteende har och 

varför det är nödvändigt att ha ett fokus på just stadsplanering. Hon påminde 

att över 75 procent av jordens befolkning kommer att leva i städer år 2050. Och 

att över 350 biljoner dollar globalt kommer att investeras i stadsinfrastruktur 

de kommande 30 åren. 

– Det är därför som Världsnaturfonden i så stor utsträckning jobbar mot städer. 

Där finns både utmaningar men också kunskaper, den kreativa potentialen och 

kapital. Där kan vårt arbete föra fram nya viktiga aktörer och möjliggöra hållbara 

urbana lösningar för framtiden. Att det går att förändra har vi sett i flera av våra 

projekt. Till exempel i stadsdelen Bedzed är invånarnas ekologiska fotavtryck 

nere i 1,5 planeter. Att jämföra med resten av London där man fortfarande är 

uppe i tre. 

Carina Borgström-Hansson använde bilen, biffen och bostaden som exempel 

för att ställa våra privata vanor i ett globalt perspektiv. Samma analogi använde 

Christer Ljungberg, VD på konsultföretaget Trivector, även om han hade störst 

fokus på transportfrågan. Kärnan i hans föredragning var att vårt synsätt på 

trafiken behöver ändras i grunden. Christer Ljungberg menar att stadsplaneringen 

måste ändra fokus från maximal rörlighet till att i stället handla om maximal 

tillgänglighet. De två är nämligen inte samma sak. Först visar han en bild på 

en kö med stillastående bilar i en trång gata någonstans i södra Europa. Sedan 

visar han samma bild och säger att det är framtiden – ifall man byter ut de fossildrivna 

bilar mot sådana som går på el. Publiken skrattar och poängen sjunker 

in. Avgaser är inte bilismens enda problem. 

– Visst är det viktigt med ny teknik. Men vi behöver också påverka efterfrågan 

av transporter mot en lägre nivå. Det är därför som vi behöver ett paradigmskifte 

från rörlighet till tillgänglighet. Och eftersom de korta resorna står för den 

största belastningen är det framför allt de som måste minska. Därför måste 

stadsplanering göras med hänsyn till konsekvenserna för trafiken. I Sverige har 

vi exempelvis flest områden med externhandel i Europa. Fast alla vet att de 

belastar miljön och utarmar stadskärnorna. 


DEN KLIMATANPASSADE ARKITEKTUREN 

När publiken framåt slutet av eftermiddagen började tappa andan inför den 

dystopisk framtidsbild som sammantaget framträdde efter alla föredragningar, 

gick Anna Graaf och Jeroen Matthijssen från arkitetbyrån White fram för att 

prata om och visa exempel på hur klimatanpassat byggande skulle kunna se ut 

i ett framtida Centrala Älvstaden. 

I en handvändning förvandlades känslan av förestående hot till en åtminstone 

visuellt tilltalande palett av möjligheter. Bilderna målade fram en lummig vision 

med gröna tak och fasader och med integrerade grönytor och trädrader. Allt i en 

arkitektonisk ansträngning för att mildra det bångstyriga väder och vind som 

sägs vänta i framtiden. Som en konsekvens av dagens bilar, biffar och bostäder. 


Workshop 

- Fossilt ska bort, men vad har vi i stället 

och vad måste vi skapa 

Ett trettiotal sakkunniga samlades i workshopen för att resonera kring 

utbyggnaden av en fossilfri stadsdel. Efter tre intensiva pass och arbete i ett 

tjugotal konstellationer, enades man om förslag till morgondagens sopplunch. 

Senvinterns ruggiga göteborgskyla trängde igenom betongväggarna i den tidigare 

terminalbyggnaden. I hamnbassängen utanför flöt ett pussel av glänsande isflak 

och över Götaälvbron såg man trafiken tålmodigt åla sig fram mellan centrum 

och hisingssidan. 

En mer passande inramning för en workshop om Centrala Älvstadens kopplingar 

till klimatet är svår att föreställa sig. Deltagarna från gårdagens seminarium 

strömmade in till en avskalad workshoparena, möblerad med 40 stolar i en 

cirkel i mitten och med utsikt över en hamn med Göteborgsoperan som kuliss. 

Processledare Thomas Herrmann hade förberett med pappersark på golvet i 

mitten av cirkeln och genom att tejpa upp några av reglerna för den workshop 

som han skulle leda enligt Open space metoden: ”Vilka som än kommer är rätt 

personer. När det än börjar är rätt tid. När det är slut så är det slut.” 

På en av betongpelarna satt den enda lag som workshopens deltagare hade att 

följa: ”Använd fötterna!” 


När Thomas Herrmann plingade i sin bjällra satte sig deltagarna och han 

förklarade bakgrunden till Open space, det arbetssätt som han hoppades skulle 

vaska fram förslag till hur man får ett ekologiskt hållbart Centrala Älvstaden. 

Också temat hade han satt upp på väggen, som en påminnelse om vad deltagarna 

gör där: ”Fossilt ska bort. Vad har vi Vad måste vi skapa”. 

Det här sättet att arbeta, förklarade han, bygger på tanken att de bästa idéerna 

oftast uppstår vid samtal över en fika. Thomas Herrmann hoppades därför 

att deltagarna skulle se på workshopen som en hel dags strukturerad kreativ 

kaffepaus. 

– Låt blicken gå runt i rummet och fundera på vilken kompetens som finns 

samlad. Ta ett papper och en penna, skriv ner det ämne du vill jobba med 

och presentera det för resten av gruppen. Tar man upp en fråga är man också 

ansvarig för att driva den vidare och senare rapportera för resten av deltagarna 

på ett blädderblock. 

En efter en gick deltagare in i cirkelns mitt, tog papper, skrev ner sina förslag 

och presenterade dem för gruppen. Efter tjugo minuter hade man nästan trettio 

teman som fördelades på väggen under de klockslag som markerade startpunkter 

för dagens tre arbetspass. 

Processledare, Tomas Herrmann 

En del teman gick in i varandra och när man hade storterat bland alla rubriker 

och deltagarna var eniga om upplägget för dagen, började också rotationen 

mellan de åtta grupparbetsplatser där diskussionerna skulle hållas. Utrustade 

med frukt och fika gick var och en till just den arbetsgrupp som de kände sig 

mest lockade av. 

MED BILEN I BACKSPEGELN 

Linda Kummel, från Trafikkontoret i Stockholm, tog initiativ till arbetsgruppen 

med rubriken ”Bilberoende strukturer”. 

Med förankring i workshopens tema, att planera framåt mot en fossilfri stad, 

tog gruppen avstamp i själva grundfrågan: Hur mycket kommer vi att kunna 

använda bilar i framtiden, när drivmedel blir en lyxvara och man ska leva upp 

till dagens ideal för stadsbyggnad som siktar mot en förtätad stad 

Ifall Centrala Älvstranden planerades med dagens bilanvändande som måttstock, 

skulle en hel kvadratkilometer gå åt bara till parkeringsplatser. En ekologiskt 

hållbar stad, menade flera deltagare, måste i stället bygga på andra strukturer 

där cykel, promenerande och kollektiva lösningar får en framträdande plats. 

– Vi tvingar in byggare i att bygga parkeringsplatser, för vi har svårt att bryta med 

gamla normer. Men det här är kanske just rätt tid att bryta invanda mönster. 

Jag tycker det är dags att ställa sig frågan till vilken grad det är en rättighet att 

ha bil - eller att ha tillgång till den. 

I gruppen pratade man också om gårdagens lösningar som ställer framtidens 

stad inför stora utmaningar. Till exempel den tungt trafikerade Lundbyleden 

som skärmar av Centrala Älvstaden från resten av Hisingen. Hur kan man gå till 

väga för att hantera den Man pratade även om dagens regelverk, ekonomiska 

förutsättningar och ifall det är möjligt att få medel från EU för att gräva ner leden. 

Samma problematik, men utifrån ett annat perspektiv, diskuterades i gruppen 

som intresserade sig för regionförstoringens långsiktiga konsekvenser. 


Det var Gustaf Sjöblom från Göteborgs Naturskyddsförening som ledde samtalet, 

som å ena sidan handlade om regional ekonomisk tillväxt och nya arbetsplatser, 

och å andra sidan om de effekter som en okritisk satsning på trafikleder kan 

komma att få. 

Han hoppades att vikten av ett platsbaserat gott liv inte hamnar i skymundan 

när man talar om storregionen. Och påminde om att tillgänglighet är minst lika 

viktigt som dagens ideal med maximerad rörlighet. 

– Det kan vara intressant att jämföra städerna Seattle och Vancouver, som liknar 

varandra och har samma ekonomiska bas, men som har olika stadsplan. Där 

motorvägar åker rakt in i centrum i den ena staden, så har man begränsat trafiken 

i den andra. Trots det har städerna samma ekonomiska tillväxt. Med skillnaden 

att Vancouver ofta rankas som världens bästa stad att bo i. 

Workshop, Frihamnen 

Frågan om biltrafikens vara eller inte vara fortsatte också under nästa arbetspass 

under rubriken ”Hur nära är tillräckligt nära för att slippa bil”. Det var Jakob 

Lagerkrantz, ordförande för Gröna Bilister, och Staffan Bolminger, miljöchef 

vid Älvstranden Utveckling, som hade slagit ihop två förslag till en gemensam 

arbetsgrupp. 

Även här diskuterades hur viktigt det är att prioritera för tillgängligheten i 

stadsplanering. Det samtalades också om den mänskliga dimensionen, kring 

hur olika lösningar för trafiken inverkar på upplevelsen av staden. 

– Det blir en annan atmosfär i staden, om man möter människor och inte bilar. 

Och att få uppleva saker i gatunivån, ifall den är planerad för människor och inte 

bilar, sänker det generella tempot. Det blir mindre stress om man promenerar. 

Men inte om man gör det längs E6:an. Då blir man stressad. 

ETT MER HÅLLBART SÄTT ATT LEVA 

En annan röd tråd som löpte under dagens tre arbetspass var kopplingen mellan 

en hållbar stad och en grönare livsstil. Samtalen rörde sig både kring generella 

livsstilsfrågor som inverkar på klimatet – som bilen, biffen och bostaden – men 

diskussionen hamnade ofta nog på en konkret stadsplaneringsnivå. 

Under rubriken ”Hur kan det gröna offentliga rummet bidra till ett fossilfritt 

samhälle”, formulerad av stadsträdgårdsmästare Helena Bjarnegård, spånade 

man kring olika visioner för Centrala Älvstadens framtida grönytor. En farhåga i 

gruppen var exempelvis att planeringen av det gröna skulle hamna i andra hand. 

Flera städer nämndes, som ger intryck av att man först hade placerat ut byggnader 

och vägar, för att efteråt trycka in grönska i det som blev kvar. 

– I stället för att ha spridda öar av grönska borde man skapa en struktur av det 

gröna. Ibland tätt, ibland glesare, så att det bildar ett flöde. En av sakerna som 

gör det spännande att röra sig i en stad är just olika typer av gröna rum. Och 

attraktiva parker i närmiljön gör oss mindre benägna att lämna staden på fritiden. 

Ifall staden bjuder på fler möjligheter till en grönare fritid, resonerade man, 

minskar också fritidsresandet ut till grönområden på landet. Vilket i förlängningen 

gör oss mindre beroende av fossila bränslen och minskar utsläppen. 

En förhoppning var att i planeringen av staden även skapa möjligheter för 

invånarna att odla i närheten av sitt boende. Bortsett från goda klimateffekter 

av närodlad mat såg man också hälso- och sociala effekter invånare emellan. 

Förslag som man pratade om var odlingar på tak och balkonger, trädgårdslotter 

och i olika former av samodling. 


En idé som fick många bifall i gruppen – i linje med den om en sammanhängande 

grönska i stadsrummet – var att Centrala Älvstaden skulle få en egen parkboulevard. 

Det trodde man kunde bidra till att minska stressen i storstadslivet, oavsett 

invånarnas eventuella trädgårdsintresse. 

Trots det visionära i att satsa på närodlingar och en grön parkboulevard, kanske 

ändå att det mest radikala förslagen till en grönare stadsdel dök upp under 

eftermiddagenspasset med rubriken ”Hur skapar vi en självförsörjande stadsdel”. 

Anna Graaf, specialist på klimatanpassning från arkitektbyrån White, samlade 

gruppen som pratade om både grönska och grön infrastruktur. Med fokus på 

framtidens energiförsörjning och minimering av energiförbrukningen. 

– Visst är det så att vindkraftverk helst ska stå i parker. Men de går också att 

montera på döda ytor och längs vägar. Så finns goda möjligheter att planera för 

solceller, särskilt så här tidigt i processen. Vi kan få en hel del lokalt producerad 

el som sedan kopplas ihop med resten av staden och på så sätt gör dubbel nytta. 

Förutom att enbart rikta blicken framåt mot nya energikällor, så ville man även 

ta vara på de särskilda förutsättningar som redan finns i Göteborgs infrastruktur. 

Charlotte Reidhav, fjärrvärmestrateg från Göteborgs Energi, satte Göteborgs väl 

utbyggda fjärrvärmenät i ett internationellt perspektiv. 

I jämförelsen har staden unika förutsättningar, som genom satsningen som 

gjordes för femtio år sedan, nu står bättre rustad för framtiden än de flesta andra 

städer. Charlotte Reidhav förklarade att fjärrvärmenätet ytterligare kommer att 

effektivisera stadens energiförbrukning och menade att det finns stora vinster i 

att binda ihop fastigheter i ett gemensamt energisystem. 

Hon berättade också att man redan nu förhandlar om priser för att kunna 

lagra sopvärme och spillvärme från industrier. I framtiden ska den dessutom 

kunna göras om till kyla som varma sommardagar kan svalka ner till exempel 

butikslokaler, kaféer och bibliotek. 

Förutom kollektiva lösningar pratade man i gruppen också om hur man kan 

hjälpa invånarna själva att sänka sin energiförbrukning. 

– Vi måste skapa förutsättningar för hållbar vatten- och elanvändning, som ger 

ett mervärde när man sparar. Som också utnyttjar vår förmåga att känna skam. 

Ifall man ser hur mycket energi man förbrukar, så kommer man att anstränga 

sig för att använda mindre energi. Ifall också grannarna ser hur mycket man 

förbrukar – ja, då anstränger man sig ännu mer. 


SAMARABETE OCH KONFLIKT 

Om de två första spåren i workshopen präglades av sin visionära ton, de som 

behandlade bilismen och en grönare livsstil, så var den tredje röda tråden mer 

inriktad på konkreta processer och strategier för genomförandet. 

Under rubriken ”Läroprocesser och samverkan” ställde man exempelvis frågor 

kring hur man bäst får till en bred delaktighet från alla berörda aktörer i 

stadsbyggnaden. För ifall inte alla jobbar mot samma fossilfria mål, blir det 

inte heller lätt att genomföra. 

Man tyckte att projektgruppen för Centrala Älvstaden borde spalta upp alla 

beslutsprocesser och på samtliga nivåer identifiera vilka det är som behöver 

samverka. Gustav Sjöblom betonade att det inte bara handlar om kommunen, 

näringslivet och invånarna. 


– Problemet med för lite samverkan gäller exempelvis också forskningen. 

Den borde vara en tydligare samhällsaktör, lika synlig som politikerna. 

Ska man ställa krav på näringsliv och på medborgare, måste man också ställa 

krav på forskningen. 

Sabina Andrén, sakkunnig på hållbara städer från Världsnaturfonden, tog under 

dagens sista arbetspass initiativ till diskussionen ”Identifiera nyckelkonflikter i 

utvecklingen av Centrala Älvstaden”. Den bjöd kanske på workshopens mest 

politiskt laddade samtalsklimat, med krav på att politikerna äntligen ska våga 

sticka ut hakan i diskussionen om klimat och miljö. 

Till exempel när det gäller lobbygruppers krav på att bygga nya vägar eller att 

stå emot kraven på att sänka parkeringsavgifter. Sabina Andrén menar att det 

inte bara ligger i politikernas uppgift att tänka och arbeta fram visionerna. De 

måste också kommuniceras på ett bra sätt till invånarna för att få dem med sig. 

– Man måste skapa positiva framtidsbilder. Men inte bara med fokus på klimatet, 

det måste vara något som individen ser att hon själv tjänar på. Det gäller att 

erbjuda det som känns positivt i staden. Politik kan också skapa opinion. 

MÅNGA RAPPORTER BLEV TRE KLUSTER 

Processledare Thomas Herrmanns tidigare omskrivning av workshopen – att 

det skulle röra sig om en strukturerad och kreativ fikapaus – visade sig framåt 

dagens slut vara lite missvisande. Ifall han inte menade en fikapaus som både 

skulle vara lång och ta ut sin rätt. 

