Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF

Figur 61. De största och mest livskraftiga småmusslorna sorteras ut av Heidi Selheim i ett tysktjeckiskt
Interreg-projekt. Foto: Lennart Henrikson
Uppfödning av musslor
Uppfödning av musslor kan göras när
man har små populationer och otillfredsställande
miljö i vattendraget. Små
musslor är känsligare än större. Genom
att föda upp musslor till en storlek som
klarar av sämre förhållanden, kan musselpopulationen
förstärkas.
Hruska (2001) har i Tjeckien utvecklat
en metod att föda upp småmusslor.
Öring infekteras i laboratoriet och får
sedan gå där tills glochidierna utvecklats
till små musslor och dessa hamnar
i karen. Dessa minimusslor samlas in,
de minsta sorteras ut och de större läggs
i små behållare (Figur 61 och 62). De
matas med vatten från våtmarker – finrötter
av gräs har visat sig ge en flora av
mikroorganismer, som är lämplig föda.
Föda tillsammans med temperatur har
visat sig vara de viktigaste faktorerna
för tillväxten. Dock vet man inte vad
födan egentligen består av. När småmusslorna
växt sig större placeras de ut
i nätkorgar i små grävda kanaler (Figur
63). Där får de tillväxa tills de är så
stora att de kan sättas ut i flodpärlmusselvattnet.
På detta sätt har man säkrat
överlevnaden under den mest kritiska
perioden för musslorna. Denna metod,
och varianter av denna, har senare använts
på flera andra håll i Europa 1 .
Avancerade semi-naturella system för
att infektera unga öringar med flodpärlmusselglochidier
har utvecklats på
flera håll. Idén är att man för in naturligt
vatten med dess innehåll av lämplig
föda för musslorna. Preston m.fl. (2006)
och Scriven m.fl. (2007) har även lagt till
en del i ett sådant system där de unga
musslorna kan etableras (settla) i bottensubstratet.
Systemet vid fiskodlingen
i Mawddach i Wales har beskrivits närmare
av Scriven m.fl. (2007).
Adulta musslor hålls i tråg utomhus
och försörjs med ofiltrerat vatten
från River Usk. Lax och öring hålls
i ett separat tråg och infekteras med
glochidierna från uppströms tråg. De
unga musslorna samlas upp i ett nät
från det utgående vattnet (maskstorlek
0,15 millimeter). Problemet är att detta
fina nät snabbt sätts igen med skräp
varför insamlingen av unga musslor är
besvärlig.
De unga musslorna förvaras i flytande
nätförsedda tråg med fint grus i botten.
Vattentillförsel sker därmed både
ytligt och underifrån. Flödet är cirka
sex liter per minut. Vattnet filtreras i ett
grovfilter. Efter cirka sex månader flyttas
musslorna till ett större tråg med
grövre nätbotten och grövre substrat
(cirka fem millimeter i diameter).
Figur 63. Små grävda kanaler där småmusslor
får växa till sig innan de placeras ut i bäcken
Zinnbach på gränsen mellan Tjeckien och
Tyskland. Foto: Oskar Norrgrann
Figur 62. Småmusslor utplacerade i burar i en
liten bäck i ett tysk-tjeckiskt Interreg-projekt.
Foto: Lennart Henrikson
1 Tyskland (Interreg IIIa-projekt, Michael Lange, LIFEprojekt
Robert Vandré & Christine Schmidt), Luxemburg
(LIFE-projekt, Frankie Thielen), England (Roger
Sweeting & Louise Miles), Nordirland (Dai Roberts)
och Irland (Evelyn Moorkens) – se t.ex. presentationer
från ”International Seminar – Rearing of unionid
mussels, 28th–31th May in Heinerscheid (Luxembourg),
http://www.heppi.com/presentations.htm.
Världsnaturfonden WWF – restaurering av flodpärlmusselvatten | 57