Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF
Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF
Restaurering av flodpärlmusselvatten - Världsnaturfonden WWF
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Figur 56. I Sverige är öringen den vanligaste värdfisken för flodpärlmussla. Foto: Bent Christensen/Azote<br />
Gulesäcksyngel <strong>av</strong> öring. Foto: Erik Degerman<br />
13. Återintroduktion <strong>av</strong> värdfisk<br />
Det har nämnts tidigare att det finns<br />
goda indikationer på att det krävs rätt<br />
stam <strong>av</strong> värdfisk för att få en lyckad<br />
infektion <strong>av</strong> mussellarver. Buddensiek<br />
(1995) och Söderberg m.fl. (2008a)<br />
redovisar flera exempel på hur olika<br />
stammar <strong>av</strong> öring är olika mottagliga<br />
för infektion. Dessutom kompliceras<br />
bilden <strong>av</strong> att fiskar som varit utsatta för<br />
infektion uppnår immunitet mot vidare<br />
infektioner. Värdfisk som återintroduceras<br />
skall alltid vara <strong>av</strong> närmast<br />
möjliga, lämpliga stam.<br />
Vid återintroduktion <strong>av</strong> lax eller<br />
öring rekommenderas generellt att utsättning<br />
sker <strong>av</strong> befruktad rom eller<br />
kläckta yngel. När ynglen kläcker har<br />
de i den stora gulesäcken reservpro viant<br />
för två till tre veckor under tiden som<br />
de lär sig att äta yttre föda (Figur 56).<br />
Bäst resultat vid utsättning <strong>av</strong> yngel nås<br />
oftast om man sätter ut inmatat gulesäcksyngel,<br />
det vill säga sådana som<br />
i odlingen kommit igång med att äta<br />
yttre föda. Beroende på plats i landet<br />
kan detta innebära att utsättningen<br />
måste ske i mars–maj, ibland vid istäckta<br />
förhållanden eller under vårflod.<br />
Utsättning kräver alltid tillstånd<br />
från Länsstyrelsen och utsättningsmaterialet<br />
bör komma från en odling<br />
med hälsokontroll.<br />
Finns inte tillgång till utsättningsmaterial<br />
från odlingar kan utsättning<br />
ske <strong>av</strong> ungar <strong>av</strong> öring eller lax som<br />
fångats med elfiske. Detta innebär en<br />
<strong>av</strong>vägning mellan att öringungarna<br />
skall vara fångstbara med elfiske utan<br />
att påverkas negativt (ofta bör de ha<br />
nått minst 40–45 millimeter storlek)<br />
och att utsättningen skall kunna göras<br />
i lämplig tid då glochidielarver finns i<br />
vattendraget.<br />
De mängder <strong>av</strong> rom eller yngel som<br />
bör användas rekommenderas vara<br />
för romkorn 500–1 000 per 100 kvadratmeter<br />
uppväxtområden, för gulesäcksyngel<br />
200–500 per 100 kvadratmeter<br />
och för inmatat gulesäcksyngel<br />
50–300 per 100 kvadratmeter beroende<br />
<strong>av</strong> vattnets produktionsförmåga (Degerman<br />
m.fl. 1998). För inmatat yngel<br />
kan man anta att 30–40 procent överlever<br />
till ensomrig öring (0+). Det finns<br />
publicerade normaltätheter för ensomrig<br />
öring i olika typer <strong>av</strong> svenska vatten<br />
(Sers m.fl. 2008),. Tätheten är generellt<br />
10–50 ungar per 100 kvadratmeter. Utgående<br />
från den förväntade dödligheten<br />
mellan inmatat yngel och önskad<br />
täthet <strong>av</strong> årsungar kan mängden utsättningsmaterial<br />
bestämmas.<br />
52 | restaurering <strong>av</strong> flodpärlmusselvatten – Världsnaturfonden <strong>WWF</strong>
Change language