Det var i alla fall bilden man fick genom den trötta och nedtonade stämning 

hos deltagarna, när de hasade runt för att studera arbetsgruppernas resultat 

som hängde på väggen och på det stora fönstret ut mot hamnen. 

Uppgiften var att läsa rapporterna och med hjälp av färgade klistermärken 

dels värdera innehållet efter vad man själv tyckte var relevant, dels markera 

det innehåll som man ville varna för. Den som ville, kunde också fördjupa 

åsikter på postitlappar och sätta upp dem på rapporterna. 

När värderingen var färdig ledde Thomas Herrmann en gemensamma 

sortering av materialet med hjälp av deltagarnas omdömen. Resultatet blev 

tre kluster rapporter till vilka deltagarna sedan kunde skriva ytterligare 

fördjupningar. Efter en sammanfattning av dagens arbete, samlades alla i den 

stora cirkeln för att utvärdera. Både under ledning av Thomas Herrmann 

och under friare former med hjälp av den Talking Stick som gav innehavaren 

gruppens odelade uppmärksamhet. 

En halvtimma senare var diskussionen slut och nästa gång som den lätt slitna 

församlingen skulle träffas var redan under morgondagens förmiddag för att 

förbereda presentationerna i Älvrummet. 


En av dem som stannade kvar efter workshopen på det mingel som skulle 

runda av en lång dag, var Svante Sjöstedt, miljöansvarig i Centrala Älvstaden. 

Han kände sig nöjd med både workshopens metod, med samtalen som fördes 

och att så många relevanta frågor kom upp på tapeten. 

– Den landade bra, med både yviga diskussioner och konkreta förslag. En 

hel del var väntat men annat som kom fram överraskade, som till exempel att 

samarbetet mellan tjänstemän och politiker lyftes upp som en viktig fråga. I 

det stora hela har vi idag ringat in de viktigaste områdena. Några av tankarna 

tror jag till och med kan lyftas in i våra visioner rakt av. 

Den nackdel som Svante Sjöstedt såg med en process av det här slaget, var 

möjligen att det är svårt att få med allt som sägs. Helt enkelt blir det för 

mycket material när trettio personer samtalar under en hel dag. 

För att vara säker på att något viktigt som sades inte blev missat, överväger 

han att senare återkoppla till några av deltagarna. Men först efter att ha smält 

det material som workshopen presenterar under morgondagens sopplunch. 

Allt material ska sedan bearbetas och användas som underlag för kommande 

medborgardialog och till den internationella workshop som planeras i juni. 

Linda Kummel, Stockholms Stad och Ylva Löf, GR 

Svante Sjöstedt, Centrala Älvstaden 


Sopplunchpresentation 

- Rekommendationer för den fossilfria staden 

Sju team med forskare, representanter från näringslivet, det offentliga och 

olika intresseorganisationer, presenterade sina förslag för ett fossilfritt Centrala 

Älvstaden. Det handlade om förutsättningar för en hållbar livsstil, gröna 

stadsrum, klimatanpassade trafiklösningar och den framtida stadsdelens smartare 

energihushållning. 

BILEN, BOSTADEN OCH BIFFEN 

Anna Graaf, från arkitektbyrån White, inledde sopplunchens presentationer 

med att ställa den fråga som hade varit startpunkt i hennes grupps arbete: 

Hur skapar vi förutsättningar för en hållbar livsstil 

Hon berättade att sjuttio procent av alla utsläpp av koldioxid kan relateras 

till det som förenklat brukar kallas bilen, bostaden och biffen. Gruppens 

rekommendation syftade därför till att påbörja processer i stadsplaneringen 

som gör det enklare för de boende och arbetande att göra hållbara val. 

Arbetsgruppen började med fokus på transportfrågan och föreslog en rad 

åtgärder som både kan tänkas minska människors behov att förflytta sig, och 

som även underlättar deras val av mer hållbara transportsätt. 

– Nyttan med att åka kollektivt och att cykla måste göras större än att åka bil. 

I det sammanhanget tycker vi att man ska använda älven som en kvalitet och 

inte en barriär. Vi tycker också att de starkt trafikerade vägar och järnvägar 

som finns, som avskärmar olika delar av stadsdelen från varandra, på något 

sätt måste överbryggas så att området knyts tätare samman. 

Anna Graaf betonade att det för hållbarhetens skull är nödvändigt att 

ha invånarna så nära som möjligt till både arbete och bra service. Vilket 

hon påpekade kräver en väl avvägd planering av skolor, förskolor, affärer, 

fritidsanläggningar, kulturhus och bibliotek. För att skapa ytterligare 

förutsättningar för en hållbar livsstil, anser gruppen att man även behöver 

planera för energisnåla och hållbara bostäder. 

Anna Graaf avslutade sin grupps presentation genom att föreslå att man tar 

fram kravspecifikationer för både stad, näringsliv och medborgare, så att man 

verkligen lever hållbart, när väl förutsättningarna för detta finns på plats. 

VÄXTER I DET FOSSILFRIAS TJÄNST 

Sofia Thorsson, från geovetarcentrum vid Göteborgs Universitet, 

introducerade sin grupp och förklarade varför de hade valt sitt ämne, grönska 

i staden. 

– Genom att ta in vegetationen i staden kan vi skapa många fördelar. 

Grönska är bland annat bra på att dämpa de värmeböljor som kommer med 

klimatförändringarna, den är bra på att ta hand om dagvatten och rena det, 

den dämpar buller, renar luft och bidrar genom sin trivselfaktor till sociala 

mötesplatser. Sen är den förstås också vacker. 


Helena Bjarnegård, från park- och naturförvaltningen i Göteborg, 

presenterade den rekommendation som gruppen kallar En grönskande stad 

vid vattnet. Som förslår en ny stadspark i Centrala Älvstaden, en trevlig 

mötesplats för rekreation, aktivitet och integration för stadens alla invånare. 

Den föreslår även att man skapar förutsättningar också för den finmaskiga 

grönskan, med små parker och platser, promenader längs älven, grönskande 

gator, innergårdar, tak och väggar. Både för att det är klimatsmart, men inte 

minst för att det skulle göra staden mer mänsklig. 

– Det skulle vara en stad som får människor att vilja stanna där, vilket bland 

annat skulle minska de totala transporterna. Om man utgår från platsen så ser 

man att den har otroliga möjligheter. Men det är viktigt att de gröna värdena 

kommer in tidigt i processen. Ifall vi ska ha en stadspark, måste vi planera för 

det nu och det gäller också för den finmaskiga grönskan. 

TILLGÄNGLIGA STADSRUM 

Sopplunchens tredje presentation handlade om sambanden mellan trafik och 

bebyggelse. Linda Kummel, från trafikkontoret i Stockholm, berättade att 

arbetsgruppen intresserade sig för hur de fossilfria visionerna skulle ta sig från 

idé ner till verkligheten på kvartersnivå. 

Gruppens rekommendation var att använda översiktplanen till att ändra 

fokus från framkomlighet till attraktiva stadsrum. 

– Vi tror att man måste hitta den mänskliga skalan, att man måste blanda 

staden dels i verksamheter, dels estetiskt och även socioekonomiskt. Vi 

föreslår att man jobbar med parkeringsnormen som verktyg och så föreslår vi 

att man sätter hastighetsgränsen till 30 kilometer i hela Centrala Älvstaden. 

På så sätt skulle man få en slags jämställdhet mellan olika transportsätt, där de 

sida vid sida får samma förutsättningar. 

KLIMATVÄNLIGA TRANSPORTER 

Ytterligare två grupper ägnade sig åt den viktiga transportfrågan. 

Först ut av dem kom Ylva Löf, chef för miljö- och samhällsbyggnad i GR, 

och redogjorde för sin grupps tankegångar. I korthet handlade förslaget om 

att planera för en struktur med skala för cyklister – som man sedan också 

vågar låta vara vägledande. Ylva Löf påminde om att området är helt platt och 

att det är ett idealförhållande när det gäller cykling. 

Med en väl utbyggd infrastruktur för cyklister – både av den sort som 

promenadcyklar och de som effektivt vill ta sig fram – menar arbetsgruppen 

att Centrala Älvstaden skulle bli mer sammanlänkat både inom sina gränser 

och som knutpunkt för resten av staden. 

Även Jakob Lagerkrantz från föreningen Gröna Bilister, såg cyklism som en 

del av framtiden. Hans arbetsgrupp utgick visserligen från att bilen är viktig 

och har en plats i samhället, men att den trots framtida förbättringar på 

teknikområdet som reducerar utsläpp, ändå för med sig trängselproblem. 

– Om vi följer sverigenormen för biltäthet också i Centrala Älvstaden där det 

nu planeras för 30 000 boende och 40 000 arbetande, skulle det krävas en hel 

kvadratkilometer parkeringsplatser. Är det bra Självklart inte. Vi vill ha en 

levande stad som inte bara består av döda ytor. 

Anna Graaf, White 

Helen Bjarnegård, Göteborgs Stad 

Linda Kummel, Stockholms Stad 


Jakob Lagerkrantz menade att bilen bara bör ses som en del av mobiliteten 

och föreslog att man planerar både för bilpooler, kollektiva lösningar, 

båten, cyklismen och fotgängarna. Gustaf Sjöblom, från Göteborgs 

Naturskyddsföreningen, utvecklade resonemanget och påminde också om 

barnperspektivet. 

– Tänk inte på Centrala Älvstaden som en helt bilfri zon. Men om man vill 

skapa värden i staden med ett långsammare tempo, måste man planera med 

fotgängare och cyklister i första rummet. Och vi får inte glömma barnen. 

Tänk på barnkonventionen, enligt den har barn faktiskt rätt till rörlighet på 

sina egna villkor. 

Förberedelser i Älvrummet 

GRÖN INFRASTRUKTUR 

Kaisa Svennberg från Svenska Miljöinstitutet förklarade att hennes grupp 

hade arbetat med smart bebyggelse och infrastruktur. Eftersom flera andra 

hade jobbat så grundligt med trafiken, begränsade sig den här gruppens 

förslag till vatten, avlopp och energiförsörjningen i interaktion med en smart 

bebyggelse. 

– Vår första rekommendation är att utnyttja den infrastruktur som finns 

för omfördelning av värme och kyla över dygn och säsong, mellan bostäder 

och verksamheter. Vi tycker att man ska ta fram avtalsformer för småskalig 

energiproduktion och vår andra rekommendation är att blanda bebyggelsen, 

både vad gäller gestaltning, produktionsmetoder och material. 

Den blandade bebyggelsen tror arbetsgruppen delvis kan uppnås ifall man 

aktivt arbetar med olika upphandlingsformer. På så sätt kan man tänka sig 

att mindre aktörer också kan få plats, vilket exempelvis skulle kunna gynna 

byggande i trä. Gestaltningsprogrammet som gruppen efterfrågar hoppas de 

ska kunna få fram en känsla av lekfullhet i stadsrummet, någonting som de 

tror behövs för att få en blandad stad. 

Gruppens sista rekommendation handlade om att betrakta vatten, avlopp 

och energi som delarna i en helhet – och att göra detta tydligt för brukarna 

genom att synliggöra nyttan av de hållbara alternativen. 

TONÅRINGAR I SAMVERKAN 

De sista rekommendationerna framfördes av Staffan Bolminger, miljöchef vid 

Älvstranden Utveckling. Hans grupp hade funderat kring politiskt ledarskap, 

tjänstemännens mandat och tvärsektionell samverkan. 

– Vår rekommendation är att kombinera politiskt mod med en agenda som 

tillåter att genomföra åtgärder. Med ett långsiktigt och tydligt ledarskap kan 

man stödja tjänstemän som känner att de har mandat och därför blir bra på 

att förverkliga. Vidare tycker vi att man ska satsa på en samverkan, en som 

både är inkluderande och samtidigt har tydliga ramar. 

Staffan Bolminger avslutade med en liknelse. Han jämförde aktörerna i 

stadsbyggnadsprocessen med tonåringar. Som sådana menade han att de olika 

samverkansparterna både behöver fritt handlingsutrymme, men samtidigt 

måste ha tydliga ramar att förhålla sig till. Utåt mot stadens invånare tyckte 

gruppen att man ska satsa på massiv kommunikation, massiv marknadsföring 

– och dessutom låta åtgärderna tala för sig själva. 


Nordiskt erfarenhetsutbyte 16-18 mars 2011 

- Göteborg lär från sina grannar 


Nordiskt erfarenhetsutbyte 

- Göteborg lär från sina grannar 

Text: Karin Aase 

FJORDBYN, OSLO 

Fjordbyn är ett stort stadsutvecklingsprojekt 

i centrala Oslo. I området planeras för 9 000 

bostäder, 45 000 arbetsplatser samt parker, 

kollektivtrafik och motorväg. I området ligger 

bland annat Oslos nya operahus. 

NORRA DJURGÅRDSSTADEN, STHLM 

Ett stadsutvecklingsprojekt kring 

Värtahamnen i nordvästra Stockholm. När 

området är klart kommer det att innefatta 

både nationalstadspark, kryssningstrafik och 

bostäder. Målet är att bygga 10 000 bostäder 

samt 30 000 arbetsplatser. 

DE BYNAERE HAVNEAREALER, 

AARHUS 

Under sloganen ”Tillbaka till bukten” flyttar 

Aarhus sin industrihamn bort från centrum 

och låter stadskärnan komma tillbaka till 

vattnet. Projektets första etapp är under 

byggnation, och målet är att den nya 

stadsdelen ska ha 7 000 invånare och 

12 000 arbetsplatser. 

NORDHAVNEN, KÖPENHAMN 

Den nordligaste delen av Köpenhamns 

hamn, som på tre sidor omges av Öresund, 

ska i samarbete mellan stat och kommun 

utvecklas till en ny stadsdel. Man planerar 

för 40 000 invånare och lika många 

arbetsplatser. 

Det är inte bara Göteborg som ska utveckla nya stadsdelar vid vattnet. De 

nordiska länderna är fulla av hamnstäder som står inför utmaningen att göra 

om gamla hamnområden till människovänliga stadsdelar. Andra veckan i 

mars var det dags för Göteborg och Centrala Älvstaden att ta del av alla dessa 

erfarenheter, till exempel hur en mobil strand och innovativa sportfiskare kan 

få människor att röra sig i helt nya banor. 

Ett 40-tal representanter från åtta olika nordiska städer hade bjudits in för 

att under tre dagar utbyta erfarenheter om att bygga nya stadsdelar av gamla 

hamnområden. De representerar projekt som har kommit olika långt, som 

har olika förutsättningar men som alla har många olika lärdomar att dela med 

sig av. Något som Centrala Älvstadens projektledare Bo Aronsson påpekade 

när han hälsade välkommen. 

- När vi fick uppdraget att skapa en vision för Centrala Älvstaden var 

politikerna mycket tydliga med en sak: sitt inte på kammaren och fundera 

själva, utan ta till er av all den erfarenhet som finns i liknande projekt. Det är 

därför vi har bjudit in er systerprojekt, för att lära av allt ni har gjort. 

Under tre dagar tog deltagarna genom seminarier, workshop och diskussioner 

del av varandras olika erfarenheter, och genom de här artiklarna kan du följa 

vad de har gjort och vad de har kommit fram till. 

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ 

Västra hamnen innehåller bland annat 

Kockums gamla varvsområde samt 

bomässan Bo-01, Turning Torso och Malmö 

högskola. Området utvecklas successivt till 

att bli en attraktiv del av Malmö centrum. 

H+, HELSINGBORG 

För att ta bort en fysisk barriär i staden 

kommer järnvägen söderut att grävas ner i 

en tunnel. Samtidigt skapas ett nytt campus 

för högskolan, nya arbetsplatser och 5 000 

bostäder. Förhoppningen är också att gamla 

fördomar mellan olika områden i staden ska 

brytas och att olika stadsdelar ska integreras 

mer i varandra. 

BUSSHOLMEN, HELSINGFORS 

Den gamla industrihamnen, 1,5 kilometer från 

centrum, flyttas utanför staden. På de gamla 

hamnområdena utökas istället centrum för att 

tillmötesgå kraven på fler centrala bostäder. 

Området kommer, när det är färdigt, att ha 

17 000 nya invånare och 7 000 arbetsplatser. 


Seminarium 

- Framfusiga fiskare och bärbara stränder 

bygger Nordens nya städer 

Hur bygger man nya bostäder mellan kryssningstrafik och skyddade 

naturområden Hur får man de som bor i en byggarbetsplats att känna sig sedda 

och viktiga Och hur kan man dra nytta av ett gäng envetna sportfiskare Allt var 

frågor som diskuterades under onsdagseftermiddagens seminarier i samband med 

det nordiska erfarenhetsutbytet. 

