Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF
Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF
Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
2. Vattenlandskapet<br />
krävande. Vattendrag behöver kunna<br />
röra sig i landskapet.<br />
Vatten finns överallt i landskapet – som ytvatten i sjöar och vattendrag, som markvatten och som<br />
grundvatten. Det som händer med marken påverkar vattnet. Foto: Thomas Öberg<br />
Meandring<br />
Meandring finns i två ledder, lateralt<br />
(från sida till sida) resp. vertikalt (upp<br />
och ned). I brantare <strong>av</strong>snitt i moränmark<br />
(med ett bottensubstrat grövre än 2 millimeter<br />
i diameter) är den laterala meandringen<br />
mindre uttalad, dels för att gr<strong>av</strong>itationen<br />
bidrar till att skapa en rakare<br />
fåra, dels för att grövre substrat är mer<br />
motståndskraftiga mot vattnets erosion.<br />
Meandringen blir i stället sekvenser <strong>av</strong><br />
grunda strömsträckor och djupare höljor,<br />
det terrasserade vattendraget. Längre<br />
ned i vattendraget vidgas det, blir dju pare<br />
och lutningen minskar. Bottensubstratet<br />
blir mer finkornigt och vattendraget kan<br />
själv bära med sig de partiklar som utgör<br />
det dominerande bottensubstratet<br />
(alluviala vattendrag). Här börjar den<br />
laterala meandringen bli mer uttalad, till<br />
exempel i jordbrukslandskapet. Alltjämt<br />
finns dock en vertikal meandring kvar.<br />
I denna region ersätts ofta flodpärlmusslor<br />
<strong>av</strong> andra arter stormusslor.<br />
Vattnet i landskapet<br />
Vattnets storskaliga kretslopp är bekant<br />
för de flesta, från nederbörd till <strong>av</strong>rinning,<br />
som sker ytligt och nere i marken<br />
(grundvatten), ned till h<strong>av</strong>et. Cirka hälften<br />
<strong>av</strong> nederbörden <strong>av</strong>dunstar direkt, en<br />
del lagras i grundvattenmagasin och<br />
återstoden <strong>av</strong>rinner. Hela dynamiken<br />
drivs <strong>av</strong> solenergi och gr<strong>av</strong>itation.<br />
Av världens vattenvolym utgörs endast<br />
2,5 procent <strong>av</strong> sötvatten och <strong>av</strong> detta<br />
sötvatten utgör rinnande vatten endast<br />
0,01 procent. Sötvattnet är ojämnt<br />
fördelat på kontinenterna.<br />
20 procent <strong>av</strong> Sveriges landyta utgörs<br />
<strong>av</strong> olika våtmarker (sjöar, vattendrag,<br />
myrar och kärr). Längden vattendrag<br />
har skattats till cirka 600 000 km,<br />
cirka 1,3 km vattendrag per km2 landyta.<br />
Avrinningsområde<br />
Avrinningsområdet är det centrala begreppet<br />
i vattenlandskapet. Överst i <strong>av</strong>rinningsområdet<br />
finns källflödena som<br />
efter hand som de flyter samman bildar<br />
ett allt större vattendrag. Från källflödena<br />
ned till mynningen i h<strong>av</strong>et byter<br />
vattendraget successivt skepnad och<br />
efter hand blir det bredare och får lägre<br />
lutning. Vattendraget är en produkt <strong>av</strong><br />
<strong>av</strong>rinningsområdet, som styr såväl ekologiska,<br />
hydrologiska som geomorfologiska<br />
processer.<br />
Terrasser<br />
Vattendrag är i sina övre delar ofta<br />
branta och vattnets eroderande kraft<br />
gör att bottnarna består <strong>av</strong> grövre<br />
material, grus, sten och block. Vattendraget<br />
är terrasserat på sin väg nedströms,<br />
korta lugnsträckor byter <strong>av</strong> med<br />
forsnackar och strömsträckor. Terrasserna<br />
tar hand om den stora lägesenergin<br />
i vattnet. Tillsammans med lågt liggande<br />
översvämningsområden och bifåror<br />
som kvarhåller vatten vid högflöden utgör<br />
vattendraget ett energiutjämningssystem<br />
och ett vattenmagasin som dämpar<br />
flödesvariationerna. Ett naturligt<br />
vattendrag är troligen det mest effektiva<br />
sättet att dämpa den geomorfologiska<br />
energin i vattnet, till exempel översvämning,<br />
men samtidigt är det utrymmes<br />
Den hyporheiska zonen<br />
Bottnar i vattendrag har en grund ytlig<br />
zon med ofta god vattengenomströmning,<br />
den så kallade hyporheiska zonen.<br />
Strukturer i vattnet som stenar och död<br />
ved samt vattnets egen meandring (vertikalt<br />
och lateralt) gör att vatten infiltrerar<br />
markzonen intill vattendraget och<br />
bottnarna. Det krävs god genomströmning<br />
för att denna zon ska kunna ha ett<br />
rikt djurliv. Zonen är tydligast utvecklad<br />
i sten- och grusbotten med liten sedimentation.<br />
Den hyporheiska zonen är<br />
en ekoton (en övergångszon mellan ekosystem)<br />
i vattenlandskapet, det är här<br />
yt- och grundvatten möts. I denna zon<br />
lägger laxfiskar sin rom, här finns en rik<br />
bottenfauna och här lever flodpärlmusslan,<br />
som ung helt nedgrävd.<br />
DEN hyporheiska zonen<br />
I den hyporheiska zonen där yt- och<br />
grundvatten möts finns en rik bottenfauna.<br />
Här lägger laxfiskarna sin rom<br />
och de unga små flodpärlmusslorna<br />
lever nergrävda i bottensubstratet.<br />
8 | restaurering <strong>av</strong> flodpärlmusselvatten – Världsnaturfonden <strong>WWF</strong>
Change language