Det är en förväntansfull stämning i stadsbyggnadskontorets informationssal 

i centrala Göteborg. Ett 50-tal representanter från åtta olika nordiska städer 

har samlats för att under tre dagar ta del av varandras olika erfarenheter, 

och just den här eftermiddagen ska alla städer få presentera sig själva och 

några olika aspekter av sina projekt i seminarieform. Framförallt ligger 

fokus på områdena processer, styrning & planläggning samt organisation & 

finansiering. 

Bo Aronsson, Älvstaden 

H+ BYGGER BORT BARRIÄRER 

Först ut bland föreläsarna var Håkan Asmoarp, projektledare från projekt 

H+ i Helsingborg. I norra delen av staden är järnvägen nergrävd i tunnlar, 

men i södra staden går den i marknivå och skapar på så vis en barriär mellan 

staden och havet. Planen är att även den södergående järnvägen ska grävas ner 

i tunnel för att på så vis få bort den fysiska barriären, men också för att skapa 

mervärden i staden. 

- Vi vill utveckla staden kring hamninloppet och skapa en tolerant stad där 

morgondagens öresundsbor både vill arbeta, bo, studera och vara, förklarar 

Håkan Asmoarp. 

Håkan Asmoarp, H+ 

För att nå de här målen har projektgruppen varit noga med att få med 

så många aktörer som möjligt i projektet, för att skapa en möjlighet till 

samverkan mellan till exempel olika kommunala förvaltningar och privata 

aktörer redan från början. Men i och med att man kommer att bygga i ett 

område där det redan finns både högskola, privata företag och boende har det 

varit viktigt för projektet att involvera även de här aktörerna. 

- Dialogen måste vara i fokus för att alla ska känna sig respekterade och inte 

överkörda. De som bor och jobbar i områdena redan idag måste känna att de 

inte är bortkörda utan sitter på första parkett. Dessutom måste vi inte bara 

styra utformning och dialog, utan också ta tillvara på det som händer. Till 

exempel har vi en aktiv sportfiskeklubb som gärna vill in och fiska i hamnen. 

Jag vet inte hur många gånger de klippte upp staketet och bröt sig in innan vi 

till slut förstod att vi måste samarbeta med dem eftersom de är ambassadörer 

för området. Det är ju bra att de vill vara här, vi vill ju att folk ska upptäcka 

vår nya stadsdel. 

ATT FÖRÄNDRA FOLKS RÖRELSEMÖNSTER 

Liknande erfarenheter berättade Lotte Pape från projektet De bynaere 

havnearealer i danska Aarhus om. Där ska hamnverksamheten flytta 


ort från stadens centrum och en ny stadsdel ska byggas upp i de gamla 

hamnområdena. För Aarhus har en viktig punkt varit att involvera alla 

stadens invånare i projektet, och att få dem att ändra sina rörelsemönster och 

söka sig till de nya stadsdelarna redan nu. För att nå detta har man dels följt 

den manual som staden har för att involvera invånarna i större projekt, men 

har också använt andra, mindre konventionella metoder. Vad sägs till exempel 

om att fylla en container med sand för att skapa en flyttbar strandbar, eller 

att ordna yogakurser på kajkanten Staden har också bestämt sig för att flytta 

sitt bibliotek och delar av universitetet till den nya stadsdelen, allt för att få 

människor att hitta dit. 

Deltagare Nordiskt erfarenhetsutbyte 

Lisa Wistrand, Göteborgs Stad 

DETALJSTYRA ELLER LÄMNA ÖPPNA DÖRRAR 

Efter Helsingborgs och Aarhus föredrag pratade Bo Aronsson om 

Centrala Älvstadens utmaningar, och därefter följde seminarier från 

Norra Djurgårdsstaden i Stockholm, Fjordbyen i Oslo och Bussholmen i 

Helsingfors som alla handlade om olika steg i planprocessen. Bland annat 

diskuterades hur bundna byggherrar och arkitekter var av detaljplan och 

anvisningar i de olika länderna, till exempel hade Finland betydligt mer 

detaljerade krav på byggnadernas utformning än vad norrmännen hade. 

- Vi måste tänka på att de här dokumenten beskriver projekt som kanske 

ska utföras först om tio år, och då måste vi vara ödmjuka för det faktum att 

det kan finnas nya sätt att jobba på då som vi inte kan förutse nu, påpekade 

Sanna Maria Harma, seniorarkitekt på Fjordbyen. 

Avslutningsvis höll representanter från Älvstrandsbolaget i Göteborg, 

projekt Nordhavn i Köpenhamn och Västra hamnen i Malmö seminarier 

om organisationen och finansieringen av sina projekt, något som bland 

annat mynnade ut i en diskussion om varför de olika städerna, med sina 

olika förutsättningar, ändå bygger så liknande stadsdelar. Gösta Knudsen, 

stadsarkitekt i Aarhus, ifrågasatte varför alla de olika projekten presenterade 

traditionella kvartersstäder nu när de hade möjlighet att bygga något 

helt nytt. 

SOLSKEN OCH FALLGROPAR 

Två av eftermiddagens åhörare var Svante Sjöstedt, ansvarig för miljöfrågor 

på Centrala Älvstaden, och Lisa Wistrand, samhällsplanerare på Göteborgs 

översiktsplanegrupp. 

- Jag slås av hur många av projekten kopplar ihop sin stadsutveckling med 

stora infrastrukturprojekt, till exempel hur Helsingfors använder sig av 

överblivet spillmaterial från ett stort kollektivtrafikbygge till att fylla 

ut hamnen och på så sätt utöka de nya bostadsområdenas yta, säger 

Svante Sjöstedt. 

- Så tror jag att vi också måste tänka, till exempel fundera på hur vi kan få 

samordningsvinster från bygget med Västlänken. Det kan tyckas som detaljer, 

men lyckas du med samordningen redan från början kan du få otroliga 

vinster. Överhuvudtaget tycker jag att det är intressant att så många av 

städerna talar om hur viktig bred samverkan är redan från början. Jag vet själv 

hur det kan ta emot att jobba så för man vet hur jobbigt det blir med alla 

åsikter, men om man snackar ihop sig först så blir det betydligt bättre på lång 

sikt än om man inte gör det. 


Även Lisa Wistrand är imponerad av de olika projektens ambitioner. 

- Det har varit en intensiv eftermiddag, och jag är imponerad av vilka 

höga ambitioner alla har samtidigt som de kämpar för att planerna ska 

gå att realisera. Och det är mycket nyttigt för oss att ta del av de andras 

solskenshistorier och fallgropar, det höjer medvetandet och vi kanske slipper 

göra vissa misstag själva. 

Workshop 

- Gamla misstag och nya lärdomar 

Ska du lära dig av någon annans positiva erfarenheter kan du läsa deras hemsidor 

och broschyrer. Vill du däremot veta vad som gick snett, vad som inte funkade och 

vilka fallgropar som är lätta att undvika bara någon annan har trillat i dem först 

– då räcker inte den officiella dokumentationen. Då måste det till en workshop. 

David Sim, Gehl Architects 

Efter onsdagens seminarier var det under torsdagen dags för en heldag med 

workshop för deltagarna i det nordiska erfarenhetsutbytet. Om seminariet 

handlade mycket om att ge en överblick över det nordiska läget och en första 

inblick i de olika städernas utvecklingsområden så handlade torsdagen om att 

borra djupare in i de olika projektetens erfarenheter. 

- Fokus för våra diskussioner idag är den information som inte går att läsa sig 

till någonstans, förklarade David Sim som tillsammans med kollegan Solvejg 

Reigstad från danska företaget Gehl Architects var dagens moderatorer. 

- Och självklart är alla era projekt fantastiskt bra, annars hade ni inte varit 

här, men idag vill vi att ni koncentrerar er på det som har varit svårt, på 

fantastiska idéer som inte blev så bra i utförandet, eller kanske på enkla saker 

som blev fantastiska. Helt enkelt på de erfarenheter som man bara kan lära sig 

av kollegor som redan har testat dem. Vi hoppas att ni vågar vara öppna och 

dela med er även av det som har varit svårt, för då kanske era kollegor slipper 

gå igenom det. 

POST-IT-LAPPAR ÄR INTE DYRA 

Efter en första introduktion till dagens arbetssätt delades deltagarna in i fem 

olika grupper med olika teman från stadsutveckling: Visionsprocesser, Process 

& Planläggning, Dialog, Strategi & Kvalitetskriterier samt Organisation & 

Finansiering. I de olika grupperna ingick representanter för de olika städerna, 

och tanken var att på så sätt få med erfarenheter från så många olika projekt 

inom så många olika områden som möjligt. 

- Börja med att skriva ner era egna reflektioner på post-it-lapppar och ta 

sedan en diskussion och försök strukturera upp era samlade erfarenheter, 

uppmanade David Sim deltagarna. 

- Och kom ihåg: post-it-lappar är inte dyra. Använd så många ni behöver för 

att verkligen få med er alla erfarenheter. 


Workshopen hölls i den gamla ankomsthallen för Englandsbåtarna i Kajskjul 

107 i Frihamnen, mitt i Centrala Älvstaden, och medan deltagarna samlades 

i grupper och började diskutera kunde de samtidigt titta ut och se en stor 

del av det område som deras diskussioner ska komma att påverka: Göta 

Älvbron, drömmarnas kaj, den gamla Frihamnen. Det dröjde inte länge 

innan diskussionerna var i full gång, post-it-lappar åkte upp på väggar 

och blädderblock fylldes med anteckningar. Gruppen som diskuterade 

kvalitet hamnade i en intensiv, stående diskussion om vad som egentligen är 

kvalitet, och om det ens går att koppla ihop med arkitektur. Gruppen som 

diskuterade visionsarbete satt bekvämt tillbakalutade och funderade över vilka 

det egentligen är som driver, och ska driva, ett visionsarbete. Politikerna 

Tjänstemännen Allmänheten Gruppen som diskuterade dialog pratade om 

hur befolkningen faktiskt kan få ta del av projekten, och hur man får inte 

bara de redan engagerade utan fler att vilja vara en del i stadens utveckling. 

MÖTEN GER MERSMAK 

Efter lunchen avslutades första delen av workshopen och de olika grupperna 

fick nu sammanfatta sina diskussioner och presentera sina samlade 

erfarenheter för de andra deltagarna i storgrupp. Dagen avslutades sedan 

med en helgruppsdiskussion där de olika deltagarna själva fick ta upp ämnen 

som de tyckte behövde diskuteras mer. Bland annat diskuterades varför det 

alltid är städer vi bygger och inte till exempel natur, men också hur de olika 

städerna kan samarbeta mer i framtiden. 

Och det är framförallt den nya kontaktytan med de andra projekten som Bo 

Aronsson, projektledare för Centrala Älvstaden, tycker har varit mest givande 

med dagens workshop. 

- Vi har många beröringspunkter med varandra, och tack vare att vi 

har påbörjat de här samtalen idag kommer det att bli lättare att föra en 

diskussion och kanske till och med lättare för oss här i Göteborg att lösa vissa 

knäckfrågor som vi hade kört fast i annars. 

Bu och Bra från hela Skandinavien 

– så här gjorde vi 

På torsdagseftermiddagen fick de fem grupperna lägga fram vad de hade 

kommit fram till under förmiddagens diskussioner. Här presenteras de viktigaste 

punkterna från varje grupp. 

VIKTIGA PUNKTER FRÅN GRUPPEN ”VISION” 

Varför är en vision viktig i stadsplanering 

- gruppen presenterade en lång lista, där punkter som att visionen skapar 

debatt och intresse, att den samlar olika aktörer kring projektet samt att den 

lägger grunden för framtida kommunikation var viktiga ingredienser. 

Vem formulerar visionen 

- här hade gruppen diskuterat huruvida allmänheten kunde anses 

representerad via politikerna som ändå är valda ombud, eller om allmänheten 


skulle ha mer direkt inflytande på projektet. ”Ska vi ha ett brett urval 

av aktörer måste det innebära allmänheten också, inte bara politiker 

och vi stadsplanerare som redan är involverade” konstaterade en deltagare 

i diskussionen. 

Hur ska visionen formuleras 

- flera olika exempel diskuterades. Vissa lyckade, till exempel Malmö där 

kommunalrådet Ilmar Reepalu har betonat att stadens vision måste ta 

avstamp i stadens historia som varvsstad för att skapa igenkänning hos 

Malmöborna. Vissa mindre lyckade som i Stockholm där politikerna försökte 

lansera Finansplats Norra Värtan när OMX flyttade dit, något som inte alls 

gick som de hade tänkt sig eftersom övriga finansbolag inte alls ville flytta 

från city. Kristoffer Nilsson, delprojektledare från H+, konstaterade att 

Göteborgs ”Den goda staden” är en så pass generell vision att den klarar att 

följa med över tid. 

VIKTIGA PUNKTER FRÅN GRUPPEN ”PROCESS & PLANLÄGGNING” 

Hur får vi projektet att fortgå trots förändringar i omvärlden 

- gruppen presenterade sin diskussion om hur stadsplaneringsprojekt 

är väldigt beroende av vad som händer i omvärlden, till exempel nya 

politiska majoriteter vid val som ändrar förutsättningarna. Malmögruppen 

konstaterade att en av anledningarna till att det har gått bra för dem 

att utveckla Västra Hamnen var det stabila politiska läget i staden över 

flera mandatperioder. En lång diskussion fördes också apropå stadsdelen 

Lindholmen i Göteborg, och hur planerna fick ändras när näringslivet ville 

skapa att nytt kluster där. ”Vi övergav inte tanken om en blandstad, men vi 

fick bygga för näringslivet först eftersom det var mer akut. Nu när företagen 

är etablerade kommer vi ikapp med bostadsbyggandet också” som en av 

representanterna för Älvstrandsbolaget förklarade saken. 


Hur ska vi stödja självgenererande processer 

- Även om gruppen konstaterade att deras fråga var en paradox väcktes 

en lång diskussion om hur olika initiativ kan tas till vara och uppmuntras 

utan att stötas bort. Sofie Karlsborn, projektkoordinator på H+, berättade 

om Köpenhamns ändrade inställning i att gå från en nej-kommun till en 

ja-kommun. ”När man som medborgare kom med förslag tidigare blev 

kommunen oftast en kompakt mur av nej: nej det är inte mitt bord, nej du 

måste ha tillstånd, nej det ingår inte i våra planer. Det ledde till att staden 

förlorade många goda medborgarinitiativ, så man bestämde sig för att möta 

varje nytt initiativ med en ja-inställning istället, ja vi ska hjälpa dig, ja vi kan 

säkert lösa det. Det var ett viktigt tankeskifte.” 

VIKTIGA PUNKTER FRÅN GRUPPEN ”DIALOG” 

Vad betyder orden 

- gruppen konstaterade att de allra flesta projekten har visioner eller riktlinjer 

som innehåller samma ord – hållbart, hälsa, tillväxt, integrerande. Men vad 

betyder orden egentligen För en god dialog menar gruppen att de här orden 

måste konkretiseras, annars lägger alla in olika betydelser och får svårt att 

mötas i diskussionerna. 


Vilka är målgrupperna 

- En lång lista på målgrupper presenterades, och Stein Kolstö, enhetsdirektör 

för Fjordbyn, konstaterade att många ofta tar för lätt på eller glömmer 

den interna dialogen, men att den måste fungera först om det ska gå att 

kommunicera externt. 

Skilja på information och dialog 

- En diskussion som kom upp under gruppens presentation var vad som 

är skillnaden på information och dialog. Christina Berlin Hovmand från 

Nordhavnen konstaterade att man måste vara tydlig med vad som faktiskt 

ingår i en dialog redan innan man startar den. ”En del saker är fasta, till 

exempel beroende på lagkrav, och då får man vara tydlig och säga att i den 

här frågan är det så här och det är inget att diskutera, medan det här är 

frågor som är öppna för diskussion. Kan man kommunicera det här 

tidigt i processen är chansen större att man får en bra dialog istället för 

besvikna deltagare.” 


VIKTIG FRÅGA FÖR GRUPPEN ”STRATEGI & KVALITET” 

Vad är kvalitet och vem kan avgöra det 

- den här gruppen hade haft en lång diskussion om vilka som faktiskt kan 

avgöra vad som egentligen är kvalitet, hur man mäter det, om det går att 

mäta, och vem som har smaken att avgöra detta Vilka kan avgöra vad som 

är bra arkitektur, och vilka ska därmed ska vara med och ha inflytande över 

nybyggnationens utseende Gösta Knudsen, stadsarkitekt i Aarhus, menade 

att arkitekter definitivt inte är bättre än andra på att avgöra det här, och att de 

därför måste ha medborgarna med sig. ”Vi har inte bättre smak än dem”. 

Diskussionen sträckte sig vidare till vad som ska avgöra stadens utformning, 

är det vad folk i allmänhet tycker är snyggt, eller ska stadsbyggarna utforma 

stadens identitet och sedan försöka få folk att omfamna den 

Även åhörarna drogs in i diskussionen, och många hade starka åsikter 

om frågan. 

VIKTIGA PUNKTER FRÅN GRUPPEN ”ORGANISATION & 

FINANSIERING” 

Skaffa en trigger 

- gruppen var överens om att en startpunkt, en trigger, som faktiskt kan få 

bygget att gå från plan till byggstart var väldigt viktigt för att få projekten att 

komma igång. Som exempel nämndes Stockholms OS-ansökan som en viktig 

anledning till att bygget av Hammarby Sjöstad startade så tidigt som det 

gjorde, och bomässan i Malmö som en viktigt trigger för Västra hamnen. 

Vem finansierar vad 

- gruppen hade också diskuterat hur gemensamma ytor inom projekten ska 

finansieras. Gator, torg, parker och kollektivtrafik, vem ska vara med och 

betala Ska till exempel fastighetsägare som har mark precis bredvid det 

nya området, och vars fastigheter ökar mycket i värde, vara med och betala 

för det Eller ska vi vara generösa för att gynna staden Diskussionerna var 

många, men ingen hade några konkreta svar. 


Hur ska vi få med de många alla 

- byggherrar som ska vara med måste kunna klara att bära sin del av 

ekonomin under en lång tid, men hur gör man då för att få med mindre 

aktörerna och på så vis få en större variation i byggnationen 


- rekommendationer från tre dagar 

och sju städer 

Satsa på en ikonbro över Göta Älv och var inte rädda för att ta vara på stadens 

särprägel. Det var några av råden som Göteborg och Centrala Älvstaden fick från 

sina systerprojekt i de andra nordiska städerna vid den sopplunch som avslutade 

det första nordiska inspirationsutbytet. 

Över hundra göteborgare kom på sopplunch i Älvrummet för att lyssna på 

vilka råd Göteborg skulle få från sina nordiska systerstäder. Bo Aronsson, 

projektledare för Centrala Älvstaden, hälsade alla välkomna och betonade 

återigen den uppmaning han har fått av stadens politiker: ta in och lär av 

omvärldens erfarenheter. 

Stein Kolstö, Oslo 

Eftersom de andra städerna som hade deltagit i de senaste dagarnas nordiska 

informationsutbyte alla ligger flera år före Göteborg hade värdarna bett dem 

att samla sina erfarenheter i varsitt gott råd till visionsarbetet med Centrala 

Älvstaden. Först ut var Oslo, vars representant Stein Kolstö uppmanade 

göteborgarna att se den nya Götaälvbron som ett nyckelprojekt. 

- Om ni vågar tänka nytt och ser bron som en möjlighet till att uttrycka 

till exempel konst och lek så kan den bli en attraktion i sig själv, en ny ikon 

för Göteborg. 

TIPS TILL DEN NYA STADEN 

Råden från de övriga städerna var: 

- Stockholm: Ta vara på stadens särprägel och den vitala hamnmiljö ni har. 

Göteborgs själ med utblicken mot havet är unik. 

- Aarhus: Håll utvecklingsprocessen öppen så länge som möjligt och ta 

slutgiltiga beslut om till exempel detaljplan så sent ni kan för att så många 

som möjligt ska hinna komma med synpunkter på den nya stadsdelen. 

- Köpenhamn: Var ambitiösa och koncisa i arbetet med Centrala Älvstadens 

utveckling så att ni formulerar en ambitiös och klar vision. 

- Malmö: Få de nya stadsdelarna att tillhöra resten av staden. Det ska inte 

spela någon roll var i kommunen man bor, precis som med centrum måste 

Centrala Älvstaden tillhöra alla i Göteborg. 

- Helsingborg: Fokusera på resan och hur ni ska genomföra projektet snarare 

än vad ni ska åstadkomma. 

- Helsingfors: Om ni vill ha en levande stad, bygg då tätt. Det behövs för 

både kollektivtrafik och näringsliv. 

Malin Ritzell, H+ 


FOKUS PÅ BUTIK OCH MILJÖ 

Efter de olika städerna fick åhörarna möjlighet att ställa frågor till de olika 

nordiska representanterna. Bland annat kom frågan om hur de olika städerna 

har gjort för att de nya stadsdelarna ska bli så levande som möjligt. Rita 

Justesen, byplanechef från Köpenhamn, förklarade att man i Köpenhamn har 

fokuserat på att få butiker till området så snart som möjligt. 

- Att affärer etablerar sig brukar dröja ett bra tag, för det är ingen som vågar 

etablera sig förrän det är mycket folk som rör sig i området. Men för att du 

ska få ett rikt folkliv krävs det butiker, så det blir lätt en ond cirkel. Därför 

har vi gjort så att projektet köper upp butiksytan i området, och sedan hyr 

vi ut det till ett subventionerat pris tills det är så mycket folkliv i området att 

butikerna klarar att bära en marknadsmässig hyra. 

Ytterligare en fråga, som väldigt många av städernas representanter gärna ville 

vara med och svara på, var frågan om hur de jobbar med miljöfrågor i de nya 

stadsdelarna. Stockholms representant Staffan Lorentz berättade att de jobbar 

mycket med att människor ska kunna göra så många av sina ärenden som 

möjligt i Norra Djurgårdsstaden och därmed minska mängden transporter. 

Rita Justesen från Köpenhamn berättade att de planerar för att bilismen ska 

stå för max en tredjedel av resandet i den nya stadsdelen, och Malin Rizell 

från Helsingborg berättade att planen är att H+-området till och med ska ge 

energi till staden i övrigt. Man kan lätt konstatera att hållbarhet är en stark 

gemensam nämnare i alla projekt. 


Workshop 23-25 mars 2011 

Ett inkluderande Centrala Älvstaden 


Ett inkluderande Centrala Älvstaden 

Text: Dragan Mitic 

Seminarium 

- för mångfald i stadsutveckling 

Det var i Stadsmuseets Wallenstamsal som Centrala Älvstaden tog sina första 

steg mot att bli en stadsdel för alla. Ett sextiotal besökare och deltagarna i 

nästa dags workshop fick ta del av tankeväckande perspektiv på socialt hållbar 

stadsutveckling. 

Bara någon våning under Stadsmuseets utställning om 1700-talsgöteborg, 

en mångfaldsuppvisning där bara luktintrycken från dåtidens sjudande 

gator och kanalliv saknas, började visionerna för framtidens blandstad att ta 

form. Utgångspunkten för seminariet påminde om det historiska Göteborg i 

utställningen ovanför, en hamnstad där både stadsliv och ekonomi präglas av 

möjligheter till möten. 

Ann Legeby, KTH 

Hanna Areslätt, biträdande projektledare för Centrala Älvstaden, inledde med 

att påminna om projektgruppens sammansättning. Nämligen att den utgör 

ett tvärsnitt från stadens förvaltningar, kommunala bolag och Västsvenska 

Handelskammaren. Hon berättade att bakgrunden till blandningen just var 

att symbolisera gränsöverskridande samverkan och med den utgångpunkten 

var det också självklart att mångfald skulle bli ett prioriterat ämnesområde. 

– Vi har valt inkluderande stad som ett av tre viktiga teman att jobba med, 

inkluderande handlar ju om att skapa en stad för alla. Men det handlar också 

om att fundera på hur vi kan jobba mer med inkluderande processer kring 

stadsutveckling. Där krävs visioner och strategier, precis som den fossilfria 

staden eller behovet av ett differentierat näringsliv. 

BYGGNADERNA OCH STADSLIVET 

Arkitekturens roll för platsers demografiska blandning blev den fråga som 

öppnade seminariet. Ann Legeby, arkitekt och doktorand vid Kungliga 

Tekniska Högskolan, forskar om urban segregation och hur den hänger ihop 

med stadsbyggnad. Hon började kort med att sätta segregation i ett historiskt 

sammanhang och pratade om varför stadsdelar mår bra av att vara blandade. 

Det som är positivt med mångfald menar hon är till exempel chanserna 

för stadsborna att utveckla sitt lärande, vilket kan vara nog så viktigt i ett 

kunskapssamhälle. I en miljö där man möter mångfald lär man sig att 

förhandla och närheten som uppstår ökar förståelse för olikhet. Mångfalden 

understryker hon också har ett egenvärde. Ifall vissa grupper får större tillgång 

till det offentliga rummet än andra, förlorar vi en av förutsättningarna för 

ett demokratiskt samhälle. Men att verkligen få olika grupper att mötas i 

stadsbilden, varnar Ann Legeby inte är så enkelt som det verkar. 

– Det är lätt att detaljplanera. Men när man verkligen vill göra offentliga rum 

mer tillgängliga blir det svårt. Det är många variabler som spelar in; vilka är 


det som bor här, hur ser gränssnittet ut mellan entrén och gatan, hur hänger 

det ihop med stadslivet i övrigt Förr i tiden var avsikten just att avskilja olika 

folkgrupper från varandra. Som stadsplanerare är det lätt att oavsiktligt falla 

in i gamla tankemönster. 

Ann Legeby projicerade bilder för att åskådliggöra det som hon kallar för 

stadslivets integrationspotential. Med exempel från sin egen forskning 

från Centrala Kajstråket i Södertälje, ställde hon frågor kring mångfald 

och stadsplanering. Till exempel vilken mix mellan boende, arbetande och 

besökande befolkning i en stadsdel som är mest gynnsam för det levande 

stadslivet. 

En bra blandning av de olika kategorierna säger hon öka chanserna betydligt 

till ett rikt gatans folkliv som fördelas jämnt över dygnet. I de fall då 

infrastruktur som gatu- och järnvägsnät avgränsar en stadsdel från resten 

av staden – som fallet kommer att vara med Centrala Älvstaden – blir 

stadsplanerarens uppgift ännu viktigare. 

– Ju mer isolerat ett område är, desto viktigare är det att det blandas. Man 

måste helst få in olika grupper i stadsbilden, till exempel också en arbetande 

befolkning och besökare. Men den mest centrala faktorn för bristen på 

mångfald är de boende. Det ser man hela tiden, att ett segregerat boende 

leder till ett segregerat användande av staden. 

Per Wirtén, författare 

DEN SMUTSKASTADE FÖRORTEN 

Även näste talare, författare och frilansskribent Per Wirtén, diskuterade 

arkitekturens betydelse för samhällslivet. Han började med att öppna sin 

senaste bok, väntade på att det skulle bli tyst och läste sedan den inledande 

meningen ”Jag har alltid bott i förorten”. Med den slog han an en ton som 

flera andra talare skulle återkomma till, nämligen att stadsplanering inte 

enbart handlar om praktiska och estetiska aspekter kring boende och stadsliv. 

Den handlar också om att mejsla individers och hela gruppers identitet. 

Bokens ramverk utgörs av Per Wirténs tvådagarsvandring från Skärholmen, 

genom Stockholms södra förorter och till Gullmarsplan. Boken är dels en 

uppgörelse med de fördomar som han upplever florerar kring förorterna, dels 

en tillbakablick över den svenska stadsplaneringens idéhistoria. 

Under vandringen slås han av hur grön förorten är, den som ironiskt 

nog brukar beskrivas som ”betongen”. Han beskriver sammanhängande 

stadslandskap som han tycker har åldrats med stolthet. Och Per Wirtén 

menar att de dåtida visionärernas fokus på det offentliga rummet, den rika 

förekomsten av allmänningar, samlevnaden kring torg, stadsdelsbibliotek, 

kaféer och biografer faktiskt är något som dagens stadsplanerare kan hämta 

inspiration från. 

– Det skulle visserligen vara befängt att bygga likadant 2011 som man gjorde 

1950. Men det är ändå viktigt att veta hur de tänkte, att de faktiskt började i 

politiska visioner med målet att skapa öppna städer. Idag verkar vi i stället ha 

ett ideal i den fördemokratiska stenstaden. Med exkluderande platser där man 

kan låsa om sig. Stockholms enda gated community finns i innerstaden. 


KONST OCH KULTUR I STADSBILDEN 

Utmaningarna kring att planera för offentliga rum i storaskalig stadsbyggnad 

belystes kanske tydligast av Anne-Beate Hovind, kulturplanerare för projektet 

Björvika i Oslo. De förutsättningar som fanns i området när planeringen 

började påminner om dagens Centrala Älvstaden, en stor yta i hamnen nästan 

helt utan bostäder och med stor potential till vattennära stadsliv. 

Anne-Beate Hovind, Björvika, Oslo 

Till skillnad från Göteborg saknar Oslo kommunala bostadsbolag som bygger 

hyresrätter. Anne-Beate Hovind befarar att Björvika därför kommer att bli 

ett segregerat område, huvudsakligen med boende som har höga inkomster. 

Det menar hon höjer kraven ytterligare på utformningen av de offentliga 

rummen. Målet är trots allt att Björvika ska vara en plats där alla oslobor kan 

mötas och njuta av både miljöer och kulturliv. Hon berättade om viktiga 

utgångspunkter i sitt arbete och om de strategier som hon tror kommer att 

locka besökare till vattnet. 

– Först och främst är det viktigt med offentliga rum som inte är 

kommersiella, där man kan uppleva saker utan att behöva konsumera. När 

man bygger offentligt ska man vara beredd att lägga pengar på det. Utifrån 

tydliga strategier. Det gäller att ställa frågor kring vilken plats och stad som 

man vill ha och gärna implementera så tidigt i processen som möjligt. 

För att åskådliggöra svårigheterna med kultur- och konstplanering i stora 

stadsbyggnadssatsningar, återkom Anne-Beate Hovind flera gånger till den 

metafor med gorillan och läppstiftet som inledde hennes föredrag. Med 

gorillan syftar hon på de tröga processer och stora aktörer som utmärker 

stadsbyggnad, där konstoch kulturliv i värsta fall reduceras till läppstiftet 

som ska försköna besten. Ifall man inte bara vill sätta läppstift på gorillan, 

menar hon att man ska ha tydliga strategier för de offentliga rummen och så 

tidigt som möjligt bjuda in alla aktörer. För att förklara visade hon en bild 

med ordet STADEN i mitten av en liksidig triangel, där de tre hörnen fick 

representera långisktig stadsutveckling, konst och kultur samt näringsliv. 

Anne-Beate Hovind underströk att man måste planera grundligt för att 

attrahera besökare med kultur och konst. På ett mer genomtänkt sätt än 

gamla tiders ”Vi ska ha skulpturer. Och de ska stå där för alltid.” 

– Överraskningar i det offentliga rummet och de energier som uppstår, det 

är vad som gör oss till ansvarsfulla människor. Och konst är bra på att skapa 

den där stämningen av överraskning. Vilket den gör bäst i en blandning av 

permanenta och temporära verk där man satsar på entreprenörer och på folk 

med hjärtan som brinner. 

Av de temporära konstverk som Anne-Beate Hovind visade upp gjorde den 

gigantiska vita ballong som konstnärerna Christiane Delbrügge och Ralf de 

Molle lät sväva över Björvika, störst intryck. Ballongens svarta text, ”One 

fine day all this will be yours”, satte stadsplanerarens offentliga roll i fokus. 

Och tangerade den demokratiska dimension av stadsplanering som flera av 

seminariets övriga talare tog upp. 


DELTAGANDE MEDBORGARE I MÅNGFALDEN 

Det var en rejäl geografisk avstickare som fick inleda delen av seminariet 

som ägnades åt medborgarens roll i stadsutveckling. Jenny Stenberg, från 

Chalmers centrum för urbana studier, talade om medborgarinflytande utifrån 

en färsk och omvälvande tvåveckorsvistelse i den kenyanska staden Kisumus 

slumområde, Nyalenda. Exemplet visar hur 20 000 invånare trots de enklaste 

tänkbara förhållanden och stor misär, med brist på både vatten, toaletter och 

fungerande sophantering, ändå lyckas organisera sig lokaldemokratiskt och 

förvalta sina knappa resurser. Det lokala inflytandet fungerar där som ett 

yttersta skydd mot den enorma korruptionen och bara genom en transparent 

hantering av ekonomiska beslut i lokala råd, lyckas man bygga och driva 

projekt med de pengar som kommer in från bistånd och olika organisationer. 

Medan Jenny Stenberg visade bilder från sin resa, exempel på olika 

medborgardrivna lokala projekt, resonerade hon kring hur det faktiskt är 

möjligt att hämta inspiration från Nyalenda. I grund och botten handlar det 

om en stad där invånarna inkluderat sig själva och utan deras medverkan 

skulle få av projekten i området kunna genomföras. 

– I Kisumu måste man samarbeta med den lokala nivån. Något annat sätt 

att hantera det offentliga går inte att tänka sig. Till exempel hugger folk ner 

träd och buskar för att de behöver bränsle, ifall det inte finns ett lokalt styre 

med dem själva som delaktiga som kan hindra dem. Paradoxalt nog är det 

fattigdomen som gör att de planerar och genomför projekt tillsammans. 

Jenny Stenberg, Chalmers 

Seroj Ghazarian, från jämställdhets- och mångfaldsgruppen i Göteborgs 

Stad, påminde om att det hållbara samhället bara kan vila på en grund 

av mänskliga rättigheter. Eftersom dagens Göteborg är en plats där både 

diskriminering och socioekonomisk ojämlikhet präglar mångas vardag, 

undrade han ifall vi verkligen menar allvar när vi säger att vi vill bygga 

en stad för alla. 

Han drog exempel från ett projekt som två av hans elever på Norra 

Vuxengymnasiet gjorde med en kamera. Först åkte de till Schillerska 

gymnasiet och Hvitfeldska gymnasiet i centrala Göteborg och ställde två 

frågor till elever som de träffade där; vad är viktigast i ditt liv och vad gör 

du om fem år Sedan åkte de till Angered och ställde samma frågor till 

ungdomar som de träffad kring torget. 

Seroj Ghazarian, Göteborgs Stad 

Svaren visade sig vara likadana på första frågan. Oavsett var ungdomarna 

bodde eller gick i skolan var det deras familjers, vänners och deras eget 

välmående som var viktigast. Men på den andra syntes en tydlig skillnad. 

Ungdomarna från Angered hade sällan drömmar som sträckte sig så långt in 

i framtiden. 

– Det var deprimerande att ta del av de här resultaten. För egentligen är det 

bara under diktaturlika förhållanden som människor inte vågar drömma. 

Därför tycker jag att det är den viktigaste frågan som våra stadsplanerare ska 

ställa sig, hur skapar vi en stad där möten främjas på jämlika villkor 


Den ton som tidigare slogs an av Per Wirtén, kring kopplingen mellan 

staden, dess delar och invånarnas identitet, blev också vad som fick avsluta 

seminariet. Dels av Marika Palmblad, präst i Svenska Kyrkan, och dels av 

Nasra Ahmed från Angereds stadsdelsnämnd. Båda tog upp frågan om staden 

som mötesplats för en blandad befolkning, där olikheterna kan vara en 

tillgång i ett gemensamt identitetsbygge. 

Marika Palmblad, Svenska Kyrkan 

Marika Palmblad jämförde med den engelska staden Leicester, en stad av 

Malmös storlek som bland annat kan ståta med största firandet utanför 

Indien av hinduiska högtiden Divali. Trots att man har en extrem mix 

av trosinriktningar och etniciteter, har Leicester lyckats skapa en tydlig 

gemensam identitet. 

– Gemensam identitet behöver faktiskt inte bygga på likhet. Visst kan 

ett blandad samhälle på kort sikt lida brist på förtroende och en kollektiv 

vikänsla. Men på lång sikt föder det livskraft och solidaritet. Välkomstskylten 

som finns på Leicesters tågstation, som är skriven på många språk, visar också 

att mångfald inte är samma sak som integration. 

Nasra Ahmed, Angereds Närsjukhus 

Nasra Ahmed resonerade om hur den personliga identiteten och känslan 

av samhörighet med samhället relaterar till varandra, detta utifrån sin 

erfarenhet som boende och arbetande i de nordöstra stadsdelarna. Å ena 

sidan kan avståndet från Angered till Göteborg ironiskt nog kännas långt, 

trots att resan bara tar tjugotvå minuter med spårvagn. Å andra sidan minns 

hon en semesterresa till Dubai, då hon omedelbart kände både hemlängtan 

och nostalgi när hon råkade höra någon prata svenska. Nasra Ahmed tror 

att känslan av identifiering med staden som man bor i lättast uppstår när 

invånarna känner sig delaktiga i närområdet. Och med hänvisning till Seroj 

Ghazarians tidigare exempel från eleverna som ställde frågor med sin kamera, 

betonade hon alla människors drömmar måste få plats. 

– Staden representerar också oss i förorten så den måste ta in våra drömmar. 

Annars kan vi inte känna oss bekräftade av staden. Inte för att det är något fel 

med att vara pizzabagare, men det måste vara lika möjligt för våra ungdomar 

att drömma om att bli arkitekt och sitta och planera Göteborg som det är att 

jobba på en pizzeria. 


Workshop 

- för uthållig tillväxt i en tät blandstad 

Den tredje av fyra workshopar handlade om att planera för en inkluderande stad. 

Fördelade i sex samtalsgrupper arbetade deltagarna dels med att utveckla idéer 

för ett Centrala Älvstaden för alla, dels för att göra vägen dit så demokratisk 

som möjligt. 

Den som någon gång tränat inför Göteborgsvarvet genom att springa 

sträckan i förväg, vet vad det betyder att en och samma stad egentligen 

kan kännas som flera olika. Med början genom Majornas småputtrande 

stadsliv, förbi affärer och kaféer och mellan rader av låga landshövdingehus, 

kommer man snart till Älvsborgsbron med örnblick över ett gytter av 

trafik och aktiviteter. På andra sidan, under den mil man springer fram till 

nästa bro, är det som att passera tre andra städer, helt olika varandra: Först 

Eriksbergsområdet, i stora delar en vilande sovstad av lika nybyggen i tegel. 

Sedan ett pulserande Lindholmen med alla verksamheter och företagsparker i 

stål och glas. Till sist, när den första tröttheten i vader och lår gör sig påmind 

lagom till lutningen upp för nästa bro, måste man ta sig över Frihamnens 

deprimerande och folktomma asfaltsytor, genom bullret från Lundbyleden. 

Just där i Kajskjul 107 i Frihamnen, med utsikt genom fönsterväggen mot 

hamnen och Götaälvbron, samlades i slutet av mars ett trettiotal sakkunniga 

för att fundera över hur de här folktomma hamn- och industriytorna bäst 

kunde förvandlas till en blandad stad. Och inte bli ytterligare en stadsdel utan 

mångfald som står isolerad från resten av staden. 

Åsa Lindell, processledare och 

Camilla Näslund, Centrala Älvstaden 

Camilla Näslund, den i Centrala Älvstadens projektgrupp som ansvarar 

för sociala hållbarhetsfrågor, välkomnade alla deltagare som satt utspridda i 

rummet och började med att varna för en svår uppgift. 

– Det är viktigt att samla all kunskap och flytta fram kunskapspositionerna. 

Målet är att tänka djärvt, kring uthållig tillväxt i en tät blandstad för 30 

000 boende och 40 000 arbtetsplatser. Med en utbyggnad som kanske 

kommer att pågå under 50 år. Men att stadsplanera med människan som 

utgångspunkt är komplicerat. Det är därför som vi har så många kompetenser 

samlade här idag. 

Efter Camilla Näslund tog processledarna Åsa Lindell och Fredrik Warberg 

över för att påbörja workshopen. Första uppgiften som de gav deltagarna 

var att tala om för de andra i storgruppen vad de heter, vilka tre ord som 

de kommer att tänka på när de hör termen ”inkluderande stad” och att 

avslöja vilken som är deras favoritstad i världen. Deltagarna reste sig en efter 

en medan Fredrik Warberg fyllde sida efter sida i ett blädderblock med de 

ord som kom upp; gratis, identitet, tolerans, överraskande, normbrytande, 

integritet, barn, globalitetens lokala avtryck och andra associationer. Många 

av orden visade sig passa in på staden London, den stad som de flesta hade 

nämnt som personlig favorit. 



VAD PRATADE MAN OM 

I GRUPPERNA 

- Blandat boende 

Det räcker inte med spännande offentliga 

rum som attraherar besökare från andra delar 

av staden för att göra Centrala Älvstaden till 

inkluderande. Nybyggda bostäder på centrala 

lägen brukar bli dyra och därför exkluderande 

mot alla andra än välbeställda. Det såg den 

här gruppen som ett problem, därför ägnade 

man sitt arbete åt funderingar på hur man 

kan minska riskerna för att stadsdelen får ett 

ekonomiskt segregerat boende. 

- Hur kan många sätta avtryck i staden 

För att verkligen bygga en inkluderande stad, 

menade den här gruppen, behöver man hitta 

sätt för medborgarna att känna sig delaktiga 

i processen. Det räcker inte med gängse 

demokratiskt inflytande genom politiker och 

tjänstemän. Gruppen ville undersöka möjligheterna 

för att hitta bra sätt att ta till vara 

på de resurser som finns hos stadens engagerade 

invånare – och omsätta intresset så 

praktiskt som möjligt. 

- Barn- och ungdomsperspektivet 

Barn och unga är ofta en förbisedd grupp 

när det gäller stadsplanering. Trots att deras 

erfarenheter och intressen i många fall borde 

vara vägledande. I den här gruppen arbetade 

man med förslag på hur barn- och ungdomsperspektivet 

på ett så bra sätt som möjligt 

kan inkluderas i stadsbyggnadsprocessen. 

- Strategier för det offentliga rummet 

Det finns fällor och gamla inkörda spår 

att falla in i när det gäller utformning och 

utsmyckning av offentliga rum. För att inte 

hamna där och lyckas tänka nytt, ägnade sig 

den här gruppen åt förslag på hur man kan 

använda konst, blanda permanenta lösningar 

med temporära, hur man engagerar konstnärer 

och hur man gör en användbar maktstrukturanalys. 

- Att förstå det som redan är bra 

Det finns redan både människor, näringsidkare 

och verksamheter idag på det område 

som ska byggas ut. För att inte de ska uteslutas 

och föra att deras kunskaper och erfarenheter 

ska komma till nytta, arbetade den här 

gruppen på strategier för att göra stadsbyggnadsprocessen 

så inkluderande som möjligt 

också i det avseendet. 

Åsa Lindell och Fredrik Warberg lät sedan gruppen dra upp spelregler för de 

samtal som skulle följa, saker som kunde vara bra att tänka på under dagens 

arbete. Efter att ha identifierat ett antal utgångspunkter som alla kunde enas 

kring – som att vara medvetna om egna fördomar, att acceptera olikhet men 

våga gå i konflikt, inte slå ner på varandras idéer men i stället fråga – lade 

Fredrik Warberg grunden för fortsättningen genom att sammanfatta från 

gårdagens seminarium på Stadsmuseet. 

Det blev en passande påminnelse om den vidd som begreppet inkluderande 

stad har; allt från arkitekturens roll för mångfalden, över stadsplanering som 

ett uttryck för politisk filosofi, om demokratiska utgånspunkter och processer, 

till hur stadsplanering med liknande förutsättningar har förverkligats på 

andra platser. 

Deltagarna blev sedan indelade i sex grupper som gick till respektiver 

arbetsplats för att börja samtala kring dialogdukar. Dukarna, ett stort 

förtryckt pappersark per bord, fungerade som diskussionens katalysatorer 

och var linjerade längs sidorna så att deltagarna kunde skriva ner gruppens 

funderingar och svar vid var och en av fyra uppgifter: 

Den första handlade om att definiera begreppet ”inkluderande stad”, den 

andra och tredje gav möjligheten att prata om goda och dåliga exempel och 

den sista var en uppmaning att skriva upp konkreta idéer och förslag för det 

vidare arbetet. Det behövdes inte många sekunder innan samtalen vid de sex 

borden tog fart och fortsatte under fyrtio minuter med enstaka deltagares 

korta utflykter till fikabordet som enda avbrott. 

Efter fyrtio minuters arbete avbröt Åsa Lindell grupperna och ledde samtalet 

vidare i helgrupp. Resultatet blev en diskussion i en kreativ anda och redan 

här kunde man ana embryon till de arbetsgrupper som skulle uppstå efter 

lunchen, en uppsättning rubriker under vilka deltagarna senare valde att 

samla sig: 

”Blandat boende”, ”Hur låter man många sätta praktiska avtryck i staden”, 

”Hur kan vi jobba med barn- och ungdomsperspektivet”, ”Strategier för det 

offentliga rummet”, ”Hur bidra till idéer som kan bidra till att området blir 

allas” och ”Att lära sig förstå det som redan är bra, strategi och metoder”. 

Under eftermiddagen började samtalen under rubrikerna sakteligen ta 

form av handfasta idéer. Metoden som processledarna Åsa Lindell och 

Fredrik Warberg genomförde – från allmänna diskussioner i helgrupp, till 

ämnesspecifika fördjupande samtal i smågrupper – visade sig vid dagens 

slut ha mejslat ut flera av de rekommendationer som skulle presenteras vid 

följande dags sopplunch i Älvrummet. 


Camilla Näslund kände sig nöjd både med sammansättningen kompetenser 

under workshopen och den process som de delade. 

– En fördel med workshopen är att den gav deltagarna en möjlighet att själva 

välja vad de ville jobba med. Då blir det inte så toppstyrt och många kan 

känna sig delaktiga. En nackdel med så många samtalsgrupper är förstås att 

det omfattande materialet blir resurskrävande att ta hand om. 

Hon tyckte också att det var mycket hjärta och engagemang i diskussionerna, 

en stämning som höll i sig från seminariet från dagen innan. Apropå de röster 

som höjdes under workshopen och som krävde att framöver få återkoppling 

på sina rekommendationer, kände Camilla Näslund var förpliktigande. 

– Jag tycker att allt det här är viktiga frågor, jag tänker jobba hårt för att 

lyfta in dem och deltagarna kommer att få återkoppling på sitt arbete. Dels 

genom att vi skickar ut anteckningar från processen och genom att verka för 

att resultatet kommer med i den internationella workshopen som planeras. 

Men det känns också naturligt att utveckla former för att fortsätta samverkan 

i framtiden. 

Den som någon gång tränat inför Göteborgsvarvet och kommit så långt som 

till Frihamnen har säkert känt det, att härifrån längtar man bort från det 

öde folktomma, till andra sidan där staden blir stad igen. Och det är en bra 

längtan, en välbehövlig draghjälp över en brant och blåsig bro. Under den 

där majdagen då man verkligen springer varvet så vet man, att har man klarat 

det tidigare, så klarar man det alldeles säkert tillsammans med tusentals andra 

göteborgare. Påhejade av en hel stad som sjuder av liv och rörelse. 



- rekommendationer för en inkluderande stad 

Det var en välbesökt sopplunch i Älvrummet när deltagare i workshopen för en 

inkluderande stad presenterade sina resultat. Under en dryg halvtimme avlöste 

fem grupper varandra och framförde sina rekommendationer till projekt Centrala 

Älvstaden. Materialet kommer även att utgöra underlag för den internationella 

workshopen i juni. 

DELAKTIGHET I FÖRÄNDRINGSPROCESSEN 

Under rubriken ”If it ain´t broken, don´t fix it” ville Kerstin Elias från 

arkitektbyrån White och Joakim Forsemalm, från Radar Arkitekter, lyfta 

fram de tillgångar som redan finns på ytorna där Centrala Älvstaden planeras. 

Resurser i form av folkliv, näringsliv och andra verksamheter. 

Med utgångspunkt i myter, idéer, föreställningar och fördomar som finns om 

de här platserna, föreslog de en metod för hur man kan lyssna in medborgare 

och andra intressenter. Syftet är att stötta delaktigheten och skapa ett bra 

samtalsklimat inför de stora förändringar som väntar. 

Joakim Forsemalm, Radar och 

Kerstin Elias, White 

Gruppens rekommendation för projekt Centrala Älvstaden var att göra en 

inventering av området. Med hjälp av för ändamålet utbildade frivilliga – 

medborgare som vill vara med och påverka, diskutera och utveckla projektet 

– kan man göra en insamling av åsikter, information och berättelser om de 

olika platserna. I den processen skulle alla inblandade få möjlighet att höras. 

Catharina Thörn, Göteborgs Universitet 

Resultatet av insamlingen menar gruppen också borde omsättas i en 

utställning, förslagsvis på Stadsmuseet, för att på så sätt garantera att 

kunskapsinhämtningen som gjorts också blir bevarad för framtiden. Kerstin 

Elias avslutade med att lyfta fram de goda möjligheter som finns i nuläget för 

en verklig demokratisk process. 

– Det här är en unik chans för Göteborg och handlar om att stärka den 

lokala beredskapen för framtiden. De som finns i området skulle på ett bättre 

sätt förstå de processer som pågår och vi tror att metoden skulle upprätta 

en verklig tvåvägskommunikation där samtligas erfarenheter kommer till 

användning. 

EN STAD DÄR ALLA KAN BO 

Språkröret för grupp nummer två, Catharina Thörn från institutionen för 

kulturvetenskaper vid Göteborgs Universitet, presenterade rubriken ”One 

day all this will be yours”. Hennes grupp hade ägnat sig åt bostadsfrågan med 

utgångspunkt i riskerna för Centrala Älvstaden som ett segregerat område, 

som bara befolkas av inkomstmässigt priviligierade invånare. 

– Om vi ska tala om den inkluderande staden är det oerhört viktigt att det 

inte bara blir en fråga om att man kan komma dit och titta. Utan att alla 

människor faktiskt ska ha en möjlighet att bo där. Vi tror att det är viktigt 

för staden som helhet, för att få en mer blandad stad och bryta den sociala 

polarisering som präglar Göteborg. 


Gruppens rekommendation är att Göteborgs kommun gör en utredning 

med syftet att undersöka hur man har gjort i andra länder. Catharina Thörn 

nämde Amsterdam, Helsingfors och London som tre städer där man har 

hittat lösningar för hur människor med låga inkomster kan bo i ekonomiskt 

attraktiva områden. 

Hon betonade att gruppen inte menar att man bara ska kopiera 

internationella exempel, utan att utredningen ska låta sig inspireras för att 

sedan titta på vad det finns för verktyg i Sverige och Göteborg för egna 

lösningar. Till exempel kan det handla om plannyttan och allmännyttan som 

verktyg att använda på nya och oprövade sätt. I slutändan vill gruppen att 

utredningen kommer med konkreta förslag som sedan genomförs och byggs. 

– För att åtgärderna verkligen ska få effekt, kräver vi att femitio procent 

av lägenheterna ska vara vigda för personer med låga inkomster. Vi vill att 

utredningen görs av oberoende forskare och tjänstemän med förankring 

i ämnet. Och det är viktigt att utredningen ses som oberoende och har 

tillräcklig integritet för att våga tänka helt nytt. 

Ulf Boström, Polisen 

DECENTRALISERA FÖR MÅNGFALDEN 

Ulf Boström, från polisens integrationsenhet, presenterade sin grupps 

funderingar under rubriken ”Göteborg överallt”, en allmän rekommendation 

till kommunen med syftet att minska stadens segregation. 

– Jag tror att ökad integration och minskad segregation är möjlig om 

kommunen beslutar sig för att decentralisera förvaltningar och offentlig 

verksamhet från centrala staden och ut till förorterna. Man kan erbjuda 

morötter så att delar av den privata sektorn också följer med ut från centrum. 

Ulf Boström målade upp ett scenario där kommunala- och 

landstingsverksamheter flyttas ut till förorten, med den dubbla effekten att 

arbetarna som följer med både bidrar till ett rikare folkliv under arbetstid 

och ökar basen för de näringar som finns i områdena. De lokaler som å 

andra sidan blir lediga i centrala staden kan i stället fyllas med andra och mer 

varierande verksamheter. Ulf Boström tror att effekterna av utflyttningen på 

sikt, genom att kontaktytorna mellan stadens invånare blir fler, även kommer 

att påverka folks preferenser för boende. 

MIe Svennberg, Göteborgs Stad och 

Jenny Stenberg, Chalmers 

BARN- OCH UNGDOMSBYGGARE 

Under rubriken ”Hela staden lär och bygger” presenterade Mie Svennberg 

från Göteborgs kulurförvaltning och Jenny Stenberg, från Chalmers och 

centrum för urbana studier, sin grupps förslag till hur man kan stärka 

medborgarnas roll som samhällsbyggare. Arbetsgruppen lade särskilt 

fokus på hur just yngres erfarenheter kan användas i samhällsutvecklingen. 

Utgångspunkten för rekommendationen är att en hållbar stad helt 

enkelt måste ta till vara på barn- och ungdomars kunskap om de 

offentliga miljöerna. 


– Vi vill att vår rekommendation ska bli en ordinarie process, inte ett 

tillfälligt projekt. Konkret handlar det om att ge alla skolor i Göteborg två 

veckors samhällsbyggartema, där så många ämnen som möjligt inkluderas. 

I projektet skulle man jobba med ett faktiskt förslag på en förändring i den 

byggda miljön. 

Som första steg föreslår gruppen att skolorna börjar med exempel från 

Centrala Älvstaden. För att processen ska få full effekt, menar gruppen att 

många behöver bli inblandade, både arkitekturstudenter, socionomer, lärare 

och flera av kommunens olika förvaltningar. Arbetsgruppen tror också att 

metoden är tillämpbar på föreningar, folkhögskolor och flera andra nivåer för 

dialog med samhällsmedborgare. 

Ann-Sofie Jeppsson, WSP 

KULTURPLATSER I MÄNNISKANS TJÄNST 

Sopplunchens sista rekommendation presenterades under rubriken ”Världen 

till Älvstaden” av Anne-Beate Hovind, kulturplanerare från projekt Björvika, 

Cecilia Borgström-Fälth från Göteborgs kulturförvaltning och Ann-Sofie 

Jeppson från WSP Samhällsbyggnad. 

Framför allt med inspiration från projekt Björvika i Oslo och erfarenheterna 

därifrån, lade arbetsgruppen fram sin rekommendation för en tydlig konstoch 

kulturstrategi för Centrala Älvstaden. 

– Vår rekommendation är att fokusera på de offentliga rummen och se till 

så att olika grupper har lust att komma till Centrala Älvstaden redan idag. 

Området behöver bli en plats där nyfikna samlas för att ta del av och utbyta 

idéer. Vi tror att man måste börja jobba med strategin redan nu och tycker att 

konstoch kulturstrategin ska kopplas hårt till de övriga strategiska planerna 

för området. 

Anne-Beate Hovind, Björvika, Oslo 

Medan arbetsgruppen visade en serie bilder på offentlig konst och olika 

projekt i offentliga rum, som exempel på kreativa uttryck för invånares aktiva 

deltagande, betonade Anne-Beate Hovind hur viktigt det är att ställa platser 

till allmänhetens förfogande. Möjligheterna att få en inkluderande stad tycker 

hon ökar betydligt om man litar på människors egna initivativ, ifall man låter 

deras röster göra sig hörda – och inte bara presenterar färdiga lösningar. 


Workshop 30 mars-1 april 2011 

Ett hållbart näringsliv i Centrala Älvstaden 


Ett hållbart näringsliv i Centrala Älvstaden 

Text: Karin Aase 

Centrala Älvstaden ska inte bara vara en stadsdel som är hållbar ekologiskt 

och socialt, utan även ekonomiskt. Dessutom är tanken att en stark 

ekonomisk kärna med ett differentierat näringsliv i Göteborg ska leda till att 

näringslivet i hela regionen blir starkare, och därmed mindre sårbart. 

Men vad innebär ett differentierat näringsliv Vad betyder ekonomiskt 

hållbart, och på vilket sätt kan stadsplanering påverka det här Det var några 

av frågorna som diskuterades under tre dagar sista veckan i mars. 

Ett 25-tal representanter från företag och kommun samlades för seminarier, 

workshop och sopplunch för att under tre intensiva dagar både samla 

inspiration, dela erfarenheter och gå på djupet med frågan vad som behöver 

göras för att Centrala Älvstaden ska få ett differentierat, starkt näringsliv. I 

de här artiklarna kan du ta del av vad de fick uppleva och vilka tankar och 

rekommendationer det har lett till. 

Seminarium 

- Hej då goa gubbar, välkommen 

lyckokonsumtion, om vägen till ett 

hållbart näringsliv i Göteborg 

Hyreslägenheter, förskoleplatser och gångavstånd till kulturupplevelser. 

Miljövänliga varor och tjänster som kostar mycket pengar. För att inte tala om 

finansiering och lokaler till de som har bra idéer men få kontakter. Allt var saker 

som talarna under onsdagens seminarium tog upp som faktorer viktiga för att 

utveckla ett hållbart näringsliv. 

- HUR KAN VI ALLA MEDVERKA TILL ATT REGIONEN FÅR ETT 

MER KOMPLEXT NÄRINGSLIV SOM INTE ÄR SÅ KÄNSLIGT 

Med den frågan inledde Centrala Älvstadens projektledare Bo Aronsson 

onsdagens föreläsningar på temat ”Differentierat Näringsliv”. Ett 30-tal 

åhörare från storföretag, småföretag och näringslivsorganisationer hade 

samlats för att ta del av de tankar och erfarenheter som eftermiddagens fem 

föreläsare skulle dela med sig av. 

FÖRSKOLEPLATSER FÖRUTSÄTTNING FÖR 

NÄRINGSLIVETS EXPANSION 

Först ut bland talarna var Peter Nyqvist, platschef på Astra Zeneca i Mölndal, 

som talade om svårigheter och möjligheter med att locka ny personal till 

regionen. I samband med Astra-koncernens omstrukturering har flera 

anläggningar runt om i världen lagts ner, samtidigt som det storsatsas på 

verksamheten i Mölndal. Personalstyrkan ska öka kraftigt, vilket innebär 

att företaget lägger stort fokus på att locka ny arbetskraft till regionen. Men 


för att Astra Zeneca ska lyckas med den här storsatsningen är det inte bara 

intressanta jobb på företaget som krävs, de potentiella medarbetarna tittar 

dessutom mycket på vad Göteborg som stad och region kan erbjuda. 

- De undrar framförallt om de kan få förskoleplatser och skolplatser till 

barnen, vad det finns för möjligheter för deras respektive att få jobb och hur 

det ser ut med övergångsbostäder, förklarar Peter Nyqvist. 

- De flesta är inte intresserade av att köpa ett dyrt hus eller en bostadsrätt 

innan de ens har hunnit flytta hit, utan de vill helst flytta in i en hyresbostad 

där de kan bo ett tag medan de landar i sitt nya liv i sitt nya land. Därefter, 

när barnen är installerade i skolan och de själva har kommit in i sina nya 

jobb, då först är det intressant att köpa sig en bostad. 

NÄRHETEN ÄR AVGÖRANDE 

Peter Nyqvist poängterade att företaget har fått berömvärt stöd från regionen 

i sin strävan att expandera, men konstaterar samtidigt att det finns mycket 

kvar att göra. 

- Vill vi locka hit kvalificerad arbetskraft från andra länder måste det bli 

mycket lättare att hitta information både om vår stad, vår region och vårt 

samhälle. Engelsmännen undrar till exempel vad ett personnummer är, var 

Göteborg egentligen ligger och vad staden har att erbjuda. 

Peter Nyqvist, Astra Zeneca 

Idag är det enligt Peter Nyqvist svårt att hitta en samlad bild av allt detta och 

han efterlyste en informationsportal som ska vara ”ett klick bort” för dem 

som vill veta mer om stadens möjligheter. 

- För jag vill poängtera att alla blir väldigt imponerade av staden när de väl 

kommer hit. En av våra anställda tycker till exempel att Göteborg har ett 

bättre kulturliv än London, för här har han möjlighet att faktiskt bo mitt 

i stan och promenera till alla evenemang istället för att sitta 1,5 timme 

på tunnelbanan för att kunna gå på operan. Och just det faktum att man 

faktiskt kan bo i city och gå överallt är något som är väldigt viktigt för dem 

som väljer att flytta hit. 

”VI ÄR VARANDRAS FÖRUTSÄTTNINGAR” 

Samtidigt som de nyinflyttade på Astra Zeneca trivs med sin nya hemort har 

de konstaterat att det är svårt att komma in i det göteborgska samhället rent 

socialt. 

- Göteborgare har en tendens att ty sig till andra göteborgare och har svårt att 

släppa in andra människor med andra erfarenheter. 

Samma dag som seminarierna genomfördes släppte Volvo nyheten att de 

behöver rekrytera 1000 nya medarbetare, och Peter Nyqvist konstaterade 

att de båda företagen står inför liknande utmaningar. De kan inte hitta all 

kompetens bland dem som redan bor i regionen, utan tillsammans med 

företrädare för politik, akademi, kultur och näringsliv måste de alla jobba för 

att göra regionen attraktiv som arbetsmarknad. 

- Vi är alla varandras förutsättningar, avslutade han sin föreläsning. 


Talare nummer två var John Holmberg, professor i fysisk resursteori och 

vicerektor på Chalmers, som talade om vikten av att flytta fokus i människors 

konsumtion från sådant som är material- och energikrävande till sådant som 

belastar miljön mindre. 

- Idag är det så att ju rikare vi blir, desto mer material och energi förbrukar 

vi. Trots det visar forskning att all denna konsumtion inte gör oss lyckligare. 

Istället höjer vi hela tiden ribban för vad vi vill ha och konsumerar därför mer 

och mer, utan att för den skull bli gladare i längden. 

John Holmberg, Chalmers 

MILJÖVÄNLIGA VAROR MÅSTE VARA DYRA 

Men samtidigt som vi blir allt rikare och shoppar allt mer material- och 

energikrävande varor, så håller många råvaror på att ta slut, en omöjlig 

ekvation i längden. 

- För att klara de här utmaningarna kommer marknaderna att regleras, och 

de här regleringarna kommer att leda till stora affärsmöjligheter för dem som 

kommer med alternativ till det gamla beroendet. På så vis behöver en ökande 

ekonomi i framtiden inte nödvändigtvis betyda en ökande miljöbelastning, 

och de företag som förstår det här redan idag har stora fördelar. 

- Kan man dessutom erbjuda tjänster som människor mår bra av som inte 

kräver mycket material eller energi, då har man hittat en framtidsbransch. 

Och då ska vi komma ihåg att ta betalt för det, så att människor inte kan 

lägga sina pengar på sådant som förstör miljön. 

Vad kan då Göteborgsregionen göra för att hamna i framkant för de här 

nya marknaderna John Holmberg svarar, precis som Peter Nyqvist, att vi 

är varandras förutsättningar. Göteborg är en liten region i världen, men om 

näringsliv, akademi och politik kan samarbeta för att skapa kunskapsintensiva 

kluster inom olika näringar så har man en stor konkurrensfördel på en 

marknad som kräver stora forsknings- och kunskapsresurser. 

BORT MED GOA GUBBAR – IN MED ELGITARRERNA 

Därefter talade Erik Nissen, VD på det kreativa bolaget Stylt Trampoli, om 

vikten av att veta vad man vill berätta för omvärlden. Han konstaterade att 

de, inför lanseringen av nya Clarion Post Hotell, har undersökt vad Göteborg 

är känt för, och vad som faktiskt är intressant för utomstående. Och generellt 

sett är det fortfarande mycket goa gubbar i stan. 

- Rent slentrianmässigt blir det den bilden vi använder oss av i 

kommunikationen kring Göteborg, och den behöver inte vara fel men den 

säger inte särskilt mycket om dagens och morgondagens stad. Och det lockar 

framförallt inte hit vare sig företag eller unga människor. 

Istället har Erik Nissen och hans medarbetare valt att lyfta fram andra 

delar av Göteborg i kommunikationen kring hotellet. En annons visar 

hårdrockarna i göteborgsbandet In Flames, en annan visar upp Göteborgs 

stora koncentration av nyskapande jeansföretag. Helt andra saker än de goa 

gubbarna helt enkelt. 


Erik Nissen åtföljdes av Shahrohk Taghvamenesh från Almi som talade om de 

villkor som invandrare som vill starta företag möts av, men också hur dåligt 

dagens svenska näringsliv är på att utnyttja den kompetens, kreativitet och 

energi som faktiskt finns hos dem som redan bor här. 

- Människor som har vågat lämna sin familj och sin kultur, som har visat 

initiativkraften det innebär att faktiskt fly från något och ta sig ända hit – de 

får sitta och vänta och vänta och vänta istället för att vi använder deras energi 

till något positivt. 

Shahrohk Taghvamenesh tog sig själv som exempel. Han kom till Sverige 

1989 men fick inget personnummer förrän 1994. 

- Då var jag 24 och hade sett de bästa åren av mitt liv slösas bort. Jag hade så 

mycket uppdämd energi att jag på bara några år läste in två utbildningar och 

startade flera företag. 

BRIST PÅ HISTORIK GER NACKDELAR 

Shahrohk Taghvamenesh uppmaning var att vill vi ha integration i 

samhället så är det inte bara invandrarna som ska behöva anstränga sig, även 

näringslivet måste undersöka vad de kan göra för att ta del av all den kraft 

som finns hos de nya svenskarna. Till exempel är en svårighet att invandrare 

inte har någon historik eller familj i Sverige. Det gör att svenska finansiärer, 

till exempel banker, drar sig för att låna ut pengar, även till personer som har 

varit företagare i sina hemländer och har både idéer och erfarenhet. 

Therese Albrechtsson, 

motivationsföreläsare 

Sist ut av onsdagens talare var Therese Albrechtsson, motivationsföreläsare, 

vars budskap var att om vi vill bygga ett näringsliv utifrån nya hållbara 

förutsättningar så måste vi också våga göra saker på nya sätt. 

- Begränsningarna sätter du i ditt eget huvud, och vill vi ha fler personer 

som startar eget så måste samhällets strukturer ändras. Till exempel är 

det inte klokt att man idag måste ha varit arbetslös ett bra tag för att få 

starta-eget-bidrag. 

Det här innebär också att Göteborg och göteborgarna måste våga välkomna 

nya idéer och nya människor på ett sätt som inte gjorts hittills. 

- Jag har till exempel startat mitt senaste företag i Stockholm, för precis 

som tidigare föreläsare har sagt idag så är det svårt att komma någonstans i 

Göteborg om du inte passar in i den traditionella bilden, konstaterade hon 

och möttes av igenkännande nickar från många av åhörarna. 


Workshop 

- ett hållbart näringsliv 

INFORMELLA DIALOGER ETT SÄTT ATT NÅ NYTT NÄRINGSLIV 

”Vi är varandras förutsättningar” sa Peter Nyqvist under onsdagens seminarier, 

och det var den tanken som projektgruppen för Centrala Älvstaden hade tagit 

fasta på när de hade planerat den workshop som genomfördes under torsdagen. 

- Ska vi få ett hållbart, differentierat näringsliv så måste människor från 

olika delar av samhället träffas och prata med varandra, konstaterade Anders 

Erlandssson, ansvarig för näringslivsfrågor på Centrala Älvstaden. 

- Människor som annars aldrig möts måste sätta sig ner och samtala, för på så 

sätt uppkommer diskussioner som aldrig tidigare har förts och då kan vi nå 

resultat som ingen tidigare har nått. Den här workshopen är ett första steg till 

ett sådant samtal 

Hannelore Stuhrmann, processledare 

TILLIT, DIALOG OCH KAFFEREP 

Därför hade företrädare från bland annat fastighetsbolag, Business Region 

Göteborg, arkitektbyråer, konsultbolag, Göteborgs innovationssystem 

och stadens politiker bjudits in att delta i workshopen. Ett 20-tal personer 

slöt upp, och fick under dagen uppgiften att tillsammans försöka skapa 

gemensamma bilder av vad ett differentierat näringsliv är genom att dela 

med sig av sina tankar, kunskaper och erfarenheter med en metod som kallas 

för dialogcafé. 

- Vi har alla väldigt olika perspektiv, och för att vi ska kunna ta tillvara dessa 

måste vi använda en metod som bygger upp tillit, och då är dialog ett väldigt 

användbart verktyg, förklarade processledaren Hannelore Stuhrmann. 

Dialogens kärna handlar om att: 

- lyssna aktivt för att försöka förstå, inte bemöta, de andras synpunkter 

- respektera att allas perspektiv har ett värde 

- tala oförställt 

- vara öppna och ärliga 

INFALLSVINKLAR FÖR ALLA 

För att få till dessa öppna och tillitsfulla dialoger fick deltagarna sitta ner i 

smågrupper runt bord med olika teman. Efter cirka 30 minuter fick de byta 

bord, vilket ledde till att alla hade möjlighet att delta i samtal om alla de fem 

ämnen som skulle dryftas. 

- Inramningen gör väldigt mycket för vilka diskussioner du får igång, 

förklarade Hannelore Stuhrmann. 

- Idag har vi valt att sätta diskussionsgrupperna i en cafémiljö med kaffe och 

levande ljus för att göra det så prestigelöst som möjligt. Då slappnar folk av 

och vågar dela med sig av sina tankar och erfarenheter på ett helt annat sätt 

än vad de gör i mer formella sammanhang. 

Och runt henne skvallrade de intensiva samtalen, avbrutna av skratt och av 

mer hetsiga diskussioner, om att metoden verkade fungera. De första stegen 

mot de samtal som Anders Erlandsson efterlyste var definitivt i full gång. 


Flum eller framtid – diskussioner kring ett 

differentierat näringsliv 

Från försvarsutpost till varvsstad till industrifäste till... ja, vad då Hur ska 

Göteborgs framtida näringsliv se ut, och vad behöver vi göra för att komma 

dit Det var frågorna som diskuterades under torsdagens workshop om 

differentierat näringsliv. 

Ett 25-tal personer från olika delar av Göteborgs näringsliv sitter i en 

halvcirkel och talar engagerat med sin stolsgranne. Det är torsdag morgon 

och processledare Hannelore Stuhrmann har precis bett deltagarna att börja 

med dagens första övning, att diskutera med varandra vad ett differentierat 

näringsliv faktiskt innebär. Det skrattas, det mumlas, det lyssnas, det 

protesteras – deltagarna har olika perspektiv och är inte rädda för att lyfta 

fram sin bild, men inte heller för att lyssna på varandra: 

- Differentierat näringsliv är ett flummigt begrepp! 

- Ett differentierat näringsliv där vi har företag av olika storlekar inom 

många olika branscher gör oss mindre sårbara om en näringsgren helt 

plötsligt tappar fart! 

- Många olika sorters företag där även de små och udda får plats ger upphov 

till spännande korsbefruktningar! 

- Antingen utvecklas staden eller så avvecklas den, och utveckling kommer 

från en satsning på kunskap och utbildning inom både skola och akademi! 

- Vi är rätt bekväma i näringslivet, men ska vi nå något nytt måste vi 

anstränga oss lite extra! 


Det är engagerade diskussioner som tar fart med en gång, och så ska hela 

dagen komma att fortsätta. I storgrupp och i små diskussionsgrupper går 

pratet fram och tillbaka kring de fem diskussionspunkter som processledarna 

har satt upp: Hur kan företagsamhet stimuleras Vilka aktörer behöver 

samverka för att vi ska få ett differentierat näringsliv Vad kan hindra att ett 

differentierat näringsliv växer fram Vad krävs av den fysiska miljön för att 

näringslivet ska frodas Vad är näringslivets roll och bidrag till ett ekologiskt 

och socialt hållbart samhälle 

PLATS FÖR ALLA, TILL OCH MED STOCKHOLMARE 

Runt det första bordet börjar diskussionerna med att röra sig kring kunskap. 

Om både skola och akademi involverar entreprenörskap i utbildningen, och 

om de visar vad man kan använda sina kunskaper till utanför klassrummet 

och den akademiska världen borde fler får upp ögonen för möjligheten att 

driva företag resonerar deltagarna. 

Dessutom vill de att det ska vara enklare att starta ett eget företag. Oavsett 

om det rör tillstånd, lokaler eller regelverk måste det vara tydligt vad som 

gäller och var man kan få hjälp. 

- Innan jag startade mitt företag hade jag ingen aning om hur mycket hjälp 

det faktiskt finns att få, som en av deltagarna konstaterar. 


Under onsdagens seminarier var det flera av föreläsarna och åhörarna som 

poängterade att Göteborg, även om det är en trevlig stad, är ett samhälle där 

det är svårt att få ta plats om man kommer utifrån, oavsett om man är från 

Indien eller Stockholm. Detta diskuterades flera gånger runt bord ett, och 

deltagarna konstaterade alla att det här kräver en ändring om Göteborg ska 

kunna locka till sig nya företagare. 

- Vi måste öppna upp de nätverk som finns, så att det blir lätt att känna sig 

som en del av en gemenskap, sa en av deltagarna. 

FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR EN CYKELVERKSTAD 

Ytterligare en fråga runt bord ett var vad staden kan göra för att det verkligen 

ska bli ett differentierat näringsliv. 

- Nya lokaler i attraktiva områden är dyra, men om vi till exempel vill att 

människorna som bor i stan ska cykla hellre än att åka bil måste vi bland 

annat se till att det finns cykelreparatörer i de nya stadsdelarna. Och då måste 

det finnas lokaler som är så pass billiga att en liten cykelverkstad har råd att 

etablera sig. Alla företag vill och ska inte växa, men de ska finnas där för att 

skapa en attraktiv miljö för boende och besökare. 


I grupp två/tre där frågan om vilka aktörer som behöver samverka för att vi 

ska få ett differentierat näringsliv och vad som kan hindra att det uppstår 

diskuterades rörde sig samtalet över ett väldigt brett fält. Någon påpekade 

vikten av god infrastruktur, medan en annan betonade vikten av att 

människor handlar hos sin lokala handlare istället för via nätet. En diskussion 

uppstod kring företagarklimatet där vikten av tillit mellan olika delar av 

samhället fördes fram som en stor konkurrensfördel jämfört med den mer 

anglosaxiska stilen där juridiken tillåts vara med och detaljstyra de flesta 

samarbeten. 

- Tillit kräver stor öppenhet och mycket kommunikation och samarbete 

mellan olika grupper, påpekade deltagarna. 

- Om vi dessutom samarbetar kan vi hjälpas åt med att locka riskvilligt 

kapital till stan, men om alla bara jobbar för sig kommer investeringarna att 

gå någon annanstans. 

CENTRUM, DET ÄR ÄLVEN 

I grupp fyra, där de fysiska förutsättningarna för näringslivet diskuterades, 

rörde sig mycket av tankarna kring infrastruktur, och framförallt kring Göta 

Älv. Tanken som lyftes var att centrala Göteborg, det är inget annat än älven, 

och då måste staden få använda den. Om det innebär att det blir något 

värre för Vänertrafiken med kanske fler broöppningar, men tusen gånger 

bättre för staden, vems intressen ska då få gå först Och om sjöfarten och de 

traditionella, stora industrierna får diktera sina villkor, hur ska man då kunna 

göra något nytt Då blir det som det alltid har varit. Å andra sidan väcktes 

också tanken att det kanske inte behöver vara en vi-mot-dom-fråga. 

- Vi skulle säkert kunna få en lösning som gynnar både och, men det är 

självklart en kostnadsfråga, som en av deltagarna konstaterade. 


- Å andra sidan kan näringslivet säkert tänka sig att vara med och betala 

om det leder till att vi får fler älvförbindelser, kontrade en annan person i 

diskussionsgruppen. 

Ytterligare en fråga som engagerade kring grupp fyras bord var frågan om 

hur människor rör sig i staden. Många var överens om att ska en stadsdel bli 

levande så måste där finnas ett flöde, människor måste vilja röra sig där till 

fots eller med cykel. 

- Ta piren här utanför fönstret, den kommer att bli en återvändsgränd 

eftersom det inte finns något sätt att komma vidare därifrån. Vill man inte att 

den ska bli helt öde måste vi fundera på vad som får människor att röra sig 

dit ändå, argumenterade en av deltagarna. 

- Dessutom måste det finnas bostäder så att det blir liv även på kvällarna, så 

att folk känner sig trygga och vågar röra sig här. 

TA HAND OM ELLER TJÄNA PENGAR, DET ÄR FRÅGAN 

Runt bord fem där det diskuterades om näringslivets bidrag till en ekologiskt 

och socialt hållbar stad kretsade många diskussioner kring vad näringslivets 

ansvar egentligen är. 

- Näringslivets uppdrag är inte att ”ta hand om” utsatta grupper, företagens 

uppgift är att tjäna pengar, som en deltagare krasst konstaterade. 

- Ja, men det finns pengar att tjäna på att använda olikheter, och på att våga 

tänka socialt hållbart, kontrade en annan. Det finns för- och nackdelar med 

att både använda homo- och heterogena grupper, men vi tjänar mer både som 

företag och samhälle om vi vågar jobba i grupper där människor med olika 

bakgrund finns representerade. 

- Dessutom kan vi som företag ställa krav på våra underleverantörer att de ska 

jobba socialt och ekologiskt hållbart, lade ytterligare en deltagare till. 

En gemensam ståndpunkt från gruppen var att Göteborg i planeringen 

av Centrala Älvstaden ska ställa höga krav på socialt ansvarstagande och 

ekologisk hållbarhet på de företag som deltar i utvecklingsarbetet 

- Företagen i regionen kan fantastiskt mycket och är långt framme inom 

hållbar teknik. Om de får vara med och berätta vad de kan så kan staden 

ställa hårdare krav, och då ger vi de här företagen en möjlighet att verka på en 

ny stor marknad. 

- Och glöm inte att göra det ekonomiskt möjligt för unga människor och 

unga branscher att etablera sig i de nya stadsdelarna genom att upplåta billiga 

lokaler. Du får väldigt få utsläpp från företag som sysslar med musik och 

webbutveckling, påpekade ytterligare en deltagare. 


Dagen avslutades med frågan om vad deltagarna skulle göra om de var 

politiker för en dag. Efter alla seriösa och engagerade diskussioner var det 

många som slappnade av och skrattande konstaterade att de hellre skulle vara 

diktator och genomföra alla förändringar nu, och på så vis skynda på språnget 

till ett mer differentierat näringsliv. 


Pausfåglar tipsade: det här behövs i 

Göteborgs näringsliv 

För att ge workshopens deltagare både paus och inspiration hade processledarna 

bjudit in tre pausfåglar: Hamid Razi Ullah berättade om drivkraft och 

framgångsfaktorer för honom som småföretagare, Daniel Wikberg berättade via 

telefon om hur byn Trångsviken i Jämtland med 600 invånare har lyckats skapa 

ett företagsklimat som har lett till att byn idag har 80 företag, och Pontus Hjelm 

pratade om vad han som företagare inom en lite ovanligare bransch möter för 

svårigheter i Göteborg. 

Hamid Razi Ullah, VD och grundare av DataNova Sweden AB: 

- Min drivkraft har alltid varit att lösa folks problem, att ta mig an alla 

utmaningar jag möter och att lösa dem! Jag startade DataNova Sweden AB 

för 19 år sedan, och idag finns vi dels i Angered, dels i nyöppnade lokaler 

i Eriksberg. Anledningen till att vi öppnade en filial här i nya centrum 

är att det nu finns så många företag här att jag ser ett tillräckligt stort 

kundunderlag, men det fanns också bra kommunikationer och en lagom liten 

lokal till ett hyfsat pris. 

- Jag vill finnas nära mina kunder, så i Eriksberg har jag två medarbetare som 

tar emot kunderna och deras datorer, men själva servicen sköter vi fortfarande 

i våra större lokaler i Angered. Därför var det viktigt att det fanns en liten 

lokal i Eriksberg som inte var alltför dyr för att vi skulle kunna etablera oss. 

- Det svåraste med att driva företag är när jag måste ha kontakt med 

myndigheter. De personerna är ofta väldigt svåra att få tag på, och jag hinner 

inte ringa runt och jaga eller sitta i långa telefonköer, så det vore skönt om 

det var lite lättare att få hjälp när man väl behöver det. 

Daniel Wikberg, VD för Trångsviksbolaget: 

- Trångsviken är en liten by mellan Östersund och Åre. Här finns 

Trångsviksbolaget som arbetar för att vi ska få ett bra företagsklimat och fler 

företagsetableringar i byn. Vi har en lång anda av entreprenörskap här, och 

den har vi lyckats förvalta bland annat genom att låta barnen jobba med olika 

projekt i skolan och genom att kraftsamla kring en ny stor bygdegård som har 

blivit en multifunktionell samlingspunkt mitt i byn. Här finns förskola och 

pensionärsdans, post och apotek, kommunfullmäktige sammanträder här och 

här finns konferensmöjligheter. Dessutom har vi i Trångsviksbolaget satsat på 

att gå ihop för att locka mer externt kapital, och bland annat har kyrkan varit 

en av investerarna. De ser att företag är förutsättningen för en stor befolkning 

och därmed skattebetalare till dem. 

- Nu är vi inne i en positiv spiral med fungerande bolag som tjänar pengar 

och anställer. Då stannar folk kvar i byn och då är också det offentliga 

berett att satsa pengar på till exempel skolan, vilket är en förutsättning för 

samhällets fortlevnad. 


Pontus Hjelm, musikproducent och låtskrivare, Studio ph: 

- Min drivkraft är glädjen och inspirationen jag får tillbaka av att göra det jag 

gör. Det är en helt otrolig glädje. Dessutom är det häftigt att se människor 

beröras av den musik som jag har knackat ihop. 

- Min verksamhet byggs upp av sköna känslor, av feeling, så jag behöver 

befinna mig i en inspirationsfylld miljö som främjar komponerandet. I en 

drömvärld fanns det en möjlighet här i Centrala Älvstaden att få vara med 

i processen att bygga upp lokaler som kunde utformas från mina och andra 

musikers behov. 

- Som det ser ut nu är det väldigt svårt att hitta lokaler i Göteborg om du ska 

syssla med något som inte är traditionellt kontorsarbete. För mig var det en 

väldigt lång resa innan jag hittade en lokal för min studio, fastighetsägarna 

var väldigt intresserade ända tills de hörde att jag var musikproducent. Då såg 

de bara att jag skulle vara en jobbig hyresgäst med annorlunda krav. 

- Musik är en världsindustri och jag har jobbat med stora artister i flera 

länder, men ett så här enkelt hinder som lokalfrågan gör att det är svårt för 

branschen att etablera sig i Göteborg. Här finns mycket energi och potential 

om bara fastighetsägarna och staden vågar ta vara på det. Efterfrågan på 

lokaler där vi kan vara och skapa är enorm. Att Stockholm har varit bättre 

på att tillgodose det behovet är anledningen till att fler aktörer har etablerat 

sig där. 



- med krav på högre krav 

Fem olika fokusområden för att nå ett differentierat näringsliv presenterades 

på sopplunchen i Älvrummet under fredagen. Bland annat ville workshopens 

deltagare se både flera älvförbindelser och ett dygnet-runt-öppet nyföretagarhus för 

att få till ett hållbart näringsliv i Centrala Älvstaden. 

Anders Erlandsson, Centrala Älvstaden 

Efter två intensiva dagar presenterade deltagarna sina resultat för allmänheten 

på en sopplunch i Älvrummet. Ett 80-tal personer tog del av vad grupperna 

hade att berätta. 

Förberedelse inför presentationen 

Deltagarna hade under fredagsförmiddagen gått igenom alla de idéer som 

hade kommit fram under torsdagens dialog och grupperat dem i fem 

områden: Marknad & kapital, Utrymme för enterprenörskap, Tillit & 

Samverkan, Infrastruktur och Högre krav för ett hållbart samhälle. Dessa 

hade de sedan bearbetat för att konkretisera och komma med råd till 

projektgruppens fortsatta arbete. 

- Vi vill betona att det här är rekommendationer som kommer från två 

intensiva dagars arbete, och som är ett första steg på vägen mot ett hållbart 

näringsliv, inledde moderator Carin Malmberg, informationsansvarig 

på Centrala Älvstaden. 

LÅT ÄLVEN VARA EN BRYGGA 

Därefter var det dags för gruppen som hade fokuserat på Marknad & Kapital 

att presentera sina rekommendationer till Centrala Älvstaden. Gruppens 

talesperson Magnus Tengberg började med att konstatera att det gruppen 

önskar sig allra mest är att Göta Älv kunde fungera som en brygga och inte 

idag som en barriär mellan stadsdelarna. 

- Hela Göteborg är en marknad, och ska vi bli både fler företag och fler 

människor på den här marknaden måste vi ha en högre densitet i staden. 

Stadsdelarna måste vara så nära varandra att det blir liv och rörelse så att både 

folk och företag vill vara här. 

Nästa grupp hade fokuserat på temat ”Ge utrymme för entreprenörskap” och 

gruppens representant Johan Erlandsson började med att säga att om vi vill 

ha ett differentierat näringsliv med många olika sorters företag så måste de 

företagen ges möjlighet att få hjälp så att de kan växa. 

- Vår dröm är ett centrum för entreprenörskap i Centrala Älvstaden, ett stort 

hus där alla olika organisationer som hjälper nyföretagare finns samlade på 

ett ställe och dit man kan vända sig dygnet runt med alla sina frågor. På så vis 

gör vi det känt att det finns hjälp att få och kan förhoppningsvis få ännu fler 

att våga satsa på sina drömmar. 


FLER MÅSTE SLÄPPAS IN 

Gruppen efter det hade valt att fokusera på området Tillit & Samverkan. 

Gruppens talesman Peter Karlsson inledde med att konstatera att de flesta 

städer kan ordna bra fysiska förutsättningar för företag, så att om Göteborg 

vill konkurrera som en bra plats för företag så krävs det mer än så. 

- Vi måste ha en samverkan mellan näringsliv och staden, och för att det ska 

fungera så bra som möjligt så måste det finnas en tillit till varandra. 

Då behöver inte allt regleras in i minsta detalj vilket både är dyrt och tar tid. 

Gruppen konstaterade att det idag finns mötesplatser för till 

exempel företagare, men att de främst inkluderar större företag 

ur mer traditionella branscher. 

- Så vi måste jobba för att så många som möjligt inom näringslivet och inom 

politiken möts och lär känna varandra så att vi kan hjälpa varandra framåt. 

Grupp fyra hade fördjupat sig inom temat Infrastruktur, vilket i det här fallet 

innefattar både trafik, it och stadsplanering. 

- Det här är en grundbult för att samhället ska fungera. Ska vi ha en stad med 

större befolkning, fler företag och fler arbetstillfällen måste vi redan nu börja 

fundera på hur infrastrukturen ska kunna stötta detta. Annars blir det som i 

till exempel London där mycket pengar förloras bara för att det inte går att 

förflytta sig, förklarade gruppens talesperson Martin Bergström. 

HÖGRE KRAV GER KONKURRENSFÖRDELAR 

Sista gruppen hade fokuserat på temat ”Högre krav för ett hållbart samhälle”. 

- Att vi har en hållbar utveckling är grunden för ett bra samhälle, och i 

Göteborg finns många företag som är världsledande på hållbarhetsarbete, 

berättade gruppens talesperson Fredrik Kjellgren. 

- Det hade varit fantastiskt om de kunde få visa vad de kan, och om kraven i 

byggandet av de nya stadsdelarna ställs på rätt sätt så kan det skapa en otrolig 

marknad för hållbart företagande. 

Gruppernas råd till 

Centrala Älvstaden 

Marknad & Kapital 

Lyft fördelarna med att finnas i Göteborg, 

och prata med olika branscher om vilka 

förutsättningar de behöver för att vilja 

etablera sig här 

Utrymme för Entreprenörskap 

Utnyttja områdets dynamik och det faktum 

att byggprocessen kommer att vara i 

många år. Riv inte de byggnader som redan 

finns i området utan låt dem istället fungera 

som billiga, flexibla lokaler åt oetablerade 

företag och företag inom kultursektorn 

under utvecklingstiden. Och börja med 

det här direkt. 

Tillit & Samverkan 

Många människor är engagerade, har 

idéer och vill vara med och utveckla 

staden. Använd er av dem när ni ska ta 

fram visionen. Dessutom är det viktigt 

att politiker och tjänstemän går från ett 

myndighetstänkande till ett servicetänkande. 

Infrastruktur 

Tänk infrastruktur för en mycket större 

befolkning redan nu. Satsa på gratis 

kollektivtrafik under rusningstrafik, bygg 

flera älvförbindelser (även för gång- och 

cykeltrafik) och gör Göteborg bäst på 

it-strukturer. 

Högre krav för ett hållbart samhälle 

För en dialog med näringslivet om vad som 

är möjligt inom hållbarhetsområdet och vilka 

krav man kan ställa utifrån det. På så vis kan 

området bli en förebild som samtidigt gynnar 

ett hållbart företagande. 

Därefter fanns det möjlighet för de cirka 80 åhörarna att ställa frågor. Bland 

annat berättade en åhörare att han hade sett en modell gjord av en student 

i staden där Göta Älvbron hade förvandlats till en gång- och cykelbro efter 

att den tagits ur bruk, och han undrade om det var något som Centrala 

Älvstaden skulle ta med i sitt arbete. 

- Vi har inte hanterat den frågan än, men vi vet att det finns grupper som har 

fört fram det här önskemålet så det är klart att vi kommer att titta på det, 

svarade projektledaren för Centrala Älvstaden Bo Aronsson. 


stort tack till alla Deltagare och processledare 

Workshop fossilfri stad 9-11/3 2011 

Anders Roth, Göteborgs Stad, Trafikkontoret 

Anna Graaf, White arkitekter 

Annika Kruuse , Malmö Stad, ISU 

Bertil Vilhelmson, GU, Kulturgeografi 

Carina Borgström-Hansson, WWF 

Cecilia Solér, GU, Handelshögskolan 

Charlotte Reidhav, Göteborgs Stad, Göteborg Energi 

Christer Ljungberg, Trivector Lund 

Christina Wikberger, Stockholms Stad, Miljöförvaltningen 

Eva Hägglund, SKL 

Gustaf Sjöblom, Naturskyddsföreningen i Göteborg 

Hans Eek, Passivhuscentrum Alingsås 

Helena Bjarnegård, Göteborgs Stad, Park och naturförvaltningen 

Henriette Söderberg, Chalmers, tidigare Göteborgs Stad 

Inger Ranheim, Trafikverket 

Ing-Marie Ahlberg, Stockholms Stad, Exploateringskontoret 

Jakob Lagercrantz, Ordförande Gröna bilister 

Jan-Olov Dalenbäck, Energisystem Chalmers 

Jessica Algehed, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut 

Jonas Nässén, Fysisk resursteori Chalmers 

Kaisa Svennberg, IVL Svenska Miljöinstitutet 

Karolina Isaksson, VTI Linköping, tidigare KTH 

Katarina Pelin, Malmö Stad, Miljöförvaltningen 

Lena Neij, Internationella Miljöinstitutet, Lunds Universitet 

Linda Kummel, Stockholms Stad, Trafikkontoret 

Lukas Memborn, Göteborgs Stad, Fastighetskontoret 

Magnus Igel, Wallenstam NaturEnergi AB 

Marianne Gustafsson, VGR 

Per Andersson, PEAB 

Per Lundin, KTH Stockholm 

Pernilla Rydeving, Göteborgs Stad, Miljöförvaltningen 

Sofia Thorsson, GU, Geovetarcentrum 

Staffan Bolminger, Göteborgs Stad, Älvstranden Utveckling AB 

Sven Hunhammar , Trafikanalys, tidigare Naturvårdsverket 

Tor Fossum, Malmö Stad, Miljöförvaltningen 

Ulf Moback, Göteborgs Stad, Stadsbyggnadkontoret 

Ulrica Arensberg, Göteborgs Stad, Förvaltnings AB Framtiden 

Ulrika Åkerlund, Boverket 

Nordiskt erfarenhetsutbyte 16-18/3 2011 

Sanna Maria Harma ,Fjordbyn Oslo 

Stein Kolstø, Fjordbyn Oslo 

Matti Kaijansinkko, Busholmen, Helsingfors 

Pia Sjöroos, Busholmen, Helsingfors 

Teo Tammivuori, Busholmen, Helsingfors 

Staffan Lorentz, Norra Djurgårdsstaden, Stockholm 

Ann-Christine Nyberg, Norra Djurgårdsstaden, Stockholm 

Klas Groth, Norra Djurgårdsstaden, Stockholm 

Anna-Stina Bokander, Norra Djurgårdsstaden, Stockholm 

Johan Brantmark, H+, Helsingborg 

Håkan Asmoarp, H+, Helsingborg 

Torgny Johansson, H+, Helsingborg 

Kristoffer Nilsson, H+, Helsingborg 

Sofie Karlsborn, H+, Helsingborg 

Malin Rizell, H+, Helsingborg 

Johan Emanuelson, Västra Hamnen, Malmö 

Cecilia Hansson, Västra Hamnen, Malmö 

Lotta Swahn, Västra Hamnen, Malmö 

Ingvar Sejr Hansen, Nordhavnen, Köpenhamn 

Christina Berlin Hovmand, Nordhavnen, Köpenhamn 

Marc J. Jørgensen, Nordhavnen, Köpenhamn 

Catrine Biering, Nordhavnen, Köpenhamn 

Michael Soetmann, Nordhavnen, Köpenhamn 

Rita Justesen, Nordhavnen, Köpenhamn 

Bente Lykke Sørensen, De bynaere havnearelaer, Aarhus 

Gøsta Knudsen, De bynaere havnearelaer, Aarhus 

Lotte Pape, De bynaere havnearelaer, Aarhus 

Anders Svensson, Norra/ Södra Älvstranden , Göteborg 

Kajsa Räntfors, Norra/ Södra Älvstranden , Göteborg 

Lisa Wistrand, Norra/ Södra Älvstranden , Göteborg 

Max Falk, Norra/ Södra Älvstranden , Göteborg 

Cecilia Strömer, Norra/ Södra Älvstranden , Göteborg 

Martin Blixt, Norra/ Södra Älvstranden , Göteborg 

Staffan Bolminger, Norra/ Södra Älvstranden , Göteborg 

Processledare: 

David Sim, Gehl Architects 

Solvejg Reigstad, Gehl Architects 

Ylva Löf, GR, chef miljö och samhällsbyggnad 

Processledare: Tomas Herrmann, OpenSpaceConsulting 


Workshop inkluderande stad 23-25/3 2011 

Nasra Ahmed, Angereds närsjukhus & SDN Angered 

Daniel Andersson, Göteborgs Stad, S2020 

Suleiman Ali, Arbetsförmedlingen 

Cecilia Borgström-Fälth, Kulturförvaltn., Göteborgs Stad 

Ulf Boström, Integrationsgruppen Polisen 

Birgitta Branegård, Fastighetskontoret, Göteborgs Stad 

Marianne Dock, Avd. hållbar utveckling, Helsingborgs Stad 

Kerstin Elias, GR/White Arkitekter 

Joakim Forsemalm, Inst. för kulturvetenskaper/ Radar 

Seroj Ghazarian, Göteborgs Stad 

Ann-Marie Halvorsson, SMS-projektet, Göteborgs Stad 

Marianne Hermansson, Senior Göteborg, Göteborgs Stad 

Anette Hillskär Malmfors, Ung och trygg, Göteborgs Stad 

Anne-Beate Hovind, Kulturplanering Björvika, Oslo 

Borghild Håkansson, Tryggare Mänskligare, Göteborgs Stad 

Ann-Sofie Jeppson, WSP Samhällsbyggnad 

Gona Kamal, Gårdstensskolan, SDF Angered 

David Karlsson, Nätverkstan, Kultur i Väst 

Ann Legeby, KTH/Spatial Analysis & Design 

Elisabeth Lilja, Kulturgeografi, Stockholms universitet 

Ulrika Lundqvist, Stadsbyggnadskontoret, Göteborgs Stad 

Lejla Mundzic, Inst. för globala studier, GU 

Rasoul Nejadmehr, Konsult i interkulturella frågor, VGR 

Sören Olsson, Inst. för socialt arbete, GU 

Nasrin Pakkho, dokumäntärfilmare 

Marika Palmdahl, Interkulturella rådet, Göteborgs stift 

Jan-Åke Ryberg, Vision Angered, Göteborgs Stad 

Jenny Stenberg, Chalmers/ Centrum för urbana studier 

Cecilia Strömer, Älvstranden Utveckling AB 

Mie Svennberg, Kulturförvaltningen, Göteborgs Stad 

Catharin Thörn, Inst. för kulturvetenskaper, GU 

Per Wirtén, författare 

Lisa Wistrand, Stadsbyggnadskontoret Göteborgs Stad 

Petter Åkerblom, Movium, SLU 

Johan Öberg, Konstnärliga fakulteten, GU 

Workshop Hållbart näringsliv 30/3-1/4 2011 

Kristina Pettersson, Vasakronan 

Matilda Lindvall, ADA 

Maria Strömberg, BRG 

Lars Almqvist, SWECO 

Roddy Carlsson, KF 

Johan Erlandsson, Ecoprofile 

Henrik Einarsson, BRG 

Henrik Saxborn, Castellum 

Lisa Wistrand, Göteborgs Stad, Stadsbyggnadskontoret 

Peter Karlsson, Combine 

Jan Åkerblad, Arkitektbyrån 

Roger Oom, Tengbom 

Mattias Sievers, Framtidensföretag 

Martin Bergström, Tyréns 

Johan Norén, Kanozi 

Mikael Nilsson, Acobiaflux 

Manne Aronsson, NCC 

Niklas Ohldin, Stena 

Pontus Hjem 

Magnus Tengberg, Vasakronan 

Elin Andersson- Strutzke, PEAB 

Anders Olsson, PEAB 

Ossian Stiernstrand , Gbg och co 


Hannelore Stuhrmann, Preera 

Kristina Belfrage, Preera 


Åsa Lindell, Meetmarket 

Fredrik Warberg, Meetmarket 

Utöver ovan nämnda deltagare deltog i samtliga workshops också flera medarbetare från projekt Centrala Älvstaden, Göteborgs Stad 


centralaalvstaden.goteborg.se

LÃ¤s sammanstÃ¤llningen hÃ¤r! - Centrala Ãlvstaden

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?

LÃ¤s sammanstÃ¤llningen hÃ¤r! - Centrala Ãlvstaden